110918
Söndag kväll, nu ska vi se vad dagens hotelliggare har att berätta.
Min känsla är fortfarande att det känns riktigt bra, morgon och förmiddag, kör ihop sig lite efter lunch fram till sju tiden.
Kan vara långa stunder som känns lugna även då, men gör man lite mer rörelser då så reagerar det med upptrissad andning, sen börjar det kännas mer stabilt lugnt på kvällen igen.
Matlusten finns kvar, äter som bara den, har ökat i vikt med 3 kg sen jag kom in, mat,vätska och mediciner har väl bidragit till detta, bara bra, känner lite mer energi.
Antibiotikan slank in vid 10-tiden utan protester.
Tog en cykeltur även idag, fast det var söndag, kan väl säga att den gick bra, blev 8 min. /paus och /8 min. till, sen sätter man sig i korridoren och tittar på personalen som jobbar och mår ganska väl.
Känns i benen innan andningen blir flåsig, så lite muskler kanske kan vakna.
Fick en kanongod köttgryta till lunch med chokladpudding till efterrätt, men de snålar med vispgrädden på detta stället. Vilade på kudden efter maten, vaknade efter en timme av känslan att någon satt och tittade på mig, just det, Peter och Emma hade smugit sig in och satt och småskrattade i stolen.
Vi pratade lite om hur det varit på semestern och vad som hänt i övrigt. Tog sen en rullstol som transportmedel och åkte ner till cafeterian och fikade en stund, det gick bra förutom att andningen började varva upp en del, men inte så hemskt farligt, åkte sedan upp till rummet igen för ett sitt i sängen och inväntan av mer antibiotika. Peter och Emma gick hem, tror de var lite trötta dom med.
Efter en halvtimma dök det upp en snygging i dörren och sa hej, ha det var Anki som kom, hon hade varit och tittat när Linda spelade innebandy och sen tog hon rundan till mig.
Vi pratade om hur det hade varit på festen igår, det hade varit jättetrevligt tyckte alla. Bra betyg till arrangörerna och deltagarna, man får ju inte roligare än man gör sig.
Pratade också lite sjukdom som jag har svårt att låta bli, och om hur det skulle bli efter behandlingen, skulle det positiva hålla i sig eller blir det tillbaka som tidigare, finns ju inget svar på detta, men min förhoppning är att man kan röra sig och behålla energi, vikt och vara fri från de eländiga bakterierna och svamparna.
Nu kom det nya doser med antibiotika som skulle matas in, bara att tanka, tar lite längre tid än för racingstallen, men jag har ju inte så bråttom. Har fått börja smörja lite på början till en infektering efter en nål, så det inte blir en svullen arm denna gången med.
Fick mina ordinarie mediciner och lite olika drinkar på bordet, samt kvällskaffet. Mita ringde och undrade hur det stod till, så vi uppehöll ledningarna en bra stund.
Imorgon kommer det nya besked från läkaren om hur det blir med svampbehandlingen, och vanlig rond för att höra vad de tycker om utvecklingen.
Sammanfattningen av dagen känns bra, så nu blir det lite gå runt i korridoren innan toa, tand och kudde ska fixas, för att sedan sova tills storsprutan kommer inatt vid 02.00.
Goa hälsningar från Hotellet/ sköt om Er och sov inte för länge imorgon, jobbardag för vissa. Kram och gos.
Min känsla är fortfarande att det känns riktigt bra, morgon och förmiddag, kör ihop sig lite efter lunch fram till sju tiden.
Kan vara långa stunder som känns lugna även då, men gör man lite mer rörelser då så reagerar det med upptrissad andning, sen börjar det kännas mer stabilt lugnt på kvällen igen.
Matlusten finns kvar, äter som bara den, har ökat i vikt med 3 kg sen jag kom in, mat,vätska och mediciner har väl bidragit till detta, bara bra, känner lite mer energi.
Antibiotikan slank in vid 10-tiden utan protester.
Tog en cykeltur även idag, fast det var söndag, kan väl säga att den gick bra, blev 8 min. /paus och /8 min. till, sen sätter man sig i korridoren och tittar på personalen som jobbar och mår ganska väl.
Känns i benen innan andningen blir flåsig, så lite muskler kanske kan vakna.
Fick en kanongod köttgryta till lunch med chokladpudding till efterrätt, men de snålar med vispgrädden på detta stället. Vilade på kudden efter maten, vaknade efter en timme av känslan att någon satt och tittade på mig, just det, Peter och Emma hade smugit sig in och satt och småskrattade i stolen.
Vi pratade lite om hur det varit på semestern och vad som hänt i övrigt. Tog sen en rullstol som transportmedel och åkte ner till cafeterian och fikade en stund, det gick bra förutom att andningen började varva upp en del, men inte så hemskt farligt, åkte sedan upp till rummet igen för ett sitt i sängen och inväntan av mer antibiotika. Peter och Emma gick hem, tror de var lite trötta dom med.
Efter en halvtimma dök det upp en snygging i dörren och sa hej, ha det var Anki som kom, hon hade varit och tittat när Linda spelade innebandy och sen tog hon rundan till mig.
Vi pratade om hur det hade varit på festen igår, det hade varit jättetrevligt tyckte alla. Bra betyg till arrangörerna och deltagarna, man får ju inte roligare än man gör sig.
Pratade också lite sjukdom som jag har svårt att låta bli, och om hur det skulle bli efter behandlingen, skulle det positiva hålla i sig eller blir det tillbaka som tidigare, finns ju inget svar på detta, men min förhoppning är att man kan röra sig och behålla energi, vikt och vara fri från de eländiga bakterierna och svamparna.
Nu kom det nya doser med antibiotika som skulle matas in, bara att tanka, tar lite längre tid än för racingstallen, men jag har ju inte så bråttom. Har fått börja smörja lite på början till en infektering efter en nål, så det inte blir en svullen arm denna gången med.
Fick mina ordinarie mediciner och lite olika drinkar på bordet, samt kvällskaffet. Mita ringde och undrade hur det stod till, så vi uppehöll ledningarna en bra stund.
Imorgon kommer det nya besked från läkaren om hur det blir med svampbehandlingen, och vanlig rond för att höra vad de tycker om utvecklingen.
Sammanfattningen av dagen känns bra, så nu blir det lite gå runt i korridoren innan toa, tand och kudde ska fixas, för att sedan sova tills storsprutan kommer inatt vid 02.00.
Goa hälsningar från Hotellet/ sköt om Er och sov inte för länge imorgon, jobbardag för vissa. Kram och gos.
Kommentarer
Trackback
