Mitt liv utan luft!

Ber om ursäkt för att det dröjt med fortsättningen, men orken har inte infunnit sig riktigt än.

Onsdag = dag 3 på hotellet, 05.00 på morgonen hade jag det mycket tyngre med andningen och gjorde ett eget beslut tillsammans med sköterskan att ta bort syrgasen, den gjorde att det blev värre att andas och hela näsan var sårig och torr på insidan, så bort med den skiten.

När kontrollerna gjordes vid halv 7 så var tempen normal och blodtrycket likaså, bara springet på toa och svidandet när man kissade, samt väldigt lätt andfådd vid minsta rörelse var problemen nu.
Vid frukost blev jag också av med droppet, hade nu runnit in 6 liter på knappt 2 dygn, inte undra på att man måste trycka ut lite emellanåt. Frukosten smakade bra idag, matlusten tillbaka.

Fick morgonbesök av Anna, för jag hade ringt hem och beställt mediciner eftersom de kört slut på mina specialare på hotellet, då får man tillhandahålla sina egna.

När läkaren kom på förmiddagen så berättade hon att de hittat bakterier i urinen, så det var en djupt gående urinvägsinfektion, så nu bytte de till ett mer riktat antibiotikum mot just denna bakterie, kändes ju bra att få veta vad det var som spökade, och att det inte var något mer.

Tröttheten bet sig fast, och ett fortsatt spring till toan en gång i timmen,men utan dropp och syrgasslangar så gick det lite lättare, tillbaka till sängen och vila.
Lite antibiotikainjektioner och mattider att passa annars mest sovtid under eftermddagen och kvällen, Peter kom upp och hälsade på en stund på kvällen vilket var trevligt. Natten funkade hyggligt med kiss och sov.

Torsdag morgon, idag kändes det som vändningen hade kommit, lite lättare och mer sällsynt med toaracen. bra aptit vid frukost och lite bättre flås i lungorna, kändes det som. Linda fick köra medicintransport idag innan hon började jobba, för nu var det något annat piller som saknades.

När läkaren kom så sa hon att nu hade sänkan och CRP:et gått ner till normala värden, ingen feber längre så hon kunde tänka sig att jag fick åka hem imorgon fredag, Jag själv kände mig inte så kurant, jag var tveksam och då är inte jag bra, för jag vill hem så fort jag bara får, men skulle fundera tills imorgon sa jag, och det var ok.

Dagen rullade på skapligt och mer tid mellan kissepauserna och mindre svidande, orkade till och med titta i tidningarna och lösa lite sudoko, korsord. Timmarna gick och det blev kväll så då kom Anki och Anna en stund och hälsade på. natten gick bra och sov faktiskt ganska gott.

Fredagen kom denna veckan också, kändes så där med orken på morgonen, lite frukost kom in och jag bad om lite handdukar för att ev. kunna orka med en dusch.
Läkaren kom in och frågade om jag var redo för att åka hem idag, hon hade ordnat antibiotikan i tablettform nu, så valet var mitt, hur jag kände mig, jag bad att få höra av mig framåt eftermiddagen om besked.

Strax före lunch tog jag mig i kragen och kämpade in min skrangliga kropp till duschen, tog nog en halvtimme att fixa duschningen men jag var nöjd med mig själv, nu blev det lunch, och det var gott med mat och lite doftvänligare aromer från kroppen gjorde ju inte saken sämre. Efter matintaget ringde Anki vilket hon gjort varje dag för att höra hur det var med mig.

Idag tyckte jag att det skulle vara gott att få komma hem, så jag bad Anki komma och hämta ut mig efter hon slutat jobba, bad en sköterska meddela läkaren att jag valde att åka hem.
Väl hemkommen så kändes det bra, även om jag var tröttare än vanligt, men jag hade min hustru Anki och dottern Linda samt hennes pojkvän Erik nära mig, vilket betyder mycket för mig.

Lördagen började som vanligt med att Anki gjort helgfrukost, gick upp och åt, tog en påse mediciner och gick och vilade igen, var nog inte redo riktigt ännu.
På förmiddagen kom Anna och Tobias för att det skulle vara lottdragning och pokermästerskap med bowlingklubben på kvällen, så de satte upp en del lister på altanen så Anki kunde börja vårstäda där.
Jag och hundarna fick göra lördagsmys själva, för att åka med dit var inte att tänka på, jag vilade nog större delen av kvällen. Anna kom 2:a i pokerturneringen, bra gjort.

Söndagen blev precis som han sa, vilodag, iallafall för mig, de andra var väl igång framåt förmiddagen med lite allt möjligt, Anna och Tobias åkte hem till sig, Erik åkte nog och skruvade rallybil, och Linda till stallet, bara Anki kvar hemma, och hon storstädade köksskåpen. Peter och Emma kom ut och tvättade sin bil på eftermiddagen, annars var det inte så mycket jag gjorde, fortfarande medtagen av en veckas sjukdom utöver de vanliga.

Alla blåsvärden och de små muskler man kämpat ihop genom träning försvann fortare än blixten, bara att börja kämpa tillbaka den lilla ork man hade byggt upp. Detta känns meningslöst, men är nödvändigt.

Slut på denna veckas rapport, vilken hade så mycket innehåll att jag fick dela upp den.
Nu kör vi hårt, snart sommar och värme, jag ska kämpa på, det lovar jag.
Ha det bra och älska varandra, vi hörs snart igen,   kramar från Stig.