110929
Morgonen flöt på, med början 07.30 så blev det inhallation och kontroller, bra värden idag också. Fick i mig ett glas nyponsoppa innan de kom med frukosten, satt och tog det väldigt lugnt med ett sudoko bredvid mig medan jag åt.
När sedan pillrarna och sprutan satt i magen, så var det förmiddag utan något att passa, blev till att betala en del räkningar via internet. Finns sådana även om man ligger på lasarettet, kunde det inte gå på frikortet då.
Var ute i korridoren och gick några rundor, funderade på hur man skulle göra imorgon, vill ju åka hem, men är jag och kroppen redo.
Idag blev jag insatt i hur det kan bli problem med mediciner för inlagda patienter. Eftersom de var tvungna att byta min svampmedicin till en annan sort p.g.a. att den inte funkade ihop med mina andra.
Då kan man inte gå ner till apoteket och hämta ut dessa, utan måste beställa dem via en inköpscentral, vilket tar ett par dagar innan man får dem, lite synd om patienten som inte kan börja sin medicinering.
Då tyckte jag att läkaren kunde skriva ut receptet till mig, så blev det, så jag hämtar ut medicinen på apoteket och lämnar den till sköterskan som ger den till mig, så fick man igång behandlingen.
Efter lunch kom Anna och hälsade på, hon hade varit och fixat håret i stan, så hon körde mig ner till apoteket och så fikade vi på vägen tillbaka. Stod lite energishot och ett par alvedon på bordet när man kom tillbaka, lugnt nu sen antibiotikan är borta.
Anna åkte och jag vilade en stund innan det var dags för dagens träning, skulle ju bli lite sjukgympa idag också.
Anki ringde och kollade läget, och undrade om och när jag kom hem. Troligen fredag kväll, som jag känner mig nu, kanske ev. väntar tills lördag förmiddag.
Idag valde jag att bli skjutsad dit istället för att som i tisdags gå dit. Kändes helt rätt, för nu gick det hur bra som helst att cykla 4+4 min, och körde faktiskt igenom hela programmet som jag fixade innan sommaren, men gick lättare idag ändå. Kändes kanonroligt.
Kvällsmat och ett samtal med läkaren som berättade att hon inte hunnit läsa om spirometritestet ännu, och att jag skulle ta prover på torsdag nästa vecka för att se så inte svampmedicinen hittade på något. Hon skulle kolla upp läkemedelslista och recept imorgon, samt göra klart för utcheckning för denna gången.
Kvällen ramlade iväg och helt plötsligt var det kvällskaffe, medicinleverans och bloggdags.
Nu blir det inte mer påfundigheter denna kväll, ska bara ta nån runda i korridoren, sen kelar vi med kudden tills imorgon, och drömmer sött, det kan ni också göra tycker jag.
Godnatt och hälsa John Blund om han kommer, kramizar //////
110928
Vilken härlig natt, har sovit som den lilla gris man är, alltså jättegott från halv tolv till halv åtta, med lite pink vid halv sex.
Kontroller, bra syre, bra temp men lite högt tryck, men inom ramarna, blev godkänd och fick stiga upp. Frukostbrickan och en hög med piller som vanligt, samt en spruta i magen för att inte blodet ska tjockna till.
09.45 var det dags göra den omtalade spirometritesten uppe på klin. fys. Konstigt, men jag var ganska lugn i andningen trots att jag visste vad som skulle ske, just dessa moment brukar man stressa upp sig för. Vet inte varför men så är det, eller kanske var det inte så nu längre. Positivt tänk ska det ju va.
Nu var det då dags att kolla om det finns någon lite gnutta volym i lungorna, det bör väl finnas lite, men frågan är om det fortfarande räcker till för att kunna opereras i framtiden.
Börjar lite lugnt med munstycke i munnen och näsklämma på, sen andas in allt man kan för att sedan blåsa ut så mycket man orkar, bort med klämma och munstycke snabbt för att kunna pysandas och lugna ner den uppkomna ansträngningen. Vilket upprepas mellan varje gång.
Detta 2 gånger, sen 2 gånger med forcerad utandning, 2 gånger där man ska andas in, blåsa ut och sen andas in igen. 2 gånger lika tidigare men med att hålla andan 4 sek emellan in och utandningen.
Sen inhallera bricanyl och vänta 10 min. sen göra allt en gång till.
Slutar med 2 gånger där de även stänger av luften in i nån sekund innan man ska blåsa ut mot ett visst motstånd, efter den är det andnöd vill jag lova. Men jag sitter ju nu och skriver om det, vilket innebär att jag överlevde ju, och nu är det jobbiga glömt. Hela testen tog 1 timme och 20 min.
Väl tillbaka på rummet så var det skönt att lägga sig på sängen och pusta ut.
Ringde Anki och berättade att det gått bra på testet. Snart lunch, Grönpepparbiff.
Efter lunch blev jag riktigt trött i ögonen, somnade vid halv ett och sov till halv tre när de kom med kaffet, blev visst kaffe på maten.
Läkarna var inne och sa att nu var nog alla undersökningar gjorda för denna gången, och att det skulle nog kunna gå bra att få åka hem på fredag om jag själv känner att jag orkar.
Efter en stund kom läkaren in och berättade att de inte kunde använda den sorten, eftersom den inte gick ihop med mina andra mediciner, så nu skulle de ta fram en ny sort tills imorgon, hoppas bara de inte har börjat gissa vilken sort som kan passa, så har det ju varit innan.
Anki ringde och kollade hur det var nu på kvällen, och sa att hon började känna sig lite frusen, kan ju hoppas att hon vill att jag ska komma hem och värma henne.
Pratade en stund med Anna också, hon ville ha reda på var hon skulle hälsa på mig imorgon.
Kvällsfika mediciner och så sprutan i magen, och den fick jag ta själv nu, eftersom jag ska göra det hemma sen.
Imorgon är det träning igen, har blivit 2 gånger i veckan nu. Skall nog inte gå dit då, utan bli skjutsad i stolen så man har lite ork kvar att träna med.
Snart ny månad, och en närmare ev. operation, må så gott ni kan, för det gör jag. kramar till er ///
110927
Morgonen var väl lik alla andra här på detta stället, fick min antibiotika vid 02.00, men skillnaden var väl att det var sista nattankningen.
Vaknade vid halv åtta och fixade alla vanligheter fram till nio, sen blev det en lugn och stilla dusch och ny kostym, så personalen och alla andra kan vara i samma rum utan att hålla för näsan.
Idag var det sista dagen med intravenös antibiotika, men vid tankningen 10.00 blev det ändå till att sätta ny nål, men det kändes ändå ok, med vetskap om att den skulle tas bort igen efter 18- tankningen som var den sista.
Bara det att dagen innehöll en hel del överraskningar innan vi var vid 18.00.
Förmiddagen gick stilla och lugnt, läkaren var inne och undrade hur jag mådde, och det var ju ganska ok, bara det att jag tycker svampen ökat igen på morgnarna, då sa hon att det kan bero på att kortisonen hade höjts, gäller att hålla en bra balans där.
Så blev det lunch, och sen skulle vi dra igång de sista påsdroppen tidigt bara för att gympan var vid 15.00, och det skulle vara klart i god tid.
Halv ett kopplade de in det, och jag skulle passa på att vila i en timme tills det var dags att byta påse, men efter tio min. stod det en sköterska i dörren med rullstol och sa att vi skulle omgående ner till röntgen, vad skulle röntgas nu? det visste hon inte, bara att åka med, hon körde rullstolen och jag körde droppställningen.
När vi kom dit så blev det att vänta en stund, och när jag sen kom in i röntgenrummet så frågade jag vad det var de skulle röntga, vet du inte det, sa sköterskan och nästan skrattade, vi ska röntga din axel, jaha det nämnde jag ju att jag haft ont i. Hon är duktig och noga att följa upp allt, min läkare. Gick snabbt och smärtfritt.
Tillbaka för att fortsätta att vila en stund, bytte påse och när den var tom hade klockan blivit halv tre. Nu skulle det komma kaffe men det var lite senare än vanligt, så det blev snabbfika. sköterskan frågade om de skulle köra mig ner till gympan, men jag sa att troligen kommer sjukgymnasten och tar med mig när hon går, det gjorde de sist.
Blev inte så denna gången, och då tyckte jag att jag kunde väl gå ner själv om jag gick sakta, orkade ju cykla så bra nu, och gick ju i korridoren fram och tillbaka.
Nu fick man känna av verkligheten utanför avdelningen (skyddad verkstad).
Jag orkade inte mer än 6-7 meter innan det var dags för paus med flås, hissen ner, men den var inte så ansträngande, sen blev det korta sträckor med pauser och andhämtning hela vägen, tills jag var framme, men nu var jag ju helt slut när jag väl skulle träna. Fick sitta på cykeln en bra stund, men sen blev det 2 x 3 min och två armövningar och en ben, får väl vara nöjd med det.
Dags att ta sig upp till den "skyddade verkstaden" igen, Sjukgymnasten frågade om hon skulle hämta en stol, men jag sa att jag har en timme på mig tills maten så jag försöker gå tillbaka, måste försöka klara att gå lite mera.
Hann inte utanför dörren vid gymnastiken förrän Johanna sa att de ringt från avd. och jag skulle till röntgen, jag trodde de skämtade och blev nästan förbannad, nu igen och eftermiddagsvilan förstörd innan, trött i kroppen och ganska hög andning efter gympan och så nu detta meddelande, de kommer och hämtar dig här med stolen och kör bort dig.
Denna gången var det högerarmen, den som hade fått in antibiotikan i vävnaden istället för i kärlet. de hittade även i denna en ytlig liten propp, men inget att oroa sig för. Nu upp till sängen för jag var helt slut.
En kvart senare kom maten, och vid 18.00 var det dags för sista sprutet antibiotika, och allt vad nålar hette bort, nu kände man sig lite fri.
Anki ringde och frågade hur det var, så det blev ett långt samtal när man skulle berätta om dagens illdåd.
Sen kom Peter och Emma upp och hälsade på vid halv åtta tiden, de berättade lite om helgen som gått när de var i Stockhölm, nu skall han till Dublin över helgen med jobbet, och Emma till Halmstad på barndop. De flyger och far.
Dagen lugnade sig och jag också till slut, fick medicinerna och en spruta i magen, blodförtunnande mot proppar.
Så nu ska vi snart sova gott, för imorgon vid 10.00 skall jag göra en riktig spirometritest, och det innebär blåsa, hålla andan , andas in så mycket du kan, blås igen, osv, man blir helt slut.
Allt för idag, HEJA LAKERS 4-1 mot MODO, Kram på er och hörs imorgon om jag inte blåst bort mig. //
110926
Nattens påfyllning gick bra, och sen blev det en god nattsömn fram till klockan visade 07.15, kände mig pigg och vätskan i armen hade minskat under natten.
Nu togs det kontroller, blodtryck 150/110, fullt ös verkar det som, syret på 92% och tempen bra. Vikt=59,6.
Så nu är det en stor frukost som gäller för att passera 60 kg. Blir sen fem rör för de vanliga proverna till Lund.
Medicinerna in, och en omgång i armen vid 10.00, för att sen slappa lite förmiddag en stund, i väntan på besked om när jag skall upp till fys. lab för ultraljud på hjärtat. Anki ringde och kollade hur det var idag.
Då kommer min härliga läkare in och berättar att proverna sen i fredags såg bra ut, alla värden var helt ok.
Så nu blir det till och med imorgon med intravenös antibiotika, sen tar de bort den för bakterierna som de nu troligen har dödat.
Den andra mot svampen skall de diskuttera hur de ska gå vidare med, får besked i em. Blir ganska säkert en tablettform så hon tror att jag skickas hem till helgen senast.
Så kom de in och meddelade att de fått tid för ultraljudet, ska vara där vid 12.30, så det blev snabbmiddag innan och sen chaufför tiil Fys. avd.
Väl där kom man in direkt och sen höll de på i nästan 1 timme med lite paus emellan, gick bra med andningen bara jag fått pusta ut lite i starten.
Blev hämtad, och då passade vi på att ta en raggarrunda till apoteket för att göra lite inköp när vi ändå var på rymmen från avdelningen.
Tillbaka på plats var det dags för 1,5 tim. med påsen i armen och lite fika. Tog det lugnt fram till kvällsmaten, Pytt i pannna.
Läkaren kom då tillbaka och berättade vad som hänt, Hjärtat var i perfekt skick, hade bara lite bråttom ibland, så nu höjde hon lite på hjärtlugnande dosen för att det skulle varva ner lite till, bara hoppas det inte saktar ner för mycket.
Berättade också att de hade en antibiotika i tablettform som skulle fortsätta svampbehandlingen i ytterligare 14 dagar, men lite osäkra på hur den funkade, och hade någon biverkning som kunde påverka synen men jag fick inte reda på hur, men blev som vanligt igen efter behandlingen.
Fick väl inget hembesked men före helgen verkade det som.
Anna ringde och undrade hur det var med mig, och det var ju bättre idag, kul att kunna säga det igen.
Lite trött i ögonen, vilade en stund.
Sen kände jag igen stegen i korridoren, det var Ankis, roligt att se henne och vi pratade bort en timme drygt, hon berättade att jag fått kallelse till Lund för 6-års kontroll i början av november och samtal med läkaren där. ska bli intressant.
Har haft en måbradag idag, och så verkar det ju som att denna hotellvistelse lider mot sitt slut, utcheckning snart.
Men eftersom känslan är att jag mår betydligt bättre nu, utom vid vissa tillfällen där det gamla kommer tillbaka.
Hoppas att nya krafter och kilon på kroppen, lite ändringar bland mina mediciner och fysisk träning så mycket man orkar, samt mental träning, med instinkten "jag kan".
Slut för idag, sista natttankningen inatt. kram och fram med sommarkläderna igen, kollar just vädret för kommande veckan. Ha de gott /////
110925
Det började som en ganska bra dag, efter nattankningen så sov man till 07.15, då var det dags för inhallationen.
Snoozade en halvtimme och tog ett glas nyponsoppa, så jag inte skulle bli lika hungrig som igår tills frukosten kom. Frukosten kom strax efter åtta, så det var bra.
Däremot var medicinerna sena idag, verkade vara lite mycket att göra på några av de andra rummen, men de slank ner när de väl kom, och sen blev det antibiotikan vid 10.00.
Satt och löste lite sudoko och mådde ganska bra, fick sen en impuls på att leta upp cykeln och ta en runda, kändes som om det skulle bli lite jobbigt, men inte de, tog en 8 minuters tur i ett svep och var bara lite andfådd, men tyckte ändå att det räckte så, det var ju söndag. Blev inhallation efter det.
Dags att göra entré i restaurangen för middag, skinkstek med potatis slank ner med lite jobb, för nu hade andningen faktiskt börjat varva upp och bli jobbig när man skulle äta.
La mig en stund på sängen och försökte sova, men fick ingen ro, och efter bara en halvtimme så kom nästa tankning, och direkt efter den en till, 1½ timme droppade det in, och så kaffe under tiden som vanligt.
Gjorde ett nytt försök att sova så andningen skulle gå ner i varv, men då kom de in med inhallation igen, vi provar nämligen att inhallera 4 ggr. om dagen som en test över helgen.
Dags för kvällsmat därefter, hinner knappt pinka idag, Jättejobbigt att äta för nu var det uppstressad blandat med lugn andning, tog nog 30 min att få i sig två crepes. 3 sek. efter sista tuggan stod nästa antibiotikan på tur, bad sköterskan vänta lite så jag kunde lugna mig, gick bra för tog hon rast innan.
Anki ringde och berättade att hon klippt ner växter i trädgården idag, och även hunnit med att vara i skogen och hämta hem trattisarna som stod där och väntade. En rejäl korg full. Hade ju inte hänt så mycket med mig idag, blir ju mer svar imorgon när läkarna är tillbaka, och då ska de vanliga proverna till Lund också tas.
När det sen var dags för att tanka så funkade inte påfyllnadsröret, det läckte ut. Bara att hämta stickvagnen för henne och försöka hitta ett ostucket ställe för att sätta en ny, det fixade hon (Anna) på första försöket. Duktigt gjort. Sen blev det in med grejerna i armen.
Jag upptäckte sen att armen blivit lite svullen och aningen värk i den, kollade lite noga och då såg man att det hängde som en påse vätska innanför skinnet på underarmen, den gamla nålen hade troligen läckt även utanför kärlet och in under huden, alltid någon ny överraskning, man är som ett Kinderägg.
Efter dessa små episoder, vid 8-tiden så lugnade sig faktiskt andningen och återgick till den lugnare sorten.
Ringde hem och sa godnatt och berättade att det kändes lugnt nu.
Nu är klockan 22.40 och jag tror jag ska försöka att lägga mig redan nu, fast jag är inte en gnutta trött, får nog försöka läsa lite kanske.
Imorgon blir det en ultraljudsröntgen på hjärtat, ska kolla lite bara.
Sov Gott alla mina goa vänner, så hörs vi imorgon, kanske snart blir bättre och får åka hem, kan väl inte lösa räkningen annars. Kram ////
110924
Verkar av lugnet här på hotellet, som om alla såna där affärsresande och säljare inte bor på hotell på helgerna, väldigt tomt i korridorerna.
Det nattliga dambesöket fungerade bra, hon kopplade upp sig i armen och sprutade in vätskan, sen kände man sig nöjd för denna gången. Klockan var 02.00.
Vaknade sen vid 07.15 och kände mig riktigt pigg, låg och drog mig och lyssnade på radion en halvtimme samtidigt som jag inhallerade, sen blev det uppstigardags och morgontvätt.
Kontrollerna togs och de skrämdes lite, visade 87 % bara i syresättning och 92 i puls, konstigt jag kände ju mig bra, haha, maskiner kan också ha fel, testade igen och då var det 93% / 82 i puls.
Medicinerna kom in men ingen frukost, hade nu varit vrålhungrig i en halvtimme, fick vänta ytterligare en kvart, och då den kom så mådde jag nästan illa, fick sitta och smutta lite innan det gick över och man kunde börja äta på riktigt.
Fick ny portion med antibiotika i armen vid 10.00 och blev sen ganska trött i ögat, skulle vila lite, men somnade och vaknade inte förrän vid 12.00 när de kom med middagen. OJSAN.
Fisk och potatis, och en liten öl till detta, fanns inget vitt kvar. Mitt i maten ringde Anki och frågade om hon kunde komma in nu vid ett, för vi hade bestämt sen igår att vi skulle ta en runda runt Växjösjön.
Pratade med sköterskan, så vi flyttade fram nästa dos med antibiotika till 15.00, det gick bra.
Jag svidade om till bästa gåbort-kostymen och blev en civil människa, kändes ganska gott med egna kläder.
Nästan färdig när Anki kom, och Tobias var också med, Anna jobbade ju.
Hoppade ner i stolen och så bar det iväg, ute var det jätteskönt väder, och Tobias gick och hämtade Lowa och Milwa i bilen för de skulle ju också med. Oj de blev glada av att se mig.
Detta var den härligaste upplevelsen på många månader, tror vi tyckte det var jättekul allihop och jag hostade eller harklade mig nog inte mer än nån enstaka gång, känns mycket bättre nu, utan slem.
Rundan gick på ungefär en timme, och min chaufför fick ett ganska bra träningspass på att köra mig runt, väger ju över 60 kg nu.
Innan vi åkte upp så blev det lite lördagsgodis i kiosken, 1 Cola, 1 påse ostbågar, 1 chokladkaka, 1 påse bilar.
Lagom uppe blev det eftermiddagskaffe för mig, och Anki och Tobbe åkte hem igen, skulle klippa gräset och sen skulle ju Anna och Tobbe på fest. Frisörkompaniet firade tre år.
Antibiotikan, de kom in med påsen, och kopplade på, efter tio minuter började det läcka vid nålen, jaha dags igen.
Sköterskan hämtade stick och sprutvagnen, och försökte hitta något ställe där det inte redan varit ett hål, finns inte många sådana kvar nu. Hon testade 2 gånger utan att lyckas, tog in lite värmekuddar att lägga på.
Sen väntade vi i 20 min. innan det kom en ny sköterska, hon klarade det på andra försöket, så nu fortsatte vi tankningen. Gick bra, även nästa påse. nu kvällsmat, Chili con carne, Oj,,, Fem omgångar med antibiotika per dygn kräver sin mage, och nu Chili con carne också, gäller att vara försiktig med fjärtarna.
Ingen cykelträning idag, men får ta det imorgon. Hade ju fullt upp med intaget av kalorierna i lördagsgodiset, en helt underbar dag hitills, allt har varit bra, och tack för rundan min goa fru och svärson och hundarna.
Tittade på Postkoden och Fångarna på Fortet samtidigt som jag följde hockeyn på datorn, synd att Lakers inte kunde stå emot, men kommer ju mer matcher har jag hört. Värre för Färjestaden som låg under mot Brynäs med 1-4 när många av egna publiken buade ut dem och lämnade arenan redan efter 3 min in i tredje perioden.
Precis nu kom sköterskan in och fyllde på med nya drinkar. Härlig service från baren på lördagar.
Så nu tar vi botten upp så somnar vi gott fram till 02.00, när det hemliga besöket kommer.
Detta var en underbar dag........... mera sådana.. så ses vi snart. Kram på Er. ////
110923
Men han klarar sig utan mig, men jag blir inte bättre utan medicinerna, så ett enkelt val. Grattis på dig.
Nu till dagens händelser här på hotell strandvägen, vilka har varit ganska häftiga.
Började redan igår kväll vid 23.00, sköterskan kom in och skulle sätta ny nål, vi hittade ett bra kärl, blev värmedyna en halvtimme, och sen satt den direkt, men här va de tryck så det räckte till att blöda ner en hel del. Funkade kanon, även för nattens tankning, och perfekt hela dagen.
Vaknade vid sjutiden, låg och snoozade i nästan en timme, men de gjorde lite kontroller av syre och blodtryck under tiden, allt bra.
När jag sen steg upp och gick och tvättade mig, klädde på mig så blev jag mycket mer andfådd än tidigare dagar, satte mig och åt frukost, men trögt och jobbigt, vad har hänt nu undrar man?
När sköterskan kom in och frågade hur det var idag, så förklarade jag att det var jobbigt och att det har börjat kännas mycket sämre med flåset än förra helgen. Hade förslag på att det kanske var infekteringen i armen, eller något med inhallationer som vi ändrat lite på. Hon skulle prata med min läkare och sjukgymnasten.
Fick min antibiotika vid 10.00, men höll mig på ett högt varv fortfarande, även när jag höll mig still.
Läkaren kom in och började lyssna och kolla upp både lungor och armen, hon hörde lite pip i lungan, men bara lite. Däremot ville hon kolla upp en del saker. Blev omgående ett par rör med blod och lilla dosen antibiotika som också skulle tas prover på, fem rör blev det.
Först ut var armen som skulle ultraljudsröntgas så det inte blivit någon propp. Snabba bud, hann äta middag och sen i rullstolen och ner till röntgen, dörren stod redan öppen när vi kom, direkt in, och det gjorde ju att andningen blev än värre, men de menade ju väl, lugnade mig efter en stund.
På med klet och kana runt med scannern, hittade bara en liten ytlig sak som inte var någon fara med, bara att smörja vidare, skönt.
Vänta en stund, så kom de och hämtade mig, upp till avd. och när vi kom dit så var min kompis Tony där för att hälsa på, jättekul, hade blivit lite förvarnad.
Vi hann väl in på rummet och jag försökte varva ner lite för att kunna prata, tog väl fem min. innan de kom och skulle ta ett ekg, jaha, kunde väl knappast köra ut tjejen bara för att jag hade besök, så go on.
När hon var klar kom de in igen och då ville de köra mig till Ultraljud för att kolla hjärtat, men då såg sköterskan hur jag andades, så hon tyckte jag skulle lugna mig lite på sängen så tog vi det på måndag istället. Smart tjej.
Lugnade mig lite, så jag kunde fortsätta prata med Tony, gick en stund så kom lite mediciner och dos tre med antibiotika, de anslöt påsen till armen, 55 min. Så nu satt jag fast vid totempålen, och vi kunde fortsätta prata i lugn och ro.
Vi hade en mycket trevlig pratstund även om det var lite rörigt i början, sen gick Tony vid fyra-tiden, och precis efter kom det några igenkännande steg i korridoren, min älskade hustru Anki.
Hon hade varit på föreläsning om stress och oro med sitt jobb, och de han berättade stämde precis alla mina symptomer, kunde bara skratta åt det.
Hon var på väg hem från jobbet, så hon passade på innan hon skulle hem och göra sig iordning för lite trevligt restaurangbesök med jobbet. För ikväll skulle de gå på 4-krogar, och jag med om jag inte varit här.
Så kom läkaren in och berättade att det var bra med röntgen på armen, och att hon nu tyckte att vi skulle öka dosen på min tablett för hög hjärtfrekvens, så den gick ner lite till, samtidigt skulle jag testa med att inhallera fyra ggr. per dygn över helgen för att se om det blev mindre andfåddhet.
Hon berättade också att teamet här i Växjö skulle försöka få Lund till att ev. försöka tidigarelägga ev, operation.
och det var ju som musik i örat, även om jag hör lite dåligt.
Kvällsmat och sista tankningen för idag, sen bara lite piller och en shoot, det är ju fredag.
Gick lite i korridoren, men fick stanna och vila ganska ofta. Kollade lite TV, liggande på sängen, har faktiskt varit här ganska länge nu så funderar ju lite på hur det skulle vara hemma. Givetvis kul och mysigt, men också jobbigare eftersom orken inte är riktigt tillbaka, för här blir man bortskämd.
Linda och Erik samt resten av Telehagen Motorsport är på väg till Askersund för Rallytävling imorgon, hoppas det går bra för Er.
En fullfartsdag på alla vis, känns lite lugnare nu med allting, så nu tar vi några vändor i korridoren, vet inte om jag missat något idag, har varit lite mycket, för att om vädret tillåter tillbringa nån timme runt Växjösjön imorgon eftermiddag med Anki vid spakarna.
Jobbig dag med mycket bra initiativ av mina härliga läkare och sköterskor, de ska ha mig i gott skick innan de släpper hem mig. Tack.
Nu kelar vi på kudden och drömmer sött, så hörs vi imorgon och då är de bättre tror/vet vi.
Ta det nu lugnt med nattens festligheter, känns annars imorgon. Kram på er ///
110922
Lat morgon, efter en god nattsömn. Fulltankat vid 02.15, sen blev det sov,sov. Låg och drog mig till 08.00 efter övervägandet, bestämt mig att äta frukost innan duschen, istället för att känna att jag måste vara klar vid en viss tid. Blev faktiskt så att det blev 10.00- antibiotikan också innan, sedan duschen.
Tog det lugnt, sittande på duschpallen, så det gick ganska bra, Även om man känner sig mycket bättre nu så blir man andfådd och småstressad i andningen när man jobbar med armarna, men måste ju sätta dit lite muskler innan det kan funka bättre.
Claes kom och hälsade på vid halv tolv, han hade varit och tagit prover, så han smet upp en stund och vi ljög lite för varandra.
Lunchen bestod av jättegod pannbiff med lök. en kvarts vila på sängen som efterrätt.
Därefter fyllde jag vattenflaskan och ställde in siktet mot cykeln, men då kommer det en kändis från grannbyn som varit i stan och fixat lite saker gående i korridoren, Svärmor Karin, så det blev lite till sitt på sängen med sällskap, men det var trevligt och byta några ord med henne, och om hennes senaste bravader.
Nu var det dags att svinga sig upp i sadeln, och veva igång de nedre tentaklarna, 4 + 4 blev det idag.
Det var jobbigare idag och nu ville andningen varva upp lite extra, kanske berodde på att man inte sovit något idag, och pratat en hel del. Kom i lite omgångar, annars var det lugnt emellan.
14.00 antibiotikan blev lite senare idag, När det efter 1,5 tim. var inpumpat så var det dags för kvällsmat, Pasta med pastasås och macka. Peter kom upp efter maten och hälsade på, han och Emma åker ju till Stockholm imorgon för han ska springa Lidingöloppet, sista delen i Klassikern. Lycka Till.
Gick bra att trycka in dagens sista dos i armen, kändes lite så där. Kanske beroende av att nu har vi också fått en svullnad på armen efter någon av de första pvk:erna som blivit infekterad, så bara att smörja med salva och hoppas att armen inte blir dubbelt så stor denna gången också.
Har varit och pratat med nattsköterskan som kom för en stund sen, för det har börjat ömma lite där den nuvarande nålen sitter, är precis bredvid svullnaden. Blir nog till att fixa dit en ny någon annanstans, så man slipper bråka med det vid 02.00 inatt.
Kvällen har varit bra med lugn andning, så ännu en uppåtdag totalt. Bra syre, och vikten lite upp.
Godnatt med Er och krama varandra, funkar allt som det ska för er och mig så hörs vi imorgon. ////
110921
Vet inte om det var att man hade en tid att passa på morgonen, skulle ju vara på ögonavd. på efterkontroll med mitt öga.
Vaknade till på riktigt vid kvart över sju med funderingar om att gå upp och duscha, men de skulle ju ta lite morgonkontroller och sedan skulle de ju köra mig till ögon, där jag skulle vara vid 08.15. Så jag kom faktiskt på det själv, varför stressa med den där duschen nu innan, när jag har hela dan på mig sen.
De skulle kolla om det fortfarande såg bra ut med den forna tumören, och den var fortfarande den forna, för allt såg perfekt ut.
Kändes givetvis skönt, framför allt att de kan kolla den här på hemmaplan nu, istället för att sitta och åka tåg till Stockholm en hel dag för 20 min. undersökning.
Tillbaka på avdelningen vid nio-tiden för att äta lite ljummen frukostgröt med ägg och macka. Plocka i sig mina pillrar för att sedan skulle det dit en ny pvk igen, Emma fixade det jättebra idag så det blev påfyllning vid 10.00.
Har mått bra i andningen hela dagen, men har varit trött hela dagen och då mest i ögonen, lite beroende på bedövningsvätskan som öppnar pupillen, man blir lite ljusskygg en tid efter.
Men vadå, här på hotellet får man ju vara trött och sova när man vill, nästan, så det behövdes väl en vilodag.
Till lunch var det fisk, gott. Somnade sen och sov till två, när de kom in och skulle koppla in de andra påsarna i armen, där fick de sitta och pluppa i en och en halv timme, sen var det klart för denna gång. Blev under tiden bjuden på kaffe, och det innebar nästan jämfotahopp in till toan.
Då ringde Linda och pratade en lång stund, hon hade blivit jätteförkyld, så nu var det ju perfekt att jag inte var hemma och blev nersmittat tyckte vi. Alltid lika trevligt.
Idag hade jag varit lat och inte letat upp cykeln, men jag tyckte inte jag kunde hoppa idag så det blev en runda på cykeln innan raggmunkarna till kvällsmaten.
Vid sextiden kom Anki upp, och hon hade lite utekläder med sig till mig, om ifall att det kunde bli en runda utanför portarna i helgen. Efter en stunds samtalande åkte hon sen hem vid sjutiden, då det blev fikatid för mig.
Proverna de tog igår såg jättbra ut enligt läkaren, de hade kollat levervärdena som låg perfekt även om de matar in mycket gift i kroppen just nu. Värdena och doserna mot svampen var också bra, för den minskar lite för varje prov. Så nästa tisdag kanske både bakterier och svampar har flyttat ut. Och då får nog ja också flytta ut härifrån.
Har varit en trött men jättebra dag, nu ska vi gå rundan och sen blir det tvätt och tand, kryp i säng kanske orkar läsa en stund. Väckning 02.00, sen ska jag sova riktigt inatt, för imorgon finns inga prover eller besök på agendan. Så nu ringer vi till John Blund.
Godnatt alla bloggläsare, älskar er alla, ///
110920
Väcktes efter en så där natt vad gällde sömnen vid 07.15, efter tankningen och tömningen vid 02.00 i natt blev det lite oroligt sovande. Kan berott på att jag skulle till röntgen på morgonen, eller att huvudet memorerat och funderat på allt som det fick tänka till om igår.
När de kom in på morgonen ville de stjäla ett rör med blod som de skulle undersöka. Sen blev det på med kläderna och tvätta bort sömngubbarna, syresättningen idag 93 %, vikt 59 kilo.
Skulle ju vara nere på röntgen vid 08.00 och röntga hjärnan, spännande va, undrar om det verkligen finns något där. Blev nerskjutsad av en sköterska, och sedan sprutade de in lite kontrastmedel, värmer i hela kroppen, och man fick lägga sig på rygg med huvudet i en ställning, de satte lite skumplastbitar vid sidorna och en rem över panna så huvudet höll sig stilla.
Surrade och väste lite grann, gick bra att slappna av i andningen, och inget host och harkel, tog hela 4 min. så det hann ju inte hända så mycket. När jag sedan var klar så ringde de upp till avdelningen för att de skulle hämta mig.
Väntade en kvart men ingen kom, körde rullstolen ut i till kulverten och väntade ännu 10 min, visste ju att de delade frukost vid denna tiden, så de hade väl mycket att göra.
Nej, nu blir det ett gympapass tyckte jag och skolade in på rullstolsförarbanan, körde själv hem till avdelningen utan att krocka eller välta, när jag kom upp stod de som frågetecken och undrade varför ingen ringt, men det hade de ju, men den som svarade hade glömt att föra det vidare till den som skulle hämta mig, så de kan bli.
Nu skulle det bli gott med frukost, var väl visserligen inte den varmaste gröten men gott ändå. Bordet stod också dukat med ett par skålar med piller, och lite drycker.
Dags för antibiotikainsprut vid 10.00 och sen lite inhallation, slappade på sängen när läkaren kom in och undrade hur det stod till.
Kände efter, och inte riktigt lika bra i andningen som tidigare dagar, men flåsade ju inte heller, då berättade hon att provet de tog i morse kollade mina levervärden, och de var jättebra trots all den medicin som de trycker in.
Hon hade också hunnit kolla röntgenplåtarna, och de visade inte heller något negativt, allt ok.
Däremot skulle de ta mer prover på hur svampen reagerade i eftermiddag, ett par stick till i de blåa tentaklarna, och det kolliderade med min gympatid, så den fick vi hoppa över idag. Blev cykeln här uppe och lite hantlar på rummmet. Lita trögare idag, 4+4 min bara.
Till lunch serverades kebabpizza, och sen en timmes sov, va gött. Därefter började pådraget med 55 min droppåse och sen ett stick i armen, byte av påse och 20 min. sen vänta i 40 min och ett nytt stick, blev visst tre innan de hittade det "blåa guldet". och lite eftermiddagskaffe under tiden.
Kvällsmaten kom vid 17.00, Blomkålssoppa med skinktärningar och frallebulle. Och mitt i maten kom min stora dotter och hälsade på, med tidning och skraplotter, pratade en stund om lite ditt och datt, hon och Tobias skulle visst till stan i helgen, med trolig övernattning i Öjaby.
18.00 dags för tredje modellen av antibiotikan, men den tar ju bara tio min att spruta in.
Sen börjar kvällens lugn med lite kvällskaffe och ett lugnare tempo i korridoren, bara sköterskorna som delar mediciner. Då blir det korridorpromenad några vändor, innan lite TV-tittande och bloggskrivande.
Mycket tankar har snurrat i huvudet angående gårdagens mentala information och kommande förändringar som måste till för att man ska funka, Jag bara hoppas att jag ska klara att fixa det framåt, och att alla andra det berör också ska klara av tiden framför oss.
Avslutar med att den positiva vikt, tränings, matlustskänslan finns kvar och att jag mått hyggligt bra idag med.
Får se vad proverna säger imorgon, och så ska jag på efterkontroll med min fd. ögontumör vid 08.15.
Nu är det slut för idag, 3 timmar till väckning, sen sova igen.
Sköt om Er alla nu, Gud välsigne Er för jag hinner inte. kram och tack för idag.
110919
Lite neråt nu på morgonen men ändå helt ok. Att längta så hemskt efter frukost vet jag inte när jag gjorde sist, men känns helt ok, när man har aptit och är hungrig, ett gott tecken på att man känner sig bättre.
Fick vänta tills halv nio, och var klarvaken vid sju.
Medicin vid 09.00 och antibiotikan vid 10.00. Idag strejkade nålen igen, ny på plats på 2:a försöket, första träffade nog någon nerv nära kärlet, för dj.. gjorde lite ont där.
Sen blev det cykeltur, lite kortare runda idag, andningen var lite högre så jag tyckte det var bäst att inte ta ut sig och förstöra något bra som är på gång, blev ändå 8 + 5 min.
Det kändes lite tyngre under resten av förmiddagen, kan berott på vädret också. Fick kåldolmar till lunch.
Blev lite läsa, lite slappa och sen lite sola på balkongen fram till kaffet.
Då kom också läkarna och gick ronden, då de hade haft överläggningar med alla inblandade hade de konstaterat att alla 3 typerna av antibiotikan bet på det de skulle, men för att de med säkerhet inte skulle sluta för tidigt även denna gång, så blev det till att fortsätta en vecka till med alla tre sorterna, och prover under tiden för att se så det verkligen ska försvinna.
Jag blev faktiskt väldigt glad av detta beslutet, för även om hemma är bäst, så är hotellet ännu mera bäst när man får denna chansen att kanske komma upp sig lite, och det är ju vad vi alla vill.
Ringde Anki direkt och berättade, och hon tyckte också att detta var riktigt bra, har de äntligen börjat jobba med ett problem som kanske kunde ha lösts för ett år tillbaks minst.
Känslan är för mig helt enorm, för det känns som om hela kroppen nu har börjat suga åt sig vätska, näring, känslor och livsglädje. benen blir trötta innan luften tar slut, och även huvudet börjar fatta att det är nu det gäller att ta fram diciplinen och stensätta sig framåt och greppa tag i alla möjligheter.
Alla dessa känslor väcktes idag när Anki var uppe på kvällen och vi gladdes åt att det kanske ändå finns ett hopp man kan tro på, jag fick en så härligt bra förklaring från henne hur jag utan att märka det själv bara går och trampar vatten, även om allt känns jobbigt vissa perioder för mig, så förstod jag att det är mycket, mycket värre med den oron som de närmaste dras med.
Jag har helt missbedömt detta genom att gömma mig hemma, inte våga, tänka att, kanske går det inte, gäller att sluta skämmas bara för att man åker fyrhjulig limosin i de lägen man inte orkar gå. De andra vill ju att jag ska vara med vid de tillfällen det är möjligt. Har omedvetet gömt mig bakom en fasad som gett fel signaler till min egen hjärna.
Tack till alla som har stått ut med detta, oavsett hur bra eller inte det blir med behandlingen så ska mitt tänk i allafall ändras.
Slut för idag, har varit ytterligare en bra dag på alla vis. Godnatt på er //
110918
Min känsla är fortfarande att det känns riktigt bra, morgon och förmiddag, kör ihop sig lite efter lunch fram till sju tiden.
Kan vara långa stunder som känns lugna även då, men gör man lite mer rörelser då så reagerar det med upptrissad andning, sen börjar det kännas mer stabilt lugnt på kvällen igen.
Matlusten finns kvar, äter som bara den, har ökat i vikt med 3 kg sen jag kom in, mat,vätska och mediciner har väl bidragit till detta, bara bra, känner lite mer energi.
Antibiotikan slank in vid 10-tiden utan protester.
Tog en cykeltur även idag, fast det var söndag, kan väl säga att den gick bra, blev 8 min. /paus och /8 min. till, sen sätter man sig i korridoren och tittar på personalen som jobbar och mår ganska väl.
Känns i benen innan andningen blir flåsig, så lite muskler kanske kan vakna.
Fick en kanongod köttgryta till lunch med chokladpudding till efterrätt, men de snålar med vispgrädden på detta stället. Vilade på kudden efter maten, vaknade efter en timme av känslan att någon satt och tittade på mig, just det, Peter och Emma hade smugit sig in och satt och småskrattade i stolen.
Vi pratade lite om hur det varit på semestern och vad som hänt i övrigt. Tog sen en rullstol som transportmedel och åkte ner till cafeterian och fikade en stund, det gick bra förutom att andningen började varva upp en del, men inte så hemskt farligt, åkte sedan upp till rummet igen för ett sitt i sängen och inväntan av mer antibiotika. Peter och Emma gick hem, tror de var lite trötta dom med.
Efter en halvtimma dök det upp en snygging i dörren och sa hej, ha det var Anki som kom, hon hade varit och tittat när Linda spelade innebandy och sen tog hon rundan till mig.
Vi pratade om hur det hade varit på festen igår, det hade varit jättetrevligt tyckte alla. Bra betyg till arrangörerna och deltagarna, man får ju inte roligare än man gör sig.
Pratade också lite sjukdom som jag har svårt att låta bli, och om hur det skulle bli efter behandlingen, skulle det positiva hålla i sig eller blir det tillbaka som tidigare, finns ju inget svar på detta, men min förhoppning är att man kan röra sig och behålla energi, vikt och vara fri från de eländiga bakterierna och svamparna.
Nu kom det nya doser med antibiotika som skulle matas in, bara att tanka, tar lite längre tid än för racingstallen, men jag har ju inte så bråttom. Har fått börja smörja lite på början till en infektering efter en nål, så det inte blir en svullen arm denna gången med.
Fick mina ordinarie mediciner och lite olika drinkar på bordet, samt kvällskaffet. Mita ringde och undrade hur det stod till, så vi uppehöll ledningarna en bra stund.
Imorgon kommer det nya besked från läkaren om hur det blir med svampbehandlingen, och vanlig rond för att höra vad de tycker om utvecklingen.
Sammanfattningen av dagen känns bra, så nu blir det lite gå runt i korridoren innan toa, tand och kudde ska fixas, för att sedan sova tills storsprutan kommer inatt vid 02.00.
Goa hälsningar från Hotellet/ sköt om Er och sov inte för länge imorgon, jobbardag för vissa. Kram och gos.
110917
Lördagens bravader uppdaterade samma dag, nu ni.
Sovrummet Vardagsrummet
Så här ser sviten på Hotell Strandvägen ut. 80 kr/ dygn (all inclusive) endast alkoholfria drinkar, tyvärr ges alkoholen via injektion, känner ju inte smaken då.
Injektionen i natt funkade bra, ca 02.00 fick man dambesök på rummet, när man sen vaknade på morgonen stod roomservice där och skulle kolla syresättningen, ( 93 % ) bra. Fick också nystruken kostym och duschhandduk.
Beställde det själv tidigare, så det var nog inte för det luktade de bar in det.
Gick in och duschade, gick riktigt bra idag också, höll andningen under kontroll utan att speeda upp. Kände sig ren och go, klädde på sig lördagsstassen, såg väl inga pressveck precis, men det är ju ändå inte modernt nu.
Medicinburkarna fylldes på och jag fyllde på lilla magen med frukost, risgrynsgröt, macka, ägg och kaffe.
Slappade på sängen och mådde riktigt väl, 10.00 var det dags för tankning i armen igen som funkade med lite sveda.
Letade sen upp min cykel idag också, blev 8 min, lite vila och 8 min. till ändå inte hemskt andfådd, kul detta.
Solen visade sig ute, så det blev vidare till balkongen för att sitta där och filosofera i nästan en timme. Skön sept. dag.
Då ringde Anna och undrade hur jag mådde idag, hon skulle ju in och jobba en stund, innan den stora Uthövdanfesten skulle gå av stapeln.
Sen ringde det i matklockan, dags för kassler och potatis med "bea", fick in ett glas öl till, smakade bra.
Slappade på sängen med datorn, tippade lite hästar, men blev ingen vinst. Då ringde Peter och berättade att de var på väg hem från mellanlandningen i Halmstad efter sin Cypern-semester.
Han hade lite frågor om vårt garagetaksarbete, för mina snälla svågrar Magnus och Kenneth hade kommit upp för att hjälpa oss med det som var viktigast just nu, så det inte började läcka in igen. Tack snälla ni, kan bli en puss.
Anki ringde och tyckte det var tråkigt att hon inte kommit in, men har man hantverkare att serva hemma, samt allt annat att sköta så tycker jag att det är viktigare just nu. Räcker bra att byta några ord i telefonen då.
Nu kom det in ett par påsar antibiotika som skulle laddas in, påse ett 55 min, påse två 30 min och så skulle det tas lite provrör med blod. Det stora problemet med dessa är det skulle ingå kateter, för man får gå och kissa var femte minut.
När det var inkört och klart, och skulle spolas med koksalt så började det läcka ur nålen, dags för en ny.
Lite värmedyna på armen och sitta en tjugo minuter, sen kom Emma in igen och gjorde ett försök, men inte gick det, fanns inget blod där. Då kom det ju kvällsmat mitt i detta, så vi pausade med stickeriet så jag fick äta medans det var varmt, har ju visat sig att det kan ta lite tid att få dit en nål på mig.
Lite värme på ett nytt ställe, finns inte så många kvar som inte är blå, hon hittade ett bra ställe, och denna gången tog hon fram sin skicklighet direkt, där satt den. Nu dags för kvällens sista dos, bra flöde i nya nålen.
Linda hade premiär i bowlingen idag, och jag får gratulera damerna som vann, och herrarna också, till oavgjort.
Nu fick det vara lugnt en stund, andningen något uppstressad men inte så farligt, inhallerade lite försiktigt, och det blev bättre. sen följde man liverapporten i SMP hur det gick för Lakers, tyvärr förlust, men håller sig ändå nära med uddamålen. TV-kväll fick det bli samtidigt, mådde ganska ok hela kvällen, just nu när jag sitter här och skriver mår jag perfekt.
Klockan är nu 22.30 och jag skall ta några rundor i korridoren, gå på toa, tvätta mig, för att sedan krypa ner och sova tills 02.00 då det är dags att hålla fram handen i tio min.
Hoppas ni har jättekul på kusin/föräldraträffen i Uthövdan, är lite avundsjuk, men hade inte fixat det i detta läget, har det jättebra här på hotellet.
Godnatt och kram på er alla jag känner, jag känner mig lite bättre varje timme. vi hörs ////
110916
Fredagen den 16/9.
Sovit bra hela natten, tankningen funkade säkert också bra, för jag var inte riktigt vaken då, man har vant sig vid att det händer något på natten.
Morgonkontrollen visade att syresättningn låg på hela 95 % idag, och vikten har stigit till över 59 kilo, + 2,5.
Yieppppiiiiiieeeee, något positivt händer.
Frukostportionerna börjar bli små, eller är det matlusten. Morgonen känns kanonbra idag också, men vi får väl inte ropa hej ännu, men däremot njuta av stunden.
Tog ett par vändor i korridoren för att sedan testa motionscykeln på avdelningen, vet inte vad som hänt inatt, har de bytt lungor eller.
Satte mig på cykeln och trampade lite försiktigt, satt där och trampade samtidigt kom jag på att andningen bara funkade utan att tänka på andetagen, blev inte andfådd direkt och benen kändes hur bra som helst, och tänk er att detta var efter 6-8 min cykling utan paus. Detta var så fruktansvärt kul. Jag ler fortfarande dagen efter av det.
Är väl lättroad.
Gick tillbaka till mitt krypin, och då kom inhallationen, så jag körde igång med den, efter den så började andningen att stressa, eller kännas tung, måste pressa ut luft hela tiden.
nu kom också läkaren in och pratade, hon frågade hur jag mådde idag, var ju bara bra tills inhallationen.
Så mitt förslag var att slopa inhallationen och se vad som händer, då ändrade hon så att jag bara behövde den vid behov. Sen skulle hon konferera med infektionsläkaren om fortsättningen med antibiotikan mot svampen, och skulle komma tillbaka igen med ett svar.
Efter lunchen som var rödspätta idag, började jag trivas med andningen igen och vilade en stund på kudden.
Eftermiddagen blev lite promenader i korridoren och sitt framför datorn för att kunna leverera lite färskare rapporter till Er, och lite spelande.
Vid fyra-tiden kom läkaren tillbaka och sa att de tyckte vi skulle köra tre dagar till med svampantibiotikan, och det var ju bra så de inte slutar för tidigt denna gången också, för nu vill jag ha bort skräpet för alltid.
Den andra sorten ska ju pågå till tisdag nästa vecka. Så utcheckning blir det inte förrän tidigast onsdag, men så länge det blir bättre av att vara här så får det faktiskt ta den tid det tar.
Jag vantrivs definitivt inte här, har underbara människor runt mig, sällskap hela dagarna, och min älskade fru och mina barn samt vänner kommer ju hit och hälsar på mig. Men klart ska jag vara riktigt ärlig så vill man ju ändå vara hemma, men då ska man orka med det också. Idag dansade kompisen Yvonne förbi i farten och sa hej.
Ankis kusin Susanne for förbi rummet i tjänstens ärende, så jag ropade på henne och vi bytte lite ord.
Kvällspasset blev TV och en grogg, (Proviva nypon och lite bubbel) kändes lugnt och härligt med andningen och min kanyl har nu funkat i ett helt dygn.
VILKEN HÄRLIG DAG.......så får vi se hur det blir imorgon, ingen vet.
Men håll i Er för nu finns det hopp, kram och trevlig helg från hotellet. ///
110913-
Ännu en otroligt härlig morgon, även om de var tvungna att sätta en ny nål idag igen, men det gick bra denna gång.
Men snart blev det högtryck på andningen, och det var som vanligt efter min inhallation. De får nog försöka göra något åt detta. De provar nu med en lugnande tablett.
Fick jobba hela förmiddagen med jobbig andning, så kom då lunchen, fisk med "rullemenadsås" och potatis, var gott och gick ner ganska snabbt. Därefter blev det vila på kudden i ca. en timme, men även efter det var det full fart på blåset.
Hade pratat med sjukgymnasten lite för det var ju gympadag, vi tyckte att jag kunde följa med ner till träningslokalen och se vad jag orkade. "vet att jag är inte riktigt riktig".
Så sjukgymnasten Elin tog mig i rullstol och syrgasvagn i andra handen ner till källaren, men det var tendens till andningspanik mest hela tiden, försökte lugna mig men gick inte.
Till slut tog jag mig upp på en motionscykel och började trampa, ingen belastning i 2 min sen värkte det i benen och andningen var på toppvarv, vilade fem min innan jag envist försökte igen, med samma resultat. Gjorde sedan en armövning och en benövning till innan timmen var slut och så även jag.
Blev uppskjutsad till avd. igen och längtade efter vila i sängen, men så blev de inte riktigt.
För nu hade de fått fram vad som troligen skulle bita på svampen, en kur med antibiotika i dropp som skulle sitta i 55 min, och en annan sort efter den som tog 30 min, dessa skulle jag ha en gång per dag i tre dagar, sen skulle de ta prover och se vad som hänt. Sen blev det den vanliga antibiotikan efter maten, så nu fyller de på.
Undrar hur mycket kroppen tål egentligen? Pratade också med läkaren om det inte fanns någon möjlighet att de skulle kunna sätta igång med transplantaionsförberedelserna tidigare eftersom det borde vara större risker om ett år än det skulle vara nu, eftersom allt blir mer slitet ju längre tiden går.
Onsdagen den 14/9
Fick mig en dos inatt vid 02.00 också, somnade sen så gott igen.
Hallå, Hallå, nu händer det saker, Andades nästan utan att tänka på det, det bara fungerade.
Fick in frukost och mediciner som bara slank ner. Funkade kanon på förmiddagen, gick flera vändor fram och tillbaka i korridoren, innan det blev lunch.
Efter lunch blev det korsordslösning sittande i stolen, inte sängen. Kuratorn var inne en stund och pratade.
Kom lite trötthet framåt eftermiddagen men jag hade ju varit igång en del, men kände mig ändå i bra form.
Linda kom upp och pratade en stund, alltid lika härligt, fast hon tyckte jag såg trött ut. Jag berättade lite vad de sagt om medicinerna och att jag pratat med läkaren om de inte kunde påskynda proceduren en aning.
Efter kvällsmaten dök Bernt och Eva upp för att hälsa på, det var kanonkul att träffa dem, vi pratade nog minst en timme om mig och lite annat intressant, Tack så jättemycket för besöket.
Kvällen fortsatte sedan jättebra. slappade och skrev lite blogg, kollade TV och somnade inte förrän halv tolv.
Denna dag har varit helt fantastisk, som en ny människa igen, är nog minst ett halvår tillbaka sen jag kände det så här bra. Yippiiiiieeee. Nu kör vi. Kan de verkligen ha hittat rätt medikament som hjälper.
Torsdagen den 15/9
Inatt blev det lite blött i sängen, det funkade nog inte så bra vid nattens tankning, när vi var klara märkte vi att det läckt utanför, men det mesta hade nog runnit in i blodet, behövde inte ringa om sanering iallafall.
Morgonen kändes lika kanonbra som igår, en sån dag till och jag tror inte det är sant.
Nu hade klockan blivit 8.00 och dags för ny pvk. Sköterskan kom in med stora sprutvagnen, och gjorde fyra försök, men det ville inte lyckas, tog paus för att äta frukosten innan den blev kall.
Sen kom sköterska 2 och gjorde tre försök men inte nu heller. Då tog det en stund till, sen kom den
3:e sköterskan för dagen som var Sofia, det var hennes dag idag, det kärlet tar vi sa hon, och pang, klart där satt den, Kram till dig.
Sen blev det full tank igen i blodet och ärtsoppa och pannkaka i magen.
Vilade en stund på em. och pratade lite telefon med Anki, fika och kvällsmat gick bra, in med mer antibiotika av den 2.a och 3:e sorten, men då sved det i nålen igen, samtidigt skulle det tas ett rör med blod i andra armen som skulle till odling för att se om det verkligen funkade mot svampen. Fick in det men sen dags för ny nål igen. Skulle ju snart ha en sort till.
Anki kom in en stund idag med och jag blev jätteglad för det, och att kunna berätta att det blivit så mycket bättre de senaste dagarna. När vi satt där och pratade så kom kompisen Yvonne också, det var en stund sen man såg henne, så det var kul, hon hade varit och hälsat på en annan som också bor på detta hotellet.
Dags för nål och bensin. denna gången var det Gunvor som fick det hedersvärda uppdraget att sätta ny nål, hon kollade lite här och där innan hon tyckte att hon hittat rätt kärl, men se så bra det blev på första försöket, funkade kanon, tack, tack.
Nu blev det påfyllt igen, kändes ingenting nu.
Sen gick mina besök och jag slappade en stund innan det blev dags för Robinson på TV, mådde bra hela kvällen, tog mina promenader i korridoren, när det var reklampauser.
Ja mina älskade vänner, nu har det varit 2 underbara dagar som gjort framåttänket mycket enklare, kan vi hoppas på en bra fortsättning så är det bara att njuta av det lilla.
Krama varandra, mycket kan ändras på ett ögonblick. /// vi hörs
110910-
Lördagen den 10/9
Bra natt med besök av tankbilen vid 01.00. omnade som en stock efter det och sov till 06.30 innan de kom in och skulle göra lite kontroller.
Förmiddagen fortsatte med stressandning, mår inte så bra då. Vilade lite efter lunch och då blev det lite bättre.
Eftersom det var rally i Hörby idag så var det till att följa Telehagen Motorsport på nätet, www.resultatservice.com Anki var med och jobbade på tävlingen och Linda var på servicen med småmekarna, tror det var Måns som var chefsmekaniker idag.
Gick bra de första fyra sträckorna, sedan brast ett kylarrör och det tog lite för lång tid att laga, så de blev uteslutna. Tråkigt att bilen skulle strula just nu, sista avgörande kvaltävlingen i SSRC-cupen. Men det räckte till en andraplats totalt i cupen, Jätteduktigt hela Teamet.
Mita och Göran var uppe en stund på eftermiddagen och vi pratade lite, mest strunt, men det var roligt, det var väl lite till och från med andningen men ändå ganska ok.
Blev bättre senare på kvällen, så då blev det ett par 1000 cm promenad i korridoren. Men det bästa av allt var att de behövde inte byta någon nål idag, så inga nya tatueringar, är ju visserligen inne nu för tiden.
Somnade vid 23.30
Söndagen den 11/9
Hann somna till en timme innan de kom och nattankade mig vid 00.30.
Fick vänta riktigt länge på frukosten, blev riktigt uppstressad i andningen av det och när de sedan skulle ge antibiotikan, så funkade inte nålen igen, de provade att sätta en ny, men efter tre försök så ringde de till intensiven för att få hjälp.
Kom efter en kort stund en sköterska och lyckades få dit en, med reservation på hur länge den ville funka, satt på en lite dumt ställe.
Denna dag blev inte så bra, var stressigt och flåsigt mest hela tiden, jag hade många nertankar på om det var värt det här, men givetvis är det ju det, bara det funkar hela vägen fram och att det inte blir för mycket annat som börjar spöka med kroppen, är nog det som känns värst, tycker lederna kärvar lite och muskler försvinner väl snabbt och för lite syre gör att man tycker att tankeverksamheten börjar bli trögare.
Anki kom upp på eftermiddagen och det var kanonbra, blev mycket positivare efter det. Älskar dig.
Kvällen blev lite bättre men en allmänt kass dag. Undrar när det ska komma en vändning, känns bara som det blir sämre och sämre just nu, kommer förhoppningsvis snart, får väl ge antibiotikan lite tid även om den går rakt in i blodet.
Måndagen den 12/9
Morgonen är njutbar även för en lunginvalid, mår faktiskt riktigt gott innan man börjar röra på sig för mycket, att ligga still och hålla käften är en melodi, men inte för mig.
Efter alla mediciner och frukost, inhallationer, injektioner så börjar det bli jobbigare för varje sak som ska göras.
Idag kom det en arbetsterapeft och presenterade sig och talade om vad hon skulle kunna hjälpa mig med, för att göra olika saker lättare, och ev. orka med mer saker som är kul eller nödvändiga.
Hon ordnade också med så det kom en kurator att prata med, var ganska bra att prata av sig lite tankar.
Men allt detta tillsammans med allt annat som hela tiden händer här och att det känns som om logistiken kunde bli lite bättre, gör att man blir väldigt trött och stressad. Blev till.ex. ingen rond för mig idag, är ju lite nyfiken.
Hade för mig att när man blev sjuk och inlagd på lasarettet så ska man vila, men får nog mer vilotid hemma.
Anki kom upp och då man får besök känns det faktiskt som man slappnar av från alla lasarettsrutiner. Vi fikade och pratade om vad kuratorn hade gjort för nytta, och om det kommer att bli något bättre med denna behandlingen eller om det är ytterligare ett trappsteg neråt. Många funderingar nu.
Men bli nu inte skrämda av detta, för jag lägger mig inte ner i första taget, och inte mina nära och kära heller, det kommer bättre tider.
Kanske kommer de redan nästa blogginlägg, Kramas och trivs med varandra //
110908-110909
Fick pausa lite, blev lite trött i ögonen, nu kör vi vidare med:
Torsdagen den 8/9
Sovit bättre inatt, fick antibiotikan vid 24.00, sedan sov man gott till 06.30 med en pinkepaus emellan.
06.30 börjar dagens övningar för att sedan pågå resten av den vakna dagen, inget vilohem precis, men det gör nytta hoppas vi.
Inhallation, kontroller, mediciner, frukost, antibiotika, mer mediciner. Då var klockan redan 10.30 och då kom det in en trevlig sjukgymnast vid namn Johanna, kände henne lite sen tidigare sjukgympapass, haha.
Hon hade ett röslag på att prova någon andningsmaskin som skulle kunna hjälpa mig att andas lugnare och därmed må bättre. Jag provade och kan väl inte svara så direkt på om den hjälpte eller inte.
Troligen gjorde den det, för framåt eftermiddagen och kvällen blev det lättare att andas tyckte jag.
Klarade av att gå några vändor i korridoren, 30-40 meter med några stå still pauser, utan att flåsa för hemskt.
Avslutade dygnet med att få lite tankning i armen, men efter antibiotikan när sköterskan skulle skölja med koksaltet så började den läcka lite vid sidan, så då åkte den bort, för att sätta en ny imorgon.
Sen sov man kanon ända tills morgonen.
Fredagen den 9/9
Som sagt sovit bra inatt, När jag vaknade kändes det så där men ville passa på att duscha eftersom det inte satt någon nål i armen.
Men det var jobbigt som f----sen, efter det var det helt sjukt uppskruvat i andningen, bara pustade och flåsade hela tiden, gick inte att lugna ner mer än korta stunder. låg under filten och frös så jag skakade.
Blev lite lugnare, så man kunde få i sig medicinerna och lite frukost, men ingen matlust eftersom det var enormt jobbigt att äta. Linda var uppe och hälsade på en stund, jätteskul.
Nu var det dags att sätta dit en ny nål så de kunde få in antibiotikan, men det var inget som mina kärl var intresserade av just nu. Sköterskorna turades om att försöka hitta något som funkade, men jag högandades och frossade så jag skakade. Efter 2 brustna och 4 kärl som rullade iväg eller inte ville släppa till.
Så kan det bli när man inte vill samarbeta
Sen fortsatte dagen helt kass, mådde riktigt dåligt hela dagen, vid 17-tiden skulle jag få en omgång antibiotika till, men då ville inte den pvk:n heller fungera.
Då ringde sköterskan direkt ner till narkos för att de skulle göra det, skulle enligt henne vara duktigare på det, och upp i en rullstol och flåsande iväg.
Kom ner och möttes av en trevlig tjej i dörren, hon lugnade mig lite och sen satt den där egentligen utan att jag visste om det, så det blev ju bra till slut, fick min medicin och en jobbig kväll, Tack till dessa underbara människor som jobbar och tar hand om dessa situationer på ett så härligt sätt, jag älskar Er.
Kommer mer imorgon nu är det sovdags för mig, ha de jättebra.
110905-110911
Nu har sinnesstämning och orken här på hotellet börjat komma tillbaka, efter en ganska tuff downperiod på ett par dagar. Har varit mycket tankar om det skulle kunna bli bättre eller om läget skulle fortbli så här dåligt.
Ska försöka att berätta detta nu. Sätt på säkerhetsbältet så kör vi.
Måndagen den 5/9
Vaknade och allt kändes ok. Tyckte jag skulle passa på att gå ner och duscha, kom ner i källaren och på väg in i duschrummet blev det bara panik i andningen, lite repristankar från igår for runt i huvudet, försökte ta mig upp för trappan och in till sängen så fort det gick, kom dit och halvsatt en lång stund innan jag kunde lägga mig ner och slappna av, efter ungefär 5 min så hade det lugnat sig.
Blev till att fixa lite frukost istället för duschen, åt frukost, men kände att det var jobbigt att bara äta.
Intog sängen igen för att bli kvar där ända tills kl. blivit halv 2. Höll mig sedan uppe resten av dan på ganska mycket envishet, jobbigt fram till ca. 20.00 då det lugnade sig och kändes bra.
Gjorde nu ett nytt försök att inta duschen och befria mig från odörerna, gick jättebra, men nu visste jag ju också att det fanns fler personer hemma om något skulle hända. Känns alltid bättre då. Fortsatte med en bra kväll och natt.
Tisdagen den 6/9
Morgonen kändes inte så tung idag, fixade 2 mackor och lite kaffe till frukost, tog medicinerna och efter dem blev det orkeslöst i hela kroppen, intog sängen igan, försökte att inhallera, gick någotsånär, vila igen. Steg upp och försökte packa ner sakerna som skulle med till hotellet. Skulle ju bli inlagd idag, undrar om det blir lök eller tomatsill ?
Anki skulle komma hem vid lunch och hämta mig, för vi skulle vara på mottagningen strax före ett.
Orkade ingeting, så när Anki kom hem så fick hon plocka ner alla grejorna och kasta i sig lite mat. Kom sen ner till mottagningen för att de skulle ta lite prover och odlingar för att bestämma vad de skulle ge mig för medikament.
Sen blev det hissen upp till takvåningen, plan 6, avd. 5 lungmedicin. Kom dit vid halv 2 och då var inte mitt rum riktigt klart, så vi fick sätta oss och vänta i dagrummet, men efter bara några minuter kom en trevlig sköterska och erbjöd mig en sängplats i ett annat rum så länge, skönt att få lägga sig ner.
Nu var jag på plats och då kunde Anki åka tillbaka till jobbet och tjäna lite pengar till mitt uppehälle.
Andningen var ju också ganska uppskruvad nu, eftersom man inte visste vad som skulle hända. Nu skulle de sätta en nål i armen för att kunna börja ge antibiotika, alltid lika osäkert, eftersom mina kärl är väldigt rullbenägna eller vill de också spricka lätt.
Sköterskan fixade detta perfekt, inga problem. Sen var det dags att bli inkörd på sitt egna rum, inte med havsutsikt denna gången men med bra uppsikt ut i korridoren, så nyfikna jag kunde se vilka som rörde sig därute.
Sen blev det mat, ingen större matlust men plockade i mig lite.
Blev en jobbig kväll, men härliga sköterskor lättade upp humöret en del. Fick påfyllning i armen vid 19-tiden,
Kvällskaffe och medicin av den vanliga sorten vid 20.00, sen skulle det bli en ny dos antibiotika vi 04.00 inatt.
Onsdagen den 7/9
Vaknade vid 04.00 för att någon kom in med lite bensin till maskineriet, nu är antibiotikakur nr.1 igång, skall vara i 14 dagar var 8:e timme.
Sovandet var ju lite si och så inatt, ny säng och nya ljud, men sov nog ganska bra ändå.
Vid 06.00 kom det in lite inhallationsmedicin. 08.00 morgonmediciner, Calogen, och slemlösande. 08.30 Frukost, mannagrynsgröt,mackor och ägg. 10.00 inhallation igen. Här är det ingen rast och ingen ro.
Linda tittade in en stund, hon hade varit här på lasarettet och fått sitt jobbar-id.
12.00 Lunch, Isterband och Potatismos, med mycket pepparsmak whaooooo.....
12.30 Ny dos med antibiotikan, vila en halvtimme sen ny inhallation och näringsdryck.
15.00 Kaffe, Anki ringde och kollade hur var, är mycket nu svarade jag, mådde väl inte så bra egentligen.
Tog lite kontroller på blodtryck och syremättnad, konstaterade att det var lite lågt med syret, så de satte på mig lite syrgas i några timmar. Kvällsmat vid 17.00, Risgrynsgröt. 18.00 Inhallation igen, jobbigt detta, är dubbelt så slut som om man varit hemma.
20.00 Kvällskaffe, mediciner, sen är det lugnt tills nattpasset, men blir det bättre av detta så står jag gärna ut med det.
Det kommer snart mera, men detta var början på hotellsemestern, kram på er
110829-110904
Måndagen den 29/8
Upp lite tidigare idag för det är extra provtagning med röntgen. Inhallera och en näringsdryck till frukost, sen blir det till att åka, tur att Linda var ledig just idag så min bästa transportör fanns tillgänglig.
Provtagning vid 08.30 och sedan blev det lite prat med läkaren innan vi åkte hem för att sedan vara på röntgen vid 11.00.
Blev ett stopp på Munges bageri, var sin baugette med räkröra inhandlades, sedan hem och äta. För snart skulle vi ju till lasarettet igen.
Fick svar på att alla värden var bra, svaret från röntgen skulle de ringa om senare.
Fanns fortfarande svamp kvar, men fick ingen ny medicin.
Tisdagen den 30/8
Vaknade idag också, kämpade mig igenom en dusch, lika jobbigt som det varit de sista veckorna.
Sen blev det frukost, tog lång tid att få ner den och medicinerna. Vilade lite middag åt och inhallerade innan det var dags att serviceresor stod utanför. Skulle ju till gympan idag.
2-a gången, det var jobbigt med luften, klarade knappt att ta mig in från bilen, men satt en stund och pratade med kompis Mikael, då blev man lugnare.
Klarade av hela programmet nästan, med mycket vilja och långa pauser emellan övningarna.
Tog ut de sista krafterna när jag gick ut till bilen, där Anki väntade för hemfärden, då började en revolution i bröstet, allt slem skulle upp på en gång, samtidigt som man satt i en bil, klarade att hålla mig i schack tills vi kom hem.
Jättejobbig kväll, kändes som ett par liter slem lossnat och ville upp, bara att hosta på eller kvävas, vad väljer man då? Blev dödstrött iallafall.
Onsdagen den 31/8
Kom igång efter en stund. Frukosten gick bra, men sen blev jag trött vid halv elva-tiden, då gick jag och vilade en stund.
Lite lunch och sen orkade man bara med att vara, höll mig uppe och mådde väl ute i solen.
Hade bestämt mig för att göra lasagne tills de andra kom hem, klarade att göra köttfärssåsen.
Sen var det tur att Linda kom hem, för hon fick hjälpa mig med att riva osten till såsen som jag gjorde och sen fixade hon resten, för nu var jag helt slut igen.
Var ganska trött och mycket hosta på kvällen, kom i säng vid 22.15, det var skönt, fortfarande härligt när man väl kommit ner i sängen och pustat en fem minuter så allt lugnat sig, sen sover man bra.
Torsdagen den 1/9
Idag kändes det mycket bra. Alla morgonbestyr gick bra men blev lite trött efter inhallationen vid 10.00, vilade en stund sedan.
Fint väder, kollade klor och PH-värdet i poolen, dags att styra upp dem inför vintervilan.
Fick pusta och pausa med jämna mellanrum, men funkade ju.
När det var klart matade jag faktiskt tvättmaskinen för första gången på länge, tänkte jag kunde sköta lite sånt när man går hemma. Blev sedan matlagning, Spenatstuvning med falukorv blev det.
Duschade på kvällen eftersom det kändes så bra med andningen, mådde kanonbra efter det, härlig kväll. jippie!!
Fredagen den 2/9
Bra morgon, "enligt mina värderingar" om man nu kan kalla det bra när man lever med 16-18 % lungkapacitet.
Åt frukost och mediciner i ett huj.
Sen ut och satte mig i solen med en kopp kaffe en stund, fick sen ett farligt anfall som slutade med att jag promenerade ungrfär 20 meter, vilade en stund och klarade det en gång till.
Vid middagstid ringde Ann från mottagningen och berättade att nu hade alla experter slagit sina kloka huvuden ihop, och bestämt att de skulle försöka få bukt med mina lunginflammationsbakterier och svampen.
De hade bestämt att jag skulle läggas in i 14 dagar med intravenös antibiotikabehandling, nu när jag mått så bra ett par dagar, men jag tyckte det var ett bra beslut, så på tisdag kl. 13,00 är det dags.
Anna och Tobias och söta bushundarna kom och hälsade på med syftet att Anna skulle klippa mig och Erik, vi blev jättesnygga, tack så mycket.
Blev en jättegod paj gjord av Anki och Linda till kvällsmat. Kvällen fortsatte hyggligt bra.
Lördagen den 3/9
Ganska bra start idag, kändes som det fanns lite krafter.
Linda och Anki var på morgonturné, så jag försökte att fixa frukost tills dom kom tillbaka. Hann som vanligt inte med allt innan de kom, så duka fram fick de hjälpa till med.
Blev ju lite tajt med tiden för Linda skulle ju iväg och spela innebandy.
Sen blev det utearbete för vädret var ju bra idag, Anki gjorde klart med stenkanten vid muren, blev jättesnyggt.
Skyfflade sen ut resten av singlet på garageuppfarten, så nu var högen borta.
Jag försökte mig på att måla lite på verandan, klarade ju en timme ungefär innan det började ta emot lite väl mycket, så då fick Anki ta över och göra det också, känner sig helt värdelös i dessa lägen.
Plötsligt dök det upp en svärmor Karin som varit i stan och shoppat loss, hon stannade en stund på eftermiddagen och fick lite mat och fika.
Blev lite halvtrögt framåt kvällen, men hade ju ansträngt kroppen en hel timme idag.
Söndagen den 4/9
Tungt, tungt idag, men kändes lite bättre efter nån timme, idag skulle vi ju försöka att åka ut och titta på Erik, för Telehagen och Jonasson motorsportteamen hade ordnat med sponsordag ute i Ramnåsa, där sponsorer och vänner var välkomna att provåka rallybilarna. Blev också bjudna på förtäring.
Vi var väl ute några timmar och pratade och tittade när de körde, sen började det ta emot riktigt med andningen och hosta.
Tog mig till bilen på jobbiga ben, sen hann vi köra någon kilometer innan Anki var tvungen att stanna så jag fick tömma lite slem som kom upp. Blev ett ända hostande och harklande hela tiden, och kändes bara jobbigare och jobbigare.
När vi kom till Högstorp var jag helt slut och fick be Anki stanna snabbast möjligt för nu var paniken nära, for ut ur bilen och hängde mig på dörren och taket, där stod jag och hyperventilerade och skakade och försökte lugna ner mig, tankarna var halvvägs in i den vita tunneln, men efter detta scenarium i 10 min. så kunde jag slappna av så att andningen lugnade sig en del.
Satte mig i bilen och vi fortsatte hem, gick bättre nu, när vi kom hem blev det inhallation och ett långt sitt på hela ryggen i sängen. Tog mig upp efter nån timme, men resten av dagen var helt kass.
Skulle äta kräftor på kvällen. Orkade inte ens äta mer än två kräftor, varav Linda och Anki fick skala dem.
Blev ju desto fler till de andra, så man var ju lite snäll på så vis.
Nu kör vi på och hoppas det händer något positivt när man nu ska bli inlagd på tisdag,
Kram till Er alla, så hörs vi snart igen. /// Stig
110822-28
Välkomna tillbaka till bloggen igen, hoppas nu på mer tid att komma till dags datum, kunde ju hoppat dit direkt men då vet man ju inte vad som hände dessa dagar, när man blir gammal och ska lära sig sin historia.
Måndagen den 22/8
Trögt och jobbigt idag, men bestämde mig för att försöka lukta lite gott, alltså duschen. Precis när jag kommit ner så ringde telefonen, tur att den var med ner, det var sköterskan Elisabeth från Lund som ringde tillbaka för jag hade sökt henne i fredags.
Nu måste vi hitta vad som har blivit tokigt, eftersom man har trillat ner i källaren efter vad det känns. Vi pratade en lång stund om olika möjligheter som kan orsaka sådan nergång.
Hon tyckte att jag skulle kolla med min läkare här i Växjö först och se vad hon hade för idéer och förslag.
Samtalet lugnade ner mig så det gick riktigt bra att duscha idag.
Frukost, pillrarna och de vanliga förmiddagsrutinerna gick skapligt, men efter lunch blev det helt kass, piggnade till lite när jag ätit biff stroganoff som Anki fixade när hon kom hem, jättegott.
Kvällen blev väl ingen höjdare som man vill minnas, mest host och pust.
Tisdagen den 23/8
Dagen började godkänt, vilket var längesen, frukost och mediciner trillade ner med glans.
Sen blev det fika och näringsdryck till lunch, lite vila skulle också med på schemat, för vid halv tre kommer de och hämtar mig, för idag börjar sjukgympan igen efter sommaruppehållet.
Hann vila en halvtimme, sen inhallation, men när jag skulle börja inhallera så ringde det på dörren, det var Hasse som kom med lite fikabröd och tänkte prata bort lite tid.
Blev bara lite ståprat i hallen tills bilen kom och hämtade mig, jobbigt med andningen hela tiden. När bilen kom så var det en gammal Öjabybo som heter Håkan som körde idag.
Tog en bra stund med pauser ganska ofta och lite gå för att komma till gymnastiken, väl där så gjorde vi lite försök till träning, cykling utan belastning klarade jag hela 3 min, sen var jag helt slut på luft, tur man inte startade i Vätternrundan.
Däremot pratade sjukgymnasten och jag mycket om hur det kändes och varför det kan ha blivit så här dåligt, hon skrev en hel del som hon sen skulle prata igenom med min läkare.
Anki kom och hämtade mig, kvällen blev ganska jobbig sen.
Onsdagen den 24/8 ( 4 mån. till Julafton )
Förmiddagen funkade någorlunda idag, när man sen kommer till eftermiddagen, så blir det riktigt jobbigt vid
2-3 tiden och håller i sig till ca. 8 på kvällen för att sen kännas hyggligt bra resten av kvällen och natten, för det mesta är det så, men finns ju undantag åt båda hållen.
Idag försökte jag mig på att göra kålsoppa till Anki och de andra kom hem, men efter att jag skurit en fjärdedel av kålhuvudet så tog krafterna slut, kämpade mig igenom en del till, sen kom Anki hem och fick ta över, medan jag tog hand om kudden en stund.
Känns inte bra just nu, hoppas att läkarna snart hittar något som de kan jobba på.
Torsdagen den 25/8
Inget bra nu.
Funkar nästan bara bra med andningen när man ligger eller halvsitter i sängen, men för att slem och annat skit ska lossna så måste man ju upp och röra sig. Men då passar han som sköter ventilationen i lungorna på att skruva upp tempot, och sen tar det en bra stund att få ner varvet. Samtidigt skyfflar han som skottar slem på att slänga upp så mycket han kan. Då blir det jobbigt värre.
Men vi närmar oss ju tiden för att byta ut dem, bara 10-11 mån. kvar till möjligheten.
Fredagen den 26/8
Frukost och morgonbestyren gick bra idag, var en stund sen det funkade så bra. Vilade en bra stund, och satt sen ganska mycket vid datorn, för vädret var inte så tilltalande ute.
Linda fixade lite kvällsmat till oss. Anki skulle med jobbet ut på nya restaurangen 4 krogar ikväll, och Linda och Erik skulle också ut och göra stan osäker.
Blev en helkväll framför TV med lilla Astrid som sällskap, vi mådde ganska bra så det blev inte sängen förrän strax efter 12. Vid 2-tiden skramlade resten av familjen in.
Lördagen den 27/8
Jag var uppe och gjorde frukost, Linda skulle jobba i blomsteraffären idsg och Erik skulle skruva lite rallybil, Anki var lite trött idag, så det blev en slappardag för mig med mycket vila i sängen på förmiddagen och i fåtöljen på em. Kvällen funkade hyggligt, med sällskap av Anki, för Linda och Erik skulle på kalas.
Söndagen den 28/8
Faktiskt en hygglig morgon till, lite frukost och alla måsten som ska göras för att överleva klarades av ganska bra.
Nu gäller det att inte vara ivägen, för idag är det städning, gräsklippning, biltvätt m.m. på Ankis schema, så farligt är det kanske inte, försöker vara med ute och sällskapa lite.
Kvällen bjöd på våfflor, som jag faktiskt kunde hjälpa till att grädda. Lite TV-tittande innan det blev tidig säng, provtagning imorgon
Nu har vi berättat lite om den veckan, snart är vi ifatt, tro mig. Hej svejs, kram från mig // Stig
