110928
Dags för lite berättande om vad som hänt idag onsdag, min lillebror har födelsedag t. ex. Grattis.
Vilken härlig natt, har sovit som den lilla gris man är, alltså jättegott från halv tolv till halv åtta, med lite pink vid halv sex.
Kontroller, bra syre, bra temp men lite högt tryck, men inom ramarna, blev godkänd och fick stiga upp. Frukostbrickan och en hög med piller som vanligt, samt en spruta i magen för att inte blodet ska tjockna till.
09.45 var det dags göra den omtalade spirometritesten uppe på klin. fys. Konstigt, men jag var ganska lugn i andningen trots att jag visste vad som skulle ske, just dessa moment brukar man stressa upp sig för. Vet inte varför men så är det, eller kanske var det inte så nu längre. Positivt tänk ska det ju va.
Nu var det då dags att kolla om det finns någon lite gnutta volym i lungorna, det bör väl finnas lite, men frågan är om det fortfarande räcker till för att kunna opereras i framtiden.
Börjar lite lugnt med munstycke i munnen och näsklämma på, sen andas in allt man kan för att sedan blåsa ut så mycket man orkar, bort med klämma och munstycke snabbt för att kunna pysandas och lugna ner den uppkomna ansträngningen. Vilket upprepas mellan varje gång.
Detta 2 gånger, sen 2 gånger med forcerad utandning, 2 gånger där man ska andas in, blåsa ut och sen andas in igen. 2 gånger lika tidigare men med att hålla andan 4 sek emellan in och utandningen.
Sen inhallera bricanyl och vänta 10 min. sen göra allt en gång till.
Slutar med 2 gånger där de även stänger av luften in i nån sekund innan man ska blåsa ut mot ett visst motstånd, efter den är det andnöd vill jag lova. Men jag sitter ju nu och skriver om det, vilket innebär att jag överlevde ju, och nu är det jobbiga glömt. Hela testen tog 1 timme och 20 min.
Väl tillbaka på rummet så var det skönt att lägga sig på sängen och pusta ut.
Ringde Anki och berättade att det gått bra på testet. Snart lunch, Grönpepparbiff.
Efter lunch blev jag riktigt trött i ögonen, somnade vid halv ett och sov till halv tre när de kom med kaffet, blev visst kaffe på maten.
Läkarna var inne och sa att nu var nog alla undersökningar gjorda för denna gången, och att det skulle nog kunna gå bra att få åka hem på fredag om jag själv känner att jag orkar.
Efter en stund kom läkaren in och berättade att de inte kunde använda den sorten, eftersom den inte gick ihop med mina andra mediciner, så nu skulle de ta fram en ny sort tills imorgon, hoppas bara de inte har börjat gissa vilken sort som kan passa, så har det ju varit innan.
Anki ringde och kollade hur det var nu på kvällen, och sa att hon började känna sig lite frusen, kan ju hoppas att hon vill att jag ska komma hem och värma henne.
Pratade en stund med Anna också, hon ville ha reda på var hon skulle hälsa på mig imorgon.
Kvällsfika mediciner och så sprutan i magen, och den fick jag ta själv nu, eftersom jag ska göra det hemma sen.
Imorgon är det träning igen, har blivit 2 gånger i veckan nu. Skall nog inte gå dit då, utan bli skjutsad i stolen så man har lite ork kvar att träna med.
Snart ny månad, och en närmare ev. operation, må så gott ni kan, för det gör jag. kramar till er ///
Vilken härlig natt, har sovit som den lilla gris man är, alltså jättegott från halv tolv till halv åtta, med lite pink vid halv sex.
Kontroller, bra syre, bra temp men lite högt tryck, men inom ramarna, blev godkänd och fick stiga upp. Frukostbrickan och en hög med piller som vanligt, samt en spruta i magen för att inte blodet ska tjockna till.
09.45 var det dags göra den omtalade spirometritesten uppe på klin. fys. Konstigt, men jag var ganska lugn i andningen trots att jag visste vad som skulle ske, just dessa moment brukar man stressa upp sig för. Vet inte varför men så är det, eller kanske var det inte så nu längre. Positivt tänk ska det ju va.
Nu var det då dags att kolla om det finns någon lite gnutta volym i lungorna, det bör väl finnas lite, men frågan är om det fortfarande räcker till för att kunna opereras i framtiden.
Börjar lite lugnt med munstycke i munnen och näsklämma på, sen andas in allt man kan för att sedan blåsa ut så mycket man orkar, bort med klämma och munstycke snabbt för att kunna pysandas och lugna ner den uppkomna ansträngningen. Vilket upprepas mellan varje gång.
Detta 2 gånger, sen 2 gånger med forcerad utandning, 2 gånger där man ska andas in, blåsa ut och sen andas in igen. 2 gånger lika tidigare men med att hålla andan 4 sek emellan in och utandningen.
Sen inhallera bricanyl och vänta 10 min. sen göra allt en gång till.
Slutar med 2 gånger där de även stänger av luften in i nån sekund innan man ska blåsa ut mot ett visst motstånd, efter den är det andnöd vill jag lova. Men jag sitter ju nu och skriver om det, vilket innebär att jag överlevde ju, och nu är det jobbiga glömt. Hela testen tog 1 timme och 20 min.
Väl tillbaka på rummet så var det skönt att lägga sig på sängen och pusta ut.
Ringde Anki och berättade att det gått bra på testet. Snart lunch, Grönpepparbiff.
Efter lunch blev jag riktigt trött i ögonen, somnade vid halv ett och sov till halv tre när de kom med kaffet, blev visst kaffe på maten.
Läkarna var inne och sa att nu var nog alla undersökningar gjorda för denna gången, och att det skulle nog kunna gå bra att få åka hem på fredag om jag själv känner att jag orkar.
Efter en stund kom läkaren in och berättade att de inte kunde använda den sorten, eftersom den inte gick ihop med mina andra mediciner, så nu skulle de ta fram en ny sort tills imorgon, hoppas bara de inte har börjat gissa vilken sort som kan passa, så har det ju varit innan.
Anki ringde och kollade hur det var nu på kvällen, och sa att hon började känna sig lite frusen, kan ju hoppas att hon vill att jag ska komma hem och värma henne.
Pratade en stund med Anna också, hon ville ha reda på var hon skulle hälsa på mig imorgon.
Kvällsfika mediciner och så sprutan i magen, och den fick jag ta själv nu, eftersom jag ska göra det hemma sen.
Imorgon är det träning igen, har blivit 2 gånger i veckan nu. Skall nog inte gå dit då, utan bli skjutsad i stolen så man har lite ork kvar att träna med.
Snart ny månad, och en närmare ev. operation, må så gott ni kan, för det gör jag. kramar till er ///
Kommentarer
Trackback
