110916
Rapport från gårdagen på Strandvägen
Fredagen den 16/9.
Sovit bra hela natten, tankningen funkade säkert också bra, för jag var inte riktigt vaken då, man har vant sig vid att det händer något på natten.
Morgonkontrollen visade att syresättningn låg på hela 95 % idag, och vikten har stigit till över 59 kilo, + 2,5.
Yieppppiiiiiieeeee, något positivt händer.
Frukostportionerna börjar bli små, eller är det matlusten. Morgonen känns kanonbra idag också, men vi får väl inte ropa hej ännu, men däremot njuta av stunden.
Tog ett par vändor i korridoren för att sedan testa motionscykeln på avdelningen, vet inte vad som hänt inatt, har de bytt lungor eller.
Satte mig på cykeln och trampade lite försiktigt, satt där och trampade samtidigt kom jag på att andningen bara funkade utan att tänka på andetagen, blev inte andfådd direkt och benen kändes hur bra som helst, och tänk er att detta var efter 6-8 min cykling utan paus. Detta var så fruktansvärt kul. Jag ler fortfarande dagen efter av det.
Är väl lättroad.
Gick tillbaka till mitt krypin, och då kom inhallationen, så jag körde igång med den, efter den så började andningen att stressa, eller kännas tung, måste pressa ut luft hela tiden.
nu kom också läkaren in och pratade, hon frågade hur jag mådde idag, var ju bara bra tills inhallationen.
Så mitt förslag var att slopa inhallationen och se vad som händer, då ändrade hon så att jag bara behövde den vid behov. Sen skulle hon konferera med infektionsläkaren om fortsättningen med antibiotikan mot svampen, och skulle komma tillbaka igen med ett svar.
Efter lunchen som var rödspätta idag, började jag trivas med andningen igen och vilade en stund på kudden.
Eftermiddagen blev lite promenader i korridoren och sitt framför datorn för att kunna leverera lite färskare rapporter till Er, och lite spelande.
Vid fyra-tiden kom läkaren tillbaka och sa att de tyckte vi skulle köra tre dagar till med svampantibiotikan, och det var ju bra så de inte slutar för tidigt denna gången också, för nu vill jag ha bort skräpet för alltid.
Den andra sorten ska ju pågå till tisdag nästa vecka. Så utcheckning blir det inte förrän tidigast onsdag, men så länge det blir bättre av att vara här så får det faktiskt ta den tid det tar.
Jag vantrivs definitivt inte här, har underbara människor runt mig, sällskap hela dagarna, och min älskade fru och mina barn samt vänner kommer ju hit och hälsar på mig. Men klart ska jag vara riktigt ärlig så vill man ju ändå vara hemma, men då ska man orka med det också. Idag dansade kompisen Yvonne förbi i farten och sa hej.
Ankis kusin Susanne for förbi rummet i tjänstens ärende, så jag ropade på henne och vi bytte lite ord.
Kvällspasset blev TV och en grogg, (Proviva nypon och lite bubbel) kändes lugnt och härligt med andningen och min kanyl har nu funkat i ett helt dygn.
VILKEN HÄRLIG DAG.......så får vi se hur det blir imorgon, ingen vet.
Men håll i Er för nu finns det hopp, kram och trevlig helg från hotellet. ///
Fredagen den 16/9.
Sovit bra hela natten, tankningen funkade säkert också bra, för jag var inte riktigt vaken då, man har vant sig vid att det händer något på natten.
Morgonkontrollen visade att syresättningn låg på hela 95 % idag, och vikten har stigit till över 59 kilo, + 2,5.
Yieppppiiiiiieeeee, något positivt händer.
Frukostportionerna börjar bli små, eller är det matlusten. Morgonen känns kanonbra idag också, men vi får väl inte ropa hej ännu, men däremot njuta av stunden.
Tog ett par vändor i korridoren för att sedan testa motionscykeln på avdelningen, vet inte vad som hänt inatt, har de bytt lungor eller.
Satte mig på cykeln och trampade lite försiktigt, satt där och trampade samtidigt kom jag på att andningen bara funkade utan att tänka på andetagen, blev inte andfådd direkt och benen kändes hur bra som helst, och tänk er att detta var efter 6-8 min cykling utan paus. Detta var så fruktansvärt kul. Jag ler fortfarande dagen efter av det.
Är väl lättroad.
Gick tillbaka till mitt krypin, och då kom inhallationen, så jag körde igång med den, efter den så började andningen att stressa, eller kännas tung, måste pressa ut luft hela tiden.
nu kom också läkaren in och pratade, hon frågade hur jag mådde idag, var ju bara bra tills inhallationen.
Så mitt förslag var att slopa inhallationen och se vad som händer, då ändrade hon så att jag bara behövde den vid behov. Sen skulle hon konferera med infektionsläkaren om fortsättningen med antibiotikan mot svampen, och skulle komma tillbaka igen med ett svar.
Efter lunchen som var rödspätta idag, började jag trivas med andningen igen och vilade en stund på kudden.
Eftermiddagen blev lite promenader i korridoren och sitt framför datorn för att kunna leverera lite färskare rapporter till Er, och lite spelande.
Vid fyra-tiden kom läkaren tillbaka och sa att de tyckte vi skulle köra tre dagar till med svampantibiotikan, och det var ju bra så de inte slutar för tidigt denna gången också, för nu vill jag ha bort skräpet för alltid.
Den andra sorten ska ju pågå till tisdag nästa vecka. Så utcheckning blir det inte förrän tidigast onsdag, men så länge det blir bättre av att vara här så får det faktiskt ta den tid det tar.
Jag vantrivs definitivt inte här, har underbara människor runt mig, sällskap hela dagarna, och min älskade fru och mina barn samt vänner kommer ju hit och hälsar på mig. Men klart ska jag vara riktigt ärlig så vill man ju ändå vara hemma, men då ska man orka med det också. Idag dansade kompisen Yvonne förbi i farten och sa hej.
Ankis kusin Susanne for förbi rummet i tjänstens ärende, så jag ropade på henne och vi bytte lite ord.
Kvällspasset blev TV och en grogg, (Proviva nypon och lite bubbel) kändes lugnt och härligt med andningen och min kanyl har nu funkat i ett helt dygn.
VILKEN HÄRLIG DAG.......så får vi se hur det blir imorgon, ingen vet.
Men håll i Er för nu finns det hopp, kram och trevlig helg från hotellet. ///
Kommentarer
Trackback
