110927
Idag tisdag, en mellandag som man trodde skulle bli så där lagom bra, Duscha på förmiddagen, träna lite på eftermiddagen, lite fel ordning, men ingen risk att man orkar träna så man blir svett, då har luften tagit slut för längesen.
Morgonen var väl lik alla andra här på detta stället, fick min antibiotika vid 02.00, men skillnaden var väl att det var sista nattankningen.
Vaknade vid halv åtta och fixade alla vanligheter fram till nio, sen blev det en lugn och stilla dusch och ny kostym, så personalen och alla andra kan vara i samma rum utan att hålla för näsan.
Idag var det sista dagen med intravenös antibiotika, men vid tankningen 10.00 blev det ändå till att sätta ny nål, men det kändes ändå ok, med vetskap om att den skulle tas bort igen efter 18- tankningen som var den sista.
Bara det att dagen innehöll en hel del överraskningar innan vi var vid 18.00.
Förmiddagen gick stilla och lugnt, läkaren var inne och undrade hur jag mådde, och det var ju ganska ok, bara det att jag tycker svampen ökat igen på morgnarna, då sa hon att det kan bero på att kortisonen hade höjts, gäller att hålla en bra balans där.
Så blev det lunch, och sen skulle vi dra igång de sista påsdroppen tidigt bara för att gympan var vid 15.00, och det skulle vara klart i god tid.
Halv ett kopplade de in det, och jag skulle passa på att vila i en timme tills det var dags att byta påse, men efter tio min. stod det en sköterska i dörren med rullstol och sa att vi skulle omgående ner till röntgen, vad skulle röntgas nu? det visste hon inte, bara att åka med, hon körde rullstolen och jag körde droppställningen.
När vi kom dit så blev det att vänta en stund, och när jag sen kom in i röntgenrummet så frågade jag vad det var de skulle röntga, vet du inte det, sa sköterskan och nästan skrattade, vi ska röntga din axel, jaha det nämnde jag ju att jag haft ont i. Hon är duktig och noga att följa upp allt, min läkare. Gick snabbt och smärtfritt.
Tillbaka för att fortsätta att vila en stund, bytte påse och när den var tom hade klockan blivit halv tre. Nu skulle det komma kaffe men det var lite senare än vanligt, så det blev snabbfika. sköterskan frågade om de skulle köra mig ner till gympan, men jag sa att troligen kommer sjukgymnasten och tar med mig när hon går, det gjorde de sist.
Blev inte så denna gången, och då tyckte jag att jag kunde väl gå ner själv om jag gick sakta, orkade ju cykla så bra nu, och gick ju i korridoren fram och tillbaka.
Nu fick man känna av verkligheten utanför avdelningen (skyddad verkstad).
Jag orkade inte mer än 6-7 meter innan det var dags för paus med flås, hissen ner, men den var inte så ansträngande, sen blev det korta sträckor med pauser och andhämtning hela vägen, tills jag var framme, men nu var jag ju helt slut när jag väl skulle träna. Fick sitta på cykeln en bra stund, men sen blev det 2 x 3 min och två armövningar och en ben, får väl vara nöjd med det.
Dags att ta sig upp till den "skyddade verkstaden" igen, Sjukgymnasten frågade om hon skulle hämta en stol, men jag sa att jag har en timme på mig tills maten så jag försöker gå tillbaka, måste försöka klara att gå lite mera.
Hann inte utanför dörren vid gymnastiken förrän Johanna sa att de ringt från avd. och jag skulle till röntgen, jag trodde de skämtade och blev nästan förbannad, nu igen och eftermiddagsvilan förstörd innan, trött i kroppen och ganska hög andning efter gympan och så nu detta meddelande, de kommer och hämtar dig här med stolen och kör bort dig.
Denna gången var det högerarmen, den som hade fått in antibiotikan i vävnaden istället för i kärlet. de hittade även i denna en ytlig liten propp, men inget att oroa sig för. Nu upp till sängen för jag var helt slut.
En kvart senare kom maten, och vid 18.00 var det dags för sista sprutet antibiotika, och allt vad nålar hette bort, nu kände man sig lite fri.
Anki ringde och frågade hur det var, så det blev ett långt samtal när man skulle berätta om dagens illdåd.
Sen kom Peter och Emma upp och hälsade på vid halv åtta tiden, de berättade lite om helgen som gått när de var i Stockhölm, nu skall han till Dublin över helgen med jobbet, och Emma till Halmstad på barndop. De flyger och far.
Dagen lugnade sig och jag också till slut, fick medicinerna och en spruta i magen, blodförtunnande mot proppar.
Så nu ska vi snart sova gott, för imorgon vid 10.00 skall jag göra en riktig spirometritest, och det innebär blåsa, hålla andan , andas in så mycket du kan, blås igen, osv, man blir helt slut.
Allt för idag, HEJA LAKERS 4-1 mot MODO, Kram på er och hörs imorgon om jag inte blåst bort mig. //
Morgonen var väl lik alla andra här på detta stället, fick min antibiotika vid 02.00, men skillnaden var väl att det var sista nattankningen.
Vaknade vid halv åtta och fixade alla vanligheter fram till nio, sen blev det en lugn och stilla dusch och ny kostym, så personalen och alla andra kan vara i samma rum utan att hålla för näsan.
Idag var det sista dagen med intravenös antibiotika, men vid tankningen 10.00 blev det ändå till att sätta ny nål, men det kändes ändå ok, med vetskap om att den skulle tas bort igen efter 18- tankningen som var den sista.
Bara det att dagen innehöll en hel del överraskningar innan vi var vid 18.00.
Förmiddagen gick stilla och lugnt, läkaren var inne och undrade hur jag mådde, och det var ju ganska ok, bara det att jag tycker svampen ökat igen på morgnarna, då sa hon att det kan bero på att kortisonen hade höjts, gäller att hålla en bra balans där.
Så blev det lunch, och sen skulle vi dra igång de sista påsdroppen tidigt bara för att gympan var vid 15.00, och det skulle vara klart i god tid.
Halv ett kopplade de in det, och jag skulle passa på att vila i en timme tills det var dags att byta påse, men efter tio min. stod det en sköterska i dörren med rullstol och sa att vi skulle omgående ner till röntgen, vad skulle röntgas nu? det visste hon inte, bara att åka med, hon körde rullstolen och jag körde droppställningen.
När vi kom dit så blev det att vänta en stund, och när jag sen kom in i röntgenrummet så frågade jag vad det var de skulle röntga, vet du inte det, sa sköterskan och nästan skrattade, vi ska röntga din axel, jaha det nämnde jag ju att jag haft ont i. Hon är duktig och noga att följa upp allt, min läkare. Gick snabbt och smärtfritt.
Tillbaka för att fortsätta att vila en stund, bytte påse och när den var tom hade klockan blivit halv tre. Nu skulle det komma kaffe men det var lite senare än vanligt, så det blev snabbfika. sköterskan frågade om de skulle köra mig ner till gympan, men jag sa att troligen kommer sjukgymnasten och tar med mig när hon går, det gjorde de sist.
Blev inte så denna gången, och då tyckte jag att jag kunde väl gå ner själv om jag gick sakta, orkade ju cykla så bra nu, och gick ju i korridoren fram och tillbaka.
Nu fick man känna av verkligheten utanför avdelningen (skyddad verkstad).
Jag orkade inte mer än 6-7 meter innan det var dags för paus med flås, hissen ner, men den var inte så ansträngande, sen blev det korta sträckor med pauser och andhämtning hela vägen, tills jag var framme, men nu var jag ju helt slut när jag väl skulle träna. Fick sitta på cykeln en bra stund, men sen blev det 2 x 3 min och två armövningar och en ben, får väl vara nöjd med det.
Dags att ta sig upp till den "skyddade verkstaden" igen, Sjukgymnasten frågade om hon skulle hämta en stol, men jag sa att jag har en timme på mig tills maten så jag försöker gå tillbaka, måste försöka klara att gå lite mera.
Hann inte utanför dörren vid gymnastiken förrän Johanna sa att de ringt från avd. och jag skulle till röntgen, jag trodde de skämtade och blev nästan förbannad, nu igen och eftermiddagsvilan förstörd innan, trött i kroppen och ganska hög andning efter gympan och så nu detta meddelande, de kommer och hämtar dig här med stolen och kör bort dig.
Denna gången var det högerarmen, den som hade fått in antibiotikan i vävnaden istället för i kärlet. de hittade även i denna en ytlig liten propp, men inget att oroa sig för. Nu upp till sängen för jag var helt slut.
En kvart senare kom maten, och vid 18.00 var det dags för sista sprutet antibiotika, och allt vad nålar hette bort, nu kände man sig lite fri.
Anki ringde och frågade hur det var, så det blev ett långt samtal när man skulle berätta om dagens illdåd.
Sen kom Peter och Emma upp och hälsade på vid halv åtta tiden, de berättade lite om helgen som gått när de var i Stockhölm, nu skall han till Dublin över helgen med jobbet, och Emma till Halmstad på barndop. De flyger och far.
Dagen lugnade sig och jag också till slut, fick medicinerna och en spruta i magen, blodförtunnande mot proppar.
Så nu ska vi snart sova gott, för imorgon vid 10.00 skall jag göra en riktig spirometritest, och det innebär blåsa, hålla andan , andas in så mycket du kan, blås igen, osv, man blir helt slut.
Allt för idag, HEJA LAKERS 4-1 mot MODO, Kram på er och hörs imorgon om jag inte blåst bort mig. //
Kommentarer
Trackback
