Mitt liv utan luft!

Hej igen, jag finns faktiskt kvar fortfarande,  även om det varit tyst på bloggsidan, har nog blivit med någon trötthetsvirus, är otroligt trött vissa perioder.

Måndag förmiddag var väldigt trög och hade huvudvärk, lite illamående med kallsvettningar ibland.
Ute var det kanonväder, så det blev till att försöka medicinera sig så man kom igång. Framemot lunchtid började det rätta till sig i kroppen så efter lite mat blev det utgång.

Linda var ledig så vi var ute i solen hela eftermiddagen, hon tränade och gjorde manikyr på Annas hundar som för tillfället var inneboende hos oss.
När det sen blev kväll så började jag få stickningar och domningar i högerarmen som inte ville ge sig, höll på ca. 30 min. innan det började gå över, kom sedan tillbaka när jag gick och la mig, varade en 15 min. sen somnade jag nog för det försvann igen.

Tisdag, kändes bättre idag, men ändå trögt att komma igång, hade huvudvärk även denna morgon som senare på förmiddagen försvann.
Skulle ju till sjukgympan idag, så var väl bäst att beställa serviceresa, blev sedan mer och mer tveksam till att åka och träna, men måste ju ta tag i det igen, vet ju att det är nödvändigt för överlevnaden.
Gympan gick bra men var jobbig, märktes att man missat 2 ggr tack vare infektionen. Väl hemma igen så var jag helt slut och tom på framtidsmotivation, högerarmen var även ikväll lite lustig, ville inte lyda när man skulle ta i något, hängde inte med riktigt, men skit samma, går väl över. Ska ju till mottagningen imorgon, får fråga då.

Idag onsdag var det tidig uppstigning för vi skulle till mottagningen för de vanliga proverna och blåstest, skulle även vidare till hudmottagningen för att se om behandlingen av mina fotbesvär hade gjort någon nytta.
Min underbara dotter Linda ställde upp som alla andra gånger och skjutsade och servade mig på turnén.
Provtagningen gick bra och även blåset funkade hyggligt, kom väl upp i 13-14 % av normal kapacitet, däremot hade väl något kilo till försvunnit, inte bra.

Däremot var det väl inte så bra resultat på hudkliniken, för det hade inte gjort den verkan som förväntades av läkarna, så vi avbröt den behandlingen och fick istället en salva jag skulle smörja med och sedan försöka fila bort skorporna, får se om det hjälper? Resten av dagen flöt på utan några nya krämpor och överraskningar.

Torsdagen hände inget mer än de dagliga rutinerna, som visserligen fyller upp hälften av den vakna tiden, med allt som gäller inhallation, mediciner, matintag av alla slag, och kanske lite vila, är allmänt tröttare nu för tiden.

Fredagen fick bli en riktig vilodag.

Lördag morgon var det dags att kliva ur sängen vid 8-tiden för frukost och morgonrutinerna, för kl 10,00 skulle vi vara och hämta ut husvagnen ur vinterförvaringen, som tur var fick vi hjälp av P-O som kom och hjälpte oss, för Anki får ju inte köra den enligt lagen, och mitt andningstillstånd vet man aldrig vad det är, när vi kom dit så hade någon stulit luften i däcken, men Anki var förberedd och hade lastat in kompressorn i bilen, så tji fick den tjuven för hon pumpade däcken och sen kopplade P-O på den och körde hem den till Öjaby, tack herr P-O.

På eftermiddagen kom min andra underbara dotter Anna och sambon Tobias och 2 fyrbenta kompisar, de skulle hämta husvagnen för vidare transport hem till dem, för de har lite mer plats än på vår garageuppfart.
Innan de åkte skulle vi äta lite mat, perfekt väder för att grilla, så ut på altanen och tände igång gasolgrillen för första gången i år.
Den tände utan problem och blev snart varm, dags att lägga på köttbitarna, då tog gasen slut precis lagom, så det blev stekpannan istället, så blev årets första grilltillfälle.
I övrigt en hyggligt bra dag vad gäller mig och min andning.

Söndagen, strålande solsken utanför fönstret, härligt.
När allt morgonstök var gjort så blev det till att gå ut i solen och njuta, Linda tvättade bilen och jag var moraliskt stöd och sällskap till henne, det klarar jag faktiskt.
Hittade lite träolja i garaget och blev sugen på att prova om jag klarade att olja in staketet, provade lite grann men kom på att det måste nog tvättas av först, så då fick det vänta.
Anki hade startat igång med stora vårstädningen inne i huset, så det gällde att inte vara ivägen, vard.rum, hall, toa, sovrum och tv-rum fick sig en grundlig rengöring.

Jag förstår inte hur dessa människor som omger mig orkar och hinner med allt, jag hoppas bara att jag får tillbaka livet en gång till och kan hjälpa tillbaka det alla gör för mig.

Slut för denna veckan, sköt om Er, så ska jag kämpa vidare, och hoppas på en ny vecka på bloggen.