110910-
Lördagen den 10/9
Bra natt med besök av tankbilen vid 01.00. omnade som en stock efter det och sov till 06.30 innan de kom in och skulle göra lite kontroller.
Förmiddagen fortsatte med stressandning, mår inte så bra då. Vilade lite efter lunch och då blev det lite bättre.
Eftersom det var rally i Hörby idag så var det till att följa Telehagen Motorsport på nätet, www.resultatservice.com Anki var med och jobbade på tävlingen och Linda var på servicen med småmekarna, tror det var Måns som var chefsmekaniker idag.
Gick bra de första fyra sträckorna, sedan brast ett kylarrör och det tog lite för lång tid att laga, så de blev uteslutna. Tråkigt att bilen skulle strula just nu, sista avgörande kvaltävlingen i SSRC-cupen. Men det räckte till en andraplats totalt i cupen, Jätteduktigt hela Teamet.
Mita och Göran var uppe en stund på eftermiddagen och vi pratade lite, mest strunt, men det var roligt, det var väl lite till och från med andningen men ändå ganska ok.
Blev bättre senare på kvällen, så då blev det ett par 1000 cm promenad i korridoren. Men det bästa av allt var att de behövde inte byta någon nål idag, så inga nya tatueringar, är ju visserligen inne nu för tiden.
Somnade vid 23.30
Söndagen den 11/9
Hann somna till en timme innan de kom och nattankade mig vid 00.30.
Fick vänta riktigt länge på frukosten, blev riktigt uppstressad i andningen av det och när de sedan skulle ge antibiotikan, så funkade inte nålen igen, de provade att sätta en ny, men efter tre försök så ringde de till intensiven för att få hjälp.
Kom efter en kort stund en sköterska och lyckades få dit en, med reservation på hur länge den ville funka, satt på en lite dumt ställe.
Denna dag blev inte så bra, var stressigt och flåsigt mest hela tiden, jag hade många nertankar på om det var värt det här, men givetvis är det ju det, bara det funkar hela vägen fram och att det inte blir för mycket annat som börjar spöka med kroppen, är nog det som känns värst, tycker lederna kärvar lite och muskler försvinner väl snabbt och för lite syre gör att man tycker att tankeverksamheten börjar bli trögare.
Anki kom upp på eftermiddagen och det var kanonbra, blev mycket positivare efter det. Älskar dig.
Kvällen blev lite bättre men en allmänt kass dag. Undrar när det ska komma en vändning, känns bara som det blir sämre och sämre just nu, kommer förhoppningsvis snart, får väl ge antibiotikan lite tid även om den går rakt in i blodet.
Måndagen den 12/9
Morgonen är njutbar även för en lunginvalid, mår faktiskt riktigt gott innan man börjar röra på sig för mycket, att ligga still och hålla käften är en melodi, men inte för mig.
Efter alla mediciner och frukost, inhallationer, injektioner så börjar det bli jobbigare för varje sak som ska göras.
Idag kom det en arbetsterapeft och presenterade sig och talade om vad hon skulle kunna hjälpa mig med, för att göra olika saker lättare, och ev. orka med mer saker som är kul eller nödvändiga.
Hon ordnade också med så det kom en kurator att prata med, var ganska bra att prata av sig lite tankar.
Men allt detta tillsammans med allt annat som hela tiden händer här och att det känns som om logistiken kunde bli lite bättre, gör att man blir väldigt trött och stressad. Blev till.ex. ingen rond för mig idag, är ju lite nyfiken.
Hade för mig att när man blev sjuk och inlagd på lasarettet så ska man vila, men får nog mer vilotid hemma.
Anki kom upp och då man får besök känns det faktiskt som man slappnar av från alla lasarettsrutiner. Vi fikade och pratade om vad kuratorn hade gjort för nytta, och om det kommer att bli något bättre med denna behandlingen eller om det är ytterligare ett trappsteg neråt. Många funderingar nu.
Men bli nu inte skrämda av detta, för jag lägger mig inte ner i första taget, och inte mina nära och kära heller, det kommer bättre tider.
Kanske kommer de redan nästa blogginlägg, Kramas och trivs med varandra //
