110913-
Tisdagen den 13/9
Ännu en otroligt härlig morgon, även om de var tvungna att sätta en ny nål idag igen, men det gick bra denna gång.
Men snart blev det högtryck på andningen, och det var som vanligt efter min inhallation. De får nog försöka göra något åt detta. De provar nu med en lugnande tablett.
Fick jobba hela förmiddagen med jobbig andning, så kom då lunchen, fisk med "rullemenadsås" och potatis, var gott och gick ner ganska snabbt. Därefter blev det vila på kudden i ca. en timme, men även efter det var det full fart på blåset.
Hade pratat med sjukgymnasten lite för det var ju gympadag, vi tyckte att jag kunde följa med ner till träningslokalen och se vad jag orkade. "vet att jag är inte riktigt riktig".
Så sjukgymnasten Elin tog mig i rullstol och syrgasvagn i andra handen ner till källaren, men det var tendens till andningspanik mest hela tiden, försökte lugna mig men gick inte.
Till slut tog jag mig upp på en motionscykel och började trampa, ingen belastning i 2 min sen värkte det i benen och andningen var på toppvarv, vilade fem min innan jag envist försökte igen, med samma resultat. Gjorde sedan en armövning och en benövning till innan timmen var slut och så även jag.
Blev uppskjutsad till avd. igen och längtade efter vila i sängen, men så blev de inte riktigt.
För nu hade de fått fram vad som troligen skulle bita på svampen, en kur med antibiotika i dropp som skulle sitta i 55 min, och en annan sort efter den som tog 30 min, dessa skulle jag ha en gång per dag i tre dagar, sen skulle de ta prover och se vad som hänt. Sen blev det den vanliga antibiotikan efter maten, så nu fyller de på.
Undrar hur mycket kroppen tål egentligen? Pratade också med läkaren om det inte fanns någon möjlighet att de skulle kunna sätta igång med transplantaionsförberedelserna tidigare eftersom det borde vara större risker om ett år än det skulle vara nu, eftersom allt blir mer slitet ju längre tiden går.
Onsdagen den 14/9
Fick mig en dos inatt vid 02.00 också, somnade sen så gott igen.
Hallå, Hallå, nu händer det saker, Andades nästan utan att tänka på det, det bara fungerade.
Fick in frukost och mediciner som bara slank ner. Funkade kanon på förmiddagen, gick flera vändor fram och tillbaka i korridoren, innan det blev lunch.
Efter lunch blev det korsordslösning sittande i stolen, inte sängen. Kuratorn var inne en stund och pratade.
Kom lite trötthet framåt eftermiddagen men jag hade ju varit igång en del, men kände mig ändå i bra form.
Linda kom upp och pratade en stund, alltid lika härligt, fast hon tyckte jag såg trött ut. Jag berättade lite vad de sagt om medicinerna och att jag pratat med läkaren om de inte kunde påskynda proceduren en aning.
Efter kvällsmaten dök Bernt och Eva upp för att hälsa på, det var kanonkul att träffa dem, vi pratade nog minst en timme om mig och lite annat intressant, Tack så jättemycket för besöket.
Kvällen fortsatte sedan jättebra. slappade och skrev lite blogg, kollade TV och somnade inte förrän halv tolv.
Denna dag har varit helt fantastisk, som en ny människa igen, är nog minst ett halvår tillbaka sen jag kände det så här bra. Yippiiiiieeee. Nu kör vi. Kan de verkligen ha hittat rätt medikament som hjälper.
Torsdagen den 15/9
Inatt blev det lite blött i sängen, det funkade nog inte så bra vid nattens tankning, när vi var klara märkte vi att det läckt utanför, men det mesta hade nog runnit in i blodet, behövde inte ringa om sanering iallafall.
Morgonen kändes lika kanonbra som igår, en sån dag till och jag tror inte det är sant.
Nu hade klockan blivit 8.00 och dags för ny pvk. Sköterskan kom in med stora sprutvagnen, och gjorde fyra försök, men det ville inte lyckas, tog paus för att äta frukosten innan den blev kall.
Sen kom sköterska 2 och gjorde tre försök men inte nu heller. Då tog det en stund till, sen kom den
3:e sköterskan för dagen som var Sofia, det var hennes dag idag, det kärlet tar vi sa hon, och pang, klart där satt den, Kram till dig.
Sen blev det full tank igen i blodet och ärtsoppa och pannkaka i magen.
Vilade en stund på em. och pratade lite telefon med Anki, fika och kvällsmat gick bra, in med mer antibiotika av den 2.a och 3:e sorten, men då sved det i nålen igen, samtidigt skulle det tas ett rör med blod i andra armen som skulle till odling för att se om det verkligen funkade mot svampen. Fick in det men sen dags för ny nål igen. Skulle ju snart ha en sort till.
Anki kom in en stund idag med och jag blev jätteglad för det, och att kunna berätta att det blivit så mycket bättre de senaste dagarna. När vi satt där och pratade så kom kompisen Yvonne också, det var en stund sen man såg henne, så det var kul, hon hade varit och hälsat på en annan som också bor på detta hotellet.
Dags för nål och bensin. denna gången var det Gunvor som fick det hedersvärda uppdraget att sätta ny nål, hon kollade lite här och där innan hon tyckte att hon hittat rätt kärl, men se så bra det blev på första försöket, funkade kanon, tack, tack.
Nu blev det påfyllt igen, kändes ingenting nu.
Sen gick mina besök och jag slappade en stund innan det blev dags för Robinson på TV, mådde bra hela kvällen, tog mina promenader i korridoren, när det var reklampauser.
Ja mina älskade vänner, nu har det varit 2 underbara dagar som gjort framåttänket mycket enklare, kan vi hoppas på en bra fortsättning så är det bara att njuta av det lilla.
Krama varandra, mycket kan ändras på ett ögonblick. /// vi hörs
Ännu en otroligt härlig morgon, även om de var tvungna att sätta en ny nål idag igen, men det gick bra denna gång.
Men snart blev det högtryck på andningen, och det var som vanligt efter min inhallation. De får nog försöka göra något åt detta. De provar nu med en lugnande tablett.
Fick jobba hela förmiddagen med jobbig andning, så kom då lunchen, fisk med "rullemenadsås" och potatis, var gott och gick ner ganska snabbt. Därefter blev det vila på kudden i ca. en timme, men även efter det var det full fart på blåset.
Hade pratat med sjukgymnasten lite för det var ju gympadag, vi tyckte att jag kunde följa med ner till träningslokalen och se vad jag orkade. "vet att jag är inte riktigt riktig".
Så sjukgymnasten Elin tog mig i rullstol och syrgasvagn i andra handen ner till källaren, men det var tendens till andningspanik mest hela tiden, försökte lugna mig men gick inte.
Till slut tog jag mig upp på en motionscykel och började trampa, ingen belastning i 2 min sen värkte det i benen och andningen var på toppvarv, vilade fem min innan jag envist försökte igen, med samma resultat. Gjorde sedan en armövning och en benövning till innan timmen var slut och så även jag.
Blev uppskjutsad till avd. igen och längtade efter vila i sängen, men så blev de inte riktigt.
För nu hade de fått fram vad som troligen skulle bita på svampen, en kur med antibiotika i dropp som skulle sitta i 55 min, och en annan sort efter den som tog 30 min, dessa skulle jag ha en gång per dag i tre dagar, sen skulle de ta prover och se vad som hänt. Sen blev det den vanliga antibiotikan efter maten, så nu fyller de på.
Undrar hur mycket kroppen tål egentligen? Pratade också med läkaren om det inte fanns någon möjlighet att de skulle kunna sätta igång med transplantaionsförberedelserna tidigare eftersom det borde vara större risker om ett år än det skulle vara nu, eftersom allt blir mer slitet ju längre tiden går.
Onsdagen den 14/9
Fick mig en dos inatt vid 02.00 också, somnade sen så gott igen.
Hallå, Hallå, nu händer det saker, Andades nästan utan att tänka på det, det bara fungerade.
Fick in frukost och mediciner som bara slank ner. Funkade kanon på förmiddagen, gick flera vändor fram och tillbaka i korridoren, innan det blev lunch.
Efter lunch blev det korsordslösning sittande i stolen, inte sängen. Kuratorn var inne en stund och pratade.
Kom lite trötthet framåt eftermiddagen men jag hade ju varit igång en del, men kände mig ändå i bra form.
Linda kom upp och pratade en stund, alltid lika härligt, fast hon tyckte jag såg trött ut. Jag berättade lite vad de sagt om medicinerna och att jag pratat med läkaren om de inte kunde påskynda proceduren en aning.
Efter kvällsmaten dök Bernt och Eva upp för att hälsa på, det var kanonkul att träffa dem, vi pratade nog minst en timme om mig och lite annat intressant, Tack så jättemycket för besöket.
Kvällen fortsatte sedan jättebra. slappade och skrev lite blogg, kollade TV och somnade inte förrän halv tolv.
Denna dag har varit helt fantastisk, som en ny människa igen, är nog minst ett halvår tillbaka sen jag kände det så här bra. Yippiiiiieeee. Nu kör vi. Kan de verkligen ha hittat rätt medikament som hjälper.
Torsdagen den 15/9
Inatt blev det lite blött i sängen, det funkade nog inte så bra vid nattens tankning, när vi var klara märkte vi att det läckt utanför, men det mesta hade nog runnit in i blodet, behövde inte ringa om sanering iallafall.
Morgonen kändes lika kanonbra som igår, en sån dag till och jag tror inte det är sant.
Nu hade klockan blivit 8.00 och dags för ny pvk. Sköterskan kom in med stora sprutvagnen, och gjorde fyra försök, men det ville inte lyckas, tog paus för att äta frukosten innan den blev kall.
Sen kom sköterska 2 och gjorde tre försök men inte nu heller. Då tog det en stund till, sen kom den
3:e sköterskan för dagen som var Sofia, det var hennes dag idag, det kärlet tar vi sa hon, och pang, klart där satt den, Kram till dig.
Sen blev det full tank igen i blodet och ärtsoppa och pannkaka i magen.
Vilade en stund på em. och pratade lite telefon med Anki, fika och kvällsmat gick bra, in med mer antibiotika av den 2.a och 3:e sorten, men då sved det i nålen igen, samtidigt skulle det tas ett rör med blod i andra armen som skulle till odling för att se om det verkligen funkade mot svampen. Fick in det men sen dags för ny nål igen. Skulle ju snart ha en sort till.
Anki kom in en stund idag med och jag blev jätteglad för det, och att kunna berätta att det blivit så mycket bättre de senaste dagarna. När vi satt där och pratade så kom kompisen Yvonne också, det var en stund sen man såg henne, så det var kul, hon hade varit och hälsat på en annan som också bor på detta hotellet.
Dags för nål och bensin. denna gången var det Gunvor som fick det hedersvärda uppdraget att sätta ny nål, hon kollade lite här och där innan hon tyckte att hon hittat rätt kärl, men se så bra det blev på första försöket, funkade kanon, tack, tack.
Nu blev det påfyllt igen, kändes ingenting nu.
Sen gick mina besök och jag slappade en stund innan det blev dags för Robinson på TV, mådde bra hela kvällen, tog mina promenader i korridoren, när det var reklampauser.
Ja mina älskade vänner, nu har det varit 2 underbara dagar som gjort framåttänket mycket enklare, kan vi hoppas på en bra fortsättning så är det bara att njuta av det lilla.
Krama varandra, mycket kan ändras på ett ögonblick. /// vi hörs
Kommentarer
Trackback
