Mitt liv utan luft!

Denna veckan börjar som alla andra med en måndag, och vi får se vad den har att bjuda på.

Första dagen denna vecka var inte speciellt händelserik, utan de vanliga sysslorna gled igenom, kvällen blev i fåtöljen med dator och TV:n på, lite kaffeintagande och samspråk med Linda, Anki och Erik.

Tisdagen började med att säga hejdå till Anki, för hon skulle på konferens till Särö utanför Göteborg i 2 dagar.
Linda hade som vanligt på tisdagarna sovmorgon, Efter dusch med pust och flås, så fick man på sig lite kläder och skulle sätta sig och äta frukost, men då kom Hasse och gjorde mig sällskap, så det blev till att sätta på kaffet för en stunds fika och grabbsnack.

När klockan trillat över kanten till em. så blev det lite vila och sedan lunch och inhallation. Klockan halv 2 kom den silveraktiga limosinen från serviceresor och plockade upp mig för att sticka till gympan.

Väl framme blev det lite motionscykel, 2 x 4 min på lägsta motståndet, är vad man klarar om man pausar emellan och pustar ut en bra stund efter, sen blir det lite olika styrketräningsövningar tills det efter en timme är dags att bli hemkörd igen. 2 hundar som blev jätteglada när man öppnade dörren, blev en stunds vila för att sedan fixa lite mat till mig och Linda. Kvällens timmar försvann och john blund infann sig.

Idag onsdag var det vilodag, och mental förberedelse inför resa till Stockholm imorgon.

Torsdag morgon började för mig vid 06.30 med alvedon och inhallationstime, därefter en morgontvätt och andhämtning i ett par min. sen på med kläderna och ta en ny paus, är riktigt trögt vid denna tiden.
Näringsdryck intages och mediciner och inhallator packas ner tillsammans med tidningar och frukt, denna gång hade vi bestämt att åka bil direkt till Alvesta för att slippa ett byte, vilket sparar minst ett pass av superandning, det var Anna som skulle vara min pilot på denna resan som avgick från Alvesta 08.34.

Väl på plats på tåget som kom enligt tidtabellen, konstigt va? så blev det lite försök till vila, men lyckades inte så bra, blev iallafall dags för förmiddagsfika, kaffe och fralla vid 10. tiden.
Löste lite sudoko och läste lite skvaller för att vid 11.40 ankomma Stockholms central, denna gång stannade tåget så långt bort som möjligt från utgången, men vi hade ju den handdrivna fyrhjulingen med Anna vid rodret så det gick bra, lite hissåkande hit och dit och lite felnavigation men kom upp till rätt ställe till slut.

Ut till taxin för att åka bort till sjukhuset som ligger bara någon kilometer från stationen, nu var vi hungriga, så det blev till att besöka en pizzeria som ligger precis bredvid, där har de dom tunnaste och största pizzor jag sett, är nog 60 cm i diameter, men väldigt goda.

Dags att rulla ner till sjukhuset, gott om tid, så det blev en kopp kaffe innan jag anmälde mig i kassan, sen blir det att åka upp en våning och följa vita linjen, känns som man är på dagis, men praktiskt.
En stunds väntan i väntrummet innan det var dags för synkontroll och bedövningsdroppar i ögat, åter till väntrummet, efter en kvart ungefär så kom läkaren och ropade upp mig, var en ny läkare denna gången, när vi kom in i undersökningsrummet fanns det en till, läkare alltså.

Först tittade en i ögat, och det verkade ok, sen var det dags för 2:an att kolla, tyckte väl också att det var ok, bara det att deras datasystem hade lagt av så de kunde inte jämföra med tidigare bilder, efter hela 10 min. undersökning tyckte de att vi skulle ta lite nya bilder bara för att de skulle kunna jämföra senare.
Kändes ganska meningslöst att 2 personer åker tåg i 8 tim för en undersökning på 15 min, man tycker att de kunde fixa en sån undersökning i Växjö.

Taxi tillbaka till stationen för att hoppa på tåget mot Alvesta kl 15:06 och 3,5 timmars resa. Som vanligt var det lite omtalade signalfel så tåget fick köra sakta ibland och vänta in mötande tåg lite här och där. När vi sedan stannade till i Nässjö, så kommer kompisen Yvonne in i samma kupé som vi satt och det är ju ganska komiskt, går ett tåg i timmen och har 5-6 vagnar, träffade precis där vi satt, ganska kul.

När vi sedan kom till Alvesta så mötte vi vintern som kommit tillbaka, 5-6 cm snö låg det på marken, så det blev en stillsam biltur hem. Måste också berätta att denna resa hade funkat väldigt bra andningsmässigt. No Panic.

Så kom det en fredag och tittade till oss, idag var man som vanligt ganska sliten efter gårdagens turné, men jag mådde ändå riktigt bra, för det kändes som det hänt något med blåset som helt plötsligt hoppat upp till betydligt bättre procent, men det konstiga är att andfåddheten är sig lik, så fort man använder musklerna så tar det stopp en stund.

Fredagskvällen med Linda, Erik, Anki, katten Pepsi och Annas hundar, Lowa och Milwa. Fixade lite Tacos till kvällsmat och lät det rinna ner en öl också, det jobbiga denna kväll var att värken i min vänsterarm ville inte ge med sig, men en trevlig fredagskväll med lite dans och så. (på TV alltså).

Idag lördag blir det gnällarens dag, hade haft huvudvärk som inte ville släppa nästan hela natten, och en bra bit in på förmiddagen, Migräntabletter,Alvedon och kudden över huvudet så gav det med sig till slut. Värkande arm samtidigt gjorde ju inte humöret bättre, men fram på eftermiddagen hade krämporna försvunnit för denna gång.

Kommunen underhöll ju oss med att gräva ett stort hål utanför garageuppfarten, för det hade blivit en ofrivillig fontän ute på gatan, bubblade upp vatten genom asfalten, ett vattenrör hade gått sönder. Så inget vatten under eftermiddagen.

Vi fick också storbesök från Diö, Linda skulle nämligen vara barnvakt åt lille Måns som skulle vara här till söndag, så det blev en mysig eftermiddag.
På kvällen skulle det vara rallyåkarfest i Tegnaby, så alla utom jag försvann vid 18.tiden för att äta och roa sig lite grann, det behöver dom verkligen göra ibland.

Söndagen var en hyfsad dag för mig, och en mysig dag med Måns som livade upp stämningen hos oss gamla, så det bara rann på denna dag utan konstigheter, fortfarande bra blåsvärde, så nu är jag nog frisk snart.

Slut för denna gången, hoppas det snart blir en ny gång,

Ha det jättebra och krama varandra, lev och njut så länge ni kan. vi hörs Stig

Nu hade jag nästan glömt bort en vecka, men bättre sent än aldrig.

Idag måndag kom sviterna efter en rolig,bra,jobbig, men så här efteråt en kanonhelg. Förmiddagen gick hyggligt bra, men mot eftermiddagen började det bli jobbigt med andningen även om man inte gjorde något, och huvudvärken drog igång (tog ju visserligen en öl i lördags, baksmälla? ,nej) mest troligt att inte koldioxiden kommer ut när man har det jobbigt med andningen, mindre koldioxidförgiftning kan uppstå.

Tisdag morgon kom iallafall, vilken tur, kände att det gjorde ont i bröstet när man andades, vad kunde de va för något på gång nu? Tog mina alvedon, näringsdryck och inhallerade, för att sedan vila en stund innan frukosten.
Kändes riktigt jobbigt att klä på sig, när jag sedan satt och åt min macka så hände något som kändes ganska otäckt, tungan och läpparna ville inte samarbeta, när jag tog en tugga så bet jag mig i kinden.

Domnade på vänstersidan av ansiktet, fick göra lite uppehåll i frukosten och gå in i sängen igen, men på vägen dit gick man nästan som man var full, balansproblem, när jag legat på sängen en kvart ungefär så hade det försvunnit. Steg upp och då kunde man gå riktigt, så blev att fortsätta med frukosten, och lite sudoko i smp.

Kändes väl lite si så där, men ändå ganska ok. Det var ju dags för sjukgymnastik på em. och bilen från serviceresor skulle ju glida upp vid 14.30 för transport till lasarettet. Hann med lite vila, lunch och att inhallera lite innan det var dags att åka. När jag kom dit så kändes det lite i bröstet men tyckte inte det var så farligt, så jag körde igenom mitt program, med sjukgymnastens uppsikt.

Var lite extra trött när jag kom hem, och efter en timme ungefär började det göra riktigt ont i bröstet igen, men andades jag inte så djupt så gjorde det inte ont, så då gjorde jag inte det.
Min tanke var att det fanns kanske en muskel även i min kropp, som blivit överansträngd, kvällen gick hyggligt med lite rörelse och sängläge, varvat med TV-studerande.

Onsdag morgon blåste de reveljen tidigt, skulle vara på mottagningen för provtagning redan 08.15, och en hel del att göra innan, men faktiskt kändes det mindre i bröstet idag. Min söta goa dotter Linda fick inte heller någon sovmorgon, för hon ställde ju upp och körde, första biten med bil, senare med handdriven fyrhjuling.

Ett stående på vågen visade matchvikt 58,8 kilo, inte mycket för en fullvuxen karl, sen blev det ett stick i armen och påfyllning av 5 st rör, rann på bra idag, sen kollades det om pumpen fungerade (blodtryck alltså), och det var helt ok. Dags att blåsa spirometri, det gick inte alls bra för det gjorde skitont i bröstet när jag skulle andas in, och då blev det inte mycket luft att blåsa ut heller. Sköterskan skulle prata med min läkare när hon kom, vad det skulle kunna vara. Så vi åkte hem, gjorde ett snabbstopp på Munges bageri för att fixa lite goda frallor till frukosten. Fikade och sen åkte Linda och jobbade.

Vid 11-tiden ringde de från mottagningen och sa att jag skulle åka ner till röntgen så snart jag kunde, läkaren hade tyckt så, jaha, ingen hemma, ingen bil, bara två hundar, så det blev att ringa serviceresor, de lovade att det skulle komma en bil inom en timme.
De var snabba idag för de kom redan efter 20 min, blev avsläppt vid huvudentrén mot överlämnande av en
100-lapp. 

Gick bort och flirtade med damerna i Röda Kors-disken så de skjutsade mig ner till röntgen, blev avsläppt och checkade in, när jag sen skulle gå bort till röntgenrummet ville inte andningen riktigt som jag, en sköterska såg mig och blev riktigt orolig, men andningen lugnade sig så det blev fotografering, när jag kom ut ur rummet hade de ringt efter en förare, för de lät mig inte gå bort till mottagningen.

Skulle dit och få besked av läkaren när hon sett bilderna, kom givetvis dit vid 10 min. över 12, lunch till kl. 13.00, bara att halvligga i besöksrummet en timme ungefär. Men hon kollade dem snabbt och konstaterade att det syntes inget i lungorna som var tokigt, var nog en muskel som spökade.
Blev skjutsad av sköterskan tillbaka till huvudentrén, där vi ringde efter en bil och sen var vi hemma igen vid 14.00 ungefär, vilken dag, nu var man mer än slut. Somnade och sov tills Anki kom vid halv fem. Kvällen gick bra efter den vilan.

Torsdagen blev en riktigt slapp dag, jag behövde vila.

Fredagen hände inte heller så mycket mer än de vanliga rutinerna, blev en öl till kvällen.

Lördagen skulle man till kompisarna Stefan och Yvonne för att kolla Melodifestivalen och äta en bit god mat, jag fick åka dit utan Anki till en början, för hon skulle på annat håll och överraska en kompis på hennes födelsedag, för att dyka upp senare.
Som väl var så skulle Mia och Pär också dit, men Pär skulle också komma senare, så jag fick skjuts med Mia dit så slapp jag att köra själv, väl framme och med en hel del jobbiga andningsperioder samt en tio minuters lugna ner andningen-period innan man kunde gå in och sätta sig.

Gick väl sådär under kvällen, men ingen höjdare, trögt att andas och mycket småhostande, men alltid jättekul att vara där, tack tack, blev lite trött och då kommer huvudvärken, så det var tur att Anki kom vid halv tolv-tiden, stannade en stund till för att sedan åka hem och sova.

Söndagen blev det utflykt till Urshult på eftermiddagen för att fira svärmor Karin som ökade på med ett år till, gick faktiskt ganska bra med andningen om jag får säga det själv. Blev bjudna på en jättegod smörgåstårta och kaffe.
Åkte hem vid halv sex-tiden för att sedan kolla in Solsidan på TV, och slappa lite med datorn innan denna dagen och hela denna veckan var slut. 

Nu var veckans bravader omskrivna, hoppas ni får en trevlig vecka, med mycket roligt och inget tråkigt, allt blir roligare om man ser det lite positivt, och skrattar och är glad.

Sköt om Er, är tillbaka med mera snart, kramar från Stig

Kul att höras igen, trodde knappast att ni var kvar, men det är ni ju, och jag är här med.

Nu har väl funderingar och tankar kring den där tumören lagt sig lite, för nu ska det ju bli sommarnöjen med vänner och familj, och då struntar vi i det så länge. Inget man kan göra något åt ändå.
Jag hade nu fått kallelsen till Lund för att gå igenom resultaten av de tester man gjort, skulle vara i Lund den 28 juli, var det ok så skulle man placeras i kön för transplantation.

Nu kör vi denna rapporten med bara roliga saker, struntar i tester, prover och sjukhus.

Veckan efter Stockholmsturnén så blev det födelsedagsfirande, först för äldsta dottern Anna som hade nått fram till det 28:e året, och 2 dagar senare var det dags för svärdottern Emma som låg 5 år efter. Kanske inte så mycket firande eftersom det var semestertider, men lite presenter blev det ju.

Nu skulle det påbörjas en prövning, som jag har haft många funderingar på, skulle jag klara det, eller skulle jag bara vara till last för de andra som var med, det var iallafall något som jag gärna ville försöka med.
Anki var en stor drivande kraft på att vi skulle fixa det, övriga familjen tyckte detsamma. Då kör vi. Vad var det?

Jo, Anki och jag skulle vara med som funktionärer på Midnattssolsrallyt, ett bilrally i 2 klasser, i ena klassen kör man med vanliga gammelbilar, och den andra med riktiga rallybilar fast med några år på nacken, ska väl vara äldre än 25-30 år tror jag. Stora namn som Björn Waldegård, Stig Blomqvist och många mer, dessutom medias stora objekt, Mikael Persbranth körde.

I år skulle det starta i Jönköping och sedan ta en runda runt Vänern och gå i mål i Västerås, detta under 4 dagar, onsdag till lördag.

Onsdagen den 14 juli packade Anki bilen med packning, rullstol och mig för att köra till Jönköping och möta upp de vi skulle jobba med under dessa dagar. Första uppehållet för oss skulle bli på Scandic vid Elmia.

Första sträckan skulle vara en publiksträcka på Elmiaområdet, där vi skulle hjälpa till vid starten, men före det så hann vi gå runt (jag kanske inte gick runt så mycket, för Anki var min förare till rullstolen),och kolla när bilarna besiktigades, samt käka lite och prata med kompisarna samt må allmänt bra i ett strålande solsken.

Så var det dags för att inta sin position, vi skulle hjälpa till vid starten på denna sträckan, Anki, "Månsan", Niklas och jag skulle sköta starten, allt gick perfekt utom när fotograf och journalister höll på att riva ner bord och fotoceller för att Persbrandt skulle starta.
Efter ca 3 timmar och 120 bilar startade så var vi klara, dags att packa ihop och ta fyrhjulingen ner till hotellet för att checka in, nu var man lite trött men detta är kul, så bara strunta i det trötta och kämpa vidare. Det går.

Dags för middag på hotellet, och träffa alla andra personer som också är inblandade i detta evenemang, sen blev det lite info om nästa dag, lite skrytande i baren, inmundigande av en eller två öl kanske, dags för mediciner och inhallation och sen sängen för mig, de andra ljög nog vidare nån timme till.

Nästa dag började kl: 07.00 med frukost och de vanliga rutinerna, för att sedan packa in sig i en minibuss för att dra iväg västerut, nu var gänget som skulle sköta tidrapporteringen vid uppehållen redo, Resultatservice buss med ett gäng härligt glada tjejer, Yvonne, Marie, "Månsan" och Charlotte tror jag de hette. 
Vårat gäng, "Nickes buss", som skulle sköta omstarterna efter mat och serviceuppehåll,
Nicke, Pia, Anki, Emma, Mattias och så jag.

Första stoppet blev efter 10 mil i Vedum, där skulle det upp tält som skydd för regn och sol, ut med bord och stolar, upp med skyltar, ut med klockorna och tidlistor att skriva på, när detta skulle göras kom det ett åskväder med ösregn och temperaturen sjönk nog 10 grader kändes det som, men alla kämpade i regnet, utom en som hade lite extra privilegier eftersom det blev riktigt jobbigt med andningen just i detta väder, så fick jag sitta kvar i bussen och vila tills det blev dags att släppa iväg de tävlande.

Då detta var gjort skulle allt plockas ner och in i bussen igen, för att åka vidare 7 mil till Trollhättan där målgången för denna dag var belägen. När vi kom dit blev det fullt upp med arbete för alla mina kompisar, men mina lungor och vänner tyckte inte att jag skulle hjälpa till, utan lägga mig och vila i bussen, det var väl inget roligt, men nödvändigt för överlevnaden. C:a 20.00 var de klara med allt jobb, då blev det middag innan vi sedan letade oss till hotellet, väl där blev det kvällsrutiner och sängvilande för mig, medan de andra träffades för att göra kvällen.

Denna andra dag hade varit väldigt jobbig men så dj......la kul, ångrar ingenting, tycker kanske mest synd om de andra som gör allt, och ändå fixar för att det ska funka för mig, ni är alla så underbara.

Dag tre sticker gänget iväg vid 07,30 från hotellet för att göra om samma sak igen på ny plats som var Bäckefors vilket ligger ca 8 mil norrut från Trollhättan.
Idag var det underbart väder och min andning var mycket bättre, kunde vara mer aktiv under hela dagen, vilket kändes kanonbra för mig, och säkert för de runt mig också.

Efter detta dagspass så blev det att åka vidare 14 mil till Karlstad och travbanan där det skulle bli publiksträcka på kvällen, jag vet inte vad som hände, men när jag fick reda på att det skulle ta ytterligare 4-5 timmar tills vi kom till hotellet så kom stressen och med den trötthet och den jobbiga andningen som resultat.

Jag blev av mina älskade vänner stationerad i bussen för att försöka vila, det gick ganska bra, för när de tävlande började köra så orkade jag ta mig ut och titta lite grann.
När det var slut så skulle middagen intas på travbanans restaurang, vilken låg 300 meters gångväg från det närmaste man kunde komma med bussen, och det var väldigt dålig luft där inne, så en underbar människa kom ner med maten till mig. Till hotellet, sängen för mig och barsnack för de andra.

Dag 4, från hotellet kl:07.00 för att bygga upp vårt läger i Arboga en resa på 16 mil denna gången, kanonväder idag också. Fungerade ganska bra med luften idag, så det gick bra hela tiden, behövde inte gå så mycket idag heller för min älskade hustru fixade även idag så lunchen blev serverad.

Värsta läget är ju att man måste ju faktiskt tömma blåsan emellanåt, och då kan det vara en bra bit att gå, med mycket paus och pustande. Nu efter 4 dagar så hade man ganska bra koll på klockan och att skriva tider, vilket varit mitt jobb under resan. Dags att packa ihop för att åka de sista 6 milen till Västerås, och eftermiddagspass för mina kompisar, men nu fixade Nicke så att vi checkade in på hotellet direkt så jag kunde gå och vila, medan de andra fortsatte att jobba med allt som skulle göras nu när de tävlande gick i mål.

På kvällen skulle det bli bankett med prisutdelning, middag och dans för alla funktionärer och tävlande.
Det var härlig stämning och jag orkade vara med hela kvällen, lika länge som de andra denna gång, blev sen lite eftersnack i foajén på hotellet innan det var dags för sängen.

Sovmorgon till 09.00 för att sedan sätta oss i bussen för hemfärd 43 mil, först till Jönköping för vi hade ju vår bil där, sedan säga hejdå till dessa härliga människor som gjort denna utflykt till något enormt roligt för mig, trots att det varit jobbigt med andningen vissa stunder, men de stunderna har Anki varit där och lugnat ner mig, stöttat eller puschat mig, du är helt underbar.

Väl hemkommen så vill jag definitivt inte ha detta ogjort, det var det roligaste jag gjort sedan andningen började spöka med mig igen, skulle faktiskt kunna tänka mig att göra det igen, men frågan är hur mycket sämre det är med andningen denna sommaren som kommer.

Det gick,,,,,jag klarade det,,,, jiiiiipppppiiiiiieeeee.  Tack till alla.  

Hoppas även ni som läser detta och inte var med ska tycka det är roligt med lite berättande utanför sjukhus,sprutor,bältros,tumörer.                 Vi hörs,,,,   Stig

Nu ska vi kolla vad som hände denna veckan, en hel del faktiskt för en som inte rör sig så snabbt.

Måndag morgon kände vi efter, kan bli en sådär dag, eftersom det var ganska ansträngt i går. Vid halvnio skramlade det till i dörren och in kom 2 st fyrbenta vänner och en tvåbent dotter för att checka in på sitt veckoboende, Anna fortsatte vidare till sin praktikplats i stan.

Efter en "snabbdusch" ja kalla det vad ni vill, själva duschandet är ganska snabbt men att återhämta sig mellan tvättandet av de olika kroppsdelarna tar lite längre tid, liksom att ta sig upp för källartrappan.
Vid lunch kommer Linda hem från skolan, så då får man sällskap, eftermiddagen blev en hel del vila för jag var inte på topp idag, fick bara upp blåset till ca 18 % enl. min spirometer.

Tisdagen skulle det bli mycket det visste jag, för idag skulle jag vara på hudmottagningen kl. 10.30 för att behandla en del vårtor som har blommat upp. Idag blev det att köra själv, blivit en bil över, kul tycker jag.

Det gör de genom att belysa dem med en slags ljus, först skrapar de bort lite hud med en skalpell för att sedan smörja på en salva som ska sitta där i 3 tim. de plastar in området så du får gå därifrån för att vara tillbaka efter 3 tim. då är det dags för lokalbedövning, det var inget skönt idag, jag var en riktig kärring, och sen ska de lysa på området i  7 min.

Direkt efter att jag var färdig på hud var det dags för sjukgymnastiken, fick hoppa över den om jag ville, men skam den som ger sig. Jag kämpade på med de övningarna där jag inte behövde använda min fot, som fortfarande var ganska öm. Sen blev det hemfärd och då var det skönt att lägga sig på sängen när man kom hem, blev inte mycket mer än lite TV den kvällen.

Onsdag, idag var det en dag jag sett fram mot, för Linda och jag skulle åka ut till jobbet och hälsa på, och det är nog det absolut roligaste som finns, att träffa alla dessa underbara arbetskompisar, och att säga hej till mitt skrivbord och min dator. Jag ska "snart" vara tillbaka! Jag längtar varje dag, ibland med en tår i ögat.
Var kanonroligt att åka runt och prata med kompisarna i produktionen vilket var en tid sedan, hann ju inte med alla men jag kommer tillbaka.
Tack för en god lunch och en mycket härlig pratstund med Er.

Nu har det blivit torsdag och var ovanligt lite flåsig för att ha varit igång hela dagen innan, kunde till och med åka till däckfirman så de fick fixa bort lite obalans i bilen.
Bara det att det som började så bra blev rena andningskaoset på eftermiddagen när jag skulle försöka göra mat till min arbetande familj, började som vanligt för sent vilket gör att jag blir otroligt stressad och då funkar ingenting vad gäller luftintag eller luftutblås. Koka potatis, steka fläsk och göra löksås går inte på 45 min.

Anki hade lovat att möta Anna i stan vid kl. 18.00, så Linda fixade det sista med maten, vi hann med att äta innan det var dags för Linda och hunden Milwa att åka på hundkurs i Furuby, eftersom det är min brors fru som har kursen så skulle jag åka med och prata bort någon timme med min bror, vilken också har ungefär samma problem med andningen som jag.

Det började med hyperventilering redan innan jag satte mig i bilen, var väldigt nära att strunta i att åka med, men det brukar ju lugna sig efter en stund, trodde jag, denna gång var det inte så, utan det blev stressandning under hela kvällen vilket var enormt jobbigt, men som sagt lillebror vet hur det är så vi försökte prata och fika en del ändå. Lugnade iallafall ner sig när vi kom hem innan det var dags för nattsömn.

Från fredagen finns bara ett minne kvar, jag var helt slutkörd på alla vis, tyckte inte jag fick någon luft, ont i hela kroppen, trött och lite huvudvärk, detta var ingen bra dag. den glömmer vi

Lördagen vaknade jag som en ny människa, gick till och med bra att duscha, frukost och inhallationer samt lite mediciner sen var vi på G. Kanonväder ute idag, blev till att tvätta bilar på garageuppfarten, (kanske inte jag men jag var iallafall med och tittade) Linda tvättade sin och Peter sin, oj vad de blänkte fint.

Efter middagen var det dags att gå och vila för på kvällen var vi bjudna på 25+25 årsfest i Bråthult, det var Tobias "svärsonen" som hade fest ihop med sin brors sambo Anna. Det började redan vid 17.00, var jättetrevligt med lekar och tacosbuffé, kaffe och tårta, och någon pilsner gick det faktiskt ner, fick gå undan och småvila lite under kvällen men det gick bra, vid 22.30 var det dags för hemfärd.

Söndag morgon, solen lyste som bara den, härligt, ligga kvar i sängen för att kolla in Vasaloppsstarten kändes helt underbart. Blev till att följa skidåkarna på Tv.
På eftermiddagen var det dags för biltvättning igen, denna gången var det Anki som höll i svampen medan jag passade på att sola och leka chef.

Hade ork till att fixa middag till Anki och mig, fast det tar ju lite tid med mina pauser, men det gick bra, sen blev det till att vila middag.
Till kvällsmat blev det våfflor med grädde och sylt samt lite Solsidan på TV.
Har varit en jättebra dag med bra blås. Kul att det finns några sådana dagar som gör det lite lättare.

Nu är denna veckan borta och kommer aldrig mer tillbaka, tragiskt va, men gråt inte för det, det kommer en ny, och även så med mina rapporter.   Vi hörs igen om ni vill, kram och ta vara på de bra dagarna.         Stig

Hej alla kompisar där ute, nu åker vi igen.

Sist vi slutade berättelsen var det dags för kvällsmaten, det var gott med lite mat efter denna eftermiddagen, men dagen var inte slut än.
Nu kom det en sköterska och tyckte att vi skulle sätta en kanyl inför morgondagens övningar, men som vanligt blev det inte så enkelt, efter ett par försök gav hon upp och tyckte att de får sätta den innan ingreppet imorgon.
Efter kvällsfikat fick man nya gonattkläder och 2 svampar att duscha sig med, så man inte hade några baciller som kunde ställa till det.

Efter en natts sömn var det dags för de ordinarie provtagningarna, som jag gör med 1 - 4 veckors intervaller året om. Samtidigt kom en läkare (inte samma som igår) in för att försöka ta de där blodgaserna som inte funkade igår, hon tog fram sina grejor och började leta, men att släppa ifrån sig något blod mer än proverna ville inte denna vackra kropp idag heller.

Dags för att gå till matsalen och äta lite frukost, men den blev inte långvarig, för precis när jag svalt sista tuggan på mackan så kom en sköterska och sa att jag skulle göra ultraljud på hjärtat nu med en gång, ja ja, det fanns inget i mina papper om detta, men var nog något de kommit på att det skulle göras innan kärlröntgen.

Största problemet med såna här utryckningar är att man blir stressad och då börjar andningen att stegra sig för att nå himmelska höjder, men när jag väl kom dit, inte till höjderna utan till mottagningen, så visade det sig att dessa underbara sköterskor är bra på att lugna ner mig och få en att slappna av.
Svaret på ultraljudet var bra, hjärtat fanns där och gjorde vad det skulle, perfekt.

Blev hämtad på hjärtröntgenavd. med rullstol för resa upp till rummet på avdelningen där skulle man ta på sig nattlinne bak och fram för att sedan inta ryggläge i sängen, för nu var det dags att åka vidare till kärlkransröntgen.
De körde in mig till ett operationsrum med en massa TV-apparater, blev överflyttad till ett operationsbord och blev som vanligt härligt mottagen med lugnande ord och förklaringar om vad som skulle ske, gick ju faktiskt igenom detta innan jag blev uppsatt på väntelista sist men hade ändrats en del.

Så började sköterskan med att koppla på ekg-sladdar, sätta på syremättnadsklämman på fingret och sedan tvätta med sprit i ljumsken. Då kom det in en jättetrevlig relativt ung läkare som skulle göra ingreppet, han började med att lägga en lokalbedövning där han skulle gå in med röret i pulsådern, som sedan kameran skulle glida i.

Sedan var det dags att föra in en liten vajer med kameran i änden för att följa kärlen upp i kroppen fram till hjärtat för att se så det inte fanns något problem med kärlen och hjärtat, där kunde man ligga och titta på skärmarna och se sig själv invändigt, häftigt. Nu passade de också på att ta ett blodgasprov när de ändå var inne i kärlet, eftersom de inte hittade något i armen.

Därefter skulle kärlet tätas för att inte allt blod skulle smita ut, det gjordes på ett nytt sätt denna gången genom att man proppade igen hålet med en liten propp som efter en viss tid sedan förintades i kroppen, förra gången fick man ligga still med ett hårt tryck över ljumsken i 4 timmar, nu kunde man upp och gå nästan direkt efter med viss försiktighet visserligen.

Nu var det lunch och sen var man klar för hemfärd, Anki hade kommit också, måste bara träffa läkaren innan jag fick åka hem, och det tog tid, dröjde 2-3 timmar innan hon kom och kollade så man fick åka hem, efter lite kontroller så släppte de ut oss. Nu blev det några timmars bilresa hem, skönt att komma hem för nästa dag var det midsommarafton. blev en ganska lugn midsommar, var ganska öm i ljumsken, så några små grodorna kring stången blev det inte.

Onsdagen veckan efter var det dags för ögonkontrollen uppe på St.Eriks ögonsjukhus i Stockholm kl. 14.00, så dagen började med att försöka komma upp i tid för att hinna med morgonsysslor varvat med andningspauser för inför såna här resor var man ju extra triggad.

Gick bra och tåget väntade snällt på stationen i Växjö, kanske inte men det kom ju i tid, för att sedan byta i Alvesta, mot Stockholm. Efter lite panikandning stående i vagnen kunde man sätta sig och lugna ner sig för att 3,5 tim. senare vara i Stockholm.
Nu blev det taxi till sjukhuset och väl där blev det lite lunch först, sen var det dags för besök på onkologmottagningen, fick lite droppar i ögonen som bedövning och sedan in till läkaren för undersökning.

Först titta upp,ner,höger,vänster, m.m. som vanligt, efter det blev det ultraljud och sen fick man besked om att det var en tumör som de hade hittat, Maligt melanom tror jag det heter, nu blev det vidare till en fotograf för att hon skulle ta bilder inne i ögat för att se hur stor och hur den såg ut. Tillbaka till läkaren för att få information om hur de skulle göra.

Man opererar in en liten strålplatta i ögat under narkos, som sedan strålar bort tumören, den sitter där 3-7 dagar för att därefter ha tagit död på tumören, i bästa fall helt, eller kan någon efterbehandling med laser behövas.
För min del med mitt våldsamma luftintag på ungefär 12-15 % så kontaktade de narkosläkaren för att då få svaret att vi vägrar att söva dig, det går inte för man bör ligga på minst 40%, då hade jag ju en bit kvar.

Tillbaka till den förra läkaren igen, han berättade då att det skulle ev. kunna gå att fixa på något sätt, han skulle prata med sina kollegor om det var möjligt att kunna stråla bort den med en sorts laser.
Inte lika effektivt som strålplattan men skulle kunna gå, vi fick sedan en broschyr som visade en del om den här typen av cancer, sedan fick vi åka hem, redan innan vi satt oss på tåget ringde läkaren och sa att de hade kommit överens om att prova med laserbehandling, men att det blev inte förrän efter semestern, så de skulle kalla mig i början av augusti.

Vid 21-tiden var vi hemma i Växjö igen, några smärre hyperventileringar vid tågbytet i Alvesta men tack vare min duktiga älskade hustru så fick hon mig att lugna ner mig. Efter den resan var man tröööötttt.

När man sen är så nyfiken som jag så gogglade man på allt om maligt melanom, läste att den bildade ofta dottertumörer som kunde angripa levern, eller andra organ, det kunde i värsta fall innebära att man kanske bara hade ett halvår kvar i sina egna kläder, men det fanns också att läsa att det fanns positiva rapporter om mindre farliga typer som gick att behandla. Nu blev det en hel del tankar i huvudet på mig, och givetvis lika många om inte mer för resten av familjen.  Detta är ganska tufft att fundera på.

Ni som läser detta vet ju att eftersom jag fortfarande kan skriva så har det ju hitills gått hyggligt.
Nu blir det inte mer denna gång, men det kommer mera, jag lovar.

Sköt om Er och var rädda om hälsan, för den är värd en hel del.   Tack och hej, Stig

Nu ska vi berätta lite vad som hänt förra veckan, lite sen rapport kanske, men har faktiskt inte blivit av tidigare.

Måndagen den 21 feb. skulle det bli en resa till Borås, ja varför det, jo Linda och jag hade hittat en bil på blocket som vi gillade. Efter en del mail och telefonsamtal i helgen så hade vi bestämt oss för denna bil, så det bestämdes att vi skulle åka och hämta den på måndag kväll i Borås.

Anki, jag, Linda och Erik kom iväg vid 17-tiden för att efter en resa med lite händelser (praktikanter på Mc Donalds som glömde bort oss) under vägen, kom till Borås för att komma fram vid 19.30-tiden, sen en utdragen affär med mycket info. Problemfri hemresa med nya bilen vi kom hem vid 23.30, då var man ganska sliten, eftersom man inte räknat med att det skulle ta så lång tid så blev ju inhallationer och mediciner lite sena denna dag.

Tisdagen började lite segt, men det var ju inte så konstigt eftersom gårdagen var ganska tuff för min del. Blev mycket vila innan det var dags för transporten till sjukgymnastiken som kom vid halv 3, gympan gick kanonbra och kom hem och kände mig helt ok.

Onsdagen startade vi med morgonsysslorna, för att sedan göra ett besök i den där jobbiga vattensprutan som finns i källaren, som gör en fräsch så man slipper använda näsklämma.
Blev sen en del tid vid datorn, som faktiskt känns som den bästa avkopplingen för andningen, blev också en tripp ut i friska luften, en halvtimme ute gjorde gott, fixade lasagne till kvällsmat, och den blev jättegod.

Idag kändes det redan tidigt på morgonen att det kunde bli en bra dag, mådde kanonbra. Skid-Vm började ju också idag så nu blir det lite tid framför tv.n på dagarna, Svenskarna började ju med 2 medaljer idag. Annars var det som jag anade på morgonen, en perfekt dag med luft i lungorna.

Idag fredag kom syster Mita på besök, hon kom med frukostfrallor så det blev kaffe och frallor till frukost, och sen blev det mycket att prata om, måste varit så för vi pratade nog om allt och alla i 3 timmar. Det var som vanligt jätteroligt med sällskap en stund, men man behöver lite sitt på hela ryggen efter besöken. Anna slutade idigt idag, så hon kom efter lunch och hämtade hundarna för att åka hem till sitt över helgen. Sen blev det fredagkväll.

Lördagen började tungt, andningen kändes jobbigare än vanligt. Tog nästan hela förmiddagen att fixa sysslorna och duscha, men framåt middagstid började det funka någorlunda.
På eftermiddagen var det dags att ta sig till bowlinghallen och titta på döttrarna när de skulle spela match, det börjar gå lite lättare för varje gång att ta sig ner och upp från bowlinghallen.

Denna gången var det nästan lika bra spel som förra lördagen, men idag var det Anna som spelade som en stjärna, nytt personligt rekord på 949 poäng på 4 serier, nu har man inte rekordet i familjen längre, grattis Anna.
Linda lyckades inte upprepa resultatet från förra lördagen men laget var duktiga och vann,det är viktigast.

Söndagen var intressant framför datorn, för där kunde man följa sonen Peters framfart i Vasaloppets öppna spår,
han fixade de 9 milen som var första eldprovet i klassikern, GRATTIS det gjorde du bra.
På eftermiddagen blev det en visit i Teleborgshallen för att se Linda spela innebandy, tyvärr förlorade de.
Sen var det mycket sitta och vila på resten av kvällen.

Slut på denna veckan, inte så mycket om sjukdomen men behöver ju inte tjata om den jämt.
Tack för denna veckan till min familj och alla vänner, ha det bra och älska varandra så hörs vi igen.  Stig

Hej och välkomna till en stunds läsinformation igen.

Vi startar upp med fortsättningen av besiktningen, nu var det dags för tandläkaren, vilket man kan tycka
inte skulle ha så mycket med en lungtransplantation att göra, men det är nämligen så att inför en sådan operation får det inte finnas några inflammationsrisker, så inte några hål eller någon tandsten får finnas som kan ge upphov till inflammationer.
Jag klarade detta perfekt, bara lite tandsten att ta bort, så det gick hyggligt med andningen, annars brukar det bli lite otäck känsla när det ska få plats salivsug och borrmaskiner + några tandläkarfingrar samtidigt i munnen.

Från tandläkaren till ögonläkaren hann man med en natt i sängen. Dagen efter var det alltså dags för återbesök hos ögonläkaren. Redan 09.15 skulle man vara där och fick inte köra bil själv för bedövningens skull, så chauffören Anki fick rycka in.

Väl där så blev det de vanliga dropparna i ögonen och en stunds väntan innan de började verka, sen kom farbror doktorn och hämtade mig för att lysa och titta in i ögat, uppåt, neråt, vänster, höger, rakt fram, ja åt alla håll skulle jag titta, blev yr i ögonen, "billig fylla".

När det snurrat klart skulle han kolla med ultraljud på den berömda fläcken, skulle sluta ögat för han skulle lägga på lite gel och sedan körde han runt med makapären på ögat, han kom fram till att det var nog inget födelsemärke utan någon typ av utväxt, men kunde inte säga vad, så nu blev det en remiss till specialisterna på St: Eriks ögonsjukhus i Stockholm. Börjar bli spännande nu.

Dagen därpå var det onsdag och då var det dags för de vanliga provtagningarna med blåsprov på lungmottagningen, fem provrör rött, och lite blodtryck, vägning samt blåset och en leende Ann. Var ju inte de bästa värdena för jag hade inte sovit så mycket,haft väldigt ont i huvudet hela natten.

Nu blev det en hel vecka ledigt från lasarettet tills nästa gång det skulle hända något. Den gången skulle det bli röntgen av tarm och buk, det brukar gå ganska bra bara man fått i sig kontrastvätskan som inte smakar speciellt gott, totalt en liter, 1 dl var 10:e min timmen innan.

När man sen kom dit med hjälp av Anki och diverse transportmedel så skulle man klä av sig de kläder som hade metall någonstans, men jag tror de hade glömt värmen denna morgon för jag frös så jag skakade, så sköterskan kunde inte ens träffa armen när hon skulle sätta en kanyl.
Hon var tvungen att fixa en filt så jag slutade skaka, då skulle de köra en röntgen först och sedan skulle de spruta in ett annat kontrastmedel och köra en till, men efter en timme var det klart.

Nu blev det rast vila resten av veckan för mig, men inte för resterande familjen, denna helgen skulle det bli rally i stan, Dackefejden gick på lördagen så på fredag em. försvann alla för att återkomma ca 24.00, stack iväg igen 06.00 på lördagsmorgonen för att sen titta in vid tolvslaget även denna kväll, sovmorgon till 09.00 för dem, sen iväg och plocka ihop allt material och städa av vid start och målplatsen.
På eftermiddagen kom det hem ett par trötta tjejer, Anki och Linda.

Veckan därpå började med att halskärlen skulle röntgas på tisdagen, detta gjorde de med ultraljud på klin.fys här i Växjö, man får ligga på en brits så kör de över halsen för att kolla och mäta så att halskärlen har fullt flöde, inget skit i rören här.

Nya tester nästa dag, då skulle man vara i Lund vid 11.00 för att bli kvar där i 2 dagar och slutföra besiktningen.
Det började med att först besöka kem.lab för att ta prover på njurarna, de spolar in lite kontrast, sen får man komma tillbaka efter 3-4 timmar så kollar de hur mycket njurarna tagit hand om.
Därefter till sjukgymnasten för att blåsa spirometri och prata lite om hur det är, gå på gångband i 6 min, klarade 200 met. med stöd.

Lunchdags.

Tillbaka till kem.lab igen, efter det så ska vi åka upp till fys,lab. för att göra en bentäthetsröntgen, då kollar de hur porös din benstomme är, om du ätit dina kalkpiller eller inte, när detta är klart så ska jag vidare till en vanlig lungröntgen, börja känna sig ganska genomlyst nu.

När kl. blivit 15.00 ska jag gå till avd. 17 för att checka in för fortsatta tester, det var här jag tillbringade 6 veckor efter min transplantation 2005, kul att det fanns en del personal kvar som jag kände igen och de kände faktiskt igen mig också efter så många år, har i och för sig varit och hälsat på några gånger. Nu var det dags att säga hejdå till Anki, för hon skulle ligga över på ett lite roligare hotell, och mig skulle de plåga lite till.

Nu blev det förberedelser inför morgondagens kärlröntgen, det började med att prata lite med en läkare som skulle kolla blodgaserna, då ska de försöka hitta pulsådern i armen och stjäla lite blod där, men se det gick inte mina armar med på, för han försökte gräva och vicka för att hitta kärlet men det hade gömt sig, provade andra armen, men inte där heller, vi provar imorgon sa läkaren, tack för de, för det är inte så skönt när de försöker hitta kärlet.

Dags för kvällsmat,

Nu blir det inte mer denna gång, vi sparar lite spänning till nästa inlägg.

Kram på Er,  Hej svejs leverpastej,  Stig