110908-110909
Fick pausa lite, blev lite trött i ögonen, nu kör vi vidare med:
Torsdagen den 8/9
Sovit bättre inatt, fick antibiotikan vid 24.00, sedan sov man gott till 06.30 med en pinkepaus emellan.
06.30 börjar dagens övningar för att sedan pågå resten av den vakna dagen, inget vilohem precis, men det gör nytta hoppas vi.
Inhallation, kontroller, mediciner, frukost, antibiotika, mer mediciner. Då var klockan redan 10.30 och då kom det in en trevlig sjukgymnast vid namn Johanna, kände henne lite sen tidigare sjukgympapass, haha.
Hon hade ett röslag på att prova någon andningsmaskin som skulle kunna hjälpa mig att andas lugnare och därmed må bättre. Jag provade och kan väl inte svara så direkt på om den hjälpte eller inte.
Troligen gjorde den det, för framåt eftermiddagen och kvällen blev det lättare att andas tyckte jag.
Klarade av att gå några vändor i korridoren, 30-40 meter med några stå still pauser, utan att flåsa för hemskt.
Avslutade dygnet med att få lite tankning i armen, men efter antibiotikan när sköterskan skulle skölja med koksaltet så började den läcka lite vid sidan, så då åkte den bort, för att sätta en ny imorgon.
Sen sov man kanon ända tills morgonen.
Fredagen den 9/9
Som sagt sovit bra inatt, När jag vaknade kändes det så där men ville passa på att duscha eftersom det inte satt någon nål i armen.
Men det var jobbigt som f----sen, efter det var det helt sjukt uppskruvat i andningen, bara pustade och flåsade hela tiden, gick inte att lugna ner mer än korta stunder. låg under filten och frös så jag skakade.
Blev lite lugnare, så man kunde få i sig medicinerna och lite frukost, men ingen matlust eftersom det var enormt jobbigt att äta. Linda var uppe och hälsade på en stund, jätteskul.
Nu var det dags att sätta dit en ny nål så de kunde få in antibiotikan, men det var inget som mina kärl var intresserade av just nu. Sköterskorna turades om att försöka hitta något som funkade, men jag högandades och frossade så jag skakade. Efter 2 brustna och 4 kärl som rullade iväg eller inte ville släppa till.
Så kan det bli när man inte vill samarbeta
Sen fortsatte dagen helt kass, mådde riktigt dåligt hela dagen, vid 17-tiden skulle jag få en omgång antibiotika till, men då ville inte den pvk:n heller fungera.
Då ringde sköterskan direkt ner till narkos för att de skulle göra det, skulle enligt henne vara duktigare på det, och upp i en rullstol och flåsande iväg.
Kom ner och möttes av en trevlig tjej i dörren, hon lugnade mig lite och sen satt den där egentligen utan att jag visste om det, så det blev ju bra till slut, fick min medicin och en jobbig kväll, Tack till dessa underbara människor som jobbar och tar hand om dessa situationer på ett så härligt sätt, jag älskar Er.
Kommer mer imorgon nu är det sovdags för mig, ha de jättebra.
