120122-23
Söndag den 22/1
Oh vilken natt, inte mycket sovit denna natt, men kan ju inte rå för att man är sjuk.
Farbrorn de nu fått att höra, har fått en madrass med luft och en pump som går till och från för att hålla trycket, ska skydda mot liggsår. Sen får de inte släcka lampan för honom.
Till slut inser de att de måste flytta honom till ett eget rum, det kändes skönt, vid 23.30 blir det tyst och släckt.
Varade ca. 0,5 tim innan strålkastaren tänds och in kommer de med en ny patient, slamrar och pratar, kör emot lite grejor med sängen, kopplar in luft så det pyser.
Detta blev ju inte bättre, och verkar som sköterskorna gör det bara för att retas, för det tar 2 tim. mitt i natten, när man tycker de borde skött det lite snabbare och framförallt lite tystare.
När klockan passerat 02.00 släcks det och blir tyst.
Även om det är söndag, och de har härjat halva natten så dyker de upp vid 05.30 och ruskar liv i en, när man äntligen sov gott, Kolla feber,blodtryck och tanka antibiotika, sen är de nöjda, och då ska man försöka somna om för nu är det inget som händer förrän 8.00 med frukost och piller.
Upphostningarna verkar ha minskat idag, känns faktiskt lite renare i luftrören och lungorna, och svidet i halsen har försvunnit. Ansträngd blir jag fortfarande precis som innan när jag rör mig.
Eftermiddagen innehöll mycket jobbigt i andningen, Läkaren kom och pratade en stund, och sa att min lungläkare skulle dyka upp i morgon.
Kvällens kraftansträngning blev duschen, efter 40 min var man ren och luktade ganska mycket fräschare, men andades värre än en kompressor. Lugnade upp sig lagom till kvällsfikat, Hosta och slem kom upp i mindre skala nu.
Måndag den 23/1
Natten har varit lugn, sovit kanonbra, inga terrorister i rummet denna natt. Efter alla morgonrutiner så kom sköterskan in och berättade att jag skulle få åka till Växjö idag, skulle komma en ambulanstransport vid 15.00 ungefär sa hon.
Läkaren kom före lunch och vi diskutterade om vad som ev. kommer att hända framåt, hon sa att de har inget facit men hoppas på att infektionerna ska minska nu när ventilerna är borta. Däremot hur det blir med den ansträngda andningen vet de inte, måste försöka röra sig så gott det går, det ända som kan göra det lättare är att hålla igång musklerna som inte finns.
Måste avvakta tills antibiotikan verkat ut innan tröttheten försvinner, samt att kortisondosen är hög nu, så det gör att det blir stress.
Åt lite lunch, för att sen börja plocka ihop sakerna och byta kläder inför hemresan. Nu blev det fart på andningen, nästan panikandning, flåsa, flåsa.
Fick be personalen packa mina väskor, och försöka lugna mig själv en smula. Då kom besked om att de kom redan vid 14.00, alltså om fem minuter, och inte bytt kläder än.
Vadå lugna sig, nu blev det ju än värre, men med lite hjälp och lugnande tilltal så fixade det sig med lite civila kläder.
Rullstol ner till källaren och ut i garaget, där stod ambulansbussen, kom in och satte mig, men att lugna andningen var bara en dröm, så det kändes skitjobbigt och snustorr i munnen, försökte få i mig lite dricka men kändes som det blev värre.
Med mycket pysandning de första 2-3 milen så kändes det bättre, kunde till och med prata lite med chauffisen.
Resan funkade sen bra, tills vi kom fram till Växjö och skulle förflytta sig till rullstolen, då tog luften slut igen, kom sen upp till avd. 5 och fick med stor glädje se att jag fick mitt gamla rum R tillbaka, blev lugnare direkt.
Alla hälsade mig välkommen tillbaka, och var lite nyfikna på vad de hade gjort.
Fick kvällsmat, och sen blev det vila i väntan på att Anki skulle komma, hade ju inte träffats på 6 dagar, så det kändes härligt när hon kom. I onsdags em. kändes det ju som man inte skulle träffa någon igen.
Vi fikade och pratade, när hon sen åkte så blev det mediciner och antibiotika, sen kröp jag ner i sängen efter en mycket jobbig dag. Blev sen en hel del hosta och slem som lossnat under dagen och ville ut. Somnade gott till slut.
Nu måste vi vila lite, kommer snart mera/////Kram
Oh vilken natt, inte mycket sovit denna natt, men kan ju inte rå för att man är sjuk.
Farbrorn de nu fått att höra, har fått en madrass med luft och en pump som går till och från för att hålla trycket, ska skydda mot liggsår. Sen får de inte släcka lampan för honom.
Till slut inser de att de måste flytta honom till ett eget rum, det kändes skönt, vid 23.30 blir det tyst och släckt.
Varade ca. 0,5 tim innan strålkastaren tänds och in kommer de med en ny patient, slamrar och pratar, kör emot lite grejor med sängen, kopplar in luft så det pyser.
Detta blev ju inte bättre, och verkar som sköterskorna gör det bara för att retas, för det tar 2 tim. mitt i natten, när man tycker de borde skött det lite snabbare och framförallt lite tystare.
När klockan passerat 02.00 släcks det och blir tyst.
Även om det är söndag, och de har härjat halva natten så dyker de upp vid 05.30 och ruskar liv i en, när man äntligen sov gott, Kolla feber,blodtryck och tanka antibiotika, sen är de nöjda, och då ska man försöka somna om för nu är det inget som händer förrän 8.00 med frukost och piller.
Upphostningarna verkar ha minskat idag, känns faktiskt lite renare i luftrören och lungorna, och svidet i halsen har försvunnit. Ansträngd blir jag fortfarande precis som innan när jag rör mig.
Eftermiddagen innehöll mycket jobbigt i andningen, Läkaren kom och pratade en stund, och sa att min lungläkare skulle dyka upp i morgon.
Kvällens kraftansträngning blev duschen, efter 40 min var man ren och luktade ganska mycket fräschare, men andades värre än en kompressor. Lugnade upp sig lagom till kvällsfikat, Hosta och slem kom upp i mindre skala nu.
Måndag den 23/1
Natten har varit lugn, sovit kanonbra, inga terrorister i rummet denna natt. Efter alla morgonrutiner så kom sköterskan in och berättade att jag skulle få åka till Växjö idag, skulle komma en ambulanstransport vid 15.00 ungefär sa hon.
Läkaren kom före lunch och vi diskutterade om vad som ev. kommer att hända framåt, hon sa att de har inget facit men hoppas på att infektionerna ska minska nu när ventilerna är borta. Däremot hur det blir med den ansträngda andningen vet de inte, måste försöka röra sig så gott det går, det ända som kan göra det lättare är att hålla igång musklerna som inte finns.
Måste avvakta tills antibiotikan verkat ut innan tröttheten försvinner, samt att kortisondosen är hög nu, så det gör att det blir stress.
Åt lite lunch, för att sen börja plocka ihop sakerna och byta kläder inför hemresan. Nu blev det fart på andningen, nästan panikandning, flåsa, flåsa.
Fick be personalen packa mina väskor, och försöka lugna mig själv en smula. Då kom besked om att de kom redan vid 14.00, alltså om fem minuter, och inte bytt kläder än.
Vadå lugna sig, nu blev det ju än värre, men med lite hjälp och lugnande tilltal så fixade det sig med lite civila kläder.
Rullstol ner till källaren och ut i garaget, där stod ambulansbussen, kom in och satte mig, men att lugna andningen var bara en dröm, så det kändes skitjobbigt och snustorr i munnen, försökte få i mig lite dricka men kändes som det blev värre.
Med mycket pysandning de första 2-3 milen så kändes det bättre, kunde till och med prata lite med chauffisen.
Resan funkade sen bra, tills vi kom fram till Växjö och skulle förflytta sig till rullstolen, då tog luften slut igen, kom sen upp till avd. 5 och fick med stor glädje se att jag fick mitt gamla rum R tillbaka, blev lugnare direkt.
Alla hälsade mig välkommen tillbaka, och var lite nyfikna på vad de hade gjort.
Fick kvällsmat, och sen blev det vila i väntan på att Anki skulle komma, hade ju inte träffats på 6 dagar, så det kändes härligt när hon kom. I onsdags em. kändes det ju som man inte skulle träffa någon igen.
Vi fikade och pratade, när hon sen åkte så blev det mediciner och antibiotika, sen kröp jag ner i sängen efter en mycket jobbig dag. Blev sen en hel del hosta och slem som lossnat under dagen och ville ut. Somnade gott till slut.
Nu måste vi vila lite, kommer snart mera/////Kram
120120-21
Fredag den 20/1
Sovit oroligt, väckning vid 05.30 med injektion och inhallationen, men idag lurade jag dem och sparade den till senare. Gick mycket lättare att komma igång då.
Inte riktigt så jobbigt med slemhostan denna förmiddag.
Blev körd till röntgen vid 10.00 för kontroll så lungorna var kvar, jobbigt med andningen när man stod där och sen ska man ju försöka hålla andan en stund, och då blir det tufft en stund efteråt, men gick hyggligt.
Är fruktansvärt trött hela tiden, tung i ögonen, tror att narkosmedlet sitter kvar i ögonlocken.
Mindre med hostan fortfarande, gjorde ett försök ut i dagrummet för att äta lunchen där, kom ju dit, fick i mig maten, men tog slut på alla krafter, så det får nog vänta några dagar till.
På eftermiddagen satt jag upp i stolen en stund medan jag fikade och fick antibiotikan.
Sköterskan berättade då att de bytt till en annan sorts antibiotika för den jag fått innan var bakterierna resistenta mot, så nu hoppades de det skulle hjälpa bättre. Ny 10-dagarskur.
Träffade också min gamla lungläkare som upptäckte min sjukdom för nästan 30 år sen, 1993.
Han jobbar numera i Lund. Jättekul att prata lite gamla minnen.
Fick besked om att de ville ha mig kvar över helgen för de ville ha koll så inget hände. Så det blev en weekend på Lundahotellet. Jag var inte ledsen för det, för jag var inte ok för hemfärd idag.
Behövde verkligen sova ruset av mig. Hade ju fortfarande mycket upphostningar som höll på att ta kål på mig emellanåt.
Lördag den 21/1
När den skånska dagen börjar 05.30 även på helgen så blir det många inslumringsstunder på en dag.
Idag blev jag ensam i ett fyrbäddsrum när alla andra fick åka hem. Men sköterskan sa att det var nya patienter på G.
Var faktiskt ganska lugnt och skönt, eftersom man var trött, och är ju inte den som alltid är tyst när det finns något att prata om och med. Rullades in en äldre farbror än jag på platsen bredvid, kom från akuten, och hörde väldigt dåligt, så sköterskorna skrek ju varje gång de skulle fråga honom något, och så ringde han hela tiden på klockan.
Blev inte mycket sova där, men då dyker hans son upp och hälsar på honom. Det första han gör är att be och få tala med en sköterska för att få reda på hur det är, då frågar han var de gjort av hörapparat och glasögon, jaha använder han det säger sköterskan, då har de skrikit honom i örat i 4 timmar utan att ta reda på detta, när de väl plockade fram dem från en kasse som låg bland hans grejor, hörde han ju vanlig samtalston.
Precis före lunch låg jag och slöade, öppnade ögonen när det kommer in en kille som jag kände igen, och efter kommer hans fru.
Detta är otroligt men Alf och Pia som de heter träffade jag på denna avd. här i Lund för två år sen när de satte dit ventilerna som de nu tagit bort.
Vi delade då rum i en vecka, och så ska vi göra det nu igen. Hur kan detta bara inträffa.
Blev mycket prat och skratt under resten av denna dag, var ju kanontrevligt att träffas igen, givetvis med vilopauser emellan.
Hostattackerna och andnöden hade ju inte upphört för det. Men hade nog blivit lite längre emellan, så någon förbättring höll kanske på att ske.
Läkaren kom in och pratade, var ju min fd. som jobbade denna helgen, så det blev mycket privatprat också.
Tack för denna gång, kommer mera imorgon, kram//////
Sovit oroligt, väckning vid 05.30 med injektion och inhallationen, men idag lurade jag dem och sparade den till senare. Gick mycket lättare att komma igång då.
Inte riktigt så jobbigt med slemhostan denna förmiddag.
Blev körd till röntgen vid 10.00 för kontroll så lungorna var kvar, jobbigt med andningen när man stod där och sen ska man ju försöka hålla andan en stund, och då blir det tufft en stund efteråt, men gick hyggligt.
Är fruktansvärt trött hela tiden, tung i ögonen, tror att narkosmedlet sitter kvar i ögonlocken.
Mindre med hostan fortfarande, gjorde ett försök ut i dagrummet för att äta lunchen där, kom ju dit, fick i mig maten, men tog slut på alla krafter, så det får nog vänta några dagar till.
På eftermiddagen satt jag upp i stolen en stund medan jag fikade och fick antibiotikan.
Sköterskan berättade då att de bytt till en annan sorts antibiotika för den jag fått innan var bakterierna resistenta mot, så nu hoppades de det skulle hjälpa bättre. Ny 10-dagarskur.
Träffade också min gamla lungläkare som upptäckte min sjukdom för nästan 30 år sen, 1993.
Han jobbar numera i Lund. Jättekul att prata lite gamla minnen.
Fick besked om att de ville ha mig kvar över helgen för de ville ha koll så inget hände. Så det blev en weekend på Lundahotellet. Jag var inte ledsen för det, för jag var inte ok för hemfärd idag.
Behövde verkligen sova ruset av mig. Hade ju fortfarande mycket upphostningar som höll på att ta kål på mig emellanåt.
Lördag den 21/1
När den skånska dagen börjar 05.30 även på helgen så blir det många inslumringsstunder på en dag.
Idag blev jag ensam i ett fyrbäddsrum när alla andra fick åka hem. Men sköterskan sa att det var nya patienter på G.
Var faktiskt ganska lugnt och skönt, eftersom man var trött, och är ju inte den som alltid är tyst när det finns något att prata om och med. Rullades in en äldre farbror än jag på platsen bredvid, kom från akuten, och hörde väldigt dåligt, så sköterskorna skrek ju varje gång de skulle fråga honom något, och så ringde han hela tiden på klockan.
Blev inte mycket sova där, men då dyker hans son upp och hälsar på honom. Det första han gör är att be och få tala med en sköterska för att få reda på hur det är, då frågar han var de gjort av hörapparat och glasögon, jaha använder han det säger sköterskan, då har de skrikit honom i örat i 4 timmar utan att ta reda på detta, när de väl plockade fram dem från en kasse som låg bland hans grejor, hörde han ju vanlig samtalston.
Precis före lunch låg jag och slöade, öppnade ögonen när det kommer in en kille som jag kände igen, och efter kommer hans fru.
Detta är otroligt men Alf och Pia som de heter träffade jag på denna avd. här i Lund för två år sen när de satte dit ventilerna som de nu tagit bort.
Vi delade då rum i en vecka, och så ska vi göra det nu igen. Hur kan detta bara inträffa.
Blev mycket prat och skratt under resten av denna dag, var ju kanontrevligt att träffas igen, givetvis med vilopauser emellan.
Hostattackerna och andnöden hade ju inte upphört för det. Men hade nog blivit lite längre emellan, så någon förbättring höll kanske på att ske.
Läkaren kom in och pratade, var ju min fd. som jobbade denna helgen, så det blev mycket privatprat också.
Tack för denna gång, kommer mera imorgon, kram//////
120118-19
Onsdag den 18/1
Idag börjar vi med att säga Grattis till min son Peter som fyller år idag.
Sen blir det brontoskopi och borttagning av ventilerna de satte dit för 2 år sen, som troligen inte fyller sin funktion utan ställer till med infektioner istället. Så det blir till att sova en stund, och hoppas de lyckas väcka mig, och ni som läser detta vet ju svaret eftersom jag skriver detta en vecka efter.
Väcktes vid 06.00 för kontroller och meddelande om att det blivit ändring i OP-kön, istället för 1:a vid 08.45 så skulle jag dit som 2:a eller 3:a. Tyckte det var lite dåligt av dem att komma med det nu.
Somnade om en stund, innan de kom in och hjälpte mig med tvättningen, med den där speciella svampen.
Blev en hungrig väntan ända till 12.45, då de kom in och sa att det var dags att åka. Gick bra med andningen fram tills det var dags att gå över till OP-britsen, då hetsade det upp sig rejält.
Kördes in i salen och narkosläkaren + sköterskorna tog hand om mig på ett underbart sätt, blev lite lugnare efter en stund.
Läkaren som skulle göra ingreppet kom in och presenterade sig, och berättade lite vad som skulle göras, ta bort 4 ventiler som just denna läkare hade satt dit för 2 år sen, skojade med att det blev hans straff att ta bort dem, bara för att det var han som satt in dem.
Började bli lite snurrigt och rösterna och synen försvann mer och mer, sen plupp, så slocknade lyset, förstår inte hur de kunde jobba i mörkret. vet ingenting.
45 min. senare tändes det igen, just när de skulle lyfta över mig till min säng, då började en host och slemcirkus som hette duga i halsen. Samtidigt som det sved och brände i halsen efter slangen de haft där.
Hostade segt slem och ibland blod i ungefär 2 timmar, detta var bland det värsta jag varit med om, och har ju faktiskt provat på en del.
Kändes som man var nära att kvävas, sköterskan kallade in en läkare som kom, de beställde också ner röntgen på direkten för att kolla, alla krafter var slut men inte slemmet, trodde faktiskt att det var slutet.
Men något fanns där som kämpade vidare, och efter ett par tre sådana upplevelser fick jag i mig några droppar vatten och kunde skölja ur munnen och dricka lite.
Flyttades sen upp till avdelningen, försökte vila/sova men fortfarande kom det upp grejer varannan minut.
Dödstrött, ville bara blunda och sova.
Samtidigt var jag ju hungrig, inte ätit på 24 timmar nu, hade visserligen en droppåse inkopplad.
Fick in maten, försökte äta lite, men var ganska jobbigt med smärtan i halsen, samtidigt som ögonen bara ville blunda.
Vet inte när och hur jag somade denna kväll, men alla krafter var slut. Lyckades i alla fall meddela mig med sms till familjen att jag levde.
Hade jag inte älskat mina nära och kära och alla andra som stöttar mig, och att de gör detsamma tillbaka, vilket jag förstått att de gör, så hade inte den viljan att överleva infunnit sig idag.
Torsdag den 19/1
Här i skåne är de pigga på morgonen, kom in vid halv sex med antibiotikan, inhallation och tog sina vanliga kontroller, trodde inte det var sant, att försöka inhallera innan man vet vad som är upp och ner, det var inte lätt.
Alla dessa händelser samtidigt dagen efter du varit sövd och med knappt 20 % lungkapacitet, hostat och sovit dåligt, fattar inte vad personalen tänker med.
Just detta satte ju igång andningen på toppvarv samtidigt som hostan drog igång och geggan där nere ville upp, men orken förbrukades ju av att försöka få luft, orkade knappast mer.
Efter en halvtimme kom tankarna igen på att nu var det slutandats för min del.
Men vilken lycka, det började lugna sig och jag levde fortfarande.
Somnade och sov till frukosten kom vid halv nio, kändes som den härligaste sovstunden på länge.
Åt frukost och mediciner, sen somnade man igen efter ett par hostattacker.
Dagen fortsatte med hosta, slem och gurgel, blandat med sovstunder.
Fick andnöd efter varje hostattack en stund, sen jobba med att lugna ner sig och andningen.
Att göra försöket att gå 5 meter till toan, det var långt och jobbigt, och ännu längre och jobbigare tillbaka, fast det måste varit lika långt på det hållet.
Hade väldigt jobbigt att prata i telefon, men fick göra några försök att berätta hur det gått.
Dagens upplevelser var nog mer minus än plus.
Nu blir det mer imorgon tror jag, om orken finns. Kramar på er///
Idag börjar vi med att säga Grattis till min son Peter som fyller år idag.
Sen blir det brontoskopi och borttagning av ventilerna de satte dit för 2 år sen, som troligen inte fyller sin funktion utan ställer till med infektioner istället. Så det blir till att sova en stund, och hoppas de lyckas väcka mig, och ni som läser detta vet ju svaret eftersom jag skriver detta en vecka efter.
Väcktes vid 06.00 för kontroller och meddelande om att det blivit ändring i OP-kön, istället för 1:a vid 08.45 så skulle jag dit som 2:a eller 3:a. Tyckte det var lite dåligt av dem att komma med det nu.
Somnade om en stund, innan de kom in och hjälpte mig med tvättningen, med den där speciella svampen.
Blev en hungrig väntan ända till 12.45, då de kom in och sa att det var dags att åka. Gick bra med andningen fram tills det var dags att gå över till OP-britsen, då hetsade det upp sig rejält.
Kördes in i salen och narkosläkaren + sköterskorna tog hand om mig på ett underbart sätt, blev lite lugnare efter en stund.
Läkaren som skulle göra ingreppet kom in och presenterade sig, och berättade lite vad som skulle göras, ta bort 4 ventiler som just denna läkare hade satt dit för 2 år sen, skojade med att det blev hans straff att ta bort dem, bara för att det var han som satt in dem.
Började bli lite snurrigt och rösterna och synen försvann mer och mer, sen plupp, så slocknade lyset, förstår inte hur de kunde jobba i mörkret. vet ingenting.
45 min. senare tändes det igen, just när de skulle lyfta över mig till min säng, då började en host och slemcirkus som hette duga i halsen. Samtidigt som det sved och brände i halsen efter slangen de haft där.
Hostade segt slem och ibland blod i ungefär 2 timmar, detta var bland det värsta jag varit med om, och har ju faktiskt provat på en del.
Kändes som man var nära att kvävas, sköterskan kallade in en läkare som kom, de beställde också ner röntgen på direkten för att kolla, alla krafter var slut men inte slemmet, trodde faktiskt att det var slutet.
Men något fanns där som kämpade vidare, och efter ett par tre sådana upplevelser fick jag i mig några droppar vatten och kunde skölja ur munnen och dricka lite.
Flyttades sen upp till avdelningen, försökte vila/sova men fortfarande kom det upp grejer varannan minut.
Dödstrött, ville bara blunda och sova.
Samtidigt var jag ju hungrig, inte ätit på 24 timmar nu, hade visserligen en droppåse inkopplad.
Fick in maten, försökte äta lite, men var ganska jobbigt med smärtan i halsen, samtidigt som ögonen bara ville blunda.
Vet inte när och hur jag somade denna kväll, men alla krafter var slut. Lyckades i alla fall meddela mig med sms till familjen att jag levde.
Hade jag inte älskat mina nära och kära och alla andra som stöttar mig, och att de gör detsamma tillbaka, vilket jag förstått att de gör, så hade inte den viljan att överleva infunnit sig idag.
Torsdag den 19/1
Här i skåne är de pigga på morgonen, kom in vid halv sex med antibiotikan, inhallation och tog sina vanliga kontroller, trodde inte det var sant, att försöka inhallera innan man vet vad som är upp och ner, det var inte lätt.
Alla dessa händelser samtidigt dagen efter du varit sövd och med knappt 20 % lungkapacitet, hostat och sovit dåligt, fattar inte vad personalen tänker med.
Just detta satte ju igång andningen på toppvarv samtidigt som hostan drog igång och geggan där nere ville upp, men orken förbrukades ju av att försöka få luft, orkade knappast mer.
Efter en halvtimme kom tankarna igen på att nu var det slutandats för min del.
Men vilken lycka, det började lugna sig och jag levde fortfarande.
Somnade och sov till frukosten kom vid halv nio, kändes som den härligaste sovstunden på länge.
Åt frukost och mediciner, sen somnade man igen efter ett par hostattacker.
Dagen fortsatte med hosta, slem och gurgel, blandat med sovstunder.
Fick andnöd efter varje hostattack en stund, sen jobba med att lugna ner sig och andningen.
Att göra försöket att gå 5 meter till toan, det var långt och jobbigt, och ännu längre och jobbigare tillbaka, fast det måste varit lika långt på det hållet.
Hade väldigt jobbigt att prata i telefon, men fick göra några försök att berätta hur det gått.
Dagens upplevelser var nog mer minus än plus.
Nu blir det mer imorgon tror jag, om orken finns. Kramar på er///
120116-17
Måndag den 16/1
Ny dag och morgon, blev väckt vid 07-tiden för kontroller som vanligt, då började han där inne att skyffla upp sitt skit, hostade och spottade så man var helt slut.
När man sen lyckats komma ner i varv så tryckte det på i blåsan, då var den som vanligt embarkerad av familjeboendet i rummet bredvid, tror de bott tre till fem personer i ett enkelrum.
Då kom sköterskan och skulle ta prover på mig, när hon såg mig och fick reda på att det var riktigt nödigt for hon iväg och kom tillbaka med en kisseflaska, räddad, ohhhh såååå sköööönt. Lugnade ner oss och hon tog sina prover.
Så tror jag det hände något på avd. för det tog över en timme efter normal frukosttid innan den kom, fick den vid 09.15 och då ville min mage inte äta, utan bara må illa. Blev lite yoggi efter en stund så man fick i sig något.
Fick besked om att jag fått ny tid vid 14.00 idag på ögon, för kontroll av tumören, om något ändrat sig.
Blev sen som vanligt med logistiken på sjukhus, kom in med antibiotikadroppet 13.40 som skulle ta 20 min. alltså klart vid samma tid som jag ska vara på ögonmottagning, blev lite onödigt stirrigt, men det gick bra även om vi var tio min. sena. Kontrollen gick bra, inga förändringar, skönt.
När jag kom tillbaka vid 15-tiden så satt Linda och väntade, jättekul att se henne, var ju jättelänge sedan, tyckte jag. Vi pratade i över en timme om allt, sen skulle hon åka och jobba.
Senare kom Anki, härligt det också, hade lite reskläder med sig, för imorgon vid 10.00 går resan till Lund.
Blev sen tidig kväll, för att försöka sova.
Tisdag den 17/1
Tidig uppstigning, provtagning, kontroller och frukost först idag, kändes sådär med andningen men inte så geggigt i halsen.
Klä på sig, och packa ner sakerna, fick ner dem men det var tufft och blev många pauser, flåsigt nu. Skulle få en dos med antibiotika, och bort med nålen innan jag skulle hämtas av Serviceresor här uppe på avdelningen.
Vid 10.00 kom de och hämtade mig, resan gick jättebra och en trevlig chaufför hjälpte ju till, slumrade till lite då och då, så det gick ganska fort till Lund.
När vi sen kom upp tillLungspecialisterna avd.1, fick jag en säng i ett fyrbäddsrum.
Andningen skötte sig hyfsat, fick en hög med handdukar och kläder tillsammans med specialskrubbmedel.
Skulle duscha både på kvällen och morgonen fick jag besked om, känns väl lätt som en plätt för vissa, men som ni vet har jag lite problem med att få luften att räcka i dom lägena.
Nu kom narkosläkaren in och berättade om morgondagen, jag skulle till op som nr 1 vid 08.45 imorgon.
Efter att hon var klar så kom sköterskan, ville ta prover, sätta ny nål, ge antibiotika och så skulle jag inhallera.
Fick sen in kvällsmaten, men det var inte lätt att äta något, för nu hade de grejat så andningen var uppe på toppvarv, satt bara och panikandades i 5-10 min innan det släppte, och här är de vana vid det antagligen för ingen brydde sig.
Försökte att lugna mig ytterligare några snäpp, men det ville sig inte, fick be sköterskan om hjälp med duschandet för jag vågade inte och orkade inte själv, tog ändå en halvtimme för jag fick sitta och lugna mig med jämna mellanrum.
Äntligen klar, och på med nattskjortan sen ner i sängen, helt slut. Låg ner på sängen och tänkte på min älskade familj och mina vänner, då blev det lugnare i andningen, tillsammans med att nu skulle det inte hända mer ikväll.
Fick in lite fika, och antibiotikadosen, för från 24.00 var det fasta som gällde.
Somnade vid 23-tiden, när sista läslampan släcktes tror jag, sen var det en massa nya ljud, så blev nog inte bästa sömnen, men ska ju sova imorgon.
Nu har jag orkat berätta lite, kommer mer, ska försöka komma ifatt snarast. Kram för denna gång/////
Ny dag och morgon, blev väckt vid 07-tiden för kontroller som vanligt, då började han där inne att skyffla upp sitt skit, hostade och spottade så man var helt slut.
När man sen lyckats komma ner i varv så tryckte det på i blåsan, då var den som vanligt embarkerad av familjeboendet i rummet bredvid, tror de bott tre till fem personer i ett enkelrum.
Då kom sköterskan och skulle ta prover på mig, när hon såg mig och fick reda på att det var riktigt nödigt for hon iväg och kom tillbaka med en kisseflaska, räddad, ohhhh såååå sköööönt. Lugnade ner oss och hon tog sina prover.
Så tror jag det hände något på avd. för det tog över en timme efter normal frukosttid innan den kom, fick den vid 09.15 och då ville min mage inte äta, utan bara må illa. Blev lite yoggi efter en stund så man fick i sig något.
Fick besked om att jag fått ny tid vid 14.00 idag på ögon, för kontroll av tumören, om något ändrat sig.
Blev sen som vanligt med logistiken på sjukhus, kom in med antibiotikadroppet 13.40 som skulle ta 20 min. alltså klart vid samma tid som jag ska vara på ögonmottagning, blev lite onödigt stirrigt, men det gick bra även om vi var tio min. sena. Kontrollen gick bra, inga förändringar, skönt.
När jag kom tillbaka vid 15-tiden så satt Linda och väntade, jättekul att se henne, var ju jättelänge sedan, tyckte jag. Vi pratade i över en timme om allt, sen skulle hon åka och jobba.
Senare kom Anki, härligt det också, hade lite reskläder med sig, för imorgon vid 10.00 går resan till Lund.
Blev sen tidig kväll, för att försöka sova.
Tisdag den 17/1
Tidig uppstigning, provtagning, kontroller och frukost först idag, kändes sådär med andningen men inte så geggigt i halsen.
Klä på sig, och packa ner sakerna, fick ner dem men det var tufft och blev många pauser, flåsigt nu. Skulle få en dos med antibiotika, och bort med nålen innan jag skulle hämtas av Serviceresor här uppe på avdelningen.
Vid 10.00 kom de och hämtade mig, resan gick jättebra och en trevlig chaufför hjälpte ju till, slumrade till lite då och då, så det gick ganska fort till Lund.
När vi sen kom upp tillLungspecialisterna avd.1, fick jag en säng i ett fyrbäddsrum.
Andningen skötte sig hyfsat, fick en hög med handdukar och kläder tillsammans med specialskrubbmedel.
Skulle duscha både på kvällen och morgonen fick jag besked om, känns väl lätt som en plätt för vissa, men som ni vet har jag lite problem med att få luften att räcka i dom lägena.
Nu kom narkosläkaren in och berättade om morgondagen, jag skulle till op som nr 1 vid 08.45 imorgon.
Efter att hon var klar så kom sköterskan, ville ta prover, sätta ny nål, ge antibiotika och så skulle jag inhallera.
Fick sen in kvällsmaten, men det var inte lätt att äta något, för nu hade de grejat så andningen var uppe på toppvarv, satt bara och panikandades i 5-10 min innan det släppte, och här är de vana vid det antagligen för ingen brydde sig.
Försökte att lugna mig ytterligare några snäpp, men det ville sig inte, fick be sköterskan om hjälp med duschandet för jag vågade inte och orkade inte själv, tog ändå en halvtimme för jag fick sitta och lugna mig med jämna mellanrum.
Äntligen klar, och på med nattskjortan sen ner i sängen, helt slut. Låg ner på sängen och tänkte på min älskade familj och mina vänner, då blev det lugnare i andningen, tillsammans med att nu skulle det inte hända mer ikväll.
Fick in lite fika, och antibiotikadosen, för från 24.00 var det fasta som gällde.
Somnade vid 23-tiden, när sista läslampan släcktes tror jag, sen var det en massa nya ljud, så blev nog inte bästa sömnen, men ska ju sova imorgon.
Nu har jag orkat berätta lite, kommer mer, ska försöka komma ifatt snarast. Kram för denna gång/////
120115
Söndag den 15/1
Nattamat i armen vid 02.00, var trött inatt för jag var knappt vaken när de matade.
Sovit bra hela natten. Känns nu ännu lite bättre med svampen, men nog lika ansträngt med andningen än så länge, hoppas på bättring även där.
PK-prov, shot, och inhallation samt lite blodtryckstest vid halv åtta, sen kom det frukost framåt halv nio.
Påklädning och en liten stund slappande innan det kom ny antibiotika som skulle in vid 10.30,
Lunch och besök av Anna och Tobias, som hade smörgåstårtaleverans med sig som de sparat till mig från gårdagens kalas.
Precis när de kommit var det dags att sätta en ny pvk, detta gillar ju Anna, men hon klarade att vara i samma rum utan att svimma.
Sen blev det mycket, medicinpåsen kopplad till armen, kaffe, shot, inhallation, och samtidigt vara lite trevlig, eftersom man hade besök. Det gick bra, och efter en timme ungefär åkte Anna och Tobias.
En stund efter ringde Anki och precis samtidigt stod Magnus och Irene i dörröppningen, de hade varit hos dottern och hälsat på henne och första barnbarnet. Så då kom de upp och hälsade på mig också.
Anki ringde tillbaka lite senare, så vi pratade en stund innan det var dags för kvällsmaten, nu blev det smörgåstårta och lättöl, ingen liten bit de hade lämnat.
Men den var så god att den gick ner hela biten med tvång, bara det att jag trodde jag skulle spricka, la mig på sängen och kände mig som en ballong.
Peter kom upp ungefär en timme senare och jag var lika mätt, kunde knappt prata, så han fick prata och jag stönade fram några svar. Rättade till sig efter en stund, så kvällen blev hygglig men mätt.
Kollade på handbollen, var väl inte det bästa man sett, men oavgjort iallafall.
Jag var trött ikväll, så på kudden och under filten redan vid halv elva, somnade ganska fort tror jag.
Kram på Er, hörs snart igen///
Nattamat i armen vid 02.00, var trött inatt för jag var knappt vaken när de matade.
Sovit bra hela natten. Känns nu ännu lite bättre med svampen, men nog lika ansträngt med andningen än så länge, hoppas på bättring även där.
PK-prov, shot, och inhallation samt lite blodtryckstest vid halv åtta, sen kom det frukost framåt halv nio.
Påklädning och en liten stund slappande innan det kom ny antibiotika som skulle in vid 10.30,
Lunch och besök av Anna och Tobias, som hade smörgåstårtaleverans med sig som de sparat till mig från gårdagens kalas.
Precis när de kommit var det dags att sätta en ny pvk, detta gillar ju Anna, men hon klarade att vara i samma rum utan att svimma.
Sen blev det mycket, medicinpåsen kopplad till armen, kaffe, shot, inhallation, och samtidigt vara lite trevlig, eftersom man hade besök. Det gick bra, och efter en timme ungefär åkte Anna och Tobias.
En stund efter ringde Anki och precis samtidigt stod Magnus och Irene i dörröppningen, de hade varit hos dottern och hälsat på henne och första barnbarnet. Så då kom de upp och hälsade på mig också.
Anki ringde tillbaka lite senare, så vi pratade en stund innan det var dags för kvällsmaten, nu blev det smörgåstårta och lättöl, ingen liten bit de hade lämnat.
Men den var så god att den gick ner hela biten med tvång, bara det att jag trodde jag skulle spricka, la mig på sängen och kände mig som en ballong.
Peter kom upp ungefär en timme senare och jag var lika mätt, kunde knappt prata, så han fick prata och jag stönade fram några svar. Rättade till sig efter en stund, så kvällen blev hygglig men mätt.
Kollade på handbollen, var väl inte det bästa man sett, men oavgjort iallafall.
Jag var trött ikväll, så på kudden och under filten redan vid halv elva, somnade ganska fort tror jag.
Kram på Er, hörs snart igen///
120111-14
Onsdag den 11/1
En av de jobbigaste dagarna man kommer ihåg. Steg upp vid 07.45 efter en orolig natt.
Skulle ju checka in på mitt kära hotell Strandvägen idag vid 10.30 för intravenös antibiotikabehandling.
Andningen helt kass och mindre smärtor i bröst/lungor, men den envisa idiot som man är så skulle det givetvis duschas innan man åkte ner.
Tog en timme och alla krafter, klarade inte ens att få i mig någon frukost, inte heller plocka ner min grejor i väskan, det fick Anki ombesörja när hon kom hem och hämtade mig, vilket hon också hade väntat sig.
Tog mig med stor möda ut till bilen, jobbade med andningen halvvägs in till stan, innan det slappnade av lite.
Kom sen upp på avd. 5, och de hade bokat samma rum som jag hade sist och som var mina önskemål. Sal R med utsikt över korridoren där det händer något.
All personal här är helt underbara, hejar och känner igen en direkt, man blir bara glad.
Anki plockade in och upp mina prylar, sen fick hon åka tillbaka och jobba igen, för nu skulle jag vila en stund tyckte de.
Efter en timme ungefär kom det in en sköterska med stora sprutvagnen och ville montera en pvk, någon hade skvallrat att det kan vara lite tjurigt med den "gubben". Hon lyckades nästan, men kärlet sprack, så hon avbröt och erbjöd sig att be någon annan försöka. Tog en stund, sen kom Sara och satte sig för att fixa det, först ett försök, men kom inget blod där, så ett nytt försök, där satt den perfekt, funkade kanon.
Blivit dags för lunch, spätta med remouladsås, jättegott, var ju hungrig nu.
Till efterrätt blev det injektion med stora antibiotikasprutan, och inte nog med det utan sen kom det även in en droppåse med en annan sorts medicin som skulle droppa på i en timme.
Somnade till en stund fram tills det kom kaffe, somnade en stund till efter kaffet, var nog trött.
Blev sen dags för en transport ner till röntgen, men var så trött i hela kroppen att jag precis klarade att stå upp för två bilder. Sen tillbaka till sängen.
Väl där så tog det inte lång stund innan sköterskan kom in med en jättepåse med dropp, skulle droppa på i 4 timmar denna gången, Skulle hjälpa mot mitt låga blodtryck, 90/60 när jag kom in, och troligen öka vätskebalansen.
Kände mig aningen piggare i sinnet senare framåt kvällen, men andningsmässigt fortfarande jobbigt så fort man rörde sig. nu var problemet att somna, men det gick inte för vid 23.00 skulle jag få ny injektion i armen och innan dess blev det inget sov. Blev inte så mycket ordnad sömn sen heller.
Torsdag den 12/1
Väcktes vid 06.00 när de kom med ny injektion igen, sen gick det bra att somna, sov till frukosten vid halv nio.
Var ganska trött denna förmiddag, kom in och skulle ta ett ekg, och det var bra sa hon.
Läkaren kom in och berättade att jag skulle få behandling här tills på tisdag för då skulle jag åka till Lund för att göra brontoscopin. Oj redan, tänkte jag. Fick också reda på att röntgen visade ingen inflammation denna gången, så vad det är för fel vet inte jag.
Mita ringde och undrade lite hur jag mådde, och jag undrade hur hon mådde.
Kände mig ändå lite bättre idag med lite lugnare andning, och det gick lite lättare att gå till toan. Fick efter lunch en påse medicin igen, samtidigt som kuratorn kom och pratade en timme, så man missade ju nästan kaffet.
Anki, min härliga fru kom upp direkt efter jobbet, det kändes verkligen skönt att prata lite om Lundaresan och vad det kunde bli för skillnad efter. Troligen inte så mycket, men hoppet är ju det sista som överger en.
Bara att hoppas det inte blir punka denna gången också.
Kvällen gick fort som bara den, plopp så var klockan elva, dags att förbereda natten.
Fredag den 13/1
Fick nattbensinen vid 00.15, för att sedan sova till halv fyra, somnade till vid halv sex tror jag och sen väckte de mig vid halv åtta för att göra lite kontroller, blodtryck och feber.
Väldigt mycket segt i halsen hela förmiddagen.
Fick besked om PK-värdet, hade stigit till 5,3, skall vara under 1,5 på tisdag annars kanske det inte blir någon brontoscopi.
Ingen matlust idag, beror på att det är mycket goja i halsen och att jag inte dricker tillräckligt.
Anki kom sin runda innan hon åkte hem från jobbet, känns så skönt när hon kommer en stund. Claes ringde och frågade om jag var kvar på måndag, för han skulle göra lite prover på lasarettet då, så han kommer en runda.
Pratade med Anna en stund i telefonen.
Trött och seg hela kvällen, fick en ny pvk monterad, gick direkt, Davids förtjänst. Kollade TV en stund innan jag försökte att komma in i sovruset. Har faktiskt inte hänt någonting speciellt ur vårdsynpunkt idag.
Lördag den 14/1
Tankade upp mig vid 01.00.
Sovit lite bättre men ändå inte riktigt bra, finns nog lite inre oro som inte vill släppa. Frukost vid halvnio, och en ny omgång med antibiotika vid 10.00.
Sen en av de mest ansträngande duschningar jag gjort, fick bita ihop ett otal gånger för varje moment, och mycket flåsande och nästan panik. Kände mig helt slut, men ändå fräsch efter en stund.
Fisk till lunch, bra det för jag älskar fisk. Nu verkar matlusten ha kommit tillbaka också. Bara det att det har väldigt bråttom ut igen, magont efter varje gång man ätit, beror på medicinen de pumpar in.
Medicinen verkar göra nytta redan, för mindre slem och svamp känns det som, och samtidigt lite mer ork utan att bli andfådd.
Anki var uppe ett par timmar på eftermiddagen och vi fikade lite, sen skulle hon hem och förbereda lite för kvällen.
Peter skulle ha lite födelsekalas ute i Öjaby, Emmas föräldrar och syster med familj skulle komma upp och sen Anna och Tobbe, Linda och Erik, Anki, för jag missade ju detta, men de klarade det bra ändå vad jag förstod.
Bara synd att man inte fick träffa Emmas systers familj, och hennes föräldrar.
Men med min nuvarande form var det nog bäst att jag var där jag var, hade ju inte orkat vara med ändå.
Kvällen kändes faktiskt riktigt bra, men gör ju inte så ansträngande rörelser här på hotellet, så det är väl därför det alltid känns bättre när man är här, kroppsligt, men inte mentalt, för då är hemma bäst.
Ikväll somnade jag redan vid elva, skönt.
Nu blir det inte mer idag, kommer tillbaka imorgon, krama varandra från mig. ////
En av de jobbigaste dagarna man kommer ihåg. Steg upp vid 07.45 efter en orolig natt.
Skulle ju checka in på mitt kära hotell Strandvägen idag vid 10.30 för intravenös antibiotikabehandling.
Andningen helt kass och mindre smärtor i bröst/lungor, men den envisa idiot som man är så skulle det givetvis duschas innan man åkte ner.
Tog en timme och alla krafter, klarade inte ens att få i mig någon frukost, inte heller plocka ner min grejor i väskan, det fick Anki ombesörja när hon kom hem och hämtade mig, vilket hon också hade väntat sig.
Tog mig med stor möda ut till bilen, jobbade med andningen halvvägs in till stan, innan det slappnade av lite.
Kom sen upp på avd. 5, och de hade bokat samma rum som jag hade sist och som var mina önskemål. Sal R med utsikt över korridoren där det händer något.
All personal här är helt underbara, hejar och känner igen en direkt, man blir bara glad.
Anki plockade in och upp mina prylar, sen fick hon åka tillbaka och jobba igen, för nu skulle jag vila en stund tyckte de.
Efter en timme ungefär kom det in en sköterska med stora sprutvagnen och ville montera en pvk, någon hade skvallrat att det kan vara lite tjurigt med den "gubben". Hon lyckades nästan, men kärlet sprack, så hon avbröt och erbjöd sig att be någon annan försöka. Tog en stund, sen kom Sara och satte sig för att fixa det, först ett försök, men kom inget blod där, så ett nytt försök, där satt den perfekt, funkade kanon.
Blivit dags för lunch, spätta med remouladsås, jättegott, var ju hungrig nu.
Till efterrätt blev det injektion med stora antibiotikasprutan, och inte nog med det utan sen kom det även in en droppåse med en annan sorts medicin som skulle droppa på i en timme.
Somnade till en stund fram tills det kom kaffe, somnade en stund till efter kaffet, var nog trött.
Blev sen dags för en transport ner till röntgen, men var så trött i hela kroppen att jag precis klarade att stå upp för två bilder. Sen tillbaka till sängen.
Väl där så tog det inte lång stund innan sköterskan kom in med en jättepåse med dropp, skulle droppa på i 4 timmar denna gången, Skulle hjälpa mot mitt låga blodtryck, 90/60 när jag kom in, och troligen öka vätskebalansen.
Kände mig aningen piggare i sinnet senare framåt kvällen, men andningsmässigt fortfarande jobbigt så fort man rörde sig. nu var problemet att somna, men det gick inte för vid 23.00 skulle jag få ny injektion i armen och innan dess blev det inget sov. Blev inte så mycket ordnad sömn sen heller.
Torsdag den 12/1
Väcktes vid 06.00 när de kom med ny injektion igen, sen gick det bra att somna, sov till frukosten vid halv nio.
Var ganska trött denna förmiddag, kom in och skulle ta ett ekg, och det var bra sa hon.
Läkaren kom in och berättade att jag skulle få behandling här tills på tisdag för då skulle jag åka till Lund för att göra brontoscopin. Oj redan, tänkte jag. Fick också reda på att röntgen visade ingen inflammation denna gången, så vad det är för fel vet inte jag.
Mita ringde och undrade lite hur jag mådde, och jag undrade hur hon mådde.
Kände mig ändå lite bättre idag med lite lugnare andning, och det gick lite lättare att gå till toan. Fick efter lunch en påse medicin igen, samtidigt som kuratorn kom och pratade en timme, så man missade ju nästan kaffet.
Anki, min härliga fru kom upp direkt efter jobbet, det kändes verkligen skönt att prata lite om Lundaresan och vad det kunde bli för skillnad efter. Troligen inte så mycket, men hoppet är ju det sista som överger en.
Bara att hoppas det inte blir punka denna gången också.
Kvällen gick fort som bara den, plopp så var klockan elva, dags att förbereda natten.
Fredag den 13/1
Fick nattbensinen vid 00.15, för att sedan sova till halv fyra, somnade till vid halv sex tror jag och sen väckte de mig vid halv åtta för att göra lite kontroller, blodtryck och feber.
Väldigt mycket segt i halsen hela förmiddagen.
Fick besked om PK-värdet, hade stigit till 5,3, skall vara under 1,5 på tisdag annars kanske det inte blir någon brontoscopi.
Ingen matlust idag, beror på att det är mycket goja i halsen och att jag inte dricker tillräckligt.
Anki kom sin runda innan hon åkte hem från jobbet, känns så skönt när hon kommer en stund. Claes ringde och frågade om jag var kvar på måndag, för han skulle göra lite prover på lasarettet då, så han kommer en runda.
Pratade med Anna en stund i telefonen.
Trött och seg hela kvällen, fick en ny pvk monterad, gick direkt, Davids förtjänst. Kollade TV en stund innan jag försökte att komma in i sovruset. Har faktiskt inte hänt någonting speciellt ur vårdsynpunkt idag.
Lördag den 14/1
Tankade upp mig vid 01.00.
Sovit lite bättre men ändå inte riktigt bra, finns nog lite inre oro som inte vill släppa. Frukost vid halvnio, och en ny omgång med antibiotika vid 10.00.
Sen en av de mest ansträngande duschningar jag gjort, fick bita ihop ett otal gånger för varje moment, och mycket flåsande och nästan panik. Kände mig helt slut, men ändå fräsch efter en stund.
Fisk till lunch, bra det för jag älskar fisk. Nu verkar matlusten ha kommit tillbaka också. Bara det att det har väldigt bråttom ut igen, magont efter varje gång man ätit, beror på medicinen de pumpar in.
Medicinen verkar göra nytta redan, för mindre slem och svamp känns det som, och samtidigt lite mer ork utan att bli andfådd.
Anki var uppe ett par timmar på eftermiddagen och vi fikade lite, sen skulle hon hem och förbereda lite för kvällen.
Peter skulle ha lite födelsekalas ute i Öjaby, Emmas föräldrar och syster med familj skulle komma upp och sen Anna och Tobbe, Linda och Erik, Anki, för jag missade ju detta, men de klarade det bra ändå vad jag förstod.
Bara synd att man inte fick träffa Emmas systers familj, och hennes föräldrar.
Men med min nuvarande form var det nog bäst att jag var där jag var, hade ju inte orkat vara med ändå.
Kvällen kändes faktiskt riktigt bra, men gör ju inte så ansträngande rörelser här på hotellet, så det är väl därför det alltid känns bättre när man är här, kroppsligt, men inte mentalt, för då är hemma bäst.
Ikväll somnade jag redan vid elva, skönt.
Nu blir det inte mer idag, kommer tillbaka imorgon, krama varandra från mig. ////
120109-10
Måndag den 9/1
Startade dagen som vanligt med att ligga kvar en extra stund i sängen, och lyssna på hjärnan som i denna stund nästan alltid tror att det är hur bra som helst, och allt man ska göra under dagen.
Sanningen är kanske en annan, sätter mig upp på sängkanten och då börjar det rossla neråt halsen, och man hostar upp lite segt. Hostan tar då på krafterna så nu börjar andningen att sakna luft, pysandas i någon minut, lugnat sig. Går sakta fem meter till toan, får ställa mig och hänga på handfatet och pysandas igen.
Dags att sätta sig på toan, göra det man ska och torka sig för att sedan sitta och hämta andan ett par minuter, stiga upp och tvätta sig, pausa några minuter innan man kan påbörja den långa returresan tillbaka till sängkanten. Ställa sig och pausa hängandes på byrån, efter en stund kunna sätta sig på sängen.
Sittande på sängen, ta på sig en tröja, pusta, byxorna, pausa, strumporna, pysandas, brukar sedan få lägga mig på sidan en stund för att få ner andningsfrekvensen. Bestämma att nu måste du stiga upp, på med en tröja till för man är alltid frusen av sig.
Därefter blir det en timmes arbete med att få fram och äta frukost och medicinerna blandat med pustande och försökande att äta, för nu börjar det vita svampslemmet vakna och vill upp, så det mesta smakar inget eller känns det som det bara växer i munnen. Blir sen en promenad in i sovrummet för att inhallera, halvliggande på sängen, brukar slumra till lite efteråt.
Vid elva ringer telefonen, just det, distriktssköterskan ska ju komma och ta prover på mitt pk-värde, hon kommer om en kvart. Blir det lite stressigt i andningen nu eller, lugn och fin.
Sen kommer det en tjej med lilla väskan, har lite frågor och tar sen provet och det tog en halvtimme, smidigt istället för att jag skulle beställt bil ner till lasarettet och sen från lasarettet och hem, hade tagit mig 2,5 timmars ansträngning, och ingen direkt bra rest av dagen eftersom alla krafter varit slut.
Nu blev det näringsdryck och kaffe till fika, en stunds "träning" med att bädda sängen, sen lite ovanpåligg och slappa en stund.
Bestämde mig för att klara av att göra pannkakor till kvällsmat, gick med mycket möda och stort besvär, nej, så farligt var det faktiskt inte, kände mig mest stolt för att jag gjorde det.
Däremot blev kvällen ganska jobbig för andningen och hostan, harklade, pustade och gnällde, bestämde att imorgon måste jag ringa mottagningen, blir bara jobbigare och jobbigare.
Tisdag den 10/1
Jobbade mig upp vid åtta idag och ringde till mottagningen, förklarade hur jag känt mig den senaste veckan, så de skulle prata med läkaren och ringa tillbaka.
När de ringde igen så var förslaget att bli inlagd med intravenös antibiotikabehandling i 10 dagar. Samma kur som blev 30 dagar i sept. i fjol. Men det blev ju bättre ett par månader vid det tillfället. Så jag antog erbjudandet.
Då skulle de kolla när det kunde ske, om det fanns någon plats på avdelningen, ringde sen efter ett par timmar och meddelade att jag skulle vara där imorgon onsdag kl. 10.30.
Funderade på om det verkligen skulle göra någon nytta, och tvekade lite, men då sa de att denna behandling skulle följas av en brontoskopi i Lund, där de skulle ta bort ventilerna som sattes dit för 2 år sen och inte verkat göra någon positiv nytta, de tror numera att de kan bidra till de ökade inflammationerna.
Då blev ju läget mycket intressantare.
Kraften orkade inte göra någon mat idag, utan det fick Anki göra när hon kom hem, även om hon skulle vidare på styrelsemöte.
Hon påminde mig också om att börja plocka ihop de saker jag behövde ha med mig och packa ner dem under kvällen.
Blev inte så mycket, för orken var helt kass, jobbigt att bara sitta vid TV-n.
Anki kom hem vid halv nio, vi fikade lite och pratade om det skulle bli någon förändring denna gång. Vi hoppas ju givetvis men känner oss väldigt ovissa, alla andra gånger de gjort brontoskopi har det blivit lungpunka, mer eller mindre, men kan ju bara lyssna på läkarnas försök till att man kan må lite bättre.
Man undrar ju samtidigt om det är ett sätt att uppehålla konstgjord andning så länge som möjligt, för att om man klarar sig tills det kunde vara dags för ny operation, så kommer väl beskedet att man är i för dåligt skick för operation.
Läggdags tidigt för att försöka orka med en dusch imorgon innan Anki hämtar mig vid 10.00.
Nu blir det inte mer att läsa denna gång, ögonen orkar inte mer nu, kommer snart, /// Kram på er
2012 börjar. 1/1-8/1
Nyårsdagen 1/1 2012
Denna, årets första dag brukar ju innebära att man är ganska sliten, så var väl fallet i år också, men kanske inte av den anledning som det kunde vara förr om åren.
Finns inget direkt att berätta om, mer än att det blev en dag som flöt på som de andra, mest tittande på TV och slöande. Ska vara på röntgen imorgon, så gäller att ladda.
Måndag den 2/1
Idag fick man dra sig ur sängen lite tidigare, skulle göra Ultraljudsröntgen på buken, eftersom jag haft ont i magen till och från, vid 09.30.
Linda var ledig, så hon ställde upp som sällskap och transportör, tack för de. Så slapp Anki ta ledigt denna gång.
Gick ganska bra att ta sig ut till bilen och till lasarettet, blev lite stressandning när vi kom in till röntgen och hade tagit av tröjan, men Linda lugnade ner mig så det gick över. Röntgen gick bra och inget som inte skulle vara där fanns inte enligt läkaren, svar kommer senare.
Lite jobbigt igen när kläderna skulle på, men kom upp till bilen för hemfärd.
Nu hade vi ju inte ätit frukost innan, så vad skulle vi äta? Linda var inte sugen på nån macka, så det blev en Mc Donalds brunch på vägen hem. Tog med oss hem, och sen åkte Linda hem till sig och jag var i stort behov av vila. Sov till kl tre ungefär, försökte stiga upp och fundera på lite mat, men det blev ingen.
På kvällen skulle vi åka och gratta Tobias som fyllde år, men jag var inte i form, så Anki och Linda fick åka.
Jag satt och hade det jobbigt med andningen nästan hela kvällen, pustade och flåsade. Mådde skit. Skönt att man var själv så slapp de höra. Då kommer också tankarna om varför/hur står man ut med detta.
Måste bero på att man älskar alla de människor som man har omkring sig så hemskt mycket att man inte kan svika dem, samtidigt som man har en känsla och förhoppning att det finns en bättring framöver.
Tisdag den 3/1
Vaknade och kände sig som vanligt i kanonskick, tills man satte sig upp och andningsproblemen drar igång.
Hade också ont i högerarmen, strålade från armvecket och ner mot tummen och väldigt spända blodkärl, men hade väl troligen legat lite illa med armen.
Dagen rullade på med en massa slem och tung och jobbig andning bara man gick fem steg, känns inte på topp just nu, och blir lite sämre för var dag. Pratar med avdelningen, och de fixar så jag får lite medicin mot svampen, och höjer kortisonen ett snäpp.
Anna kom vid 4-tiden för hon skulle ut med jobbarkompisar, på nån Galleria-tävling med fest.
När Anki kom fixade de till lite kvällsmat, sen skjutsade hon Anna till stan.
Ingen ork till att göra mat eller nånting, vill bara sova eller möjligen sitta i fåtöljen.
Framåt kvällen kommer den onda känslan tillbaka i armen, men inte så farligt utan jag går och lägger mig som vanligt, det går väl över.
Onsdag den 4/1
Sover länge idag, känner inte så mycket av armen idag, när jag väl kommer upp och gör mina försök till att få i mig frukosten.
Anna kom upp framåt halv tio och fikade lite frukost och vi pratade en stund innan hon drog sig hemåt.
Hade sen planer på att ta mig an rummet med rinnande vatten och försöka få till lite lukta gått.
När jag efter tre kvart ungefär lyckats att bli blöt, fått på lite tvål på denna enorma kropp och schampoo i håret, sköljt av detta hemska och letat fram handduken, pustat ut ett antal gånger, så känns det väldigt skönt när man tagit sig upp för trappan och sitter på sängen igen.
Ytterligare en halvtimme till för att få på sig kläder, sen är det lunchtid, då ringer Linda och frågor om jag vill ha lunch, jag tyckte vi kunde dela på en pizza, men hon ville inte ha det, så det blev M:c D idag igen.
Strax efter ringde Hasse och undrade om han kunde komma upp och fika lite, och prata en stund, det lät bra tyckte jag, så Hasse fikade och Linda och jag åt lunch.
När de sen gått så blev det till att kasta sig i sängen, vaknade 2 timmar senare när Anki kom hem.
Då värkte det riktigt ordentligt i min arm, nu strålade det även från armvecket upp i armhålan och ut i lymfan, samt väldigt öm på insidan av biceps.
Ringde sjukrådgivningen, och förklarade läget, när hon bad mig titta om det syntes något var jag ju tvungen att flytta mig till lite bättre ljus, då började andningen att stegra så hon frågade direkt, ska jag skicka en ambulans direkt, var ju bra att hon frågade, men jag förklarade att det blev så när jag ansträngde mig minsta lilla, och hade inte direkt något samband till detta problemet utan så var det alltid, då lugnade hon sig, men tyckte absolut att vi skullle åka till akuten.
Så det blev för Anki att vända i dörren och köra till akuten, väl där kom vi in direkt för jag tryckte visst av misstag på knappen om man hade andnöd, nu har jag ju det alltid, men det räknades inte, men eftersom det inte var någon kö så blev det vår tur ändå. Inskrivning och provtagning, vi förklarade att det kunde vara en propp i armen.
Blev inkörda på ett rum och lämnade med orden, bara att vänta, och vänta blev det i 3 timmar utan att en enda mänsklig varelse visade sig, då ringde vi på klockan, tog nog 7-8 min innan någon kom in, hade proppen haft bråttom hade man hunnit dö ett par gånger under den tiden.
In kom en sköterska och sa att de hade mycket nu, men doktorn hade börjat läsa på min journal sa hon, grattis till ett par timmars läsning tänkte jag. Sen tog det 45 min till innan doktorn kom, trevlig kille, men han verkade vara mer intresserad av min dåliga andning än smärtan i armen.
Efter lite kläm på armen och lyssnande på hjärtat så skulle han gå och diskuttera med en annan läkare, men vi sa att vi höll på att svälta ihjäl, så han fixade så det kom in lite mackor och kaffe.
Efter det var det tyst i 1,5 tim, ringde på klockan, och lite snabbare denna gång kom det en sköterska och berättade att de väntade svar från röntgen när vi fick komma dit, men det var problem där sa han. Klockan var då lite över elva,så då började tröttheten och allt väntande samt ett par timmar försenade mediciner sätta sina spår på andningen för mig.
Så jag insåg att detta kommer att ta hela natten, men de stänger ju röntgen vid 24.00, så jag undrade om man inte kunde få åka hem och komma tillbaka imorgon, för det här med blodproppar hade ju ingen högre prio på detta stället. Han gick och pratade med läkaren, kom tillbaka med en spruta som han gav mig, sen skulle jag ringa röntgen imorgon och få en tid.
Efter ett par omgångar med hyperandning så kom jag till slut i säng strax efter tolv. Denna dag.
Torsdag den 5/1
Blev sen uppstigning idag, men ringde till röntgen och fick en tid vid 13.15 för Ultraljudet. Funkade ju bra med tanke på att Anki bara jobbade till lunch idag, men hann ju inte med någon lunch innan.
Kom in på direkten till ultraljudet, och efter att läkaren tittat en stund konstaterade han att det var en liten och en lite större propp i armen. Nu blev det vidare till akutavdelningen.
Anmälde oss där, och blev sen inkörda i samma rum som vi suttit 5 timmar igår kväll.
Idag fick vi kaffe och smörgås med en gång, men det blev en väntan på 2 timmar innan läkaren dök upp och pratade med oss, hon bekräftade vad vi redan visste, att det fanns proppar, så nu skulle hon diskuttera med sina kompisar om insättning av Waran.
Efter ytterligare 2 timmar så var det klart, fick med mig lite sprutor hem som skulle tas fram till sööndag, sen skulle det tas prover på måndag, och det fick vi ordnat så att distriktssköterskan kom hem till mig och tog dessa, för min kondition är just nu så nere så att åka fram och tillbaka till lasarettet varannan dag för prover, insåg vi att jag inte orkade.
Kom hem vid halv sex, för att sedan ha en lugn kväll framför TV.n. Var ju Trettondagsafton.
Fredag den 6/1
Trettondagen, lite sovmorgon även för Anki.
Anki hon fixar och donar hela tiden, sköter precis allt just nu, skulle vilja hjälpa henne, men det går inte just nu, bara att hoppas att inte denna dåliga form ska hålla i sig, utan man kan göra lite saker iallafall. Älskar dig.
Var bjudna till Christel och Claes på eftermiddagsfika, det blev en härlig eftermiddag med mycket prat och faktiskt ganska mycket skratt också. Jag kände mig för tillfället i ovanligt bra form denna eftermiddag, så det rullade på tre timmar ganska snabbt innan det var dags att dra sig hemåt, Tack för en härlig pratstund.
Tröttheten smög sig på lite när man kom hem så det blev en stund på sängen med inhallationskompisen,
sen fåtöljen.
Så länge man sitter där går det hyggligt att slappna av med andningen, men även stillasittande kommer det perioder när andningen bara triggas upp, utan att man gör något. Har varit så de sista veckorna, men blivit sämre och sämre nu.
Blev ytterligare en kväll vid TV:n, kan snart alla program, men kan just nu inte göra så mycket annat, så det är väl tur att den finns. Kom väl i säng vid halvtolv-tiden, efter en hostig och jobbig kväll, måste nog ringa till mottagningen och kolla upp mig igen. Nu har man ju fått en ny syssla till, waransprutan ska tas i magen varje kväll, men bara till söndag.
Lördag den 7/1
Idag skulle det bli lite händelse i huset, Anna och Tobbe kom på förmiddagen för Anna skulle jobba och sen spela bowling. Linda och Erik var barnvakt åt bästa Måns från Diö, men hon skulle spela innebandy på eftermiddagen så då skulle Månsen vara hos oss en stund.
Det funkade kanon, vi var jättekompisar, hans största problem var att det gick inte att klappa akvariefiskarna.
Anki gjorde lutfisk till middag, oooojjjjj vad gott, tyckte både jag och Måns, troligen Anki också.
Efter maten åkte Anki och Måns upp och tittade på Linda när hon spelade, och jag passade på att vila en stund.
Idag har det nog kännts som en bättre dag igen, kan bero på att det hänt något runt mig, så jag har glömt att andas. När de sen kom hem vid 18.00 så fikade vi lite och sen blev det TV-kväll för de gamle.
Det blev väl ytterligare en kväll som alla de andra, lite avslappat och en hel del pust och stånk.
Sinnesstämningen börjar bli lite labil nu, eftersom ingen kan säga varför det blivit så mycket sämre med orken de sista veckorna. Mycket funderingar för oss alla.
Söndag den 8/1
Morgonen startade väldigt tungt, ville bara ligga kvar och sova, segade mig upp till slut för att försöka göra Anki sällskap vid frukosten.
Men var nog fortfarande trött, för jag fick lägga mig efter en stund för att harkel och flås skulle lugna sig.
Då dök Karin upp i dörren, hon hade ledsnat på Urshult en stund och ville se hur vi mådde i Öjaby. alltid lika trevligt när det kommer någon, både för mig och så lättar det upp en stund för Anki också. Blir något nytt att prata om, Anki och Linda och Måns skulle träffas och ut och gå, så nu åkte även svärmor dit på en promenad. Jag skyllde på att det var för kallt ute, så jag kollade skidor på TV istället.
När de sen kom tillbaka lagade Anki middag. Ugnsbakad klyftpotatis och fläskfilé i svampsås, gott. Men som vanligt luktar det gott men man hinner ju knappt smaka förrän man blir mätt, Matlusten har försvunnit.
Vore mycket trevligare om min svamp kunde försvinna, så man fick tillbaka smaklökarna igen.
Karin körde hemåt vid sextiden ungefär, så blev det inte mycket mer händelser den kvällen, för orken gör att lusten till att hitta på något annat inte finns. Måste komma på något som kan få upp motivationen.
Kom i säng ganska tidigt denna kväll, för nu har det varit en del helger som stulit lite mer kraft än vanligt, men samtidigt är det jättekul när det händer något.
Nu lägger vi ut detta så länge, kommer snart en vecka till och den är inte händelsefattig den heller.
Kan tala om att jag skriver detta från mitt kära hotell. Kram på Er ///
Denna, årets första dag brukar ju innebära att man är ganska sliten, så var väl fallet i år också, men kanske inte av den anledning som det kunde vara förr om åren.
Finns inget direkt att berätta om, mer än att det blev en dag som flöt på som de andra, mest tittande på TV och slöande. Ska vara på röntgen imorgon, så gäller att ladda.
Måndag den 2/1
Idag fick man dra sig ur sängen lite tidigare, skulle göra Ultraljudsröntgen på buken, eftersom jag haft ont i magen till och från, vid 09.30.
Linda var ledig, så hon ställde upp som sällskap och transportör, tack för de. Så slapp Anki ta ledigt denna gång.
Gick ganska bra att ta sig ut till bilen och till lasarettet, blev lite stressandning när vi kom in till röntgen och hade tagit av tröjan, men Linda lugnade ner mig så det gick över. Röntgen gick bra och inget som inte skulle vara där fanns inte enligt läkaren, svar kommer senare.
Lite jobbigt igen när kläderna skulle på, men kom upp till bilen för hemfärd.
Nu hade vi ju inte ätit frukost innan, så vad skulle vi äta? Linda var inte sugen på nån macka, så det blev en Mc Donalds brunch på vägen hem. Tog med oss hem, och sen åkte Linda hem till sig och jag var i stort behov av vila. Sov till kl tre ungefär, försökte stiga upp och fundera på lite mat, men det blev ingen.
På kvällen skulle vi åka och gratta Tobias som fyllde år, men jag var inte i form, så Anki och Linda fick åka.
Jag satt och hade det jobbigt med andningen nästan hela kvällen, pustade och flåsade. Mådde skit. Skönt att man var själv så slapp de höra. Då kommer också tankarna om varför/hur står man ut med detta.
Måste bero på att man älskar alla de människor som man har omkring sig så hemskt mycket att man inte kan svika dem, samtidigt som man har en känsla och förhoppning att det finns en bättring framöver.
Tisdag den 3/1
Vaknade och kände sig som vanligt i kanonskick, tills man satte sig upp och andningsproblemen drar igång.
Hade också ont i högerarmen, strålade från armvecket och ner mot tummen och väldigt spända blodkärl, men hade väl troligen legat lite illa med armen.
Dagen rullade på med en massa slem och tung och jobbig andning bara man gick fem steg, känns inte på topp just nu, och blir lite sämre för var dag. Pratar med avdelningen, och de fixar så jag får lite medicin mot svampen, och höjer kortisonen ett snäpp.
Anna kom vid 4-tiden för hon skulle ut med jobbarkompisar, på nån Galleria-tävling med fest.
När Anki kom fixade de till lite kvällsmat, sen skjutsade hon Anna till stan.
Ingen ork till att göra mat eller nånting, vill bara sova eller möjligen sitta i fåtöljen.
Framåt kvällen kommer den onda känslan tillbaka i armen, men inte så farligt utan jag går och lägger mig som vanligt, det går väl över.
Onsdag den 4/1
Sover länge idag, känner inte så mycket av armen idag, när jag väl kommer upp och gör mina försök till att få i mig frukosten.
Anna kom upp framåt halv tio och fikade lite frukost och vi pratade en stund innan hon drog sig hemåt.
Hade sen planer på att ta mig an rummet med rinnande vatten och försöka få till lite lukta gått.
När jag efter tre kvart ungefär lyckats att bli blöt, fått på lite tvål på denna enorma kropp och schampoo i håret, sköljt av detta hemska och letat fram handduken, pustat ut ett antal gånger, så känns det väldigt skönt när man tagit sig upp för trappan och sitter på sängen igen.
Ytterligare en halvtimme till för att få på sig kläder, sen är det lunchtid, då ringer Linda och frågor om jag vill ha lunch, jag tyckte vi kunde dela på en pizza, men hon ville inte ha det, så det blev M:c D idag igen.
Strax efter ringde Hasse och undrade om han kunde komma upp och fika lite, och prata en stund, det lät bra tyckte jag, så Hasse fikade och Linda och jag åt lunch.
När de sen gått så blev det till att kasta sig i sängen, vaknade 2 timmar senare när Anki kom hem.
Då värkte det riktigt ordentligt i min arm, nu strålade det även från armvecket upp i armhålan och ut i lymfan, samt väldigt öm på insidan av biceps.
Ringde sjukrådgivningen, och förklarade läget, när hon bad mig titta om det syntes något var jag ju tvungen att flytta mig till lite bättre ljus, då började andningen att stegra så hon frågade direkt, ska jag skicka en ambulans direkt, var ju bra att hon frågade, men jag förklarade att det blev så när jag ansträngde mig minsta lilla, och hade inte direkt något samband till detta problemet utan så var det alltid, då lugnade hon sig, men tyckte absolut att vi skullle åka till akuten.
Så det blev för Anki att vända i dörren och köra till akuten, väl där kom vi in direkt för jag tryckte visst av misstag på knappen om man hade andnöd, nu har jag ju det alltid, men det räknades inte, men eftersom det inte var någon kö så blev det vår tur ändå. Inskrivning och provtagning, vi förklarade att det kunde vara en propp i armen.
Blev inkörda på ett rum och lämnade med orden, bara att vänta, och vänta blev det i 3 timmar utan att en enda mänsklig varelse visade sig, då ringde vi på klockan, tog nog 7-8 min innan någon kom in, hade proppen haft bråttom hade man hunnit dö ett par gånger under den tiden.
In kom en sköterska och sa att de hade mycket nu, men doktorn hade börjat läsa på min journal sa hon, grattis till ett par timmars läsning tänkte jag. Sen tog det 45 min till innan doktorn kom, trevlig kille, men han verkade vara mer intresserad av min dåliga andning än smärtan i armen.
Efter lite kläm på armen och lyssnande på hjärtat så skulle han gå och diskuttera med en annan läkare, men vi sa att vi höll på att svälta ihjäl, så han fixade så det kom in lite mackor och kaffe.
Efter det var det tyst i 1,5 tim, ringde på klockan, och lite snabbare denna gång kom det en sköterska och berättade att de väntade svar från röntgen när vi fick komma dit, men det var problem där sa han. Klockan var då lite över elva,så då började tröttheten och allt väntande samt ett par timmar försenade mediciner sätta sina spår på andningen för mig.
Så jag insåg att detta kommer att ta hela natten, men de stänger ju röntgen vid 24.00, så jag undrade om man inte kunde få åka hem och komma tillbaka imorgon, för det här med blodproppar hade ju ingen högre prio på detta stället. Han gick och pratade med läkaren, kom tillbaka med en spruta som han gav mig, sen skulle jag ringa röntgen imorgon och få en tid.
Efter ett par omgångar med hyperandning så kom jag till slut i säng strax efter tolv. Denna dag.
Torsdag den 5/1
Blev sen uppstigning idag, men ringde till röntgen och fick en tid vid 13.15 för Ultraljudet. Funkade ju bra med tanke på att Anki bara jobbade till lunch idag, men hann ju inte med någon lunch innan.
Kom in på direkten till ultraljudet, och efter att läkaren tittat en stund konstaterade han att det var en liten och en lite större propp i armen. Nu blev det vidare till akutavdelningen.
Anmälde oss där, och blev sen inkörda i samma rum som vi suttit 5 timmar igår kväll.
Idag fick vi kaffe och smörgås med en gång, men det blev en väntan på 2 timmar innan läkaren dök upp och pratade med oss, hon bekräftade vad vi redan visste, att det fanns proppar, så nu skulle hon diskuttera med sina kompisar om insättning av Waran.
Efter ytterligare 2 timmar så var det klart, fick med mig lite sprutor hem som skulle tas fram till sööndag, sen skulle det tas prover på måndag, och det fick vi ordnat så att distriktssköterskan kom hem till mig och tog dessa, för min kondition är just nu så nere så att åka fram och tillbaka till lasarettet varannan dag för prover, insåg vi att jag inte orkade.
Kom hem vid halv sex, för att sedan ha en lugn kväll framför TV.n. Var ju Trettondagsafton.
Fredag den 6/1
Trettondagen, lite sovmorgon även för Anki.
Anki hon fixar och donar hela tiden, sköter precis allt just nu, skulle vilja hjälpa henne, men det går inte just nu, bara att hoppas att inte denna dåliga form ska hålla i sig, utan man kan göra lite saker iallafall. Älskar dig.
Var bjudna till Christel och Claes på eftermiddagsfika, det blev en härlig eftermiddag med mycket prat och faktiskt ganska mycket skratt också. Jag kände mig för tillfället i ovanligt bra form denna eftermiddag, så det rullade på tre timmar ganska snabbt innan det var dags att dra sig hemåt, Tack för en härlig pratstund.
Tröttheten smög sig på lite när man kom hem så det blev en stund på sängen med inhallationskompisen,
sen fåtöljen.
Så länge man sitter där går det hyggligt att slappna av med andningen, men även stillasittande kommer det perioder när andningen bara triggas upp, utan att man gör något. Har varit så de sista veckorna, men blivit sämre och sämre nu.
Blev ytterligare en kväll vid TV:n, kan snart alla program, men kan just nu inte göra så mycket annat, så det är väl tur att den finns. Kom väl i säng vid halvtolv-tiden, efter en hostig och jobbig kväll, måste nog ringa till mottagningen och kolla upp mig igen. Nu har man ju fått en ny syssla till, waransprutan ska tas i magen varje kväll, men bara till söndag.
Lördag den 7/1
Idag skulle det bli lite händelse i huset, Anna och Tobbe kom på förmiddagen för Anna skulle jobba och sen spela bowling. Linda och Erik var barnvakt åt bästa Måns från Diö, men hon skulle spela innebandy på eftermiddagen så då skulle Månsen vara hos oss en stund.
Det funkade kanon, vi var jättekompisar, hans största problem var att det gick inte att klappa akvariefiskarna.
Anki gjorde lutfisk till middag, oooojjjjj vad gott, tyckte både jag och Måns, troligen Anki också.
Efter maten åkte Anki och Måns upp och tittade på Linda när hon spelade, och jag passade på att vila en stund.
Idag har det nog kännts som en bättre dag igen, kan bero på att det hänt något runt mig, så jag har glömt att andas. När de sen kom hem vid 18.00 så fikade vi lite och sen blev det TV-kväll för de gamle.
Det blev väl ytterligare en kväll som alla de andra, lite avslappat och en hel del pust och stånk.
Sinnesstämningen börjar bli lite labil nu, eftersom ingen kan säga varför det blivit så mycket sämre med orken de sista veckorna. Mycket funderingar för oss alla.
Söndag den 8/1
Morgonen startade väldigt tungt, ville bara ligga kvar och sova, segade mig upp till slut för att försöka göra Anki sällskap vid frukosten.
Men var nog fortfarande trött, för jag fick lägga mig efter en stund för att harkel och flås skulle lugna sig.
Då dök Karin upp i dörren, hon hade ledsnat på Urshult en stund och ville se hur vi mådde i Öjaby. alltid lika trevligt när det kommer någon, både för mig och så lättar det upp en stund för Anki också. Blir något nytt att prata om, Anki och Linda och Måns skulle träffas och ut och gå, så nu åkte även svärmor dit på en promenad. Jag skyllde på att det var för kallt ute, så jag kollade skidor på TV istället.
När de sen kom tillbaka lagade Anki middag. Ugnsbakad klyftpotatis och fläskfilé i svampsås, gott. Men som vanligt luktar det gott men man hinner ju knappt smaka förrän man blir mätt, Matlusten har försvunnit.
Vore mycket trevligare om min svamp kunde försvinna, så man fick tillbaka smaklökarna igen.
Karin körde hemåt vid sextiden ungefär, så blev det inte mycket mer händelser den kvällen, för orken gör att lusten till att hitta på något annat inte finns. Måste komma på något som kan få upp motivationen.
Kom i säng ganska tidigt denna kväll, för nu har det varit en del helger som stulit lite mer kraft än vanligt, men samtidigt är det jättekul när det händer något.
Nu lägger vi ut detta så länge, kommer snart en vecka till och den är inte händelsefattig den heller.
Kan tala om att jag skriver detta från mitt kära hotell. Kram på Er ///
Nyårsafton 2011
Nyårsafton 2011
Detta skall visst vara årets sista dag, och så är jag så trött, kan bero på lite sen kväll igår.
Jag hann iallafall upp och åt frukost innan Anki var klar. Tog sen alla medicament och inhallerade en omgång, sen kom tröttheten tillbaka, något har hänt med kroppen, är konstant trött och hela tiden andfådd med stressandning, utom när jag ligger ner.
Satte mig en stund vid datorn för att skriva lite till Er, och försöka hitta någon häst som möjligen kunde vinna på V-75, men de brukar gömma sig.
Efter att vi fikat lite, så gick jag och vilade medan Anki tog en långromenad, jag sov ett par timmar, precis efter man vaknat och släpat sig upp mår man rent kass, massor av slem att hosta upp, näsan rinner och andningen varvar upp, tar en halvtimme innan det lugnar sig, men sen brukar det funka hyggligt.
Framåt sex-tiden började Anki att förbereda nyårsmaten, är ju inte så mycket när man bara är vi två som ska äta, men vi tyckte att min ork räckte inte till att fira nyår hos några vänner så vi valde att stanna hemma.
Kvällens supé bestod av en jättegod vitlöksbiff med hasselbackspotatis och en härlig sås samt sallad.
Till efterrätt blev det karamelliserade ananasskivor och en kanongod gräddglass, och lite kaffe.
Under tiden rann det också ner en del mousserande vin.
Kvällen rullade på med lugn och trevlig underhållning på TV, blandat med en hög mediciner och inhallering, innan det så småningom blev dags att lämna År 2011. Tittade på Ring klocka ring från Skansen, skålade och tittade sedan ut på ett mäktigt fyrverkeri, tror inte det varit så mycket raketer i Öjaby på väldigt länge, kan bero på att det kommit yngre generationer i husen. Är ju vackert att titta på, men är ju hemskt för alla djuren.
Klockan hann bli ett innan man skickat/ svarat på alla SMS och kommit ner i sängen, för nu var jag ganska trött i både kropp och andning.
När vi vaknar imorgon är det nytt år och nya möjligheter, får se om det blir bättre eller sämre. 7 mån. kvar till dess att man ev. får opereras igen.
Lägger ut denna ensam för att kunna börja på ett nytt år. Hej då 2011.
Detta skall visst vara årets sista dag, och så är jag så trött, kan bero på lite sen kväll igår.
Jag hann iallafall upp och åt frukost innan Anki var klar. Tog sen alla medicament och inhallerade en omgång, sen kom tröttheten tillbaka, något har hänt med kroppen, är konstant trött och hela tiden andfådd med stressandning, utom när jag ligger ner.
Satte mig en stund vid datorn för att skriva lite till Er, och försöka hitta någon häst som möjligen kunde vinna på V-75, men de brukar gömma sig.
Efter att vi fikat lite, så gick jag och vilade medan Anki tog en långromenad, jag sov ett par timmar, precis efter man vaknat och släpat sig upp mår man rent kass, massor av slem att hosta upp, näsan rinner och andningen varvar upp, tar en halvtimme innan det lugnar sig, men sen brukar det funka hyggligt.
Framåt sex-tiden började Anki att förbereda nyårsmaten, är ju inte så mycket när man bara är vi två som ska äta, men vi tyckte att min ork räckte inte till att fira nyår hos några vänner så vi valde att stanna hemma.
Kvällens supé bestod av en jättegod vitlöksbiff med hasselbackspotatis och en härlig sås samt sallad.
Till efterrätt blev det karamelliserade ananasskivor och en kanongod gräddglass, och lite kaffe.
Under tiden rann det också ner en del mousserande vin.
Kvällen rullade på med lugn och trevlig underhållning på TV, blandat med en hög mediciner och inhallering, innan det så småningom blev dags att lämna År 2011. Tittade på Ring klocka ring från Skansen, skålade och tittade sedan ut på ett mäktigt fyrverkeri, tror inte det varit så mycket raketer i Öjaby på väldigt länge, kan bero på att det kommit yngre generationer i husen. Är ju vackert att titta på, men är ju hemskt för alla djuren.
Klockan hann bli ett innan man skickat/ svarat på alla SMS och kommit ner i sängen, för nu var jag ganska trött i både kropp och andning.
När vi vaknar imorgon är det nytt år och nya möjligheter, får se om det blir bättre eller sämre. 7 mån. kvar till dess att man ev. får opereras igen.
Lägger ut denna ensam för att kunna börja på ett nytt år. Hej då 2011.
111227-30
Tisdag den 27/12
Julhelgen 2011 är nu historia. trevlig historia trots att man inte var i bästa form.
Arbetsdag för många idag, vilodag för mig, så jag hade en heldag som man kunde disponera precis som man ville, den disponeringen var inte svår.
Försökte göra mina morgonsysslor mellan intensiva hostattacker som aldrig verkade sluta, försökte att få det att lugna ner sig med alla tänkbara ideér och medikament. Mycket jobbande och helt slut i både huvud och mage när det framåt elva-tiden började lugna sig lite.
Hur det går till när jag tar en snabbdusch.
Kände att det var bara tvunget att försöka ta en dusch, trots läget. Samlade mod i en halvtimme innan jag tog mig ner för trappan till duschen.
Väl nerkommen blev det till att sitta och få tillbaka luften och lugna andningen i fem-tio min. Tog av mig morgonrock, tröja och kalsonger, så var det dags att pausa och lugna ner andningen igen, efter fem minuter så tog jag mig kraft till att ställa mig i duschen och sätta på vattnet.
Blir sen att stå där och pysandas samtidigt som man blöter ner sig en del i taget, när man sen blött ner håret så blir det att massera in schampot väldigt stilla och lugnt med ena handen och hålla i sig med den andra och halvhänga mot ena väggen. Klarar väl ungefär 1 min.
Då är andningen uppe på topp, så bara att stå och försöka tänka på något annat medan man försöker lugna ner sig utan att få panik. Efter några minuter måste man ju skölja ur håret, så då blir det samma sak igen, efter den ansträngningen.
Sätter mig sedan på min duschpall och tvålar in resten av kroppen, övre halvan, sen paus, mellandelen sen paus, och sen nedersta delen som är värst, blir sen pustande och stånkande en bra stund innan man fått ork till att ställa sig upp och skölja av sig.
Snabbt runt med handduken sen, innan man börjar frysa, och blanda torkande med pausande, vilket kan ta en kvart, på med morgonrock och sätta sig på stolen för att samla krafter för förflyttningen upp en trappa.
Efter att ha delat upp trappan i ett par omgångar så är man uppe, sen lite kammande och på med nya kläder, vilket är ungefär ett projekt på 20 min, med pauser. Nu är man fräsch, men ca. 1 timmes fyspass för detta.
Blir till att värma lite lunch och sedan vila på sängen, måste samla lite krafter inför eftermiddag och kväll.
Långvila som vanligt, vaknade till vid halvtre, men fortfarande trött och så började en ny omgång med host och harkel när man reste sig upp.
Blev lite kvällsmat när Anki kom hem, för jag hade ingen ork att ha något klart.
En jobbig kväll med många hjärnspöken som försökte hitta orsaker till att det rasat ner på detta vis den senaste veckan, men inga svar dyker upp. Blir bara mer och mer ledsen när man både ser och förstår hur fruktansvärt jobbigt det är för Anki att hålla humöret uppe, när man bara sitter och sitter, och samtidigt gnäller.
Som vuxen människa är det ju konstigt att man inte kan skärpa sig och inte gnälla. Gör bara allt värre.
Onsdag den 28/12
Morgon som kändes lika jobbig som igår, har nog trimmat upp min svampodling riktigt nu, för det verkar gå att producera hur mycket som helst, synd att min svamp inte är lika eftertraktad som tryffel t.ex. då kunde man gjort sig en hacka.
Men samtidigt är det ju någon ny inflammation troligen, för att inte bara kunna resa sig och gå fem meter utan att få mindre panik i andningen, innebär ju att snart kan man inte göra någonting.
Kan vara en förkylning också, för är ganska rinnigt och segt i näsan.
Vilade mig en stund på eftermiddagen, Anna dök upp vid fyra-tiden, för hon skulle på jobbarfest och sova över hos oss. Hon fixade lite kaffe, så lite piggnade man till.
Hon hjälpte sen Anki med kvällsmaten för jag satt bara där i min fåtölj som nån jädra padda och flåsade så fort jag bara rört mig.
Blev inget bättre under kvällen heller, förrän man kommit i säng och lugnat ner andningen, då känns det bra, vilket är tur så man kan sova på natten.
Torsdag den 29/12
Började morgonen med att försöka slippa stiga upp, för då drar man igång en timmes host och flåsperiod, där nattens samlingar helt plötsligt vaknar och ska utrymma samtidigt.
Hade framåt halvtio, efter en halvtimmes arbete med att få på sig, strumpor, byxor, t-shirt och en varm tröja.
Satte mig vid köksbordet och började med min frukostbuffé, risgrynsgröt och skinkmacka. Skramlade efter en stund i trappan, och då kom Anna upp för att göra mig sällskap.
Hon satte på lite kaffe till oss och vi satt och pratade en stund innan hon var redo att köra hem till sig.
Jag tog en sväng på webben innan min kropp kände för att inta sängläge en stund. Blev ett ligg som varade i 2 timmar, sen dags för inhallation och lite näring, vilket resulterade i ett nytt pass med host och flås. Dödstrött och öm i hela kroppen efter det.
När Anki kom hem blev det hon som fick ordna maten, för jag bara stressandades hela tiden, fick det att lugna sig efter en stund, åt lite mat, för att sedan återgå till den kända fåtöljen.
Kvällen blev inte någon överaskningarnas kväll precis, utan fram till niotiden var det bara jobbigt. Det blev fika och mediciner och sen dags för sängen framåt halv elva.
Fredag den 30/12
Idag när man vaknade till fanns Anki kvar i sängen, de hade ju bestämt att ta dagen före nyårsaftonledigt på hennes jobb.
Men hann inte torka sömnen ur ögonen innan hon var uppe vid strax efter sju, drog igång med städning direkt, dammade av, ristade mattor och dammsög samt torkade golven. Detta var klart när jag äntligen tagit mig till frukostbordet, då var klockan tio.
Blev sen till att utmana kroppens odörer med en kraftansträngning i duschen, efter nästan en timmes kämpande var jag redo för att fika, blev nog tolvkaffe istället för elvakaffe.
Jag satte mig sedan och skrev lite i bloggen, och Anki tog en shoppingrunda.
När hon sedan kom hem hade jag faktiskt samlat på mig lite ork för att kunna göra makaroner och isterband.
Kändes rätt bra i huvudet att kunna bidra med något, men det går ju inte fort och smärtfritt när man ska utföra något. Många pauser blir det.
Kändes sen framåt kvällen att man gjort något, för då kom den jobbiga andningen och harklande och gnällandet.
Skärpte mig lite framåt senkvällen, blev sittande och kollade en mördares spår, men vi trodde inte den skulle hålla på mellan nio och kvart över ett.
Jag smög in i sängen vid tolvtiden och kollade klart därifrån, men hann ju bli nyårsafton innan man somnat.
Nu är det frågan om man orkar hålla sig uppe lika länge imorgon.
Nu blir det inte mer blogging just nu. kommer kanske tillbaka med mera snart. Kramisar på Er.
Julhelgen 2011 är nu historia. trevlig historia trots att man inte var i bästa form.
Arbetsdag för många idag, vilodag för mig, så jag hade en heldag som man kunde disponera precis som man ville, den disponeringen var inte svår.
Försökte göra mina morgonsysslor mellan intensiva hostattacker som aldrig verkade sluta, försökte att få det att lugna ner sig med alla tänkbara ideér och medikament. Mycket jobbande och helt slut i både huvud och mage när det framåt elva-tiden började lugna sig lite.
Hur det går till när jag tar en snabbdusch.
Kände att det var bara tvunget att försöka ta en dusch, trots läget. Samlade mod i en halvtimme innan jag tog mig ner för trappan till duschen.
Väl nerkommen blev det till att sitta och få tillbaka luften och lugna andningen i fem-tio min. Tog av mig morgonrock, tröja och kalsonger, så var det dags att pausa och lugna ner andningen igen, efter fem minuter så tog jag mig kraft till att ställa mig i duschen och sätta på vattnet.
Blir sen att stå där och pysandas samtidigt som man blöter ner sig en del i taget, när man sen blött ner håret så blir det att massera in schampot väldigt stilla och lugnt med ena handen och hålla i sig med den andra och halvhänga mot ena väggen. Klarar väl ungefär 1 min.
Då är andningen uppe på topp, så bara att stå och försöka tänka på något annat medan man försöker lugna ner sig utan att få panik. Efter några minuter måste man ju skölja ur håret, så då blir det samma sak igen, efter den ansträngningen.
Sätter mig sedan på min duschpall och tvålar in resten av kroppen, övre halvan, sen paus, mellandelen sen paus, och sen nedersta delen som är värst, blir sen pustande och stånkande en bra stund innan man fått ork till att ställa sig upp och skölja av sig.
Snabbt runt med handduken sen, innan man börjar frysa, och blanda torkande med pausande, vilket kan ta en kvart, på med morgonrock och sätta sig på stolen för att samla krafter för förflyttningen upp en trappa.
Efter att ha delat upp trappan i ett par omgångar så är man uppe, sen lite kammande och på med nya kläder, vilket är ungefär ett projekt på 20 min, med pauser. Nu är man fräsch, men ca. 1 timmes fyspass för detta.
Blir till att värma lite lunch och sedan vila på sängen, måste samla lite krafter inför eftermiddag och kväll.
Långvila som vanligt, vaknade till vid halvtre, men fortfarande trött och så började en ny omgång med host och harkel när man reste sig upp.
Blev lite kvällsmat när Anki kom hem, för jag hade ingen ork att ha något klart.
En jobbig kväll med många hjärnspöken som försökte hitta orsaker till att det rasat ner på detta vis den senaste veckan, men inga svar dyker upp. Blir bara mer och mer ledsen när man både ser och förstår hur fruktansvärt jobbigt det är för Anki att hålla humöret uppe, när man bara sitter och sitter, och samtidigt gnäller.
Som vuxen människa är det ju konstigt att man inte kan skärpa sig och inte gnälla. Gör bara allt värre.
Onsdag den 28/12
Morgon som kändes lika jobbig som igår, har nog trimmat upp min svampodling riktigt nu, för det verkar gå att producera hur mycket som helst, synd att min svamp inte är lika eftertraktad som tryffel t.ex. då kunde man gjort sig en hacka.
Men samtidigt är det ju någon ny inflammation troligen, för att inte bara kunna resa sig och gå fem meter utan att få mindre panik i andningen, innebär ju att snart kan man inte göra någonting.
Kan vara en förkylning också, för är ganska rinnigt och segt i näsan.
Vilade mig en stund på eftermiddagen, Anna dök upp vid fyra-tiden, för hon skulle på jobbarfest och sova över hos oss. Hon fixade lite kaffe, så lite piggnade man till.
Hon hjälpte sen Anki med kvällsmaten för jag satt bara där i min fåtölj som nån jädra padda och flåsade så fort jag bara rört mig.
Blev inget bättre under kvällen heller, förrän man kommit i säng och lugnat ner andningen, då känns det bra, vilket är tur så man kan sova på natten.
Torsdag den 29/12
Började morgonen med att försöka slippa stiga upp, för då drar man igång en timmes host och flåsperiod, där nattens samlingar helt plötsligt vaknar och ska utrymma samtidigt.
Hade framåt halvtio, efter en halvtimmes arbete med att få på sig, strumpor, byxor, t-shirt och en varm tröja.
Satte mig vid köksbordet och började med min frukostbuffé, risgrynsgröt och skinkmacka. Skramlade efter en stund i trappan, och då kom Anna upp för att göra mig sällskap.
Hon satte på lite kaffe till oss och vi satt och pratade en stund innan hon var redo att köra hem till sig.
Jag tog en sväng på webben innan min kropp kände för att inta sängläge en stund. Blev ett ligg som varade i 2 timmar, sen dags för inhallation och lite näring, vilket resulterade i ett nytt pass med host och flås. Dödstrött och öm i hela kroppen efter det.
När Anki kom hem blev det hon som fick ordna maten, för jag bara stressandades hela tiden, fick det att lugna sig efter en stund, åt lite mat, för att sedan återgå till den kända fåtöljen.
Kvällen blev inte någon överaskningarnas kväll precis, utan fram till niotiden var det bara jobbigt. Det blev fika och mediciner och sen dags för sängen framåt halv elva.
Fredag den 30/12
Idag när man vaknade till fanns Anki kvar i sängen, de hade ju bestämt att ta dagen före nyårsaftonledigt på hennes jobb.
Men hann inte torka sömnen ur ögonen innan hon var uppe vid strax efter sju, drog igång med städning direkt, dammade av, ristade mattor och dammsög samt torkade golven. Detta var klart när jag äntligen tagit mig till frukostbordet, då var klockan tio.
Blev sen till att utmana kroppens odörer med en kraftansträngning i duschen, efter nästan en timmes kämpande var jag redo för att fika, blev nog tolvkaffe istället för elvakaffe.
Jag satte mig sedan och skrev lite i bloggen, och Anki tog en shoppingrunda.
När hon sedan kom hem hade jag faktiskt samlat på mig lite ork för att kunna göra makaroner och isterband.
Kändes rätt bra i huvudet att kunna bidra med något, men det går ju inte fort och smärtfritt när man ska utföra något. Många pauser blir det.
Kändes sen framåt kvällen att man gjort något, för då kom den jobbiga andningen och harklande och gnällandet.
Skärpte mig lite framåt senkvällen, blev sittande och kollade en mördares spår, men vi trodde inte den skulle hålla på mellan nio och kvart över ett.
Jag smög in i sängen vid tolvtiden och kollade klart därifrån, men hann ju bli nyårsafton innan man somnat.
Nu är det frågan om man orkar hålla sig uppe lika länge imorgon.
Nu blir det inte mer blogging just nu. kommer kanske tillbaka med mera snart. Kramisar på Er.
