Vecka 15
Hej igen, jag finns faktiskt kvar fortfarande, även om det varit tyst på bloggsidan, har nog blivit med någon trötthetsvirus, är otroligt trött vissa perioder.
Måndag förmiddag var väldigt trög och hade huvudvärk, lite illamående med kallsvettningar ibland.
Ute var det kanonväder, så det blev till att försöka medicinera sig så man kom igång. Framemot lunchtid började det rätta till sig i kroppen så efter lite mat blev det utgång.
Linda var ledig så vi var ute i solen hela eftermiddagen, hon tränade och gjorde manikyr på Annas hundar som för tillfället var inneboende hos oss.
När det sen blev kväll så började jag få stickningar och domningar i högerarmen som inte ville ge sig, höll på ca. 30 min. innan det började gå över, kom sedan tillbaka när jag gick och la mig, varade en 15 min. sen somnade jag nog för det försvann igen.
Tisdag, kändes bättre idag, men ändå trögt att komma igång, hade huvudvärk även denna morgon som senare på förmiddagen försvann.
Skulle ju till sjukgympan idag, så var väl bäst att beställa serviceresa, blev sedan mer och mer tveksam till att åka och träna, men måste ju ta tag i det igen, vet ju att det är nödvändigt för överlevnaden.
Gympan gick bra men var jobbig, märktes att man missat 2 ggr tack vare infektionen. Väl hemma igen så var jag helt slut och tom på framtidsmotivation, högerarmen var även ikväll lite lustig, ville inte lyda när man skulle ta i något, hängde inte med riktigt, men skit samma, går väl över. Ska ju till mottagningen imorgon, får fråga då.
Idag onsdag var det tidig uppstigning för vi skulle till mottagningen för de vanliga proverna och blåstest, skulle även vidare till hudmottagningen för att se om behandlingen av mina fotbesvär hade gjort någon nytta.
Min underbara dotter Linda ställde upp som alla andra gånger och skjutsade och servade mig på turnén.
Provtagningen gick bra och även blåset funkade hyggligt, kom väl upp i 13-14 % av normal kapacitet, däremot hade väl något kilo till försvunnit, inte bra.
Däremot var det väl inte så bra resultat på hudkliniken, för det hade inte gjort den verkan som förväntades av läkarna, så vi avbröt den behandlingen och fick istället en salva jag skulle smörja med och sedan försöka fila bort skorporna, får se om det hjälper? Resten av dagen flöt på utan några nya krämpor och överraskningar.
Torsdagen hände inget mer än de dagliga rutinerna, som visserligen fyller upp hälften av den vakna tiden, med allt som gäller inhallation, mediciner, matintag av alla slag, och kanske lite vila, är allmänt tröttare nu för tiden.
Fredagen fick bli en riktig vilodag.
Lördag morgon var det dags att kliva ur sängen vid 8-tiden för frukost och morgonrutinerna, för kl 10,00 skulle vi vara och hämta ut husvagnen ur vinterförvaringen, som tur var fick vi hjälp av P-O som kom och hjälpte oss, för Anki får ju inte köra den enligt lagen, och mitt andningstillstånd vet man aldrig vad det är, när vi kom dit så hade någon stulit luften i däcken, men Anki var förberedd och hade lastat in kompressorn i bilen, så tji fick den tjuven för hon pumpade däcken och sen kopplade P-O på den och körde hem den till Öjaby, tack herr P-O.
På eftermiddagen kom min andra underbara dotter Anna och sambon Tobias och 2 fyrbenta kompisar, de skulle hämta husvagnen för vidare transport hem till dem, för de har lite mer plats än på vår garageuppfart.
Innan de åkte skulle vi äta lite mat, perfekt väder för att grilla, så ut på altanen och tände igång gasolgrillen för första gången i år.
Den tände utan problem och blev snart varm, dags att lägga på köttbitarna, då tog gasen slut precis lagom, så det blev stekpannan istället, så blev årets första grilltillfälle.
I övrigt en hyggligt bra dag vad gäller mig och min andning.
Söndagen, strålande solsken utanför fönstret, härligt.
När allt morgonstök var gjort så blev det till att gå ut i solen och njuta, Linda tvättade bilen och jag var moraliskt stöd och sällskap till henne, det klarar jag faktiskt.
Hittade lite träolja i garaget och blev sugen på att prova om jag klarade att olja in staketet, provade lite grann men kom på att det måste nog tvättas av först, så då fick det vänta.
Anki hade startat igång med stora vårstädningen inne i huset, så det gällde att inte vara ivägen, vard.rum, hall, toa, sovrum och tv-rum fick sig en grundlig rengöring.
Jag förstår inte hur dessa människor som omger mig orkar och hinner med allt, jag hoppas bara att jag får tillbaka livet en gång till och kan hjälpa tillbaka det alla gör för mig.
Slut för denna veckan, sköt om Er, så ska jag kämpa vidare, och hoppas på en ny vecka på bloggen.
Måndag förmiddag var väldigt trög och hade huvudvärk, lite illamående med kallsvettningar ibland.
Ute var det kanonväder, så det blev till att försöka medicinera sig så man kom igång. Framemot lunchtid började det rätta till sig i kroppen så efter lite mat blev det utgång.
Linda var ledig så vi var ute i solen hela eftermiddagen, hon tränade och gjorde manikyr på Annas hundar som för tillfället var inneboende hos oss.
När det sen blev kväll så började jag få stickningar och domningar i högerarmen som inte ville ge sig, höll på ca. 30 min. innan det började gå över, kom sedan tillbaka när jag gick och la mig, varade en 15 min. sen somnade jag nog för det försvann igen.
Tisdag, kändes bättre idag, men ändå trögt att komma igång, hade huvudvärk även denna morgon som senare på förmiddagen försvann.
Skulle ju till sjukgympan idag, så var väl bäst att beställa serviceresa, blev sedan mer och mer tveksam till att åka och träna, men måste ju ta tag i det igen, vet ju att det är nödvändigt för överlevnaden.
Gympan gick bra men var jobbig, märktes att man missat 2 ggr tack vare infektionen. Väl hemma igen så var jag helt slut och tom på framtidsmotivation, högerarmen var även ikväll lite lustig, ville inte lyda när man skulle ta i något, hängde inte med riktigt, men skit samma, går väl över. Ska ju till mottagningen imorgon, får fråga då.
Idag onsdag var det tidig uppstigning för vi skulle till mottagningen för de vanliga proverna och blåstest, skulle även vidare till hudmottagningen för att se om behandlingen av mina fotbesvär hade gjort någon nytta.
Min underbara dotter Linda ställde upp som alla andra gånger och skjutsade och servade mig på turnén.
Provtagningen gick bra och även blåset funkade hyggligt, kom väl upp i 13-14 % av normal kapacitet, däremot hade väl något kilo till försvunnit, inte bra.
Däremot var det väl inte så bra resultat på hudkliniken, för det hade inte gjort den verkan som förväntades av läkarna, så vi avbröt den behandlingen och fick istället en salva jag skulle smörja med och sedan försöka fila bort skorporna, får se om det hjälper? Resten av dagen flöt på utan några nya krämpor och överraskningar.
Torsdagen hände inget mer än de dagliga rutinerna, som visserligen fyller upp hälften av den vakna tiden, med allt som gäller inhallation, mediciner, matintag av alla slag, och kanske lite vila, är allmänt tröttare nu för tiden.
Fredagen fick bli en riktig vilodag.
Lördag morgon var det dags att kliva ur sängen vid 8-tiden för frukost och morgonrutinerna, för kl 10,00 skulle vi vara och hämta ut husvagnen ur vinterförvaringen, som tur var fick vi hjälp av P-O som kom och hjälpte oss, för Anki får ju inte köra den enligt lagen, och mitt andningstillstånd vet man aldrig vad det är, när vi kom dit så hade någon stulit luften i däcken, men Anki var förberedd och hade lastat in kompressorn i bilen, så tji fick den tjuven för hon pumpade däcken och sen kopplade P-O på den och körde hem den till Öjaby, tack herr P-O.
På eftermiddagen kom min andra underbara dotter Anna och sambon Tobias och 2 fyrbenta kompisar, de skulle hämta husvagnen för vidare transport hem till dem, för de har lite mer plats än på vår garageuppfart.
Innan de åkte skulle vi äta lite mat, perfekt väder för att grilla, så ut på altanen och tände igång gasolgrillen för första gången i år.
Den tände utan problem och blev snart varm, dags att lägga på köttbitarna, då tog gasen slut precis lagom, så det blev stekpannan istället, så blev årets första grilltillfälle.
I övrigt en hyggligt bra dag vad gäller mig och min andning.
Söndagen, strålande solsken utanför fönstret, härligt.
När allt morgonstök var gjort så blev det till att gå ut i solen och njuta, Linda tvättade bilen och jag var moraliskt stöd och sällskap till henne, det klarar jag faktiskt.
Hittade lite träolja i garaget och blev sugen på att prova om jag klarade att olja in staketet, provade lite grann men kom på att det måste nog tvättas av först, så då fick det vänta.
Anki hade startat igång med stora vårstädningen inne i huset, så det gällde att inte vara ivägen, vard.rum, hall, toa, sovrum och tv-rum fick sig en grundlig rengöring.
Jag förstår inte hur dessa människor som omger mig orkar och hinner med allt, jag hoppas bara att jag får tillbaka livet en gång till och kan hjälpa tillbaka det alla gör för mig.
Slut för denna veckan, sköt om Er, så ska jag kämpa vidare, och hoppas på en ny vecka på bloggen.
Vecka 14
Hej alla mina vänner och bloggläsare, nu äntligen har gubben börjat få tillbaka orken efter sista sjukpersen, så nu försöker vi skriva ifatt. Har väl inte hänt så mycket speciellt kanske, men blir nog något att läsa i alla fall.
Idag är det måndag och tröttheten tillsammans med andningen är fortfarande mina största fiender, orkar inte ens gå mer än 5-6 meter i taget utan att stanna och hänga på något för att få tillbaka andningen i rätt takt.
Är just nu till och med problem med att andningen inte vill varva ner när man lägger sig heller, tar 4-5 min innan man slappnat av så mycket att man kan lägga sig ner riktigt.
Hoppas att lite av dessa problem försvinner när man slutar med antibiotikan, och att man i alla fall kan nå tillbaka till det man orkade före infektionen, vilket i och för sig inte var så mycket.
Tisdagen startade upp utan några större förändringar vad gällde orken, men kändes som om duschen var nödvändig, så det blev ett besök i denna, vilket gick hyggligt bra även om jag fick sitta och vila ett par gånger mer än vanligt.
Konstaterade också att någon sjukgymnastik blev det inte idag, så det blev till att ta det lugnt och vila en hel del även denna dag.
Idag onsdag skulle vi till lasarettet för den obligatoriska provtagningen, 08,30 skulle vi vara där, så det blev till att stiga upp vid 7-tiden för att hinna inhallera och äta frukost (en näringsdryck). Linda skjutsade mig dit och körde rullstolen på lasarettet, för placeringen av lungmottagningen på Växjö lasarett är ju inte så genomtänkt, vi som har lungproblem eller allergier och oftast svårt för att andas skall nämligen ta oss så långt ifrån huvudentrén som det bara går, där är mottagningen placerad.
Vikten som inte är så hög, ca 58 kg, hade under min sjukvecka minskat med 2,5 kg, går snabbt att banta eller hur, gäller väl bara de som inte behöver. Däremot fick jag till ett bra blås, kul att något funkar ibland.
Proverna visade att mina värden på frånstötningsmedicinen låg lite för lågt, så idag torsdag ringde de från Lund och nu blev det nya besked på ändring av dosen från transplantationsteamet i Lund, och nya prover redan nästa vecka. Annars var det mest sova för mig denna dag.
Att en infektion kan sätta ner krafterna så himla mycket hade jag glömt, för det var faktiskt ett helt år sen jag hade bältrosen.
Fredagen blev ytterligare en slapp dag, var väl duschen som tog de mesta krafterna. Detta var i alla fall sista dagen jag skulle ta antibiotikan, så hoppas att man blir lite mindre trött framåt, kvällen gled väl igenom med mest TV-tittande varvat med inhallation, medicinintag och utandningsprov i min spirometri-mätare, 2 veckor med infektion hade sänkt värdena från mina uppjobbade 20-23 % till 15-18 %, så nu är alla rörelser jobbigare än vanligt.
Lördagen började riktigt ok, på eftermiddagen skulle vi åka ut till Anna och Tobias för att titta på kattungen, och hur deras bygge med inredning av övervåningen gick, Anki hade planerat att hon skulle köra mossrivning av gräsmattan på förmiddagen, så hon skruvade dit fjädrar på den gamla gräsklipparen, men vi hittade inte specialstartgrejorna till den, och jag trodde knappast att den skulle starta efter att inte varit igång på 2 år.
Ett gemensamt beslut blev att vi åkte upp till K-rauta och inhandlade oss en ny eldriven vertikalskärare istället för att krabba med det gamla liket.
När vi kom hem så skruvade Anki ihop den, och så blev det lite provkörning innan vi stack till Uthövdan, den funkade kanon och luktade inte eller dånade, lyckat köp.
När vi kom till Anna och Tobias så blev det fika med våfflor och grädde och sylt, gottgottigottgott, sen blev det till att hjälpa till lite med tapetsering, inte jag, men Anki fick bli målarmästare, och det blev jättebra.
Vi blev väl kvar lite längre än vi hade tänkt oss, men vi visste ju att Erik och Linda, samt Daniel och Anna och mysungarna Kalle och Måns skulle komma och grilla på kvällen, så vi blev med fest också, det var trevligt så länge jag orkade, men vid 22-tiden började det hyperventilera lite väl ofta, så bäst att åka hem till sängen och medicinerna. Tack Anna och Tobias för god mat.
Söndag morgon med en stor sol ute, ganska trött och sliten men ändå ganska ok. Efter Ankis söndagsfrukost så var det dags att titta på när Anki invigde den nya maskinen på allvar. Det var ju klart att den fick visa vad den gick för, det blev non stop körning av drygt 1000 kvm. gräsmatta, lite kaffepauser fick det ju bli.
Vid 6-tiden på kvällen var det uppräfsat och packat i säckar, fattar inte hur hon orkar, men vilken otrolig tjej man har äran att vara gift med.
Jag själv fixade faktiskt till lite mat under dagen, och så gjorde jag ett försök att hjälpa till att räfsa, det gick till så att jag stod och hängde på räfsan samtidigt som man flyttade fötterna, funkade väl 10 flyttningar, sen räckte inte luften längre. Försökte istället att skruva fast en ribba på staketet som snön rivit ner, 6 skruvar med skruvdragare och pauser på 5 min mellan varje, så fixade jag faktiskt detta.
Erik och Linda kom hem framåt eftermiddagen för att hjälpa oss med att byta däck på bilarna, de tvättade och vaxade Saaben också, alla är så underbara.
Senare på kvällen blev jag lite frusen och trött, så det blev lugnt.
Blir inte mer skriva just nu, men jag ska snarast försöka komma ifatt skriveriet som halkat efter lite nu under sjuktiden, sjuktid har jag ju visserligen hela tiden men nu har det varit lite dubbelt.
Hej då för denna gången, sköt om Er och en Glad Påsk om jag inte hör av mig innan, krama dina vänner.
Idag är det måndag och tröttheten tillsammans med andningen är fortfarande mina största fiender, orkar inte ens gå mer än 5-6 meter i taget utan att stanna och hänga på något för att få tillbaka andningen i rätt takt.
Är just nu till och med problem med att andningen inte vill varva ner när man lägger sig heller, tar 4-5 min innan man slappnat av så mycket att man kan lägga sig ner riktigt.
Hoppas att lite av dessa problem försvinner när man slutar med antibiotikan, och att man i alla fall kan nå tillbaka till det man orkade före infektionen, vilket i och för sig inte var så mycket.
Tisdagen startade upp utan några större förändringar vad gällde orken, men kändes som om duschen var nödvändig, så det blev ett besök i denna, vilket gick hyggligt bra även om jag fick sitta och vila ett par gånger mer än vanligt.
Konstaterade också att någon sjukgymnastik blev det inte idag, så det blev till att ta det lugnt och vila en hel del även denna dag.
Idag onsdag skulle vi till lasarettet för den obligatoriska provtagningen, 08,30 skulle vi vara där, så det blev till att stiga upp vid 7-tiden för att hinna inhallera och äta frukost (en näringsdryck). Linda skjutsade mig dit och körde rullstolen på lasarettet, för placeringen av lungmottagningen på Växjö lasarett är ju inte så genomtänkt, vi som har lungproblem eller allergier och oftast svårt för att andas skall nämligen ta oss så långt ifrån huvudentrén som det bara går, där är mottagningen placerad.
Vikten som inte är så hög, ca 58 kg, hade under min sjukvecka minskat med 2,5 kg, går snabbt att banta eller hur, gäller väl bara de som inte behöver. Däremot fick jag till ett bra blås, kul att något funkar ibland.
Proverna visade att mina värden på frånstötningsmedicinen låg lite för lågt, så idag torsdag ringde de från Lund och nu blev det nya besked på ändring av dosen från transplantationsteamet i Lund, och nya prover redan nästa vecka. Annars var det mest sova för mig denna dag.
Att en infektion kan sätta ner krafterna så himla mycket hade jag glömt, för det var faktiskt ett helt år sen jag hade bältrosen.
Fredagen blev ytterligare en slapp dag, var väl duschen som tog de mesta krafterna. Detta var i alla fall sista dagen jag skulle ta antibiotikan, så hoppas att man blir lite mindre trött framåt, kvällen gled väl igenom med mest TV-tittande varvat med inhallation, medicinintag och utandningsprov i min spirometri-mätare, 2 veckor med infektion hade sänkt värdena från mina uppjobbade 20-23 % till 15-18 %, så nu är alla rörelser jobbigare än vanligt.
Lördagen började riktigt ok, på eftermiddagen skulle vi åka ut till Anna och Tobias för att titta på kattungen, och hur deras bygge med inredning av övervåningen gick, Anki hade planerat att hon skulle köra mossrivning av gräsmattan på förmiddagen, så hon skruvade dit fjädrar på den gamla gräsklipparen, men vi hittade inte specialstartgrejorna till den, och jag trodde knappast att den skulle starta efter att inte varit igång på 2 år.
Ett gemensamt beslut blev att vi åkte upp till K-rauta och inhandlade oss en ny eldriven vertikalskärare istället för att krabba med det gamla liket.
När vi kom hem så skruvade Anki ihop den, och så blev det lite provkörning innan vi stack till Uthövdan, den funkade kanon och luktade inte eller dånade, lyckat köp.
När vi kom till Anna och Tobias så blev det fika med våfflor och grädde och sylt, gottgottigottgott, sen blev det till att hjälpa till lite med tapetsering, inte jag, men Anki fick bli målarmästare, och det blev jättebra.
Vi blev väl kvar lite längre än vi hade tänkt oss, men vi visste ju att Erik och Linda, samt Daniel och Anna och mysungarna Kalle och Måns skulle komma och grilla på kvällen, så vi blev med fest också, det var trevligt så länge jag orkade, men vid 22-tiden började det hyperventilera lite väl ofta, så bäst att åka hem till sängen och medicinerna. Tack Anna och Tobias för god mat.
Söndag morgon med en stor sol ute, ganska trött och sliten men ändå ganska ok. Efter Ankis söndagsfrukost så var det dags att titta på när Anki invigde den nya maskinen på allvar. Det var ju klart att den fick visa vad den gick för, det blev non stop körning av drygt 1000 kvm. gräsmatta, lite kaffepauser fick det ju bli.
Vid 6-tiden på kvällen var det uppräfsat och packat i säckar, fattar inte hur hon orkar, men vilken otrolig tjej man har äran att vara gift med.
Jag själv fixade faktiskt till lite mat under dagen, och så gjorde jag ett försök att hjälpa till att räfsa, det gick till så att jag stod och hängde på räfsan samtidigt som man flyttade fötterna, funkade väl 10 flyttningar, sen räckte inte luften längre. Försökte istället att skruva fast en ribba på staketet som snön rivit ner, 6 skruvar med skruvdragare och pauser på 5 min mellan varje, så fixade jag faktiskt detta.
Erik och Linda kom hem framåt eftermiddagen för att hjälpa oss med att byta däck på bilarna, de tvättade och vaxade Saaben också, alla är så underbara.
Senare på kvällen blev jag lite frusen och trött, så det blev lugnt.
Blir inte mer skriva just nu, men jag ska snarast försöka komma ifatt skriveriet som halkat efter lite nu under sjuktiden, sjuktid har jag ju visserligen hela tiden men nu har det varit lite dubbelt.
Hej då för denna gången, sköt om Er och en Glad Påsk om jag inte hör av mig innan, krama dina vänner.
Vecka 13 sista delen
Ber om ursäkt för att det dröjt med fortsättningen, men orken har inte infunnit sig riktigt än.
Onsdag = dag 3 på hotellet, 05.00 på morgonen hade jag det mycket tyngre med andningen och gjorde ett eget beslut tillsammans med sköterskan att ta bort syrgasen, den gjorde att det blev värre att andas och hela näsan var sårig och torr på insidan, så bort med den skiten.
När kontrollerna gjordes vid halv 7 så var tempen normal och blodtrycket likaså, bara springet på toa och svidandet när man kissade, samt väldigt lätt andfådd vid minsta rörelse var problemen nu.
Vid frukost blev jag också av med droppet, hade nu runnit in 6 liter på knappt 2 dygn, inte undra på att man måste trycka ut lite emellanåt. Frukosten smakade bra idag, matlusten tillbaka.
Fick morgonbesök av Anna, för jag hade ringt hem och beställt mediciner eftersom de kört slut på mina specialare på hotellet, då får man tillhandahålla sina egna.
När läkaren kom på förmiddagen så berättade hon att de hittat bakterier i urinen, så det var en djupt gående urinvägsinfektion, så nu bytte de till ett mer riktat antibiotikum mot just denna bakterie, kändes ju bra att få veta vad det var som spökade, och att det inte var något mer.
Tröttheten bet sig fast, och ett fortsatt spring till toan en gång i timmen,men utan dropp och syrgasslangar så gick det lite lättare, tillbaka till sängen och vila.
Lite antibiotikainjektioner och mattider att passa annars mest sovtid under eftermddagen och kvällen, Peter kom upp och hälsade på en stund på kvällen vilket var trevligt. Natten funkade hyggligt med kiss och sov.
Torsdag morgon, idag kändes det som vändningen hade kommit, lite lättare och mer sällsynt med toaracen. bra aptit vid frukost och lite bättre flås i lungorna, kändes det som. Linda fick köra medicintransport idag innan hon började jobba, för nu var det något annat piller som saknades.
När läkaren kom så sa hon att nu hade sänkan och CRP:et gått ner till normala värden, ingen feber längre så hon kunde tänka sig att jag fick åka hem imorgon fredag, Jag själv kände mig inte så kurant, jag var tveksam och då är inte jag bra, för jag vill hem så fort jag bara får, men skulle fundera tills imorgon sa jag, och det var ok.
Dagen rullade på skapligt och mer tid mellan kissepauserna och mindre svidande, orkade till och med titta i tidningarna och lösa lite sudoko, korsord. Timmarna gick och det blev kväll så då kom Anki och Anna en stund och hälsade på. natten gick bra och sov faktiskt ganska gott.
Fredagen kom denna veckan också, kändes så där med orken på morgonen, lite frukost kom in och jag bad om lite handdukar för att ev. kunna orka med en dusch.
Läkaren kom in och frågade om jag var redo för att åka hem idag, hon hade ordnat antibiotikan i tablettform nu, så valet var mitt, hur jag kände mig, jag bad att få höra av mig framåt eftermiddagen om besked.
Strax före lunch tog jag mig i kragen och kämpade in min skrangliga kropp till duschen, tog nog en halvtimme att fixa duschningen men jag var nöjd med mig själv, nu blev det lunch, och det var gott med mat och lite doftvänligare aromer från kroppen gjorde ju inte saken sämre. Efter matintaget ringde Anki vilket hon gjort varje dag för att höra hur det var med mig.
Idag tyckte jag att det skulle vara gott att få komma hem, så jag bad Anki komma och hämta ut mig efter hon slutat jobba, bad en sköterska meddela läkaren att jag valde att åka hem.
Väl hemkommen så kändes det bra, även om jag var tröttare än vanligt, men jag hade min hustru Anki och dottern Linda samt hennes pojkvän Erik nära mig, vilket betyder mycket för mig.
Lördagen började som vanligt med att Anki gjort helgfrukost, gick upp och åt, tog en påse mediciner och gick och vilade igen, var nog inte redo riktigt ännu.
På förmiddagen kom Anna och Tobias för att det skulle vara lottdragning och pokermästerskap med bowlingklubben på kvällen, så de satte upp en del lister på altanen så Anki kunde börja vårstäda där.
Jag och hundarna fick göra lördagsmys själva, för att åka med dit var inte att tänka på, jag vilade nog större delen av kvällen. Anna kom 2:a i pokerturneringen, bra gjort.
Söndagen blev precis som han sa, vilodag, iallafall för mig, de andra var väl igång framåt förmiddagen med lite allt möjligt, Anna och Tobias åkte hem till sig, Erik åkte nog och skruvade rallybil, och Linda till stallet, bara Anki kvar hemma, och hon storstädade köksskåpen. Peter och Emma kom ut och tvättade sin bil på eftermiddagen, annars var det inte så mycket jag gjorde, fortfarande medtagen av en veckas sjukdom utöver de vanliga.
Alla blåsvärden och de små muskler man kämpat ihop genom träning försvann fortare än blixten, bara att börja kämpa tillbaka den lilla ork man hade byggt upp. Detta känns meningslöst, men är nödvändigt.
Slut på denna veckas rapport, vilken hade så mycket innehåll att jag fick dela upp den.
Nu kör vi hårt, snart sommar och värme, jag ska kämpa på, det lovar jag.
Ha det bra och älska varandra, vi hörs snart igen, kramar från Stig.
Onsdag = dag 3 på hotellet, 05.00 på morgonen hade jag det mycket tyngre med andningen och gjorde ett eget beslut tillsammans med sköterskan att ta bort syrgasen, den gjorde att det blev värre att andas och hela näsan var sårig och torr på insidan, så bort med den skiten.
När kontrollerna gjordes vid halv 7 så var tempen normal och blodtrycket likaså, bara springet på toa och svidandet när man kissade, samt väldigt lätt andfådd vid minsta rörelse var problemen nu.
Vid frukost blev jag också av med droppet, hade nu runnit in 6 liter på knappt 2 dygn, inte undra på att man måste trycka ut lite emellanåt. Frukosten smakade bra idag, matlusten tillbaka.
Fick morgonbesök av Anna, för jag hade ringt hem och beställt mediciner eftersom de kört slut på mina specialare på hotellet, då får man tillhandahålla sina egna.
När läkaren kom på förmiddagen så berättade hon att de hittat bakterier i urinen, så det var en djupt gående urinvägsinfektion, så nu bytte de till ett mer riktat antibiotikum mot just denna bakterie, kändes ju bra att få veta vad det var som spökade, och att det inte var något mer.
Tröttheten bet sig fast, och ett fortsatt spring till toan en gång i timmen,men utan dropp och syrgasslangar så gick det lite lättare, tillbaka till sängen och vila.
Lite antibiotikainjektioner och mattider att passa annars mest sovtid under eftermddagen och kvällen, Peter kom upp och hälsade på en stund på kvällen vilket var trevligt. Natten funkade hyggligt med kiss och sov.
Torsdag morgon, idag kändes det som vändningen hade kommit, lite lättare och mer sällsynt med toaracen. bra aptit vid frukost och lite bättre flås i lungorna, kändes det som. Linda fick köra medicintransport idag innan hon började jobba, för nu var det något annat piller som saknades.
När läkaren kom så sa hon att nu hade sänkan och CRP:et gått ner till normala värden, ingen feber längre så hon kunde tänka sig att jag fick åka hem imorgon fredag, Jag själv kände mig inte så kurant, jag var tveksam och då är inte jag bra, för jag vill hem så fort jag bara får, men skulle fundera tills imorgon sa jag, och det var ok.
Dagen rullade på skapligt och mer tid mellan kissepauserna och mindre svidande, orkade till och med titta i tidningarna och lösa lite sudoko, korsord. Timmarna gick och det blev kväll så då kom Anki och Anna en stund och hälsade på. natten gick bra och sov faktiskt ganska gott.
Fredagen kom denna veckan också, kändes så där med orken på morgonen, lite frukost kom in och jag bad om lite handdukar för att ev. kunna orka med en dusch.
Läkaren kom in och frågade om jag var redo för att åka hem idag, hon hade ordnat antibiotikan i tablettform nu, så valet var mitt, hur jag kände mig, jag bad att få höra av mig framåt eftermiddagen om besked.
Strax före lunch tog jag mig i kragen och kämpade in min skrangliga kropp till duschen, tog nog en halvtimme att fixa duschningen men jag var nöjd med mig själv, nu blev det lunch, och det var gott med mat och lite doftvänligare aromer från kroppen gjorde ju inte saken sämre. Efter matintaget ringde Anki vilket hon gjort varje dag för att höra hur det var med mig.
Idag tyckte jag att det skulle vara gott att få komma hem, så jag bad Anki komma och hämta ut mig efter hon slutat jobba, bad en sköterska meddela läkaren att jag valde att åka hem.
Väl hemkommen så kändes det bra, även om jag var tröttare än vanligt, men jag hade min hustru Anki och dottern Linda samt hennes pojkvän Erik nära mig, vilket betyder mycket för mig.
Lördagen började som vanligt med att Anki gjort helgfrukost, gick upp och åt, tog en påse mediciner och gick och vilade igen, var nog inte redo riktigt ännu.
På förmiddagen kom Anna och Tobias för att det skulle vara lottdragning och pokermästerskap med bowlingklubben på kvällen, så de satte upp en del lister på altanen så Anki kunde börja vårstäda där.
Jag och hundarna fick göra lördagsmys själva, för att åka med dit var inte att tänka på, jag vilade nog större delen av kvällen. Anna kom 2:a i pokerturneringen, bra gjort.
Söndagen blev precis som han sa, vilodag, iallafall för mig, de andra var väl igång framåt förmiddagen med lite allt möjligt, Anna och Tobias åkte hem till sig, Erik åkte nog och skruvade rallybil, och Linda till stallet, bara Anki kvar hemma, och hon storstädade köksskåpen. Peter och Emma kom ut och tvättade sin bil på eftermiddagen, annars var det inte så mycket jag gjorde, fortfarande medtagen av en veckas sjukdom utöver de vanliga.
Alla blåsvärden och de små muskler man kämpat ihop genom träning försvann fortare än blixten, bara att börja kämpa tillbaka den lilla ork man hade byggt upp. Detta känns meningslöst, men är nödvändigt.
Slut på denna veckas rapport, vilken hade så mycket innehåll att jag fick dela upp den.
Nu kör vi hårt, snart sommar och värme, jag ska kämpa på, det lovar jag.
Ha det bra och älska varandra, vi hörs snart igen, kramar från Stig.
fortsättning V 13
Nu är det dags för dag 2 på hotell Infektion i Växjö, efter en natt som man inte glömmer i första taget, både för att det var väldigt lite sömn och mycket kissande i den stora flaskan, men också tack vare dessa underbara nattsköterskor som fanns hos mig hela natten, kändes så i allafall.
Sista kontrollen av nattpasset visade att febern gått ner till 37,5 och blodtrycket hyggligt bra jömfört med ett övertryck på 80, vilket verkade lite lågt.
Dags för skiftbyte i plåsterfabriken, nya härliga människor som kom och hälsade godmorgon, bara synd att man väl inte var den trevligaste själv, men fanns ju en orsak till detta.
För nu hade det börjat bli något fel med kopplingarna där nere för det kom lika rinnande i båda avloppsrören, detta berodde nog på mycket dropp och antibiotikan som började köra i magen, att slappna av för att kunna kissa nu var omöjligt utan att det läckte i avlopp 2, så när det tryckte på nu gällde det att kasta sig på droppställningen och få med slangen till syrgasen utan att detta trsslade sig, en omöjlig uppgift, såg ut som en trsselsudd efter 3 meter, bara att kasta bort syrgasslangen, fortsätta, och ner med rumpan på toastolen, puh, jag hann denna gången. Misslyckades faktiskt en gång, de kalsongerna finns inte längre.
Efter allt kiss och bajs prat så går vi över till intagssidan, dags för frukost och mina vanliga mediciner som också måste ner. Frukostbricka med mannagrynsgröt,mackor,juice,mjölk och kaffe, låter gott va? Inte just denna morgon kan jag säga, tvingade i mig en halv macka, några skedar gröt och lite kaffesmak var gott. Juicen sparade vi till senare på förmiddagen.
Dags för ett race till det speciella rummet, gick bra, nu lite gos med kudden en timme innan det blir injektion av antibiotika, kommer var 4:e timme, och byte av droppåse 3.e i ordningen och ny kanyl, för den gamla hade läckt lite.
Förmiddagskontrollerna visade fortfarande hyggliga värden, läkaren kom också in och pratade lite, hon sa att det var troligen urinvägsinfektion, ingen flunsa, tack, om man nu kan säga så. Hon berättade också att sänkan sjunkt lite, låg över 300 igår.
Somnade nog till en stund, för nu kom lunchbrickan och den var speciell, för sköterskan tipsade om att jag kunde få en EP-lunch istället för det vanliga, betyder energi och proteinrik lunch, soppa och smörgås till förrätt, biff och potatis och chokladmousse med grädde till efterrätt, visserligen mindre portioner men detta var gott även för en sjukling.
Eftermiddagen gick fort, jag tror jag sov hela tiden utom när jag fick min dagliga dos, och några race till mysrummet. Halv sex blev det kvällsmat, nu var det bättre matlust och lika härlig mat igen, fast inte samma givetvis. Ikväll blev det trevligt besök av hustrun och döttrarna, kändes direkt som man var piggare, fast såg ganska trött ut enl. dem, de hade ju säkert rätt. För när de gått slumrade man till igen, inte ens TV orkade man titta på denna kvällen. Natten blev faktiskt ganska sovrik med bara ett fåtal på huset besök, och kontroll en gång samt antibiotikan vid 02.00.
Nu skickar vi även denna dagen till historien, berättar mer snart, kanske imorgon,
Må gott och ta hand om Er, hälsningar Stig
Sista kontrollen av nattpasset visade att febern gått ner till 37,5 och blodtrycket hyggligt bra jömfört med ett övertryck på 80, vilket verkade lite lågt.
Dags för skiftbyte i plåsterfabriken, nya härliga människor som kom och hälsade godmorgon, bara synd att man väl inte var den trevligaste själv, men fanns ju en orsak till detta.
För nu hade det börjat bli något fel med kopplingarna där nere för det kom lika rinnande i båda avloppsrören, detta berodde nog på mycket dropp och antibiotikan som började köra i magen, att slappna av för att kunna kissa nu var omöjligt utan att det läckte i avlopp 2, så när det tryckte på nu gällde det att kasta sig på droppställningen och få med slangen till syrgasen utan att detta trsslade sig, en omöjlig uppgift, såg ut som en trsselsudd efter 3 meter, bara att kasta bort syrgasslangen, fortsätta, och ner med rumpan på toastolen, puh, jag hann denna gången. Misslyckades faktiskt en gång, de kalsongerna finns inte längre.
Efter allt kiss och bajs prat så går vi över till intagssidan, dags för frukost och mina vanliga mediciner som också måste ner. Frukostbricka med mannagrynsgröt,mackor,juice,mjölk och kaffe, låter gott va? Inte just denna morgon kan jag säga, tvingade i mig en halv macka, några skedar gröt och lite kaffesmak var gott. Juicen sparade vi till senare på förmiddagen.
Dags för ett race till det speciella rummet, gick bra, nu lite gos med kudden en timme innan det blir injektion av antibiotika, kommer var 4:e timme, och byte av droppåse 3.e i ordningen och ny kanyl, för den gamla hade läckt lite.
Förmiddagskontrollerna visade fortfarande hyggliga värden, läkaren kom också in och pratade lite, hon sa att det var troligen urinvägsinfektion, ingen flunsa, tack, om man nu kan säga så. Hon berättade också att sänkan sjunkt lite, låg över 300 igår.
Somnade nog till en stund, för nu kom lunchbrickan och den var speciell, för sköterskan tipsade om att jag kunde få en EP-lunch istället för det vanliga, betyder energi och proteinrik lunch, soppa och smörgås till förrätt, biff och potatis och chokladmousse med grädde till efterrätt, visserligen mindre portioner men detta var gott även för en sjukling.
Eftermiddagen gick fort, jag tror jag sov hela tiden utom när jag fick min dagliga dos, och några race till mysrummet. Halv sex blev det kvällsmat, nu var det bättre matlust och lika härlig mat igen, fast inte samma givetvis. Ikväll blev det trevligt besök av hustrun och döttrarna, kändes direkt som man var piggare, fast såg ganska trött ut enl. dem, de hade ju säkert rätt. För när de gått slumrade man till igen, inte ens TV orkade man titta på denna kvällen. Natten blev faktiskt ganska sovrik med bara ett fåtal på huset besök, och kontroll en gång samt antibiotikan vid 02.00.
Nu skickar vi även denna dagen till historien, berättar mer snart, kanske imorgon,
Må gott och ta hand om Er, hälsningar Stig
Nu kör vi hårt, dags igen V 13
Måndag blev det fort, började redan vid midnatt eftersom man inte kunde sova. Detta var en av de mest fruktansvärda nätter jag kan minnas, gjorde jätteont i trakten av njurarna, nedre delen av lungan, så man fick ligga dubbelvikt de stunder man fick ligga.
För var tjugonde minut tryckte det på i blåsan, upp och ut på toa för att försöka kissa, men eftersom det gjorde så ont så kom det inte många droppar, utan när man försökte slappna av så kom det istället en liten "harplutt" från akterögat.
Efter varje besök på huset, när man kom in i sängen så knöt det sig i njurtrakten och fick sitta ett par minuter för att lugna ner andningen och smärtan, när man sedan lagt sig tillrätta för att försöka sova så var det dags igen att så fort som möjligt ta sig till toan. Så här höll det på till ca. 06.00 för att sedan lugnade smärtan i njurarna ner sig och man fick chansen att somna in en liten stund, vaknade av att det flöt av svett i sängen, nu var det nog lite feber som kommit och hälsat på.
Slumrade lite till och från på morgonen, varvat med toabesöken som nu var ännu jobbigare eftersom man frös och skakade hela tiden man kom utanför täcket, spände mig och då blev det andning därefter.
När Linda kom upp bad jag henne ringa till lungmottagningen för att kolla med dem först, men eftersom det gjorde så ont så ringde hon även till sjukvårdsupplysningen.
Där berättade hon hur det var och så envisades de med att prata med mig också, men det gick bra en stund sen var det dags för toan igen, hon tyckte vi skulle åka till akuten omgående.
Vi diskutterade om jag kunde ta mig ut till bilen eller om vi skulle ringa efter en ambulans, efter några tankeförsök kändes det som om jag fixar inte detta med att gå ut till bilen och sedan gå in och sitta och vänta på akuten, Linda ringde efter ambulans,den skulle komma inom en timme.
Kvart i tolv kom det en ambulans och tre stycken härliga människor som tog hand om en och kollade feber, blodtryck och syresättning, efter en stund frågade de om jag kunde gå ut till båren som stod nedanför trappan, och det fixade jag med lite hjälp. Första gången man åkte ambulans, och det var bra att vi inte körde själva för nu fick jag lite syrgas samtidigt som de förberedde akuten att vi var på väg, och hur jag mådde.
Väl framme så körde de in mig i ett undersökningsrum där två sköterskor tog emot och jag fick flytta över till en annan säng, nu kom Linda in också, hon hade ju kört med sin bil dit. Hon är världens bästa privatsköterska.
Nu var det dags för temp och blodtryck igen, temp= 37,5 tryck 130/85, en liten stund senare kom stora sprutvagnen in, och då skulle det sättas en kanyl så de kunde få lite blod till alla prover och odlingar som skulle göras.
När de väl tagit det de ville så kopplade de dit en påse dropp och en påse med antibiotika för att jag skulle få i mig något, nu blev det till att ligga och vänta tills läkaren kom, tog väl en timme ungefär, men han kunde bara säga att det kunde vara influensa, urinvägsinfektion eller lunginflammation, så det var till att vänta på provsvaren.
Fick då besked om att vi skulle åka till röntgen för att röntga lungorna, gick med racerfart och tillbaka till akuten igen, efter ytterligare en timme så blev det transport upp till infektionsavdelningen, lite halvisolering och sköterskor med munskydd eftersom det fanns chans att det var influensan.
Nu började droppet att rinna igenom så nu började racen till toan igen, hade varit lite lugnt med det en tid nu eftersom det troligen inte hade funnits något i kroppen.
Så fick Linda-stackaren äntligen åka hem och slippa sjukhus en stund. försökte vila lite, men gick inte så bra för nu hade kisseriet startat på allvar, samtidigt som jag börjat må illla och kräktes lite.
Kvällsmaten var inte att tänka på, men jag fick ju mat från påsen. Framåt 6-tiden började det bli riktigt jobbigt med allting, började frysa och febern steg hela tiden, jobbigt med andningen, kissennödig, ont i njurtrakten och illamående, kunde nog inte få plats mer, jo blodtrycket började också att sjunka vid varje koll. Nu blev det kontroller en gång i timmen.
De närmsta tre-fyra timmarna var jag mer borta från denna världen än närvarande långa stunder, personalen var oroliga så de hade bett om hjälp från intensiven, vid 22-tiden kom det en narkosläkare och en IVA-sköterska för att ta kontroller på mig, tanken var att jag skulle tillbringa natten på intensiven, men nu hade faktiskt febern gett sig lite, från 38,8 till 38,0 så de tyckte att jag kunde vara kvar, men med kontroller varje timme hela natten.
Inte mycket sömn denna natten heller, men jättetrevliga sköterskor som skötte om mig hela tiden, alltid lika pigga och glada.
Det kändes faktiskt under långa perioder som att denna resan skulle avslutas redan nu, men det var inte dags ännu, tack vare bra sjukvård och en seg gubbe.
Denna vecka kommer i uppdelade bitar, nu var måndagen historia, så vi hörs igen. Är på bättringsväg hoppas vi, krama varandra, hörs troligen imorgon om vi orkar. Stig
För var tjugonde minut tryckte det på i blåsan, upp och ut på toa för att försöka kissa, men eftersom det gjorde så ont så kom det inte många droppar, utan när man försökte slappna av så kom det istället en liten "harplutt" från akterögat.
Efter varje besök på huset, när man kom in i sängen så knöt det sig i njurtrakten och fick sitta ett par minuter för att lugna ner andningen och smärtan, när man sedan lagt sig tillrätta för att försöka sova så var det dags igen att så fort som möjligt ta sig till toan. Så här höll det på till ca. 06.00 för att sedan lugnade smärtan i njurarna ner sig och man fick chansen att somna in en liten stund, vaknade av att det flöt av svett i sängen, nu var det nog lite feber som kommit och hälsat på.
Slumrade lite till och från på morgonen, varvat med toabesöken som nu var ännu jobbigare eftersom man frös och skakade hela tiden man kom utanför täcket, spände mig och då blev det andning därefter.
När Linda kom upp bad jag henne ringa till lungmottagningen för att kolla med dem först, men eftersom det gjorde så ont så ringde hon även till sjukvårdsupplysningen.
Där berättade hon hur det var och så envisades de med att prata med mig också, men det gick bra en stund sen var det dags för toan igen, hon tyckte vi skulle åka till akuten omgående.
Vi diskutterade om jag kunde ta mig ut till bilen eller om vi skulle ringa efter en ambulans, efter några tankeförsök kändes det som om jag fixar inte detta med att gå ut till bilen och sedan gå in och sitta och vänta på akuten, Linda ringde efter ambulans,den skulle komma inom en timme.
Kvart i tolv kom det en ambulans och tre stycken härliga människor som tog hand om en och kollade feber, blodtryck och syresättning, efter en stund frågade de om jag kunde gå ut till båren som stod nedanför trappan, och det fixade jag med lite hjälp. Första gången man åkte ambulans, och det var bra att vi inte körde själva för nu fick jag lite syrgas samtidigt som de förberedde akuten att vi var på väg, och hur jag mådde.
Väl framme så körde de in mig i ett undersökningsrum där två sköterskor tog emot och jag fick flytta över till en annan säng, nu kom Linda in också, hon hade ju kört med sin bil dit. Hon är världens bästa privatsköterska.
Nu var det dags för temp och blodtryck igen, temp= 37,5 tryck 130/85, en liten stund senare kom stora sprutvagnen in, och då skulle det sättas en kanyl så de kunde få lite blod till alla prover och odlingar som skulle göras.
När de väl tagit det de ville så kopplade de dit en påse dropp och en påse med antibiotika för att jag skulle få i mig något, nu blev det till att ligga och vänta tills läkaren kom, tog väl en timme ungefär, men han kunde bara säga att det kunde vara influensa, urinvägsinfektion eller lunginflammation, så det var till att vänta på provsvaren.
Fick då besked om att vi skulle åka till röntgen för att röntga lungorna, gick med racerfart och tillbaka till akuten igen, efter ytterligare en timme så blev det transport upp till infektionsavdelningen, lite halvisolering och sköterskor med munskydd eftersom det fanns chans att det var influensan.
Nu började droppet att rinna igenom så nu började racen till toan igen, hade varit lite lugnt med det en tid nu eftersom det troligen inte hade funnits något i kroppen.
Så fick Linda-stackaren äntligen åka hem och slippa sjukhus en stund. försökte vila lite, men gick inte så bra för nu hade kisseriet startat på allvar, samtidigt som jag börjat må illla och kräktes lite.
Kvällsmaten var inte att tänka på, men jag fick ju mat från påsen. Framåt 6-tiden började det bli riktigt jobbigt med allting, började frysa och febern steg hela tiden, jobbigt med andningen, kissennödig, ont i njurtrakten och illamående, kunde nog inte få plats mer, jo blodtrycket började också att sjunka vid varje koll. Nu blev det kontroller en gång i timmen.
De närmsta tre-fyra timmarna var jag mer borta från denna världen än närvarande långa stunder, personalen var oroliga så de hade bett om hjälp från intensiven, vid 22-tiden kom det en narkosläkare och en IVA-sköterska för att ta kontroller på mig, tanken var att jag skulle tillbringa natten på intensiven, men nu hade faktiskt febern gett sig lite, från 38,8 till 38,0 så de tyckte att jag kunde vara kvar, men med kontroller varje timme hela natten.
Inte mycket sömn denna natten heller, men jättetrevliga sköterskor som skötte om mig hela tiden, alltid lika pigga och glada.
Det kändes faktiskt under långa perioder som att denna resan skulle avslutas redan nu, men det var inte dags ännu, tack vare bra sjukvård och en seg gubbe.
Denna vecka kommer i uppdelade bitar, nu var måndagen historia, så vi hörs igen. Är på bättringsväg hoppas vi, krama varandra, hörs troligen imorgon om vi orkar. Stig
Vecka 12
Bra måndagsmorgon med en ovanligt pigg varelse innanför skinnet, hade ju varit en lugn helg tidigare så det är väl orsaken till välmåendet. Idag blev det till att ta vara på det "goa" och hoppas det håller i sig en stund, och det klarade sig nog hela dagen ut, fortsatt bra blås på kvällen.
Veckans andra dag kändes även den som om man skulle klara av utan större problem, men det är inte alltid som morgonen talar sanning.
Idag är det dags för gympa vid 15.00 på lasarettet så det gäller att planera dagen, vilket inte tillhör mina bästa sidor. Blir alltid lite tajt med tiden innan man ska åka, måste hinna äta lite lunch, vila en stund, inhallera och lite mental uppladdning, för idag hade jag en bil på garageuppfarten och fick vara pilot själv.
Bra på gympan, började en ny träningskompis som också är transplanterad liksom vi andra. Kvällen rullade på framför TV och datan, varvat med medicinintag,inhallation och lite kvällsfika, bra blås idag också, nu är jag nog inte sjuk längre!
Onsdagsmorgonen började med solljus in genom fönstret, kan man bli annat än glad då? Fixade morgonbestyr inkl. dusch, så idag tog det sina 3 timmar innan det var undanstökat och färdigflåsat.
Kände för att gå ut i det fina vädret, och så blev det, först släpper man ut två hundar för att sedan gå ut själv, men väl ute gällde det att hålla sig i lä, för det var inte särskilt varmt och blåste ganska bra. Hundarna hade kul och jag slickade i mig en massa frisk luft, så det var nog jättebra. Sämre blås idag, och tröttare på kvällen.
Solig dag även idag, kanon. När vi kommit framåt 11-tiden och tog kaffekoppen med sig ut på trappan för att njuta av solen, då mådde man gott gott i gottgott. när vi satt där, hundarna och jag så kom det en tjej med en boxervalp och undrade om den kunde leka lite med Milwa och Lowa, ok, så var det igång och de fixade det mesta av mossrivningen på en halvtimmes intensivrace runt runt i trädgården. Efter det blev det vila för både mig och hundarna en stund.
På eftermiddagen började mitt arbetspass som jag lovat försöka göra i några dagar, att gå runt i trädgården och plocka upp lite högar efter de fyrbenta vännerna.
Började bra med ett par böjningar och sedan stå och hänga mot ett träd i 3-4 min och hitta luft, så körde vi några till och lite häng, tre,fyra gånger sedan blev det lite för mycket och allt slutade med 5 min panikandning stående mot husväggen, sen blir man kallsvettig och då vet man att det börjar lugna sig.
Fick lämna resten till någon annan som får ta över som vanligt, men efter lite slappande så var jag ju tvungen att försöka se om jag kunde få ut regn och smältvatten från vintertäcket till poolen, det håller på att spricka av tyngden. Gick stilla och försiktigt med pauser ner till garaget för att hämta en slang och tillbaka för att försöka slanga ut vattnet.
Nu kan man hålla sig för skratt, när en människa med ungefär 20% lungkapacitet ska försöka suga upp vatten i slangen för att det sedan ska fungera som en hävert, hur tror ni detta gick? Bra gissat. Svar: inte så bra.
Men det måste ju gå på något sätt, så in och hämta bordsdammsugaren och en tom pet-flaska, gör ett hål i den som passar munstycket och slangen i flaskhalsen, försökte med detta, men gick inte det heller, skit också, hatar att ge upp men så fick det bli. Efter en timme kom Erik hem, så jag frågade om han kunde hjälpa mig, han sög några gånger i slangen och plupp så kom det vatten, jag hade nog sugit 30-40 gånger med paus mellan. Ser man vad ungdomen kan, eller är det skillnaden på rökta och orökta lungor kanske. Bra blås idag.
Fredag hela veckan, fredag hela veckan. Kanonväder idag med, ute i trädgården och satt mot väggen och njöt av solen, tänk att man fick uppleva detta ett år till. Inte så mycket mer matnyttigt att berätta om idag, förutom att det kom en skattsedel i brevlådan som talade om att jobbar man inte får man inget jobbskatteavdrag, för när man är sjuk med 60% i ersättning så ska man betala ytterligare 5 505 kr till staten, men det är ju klart, jag får ju också tillbaka dem genom ersättning och vård, tänkte inte på det.
Denna lördag skulle Linda och Anna spela bowling på förmiddagen, men eftersom det var årsmöte i motorklubben på eftermiddagen så fick man välja för att orka med.
Det blev årsmötet, kul möte där det faktiskt dök upp en del medlemmar som varit med länge och berättade om förr i tiden, Anki omvald till ordförande ett år till, slutade med att inta smörgåstårta och lite kaffe på det.
På kvällen kom Peter och Emma ut för de var sugna på att spela lite spel och prata lite, de kom vid halv 8-tiden och höll oss sällskap fram till halv tolv.
Det var en jättekul kväll med Chikagospel, och jag fick fyrtal i ess och vann 2 rundor. Tack ska ni ha för titten.
Natten till söndagen var det dålig sömn med krypsmärtor i armar och ben och oroligt hela tiden, började fram på morgonen att göra ont i ryggsidorna vid nederkant på lungorna eller njurarna.
Orkade precis att få i mig lite frukost och mediciner, för att sedan bara ligga i sängen, började svida varje gång man skulle kissa, vilket man behövde göra oftare och oftare under dagen, men det kom mindre och mindre, försökte dricka så mycket jag kunde. Smakade inte med mat eller någonting, gick och la mig vid 21-tiden för natten, fick sova ett par timmar innan det satte igång.
Ja, det får ni läsa om i nästa inlägg som kommer imorgon, för jag orkar inte skriva det just nu. Se fram emot det med spänning, vi hörs älskade vänner. kramar Stig
Veckans andra dag kändes även den som om man skulle klara av utan större problem, men det är inte alltid som morgonen talar sanning.
Idag är det dags för gympa vid 15.00 på lasarettet så det gäller att planera dagen, vilket inte tillhör mina bästa sidor. Blir alltid lite tajt med tiden innan man ska åka, måste hinna äta lite lunch, vila en stund, inhallera och lite mental uppladdning, för idag hade jag en bil på garageuppfarten och fick vara pilot själv.
Bra på gympan, började en ny träningskompis som också är transplanterad liksom vi andra. Kvällen rullade på framför TV och datan, varvat med medicinintag,inhallation och lite kvällsfika, bra blås idag också, nu är jag nog inte sjuk längre!
Onsdagsmorgonen började med solljus in genom fönstret, kan man bli annat än glad då? Fixade morgonbestyr inkl. dusch, så idag tog det sina 3 timmar innan det var undanstökat och färdigflåsat.
Kände för att gå ut i det fina vädret, och så blev det, först släpper man ut två hundar för att sedan gå ut själv, men väl ute gällde det att hålla sig i lä, för det var inte särskilt varmt och blåste ganska bra. Hundarna hade kul och jag slickade i mig en massa frisk luft, så det var nog jättebra. Sämre blås idag, och tröttare på kvällen.
Solig dag även idag, kanon. När vi kommit framåt 11-tiden och tog kaffekoppen med sig ut på trappan för att njuta av solen, då mådde man gott gott i gottgott. när vi satt där, hundarna och jag så kom det en tjej med en boxervalp och undrade om den kunde leka lite med Milwa och Lowa, ok, så var det igång och de fixade det mesta av mossrivningen på en halvtimmes intensivrace runt runt i trädgården. Efter det blev det vila för både mig och hundarna en stund.
På eftermiddagen började mitt arbetspass som jag lovat försöka göra i några dagar, att gå runt i trädgården och plocka upp lite högar efter de fyrbenta vännerna.
Började bra med ett par böjningar och sedan stå och hänga mot ett träd i 3-4 min och hitta luft, så körde vi några till och lite häng, tre,fyra gånger sedan blev det lite för mycket och allt slutade med 5 min panikandning stående mot husväggen, sen blir man kallsvettig och då vet man att det börjar lugna sig.
Fick lämna resten till någon annan som får ta över som vanligt, men efter lite slappande så var jag ju tvungen att försöka se om jag kunde få ut regn och smältvatten från vintertäcket till poolen, det håller på att spricka av tyngden. Gick stilla och försiktigt med pauser ner till garaget för att hämta en slang och tillbaka för att försöka slanga ut vattnet.
Nu kan man hålla sig för skratt, när en människa med ungefär 20% lungkapacitet ska försöka suga upp vatten i slangen för att det sedan ska fungera som en hävert, hur tror ni detta gick? Bra gissat. Svar: inte så bra.
Men det måste ju gå på något sätt, så in och hämta bordsdammsugaren och en tom pet-flaska, gör ett hål i den som passar munstycket och slangen i flaskhalsen, försökte med detta, men gick inte det heller, skit också, hatar att ge upp men så fick det bli. Efter en timme kom Erik hem, så jag frågade om han kunde hjälpa mig, han sög några gånger i slangen och plupp så kom det vatten, jag hade nog sugit 30-40 gånger med paus mellan. Ser man vad ungdomen kan, eller är det skillnaden på rökta och orökta lungor kanske. Bra blås idag.
Fredag hela veckan, fredag hela veckan. Kanonväder idag med, ute i trädgården och satt mot väggen och njöt av solen, tänk att man fick uppleva detta ett år till. Inte så mycket mer matnyttigt att berätta om idag, förutom att det kom en skattsedel i brevlådan som talade om att jobbar man inte får man inget jobbskatteavdrag, för när man är sjuk med 60% i ersättning så ska man betala ytterligare 5 505 kr till staten, men det är ju klart, jag får ju också tillbaka dem genom ersättning och vård, tänkte inte på det.
Denna lördag skulle Linda och Anna spela bowling på förmiddagen, men eftersom det var årsmöte i motorklubben på eftermiddagen så fick man välja för att orka med.
Det blev årsmötet, kul möte där det faktiskt dök upp en del medlemmar som varit med länge och berättade om förr i tiden, Anki omvald till ordförande ett år till, slutade med att inta smörgåstårta och lite kaffe på det.
På kvällen kom Peter och Emma ut för de var sugna på att spela lite spel och prata lite, de kom vid halv 8-tiden och höll oss sällskap fram till halv tolv.
Det var en jättekul kväll med Chikagospel, och jag fick fyrtal i ess och vann 2 rundor. Tack ska ni ha för titten.
Natten till söndagen var det dålig sömn med krypsmärtor i armar och ben och oroligt hela tiden, började fram på morgonen att göra ont i ryggsidorna vid nederkant på lungorna eller njurarna.
Orkade precis att få i mig lite frukost och mediciner, för att sedan bara ligga i sängen, började svida varje gång man skulle kissa, vilket man behövde göra oftare och oftare under dagen, men det kom mindre och mindre, försökte dricka så mycket jag kunde. Smakade inte med mat eller någonting, gick och la mig vid 21-tiden för natten, fick sova ett par timmar innan det satte igång.
Ja, det får ni läsa om i nästa inlägg som kommer imorgon, för jag orkar inte skriva det just nu. Se fram emot det med spänning, vi hörs älskade vänner. kramar Stig
