Nu kör vi hårt, dags igen V 13
Måndag blev det fort, började redan vid midnatt eftersom man inte kunde sova. Detta var en av de mest fruktansvärda nätter jag kan minnas, gjorde jätteont i trakten av njurarna, nedre delen av lungan, så man fick ligga dubbelvikt de stunder man fick ligga.
För var tjugonde minut tryckte det på i blåsan, upp och ut på toa för att försöka kissa, men eftersom det gjorde så ont så kom det inte många droppar, utan när man försökte slappna av så kom det istället en liten "harplutt" från akterögat.
Efter varje besök på huset, när man kom in i sängen så knöt det sig i njurtrakten och fick sitta ett par minuter för att lugna ner andningen och smärtan, när man sedan lagt sig tillrätta för att försöka sova så var det dags igen att så fort som möjligt ta sig till toan. Så här höll det på till ca. 06.00 för att sedan lugnade smärtan i njurarna ner sig och man fick chansen att somna in en liten stund, vaknade av att det flöt av svett i sängen, nu var det nog lite feber som kommit och hälsat på.
Slumrade lite till och från på morgonen, varvat med toabesöken som nu var ännu jobbigare eftersom man frös och skakade hela tiden man kom utanför täcket, spände mig och då blev det andning därefter.
När Linda kom upp bad jag henne ringa till lungmottagningen för att kolla med dem först, men eftersom det gjorde så ont så ringde hon även till sjukvårdsupplysningen.
Där berättade hon hur det var och så envisades de med att prata med mig också, men det gick bra en stund sen var det dags för toan igen, hon tyckte vi skulle åka till akuten omgående.
Vi diskutterade om jag kunde ta mig ut till bilen eller om vi skulle ringa efter en ambulans, efter några tankeförsök kändes det som om jag fixar inte detta med att gå ut till bilen och sedan gå in och sitta och vänta på akuten, Linda ringde efter ambulans,den skulle komma inom en timme.
Kvart i tolv kom det en ambulans och tre stycken härliga människor som tog hand om en och kollade feber, blodtryck och syresättning, efter en stund frågade de om jag kunde gå ut till båren som stod nedanför trappan, och det fixade jag med lite hjälp. Första gången man åkte ambulans, och det var bra att vi inte körde själva för nu fick jag lite syrgas samtidigt som de förberedde akuten att vi var på väg, och hur jag mådde.
Väl framme så körde de in mig i ett undersökningsrum där två sköterskor tog emot och jag fick flytta över till en annan säng, nu kom Linda in också, hon hade ju kört med sin bil dit. Hon är världens bästa privatsköterska.
Nu var det dags för temp och blodtryck igen, temp= 37,5 tryck 130/85, en liten stund senare kom stora sprutvagnen in, och då skulle det sättas en kanyl så de kunde få lite blod till alla prover och odlingar som skulle göras.
När de väl tagit det de ville så kopplade de dit en påse dropp och en påse med antibiotika för att jag skulle få i mig något, nu blev det till att ligga och vänta tills läkaren kom, tog väl en timme ungefär, men han kunde bara säga att det kunde vara influensa, urinvägsinfektion eller lunginflammation, så det var till att vänta på provsvaren.
Fick då besked om att vi skulle åka till röntgen för att röntga lungorna, gick med racerfart och tillbaka till akuten igen, efter ytterligare en timme så blev det transport upp till infektionsavdelningen, lite halvisolering och sköterskor med munskydd eftersom det fanns chans att det var influensan.
Nu började droppet att rinna igenom så nu började racen till toan igen, hade varit lite lugnt med det en tid nu eftersom det troligen inte hade funnits något i kroppen.
Så fick Linda-stackaren äntligen åka hem och slippa sjukhus en stund. försökte vila lite, men gick inte så bra för nu hade kisseriet startat på allvar, samtidigt som jag börjat må illla och kräktes lite.
Kvällsmaten var inte att tänka på, men jag fick ju mat från påsen. Framåt 6-tiden började det bli riktigt jobbigt med allting, började frysa och febern steg hela tiden, jobbigt med andningen, kissennödig, ont i njurtrakten och illamående, kunde nog inte få plats mer, jo blodtrycket började också att sjunka vid varje koll. Nu blev det kontroller en gång i timmen.
De närmsta tre-fyra timmarna var jag mer borta från denna världen än närvarande långa stunder, personalen var oroliga så de hade bett om hjälp från intensiven, vid 22-tiden kom det en narkosläkare och en IVA-sköterska för att ta kontroller på mig, tanken var att jag skulle tillbringa natten på intensiven, men nu hade faktiskt febern gett sig lite, från 38,8 till 38,0 så de tyckte att jag kunde vara kvar, men med kontroller varje timme hela natten.
Inte mycket sömn denna natten heller, men jättetrevliga sköterskor som skötte om mig hela tiden, alltid lika pigga och glada.
Det kändes faktiskt under långa perioder som att denna resan skulle avslutas redan nu, men det var inte dags ännu, tack vare bra sjukvård och en seg gubbe.
Denna vecka kommer i uppdelade bitar, nu var måndagen historia, så vi hörs igen. Är på bättringsväg hoppas vi, krama varandra, hörs troligen imorgon om vi orkar. Stig
För var tjugonde minut tryckte det på i blåsan, upp och ut på toa för att försöka kissa, men eftersom det gjorde så ont så kom det inte många droppar, utan när man försökte slappna av så kom det istället en liten "harplutt" från akterögat.
Efter varje besök på huset, när man kom in i sängen så knöt det sig i njurtrakten och fick sitta ett par minuter för att lugna ner andningen och smärtan, när man sedan lagt sig tillrätta för att försöka sova så var det dags igen att så fort som möjligt ta sig till toan. Så här höll det på till ca. 06.00 för att sedan lugnade smärtan i njurarna ner sig och man fick chansen att somna in en liten stund, vaknade av att det flöt av svett i sängen, nu var det nog lite feber som kommit och hälsat på.
Slumrade lite till och från på morgonen, varvat med toabesöken som nu var ännu jobbigare eftersom man frös och skakade hela tiden man kom utanför täcket, spände mig och då blev det andning därefter.
När Linda kom upp bad jag henne ringa till lungmottagningen för att kolla med dem först, men eftersom det gjorde så ont så ringde hon även till sjukvårdsupplysningen.
Där berättade hon hur det var och så envisades de med att prata med mig också, men det gick bra en stund sen var det dags för toan igen, hon tyckte vi skulle åka till akuten omgående.
Vi diskutterade om jag kunde ta mig ut till bilen eller om vi skulle ringa efter en ambulans, efter några tankeförsök kändes det som om jag fixar inte detta med att gå ut till bilen och sedan gå in och sitta och vänta på akuten, Linda ringde efter ambulans,den skulle komma inom en timme.
Kvart i tolv kom det en ambulans och tre stycken härliga människor som tog hand om en och kollade feber, blodtryck och syresättning, efter en stund frågade de om jag kunde gå ut till båren som stod nedanför trappan, och det fixade jag med lite hjälp. Första gången man åkte ambulans, och det var bra att vi inte körde själva för nu fick jag lite syrgas samtidigt som de förberedde akuten att vi var på väg, och hur jag mådde.
Väl framme så körde de in mig i ett undersökningsrum där två sköterskor tog emot och jag fick flytta över till en annan säng, nu kom Linda in också, hon hade ju kört med sin bil dit. Hon är världens bästa privatsköterska.
Nu var det dags för temp och blodtryck igen, temp= 37,5 tryck 130/85, en liten stund senare kom stora sprutvagnen in, och då skulle det sättas en kanyl så de kunde få lite blod till alla prover och odlingar som skulle göras.
När de väl tagit det de ville så kopplade de dit en påse dropp och en påse med antibiotika för att jag skulle få i mig något, nu blev det till att ligga och vänta tills läkaren kom, tog väl en timme ungefär, men han kunde bara säga att det kunde vara influensa, urinvägsinfektion eller lunginflammation, så det var till att vänta på provsvaren.
Fick då besked om att vi skulle åka till röntgen för att röntga lungorna, gick med racerfart och tillbaka till akuten igen, efter ytterligare en timme så blev det transport upp till infektionsavdelningen, lite halvisolering och sköterskor med munskydd eftersom det fanns chans att det var influensan.
Nu började droppet att rinna igenom så nu började racen till toan igen, hade varit lite lugnt med det en tid nu eftersom det troligen inte hade funnits något i kroppen.
Så fick Linda-stackaren äntligen åka hem och slippa sjukhus en stund. försökte vila lite, men gick inte så bra för nu hade kisseriet startat på allvar, samtidigt som jag börjat må illla och kräktes lite.
Kvällsmaten var inte att tänka på, men jag fick ju mat från påsen. Framåt 6-tiden började det bli riktigt jobbigt med allting, började frysa och febern steg hela tiden, jobbigt med andningen, kissennödig, ont i njurtrakten och illamående, kunde nog inte få plats mer, jo blodtrycket började också att sjunka vid varje koll. Nu blev det kontroller en gång i timmen.
De närmsta tre-fyra timmarna var jag mer borta från denna världen än närvarande långa stunder, personalen var oroliga så de hade bett om hjälp från intensiven, vid 22-tiden kom det en narkosläkare och en IVA-sköterska för att ta kontroller på mig, tanken var att jag skulle tillbringa natten på intensiven, men nu hade faktiskt febern gett sig lite, från 38,8 till 38,0 så de tyckte att jag kunde vara kvar, men med kontroller varje timme hela natten.
Inte mycket sömn denna natten heller, men jättetrevliga sköterskor som skötte om mig hela tiden, alltid lika pigga och glada.
Det kändes faktiskt under långa perioder som att denna resan skulle avslutas redan nu, men det var inte dags ännu, tack vare bra sjukvård och en seg gubbe.
Denna vecka kommer i uppdelade bitar, nu var måndagen historia, så vi hörs igen. Är på bättringsväg hoppas vi, krama varandra, hörs troligen imorgon om vi orkar. Stig
Kommentarer
Trackback
