Mitt liv utan luft!

Nyårsdagen 1/1 2012
Denna, årets första dag brukar ju innebära att man är ganska sliten, så var väl fallet i år också, men kanske inte av den anledning som det kunde vara förr om åren.
Finns inget direkt att berätta om, mer än att det blev en dag som flöt på som de andra, mest tittande på TV och slöande. Ska vara på röntgen imorgon, så gäller att ladda.

Måndag den 2/1
Idag fick man dra sig ur sängen lite tidigare, skulle göra Ultraljudsröntgen på buken, eftersom jag haft ont i magen till och från, vid 09.30.
Linda var ledig, så hon ställde upp som sällskap och transportör, tack för de. Så slapp Anki ta ledigt denna gång.

Gick ganska bra att ta sig ut till bilen och till lasarettet, blev lite stressandning när vi kom in till röntgen och hade tagit av tröjan, men Linda lugnade ner mig så det gick över. Röntgen gick bra och inget som inte skulle vara där fanns inte enligt läkaren, svar kommer senare.

Lite jobbigt igen när kläderna skulle på, men kom upp till bilen för hemfärd.
Nu hade vi ju inte ätit frukost innan, så vad skulle vi äta? Linda var inte sugen på nån macka, så det blev en Mc Donalds brunch på vägen hem. Tog med oss hem, och sen åkte Linda hem till sig och jag var i stort behov av vila. Sov till kl tre ungefär, försökte stiga upp och fundera på lite mat, men det blev ingen.

På kvällen skulle vi åka och gratta Tobias som fyllde år, men jag var inte i form, så Anki och Linda fick åka.
Jag satt och hade det jobbigt med andningen nästan hela kvällen, pustade och flåsade. Mådde skit. Skönt att man var själv så slapp de höra. Då kommer också tankarna om varför/hur står man ut med detta.

Måste bero på att man älskar alla de människor som man har omkring sig så hemskt mycket att man inte kan svika dem, samtidigt som man har en känsla och förhoppning att det finns en bättring framöver.

Tisdag den 3/1
Vaknade och kände sig som vanligt i kanonskick, tills man satte sig upp och andningsproblemen drar igång.
Hade också ont i högerarmen, strålade från armvecket och ner mot tummen och väldigt spända blodkärl, men hade väl troligen legat lite illa med armen.

Dagen rullade på med en massa slem och tung och jobbig andning bara man gick fem steg, känns inte på topp just nu, och blir lite sämre för var dag. Pratar med avdelningen, och de fixar så jag får lite medicin mot svampen, och höjer kortisonen ett snäpp.

Anna kom vid 4-tiden för hon skulle ut med jobbarkompisar, på nån Galleria-tävling med fest.
När Anki kom fixade de till lite kvällsmat, sen skjutsade hon Anna till stan.

Ingen ork till att göra mat eller nånting, vill bara sova eller möjligen sitta i fåtöljen.
Framåt kvällen kommer den onda känslan tillbaka i armen, men inte så farligt utan jag går och lägger mig som vanligt, det går väl över.

Onsdag den 4/1
Sover länge idag, känner inte så mycket av armen idag, när jag väl kommer upp och gör mina försök till att få i mig frukosten.
Anna kom upp framåt halv tio och fikade lite frukost och vi pratade en stund innan hon drog sig hemåt.

Hade sen planer på att ta mig an rummet med rinnande vatten och försöka få till lite lukta gått.
När jag efter tre kvart ungefär lyckats att bli blöt, fått på lite tvål på denna enorma kropp och schampoo i håret, sköljt av detta hemska och letat fram handduken, pustat ut ett antal gånger, så känns det väldigt skönt när man tagit sig upp för trappan och sitter på sängen igen.

Ytterligare en halvtimme till för att få på sig kläder, sen är det lunchtid, då ringer Linda och frågor om jag vill ha lunch, jag tyckte vi kunde dela på en pizza, men hon ville inte ha det, så det blev M:c D idag igen.
Strax efter ringde Hasse och undrade om han kunde komma upp och fika lite, och prata en stund, det lät bra tyckte jag, så Hasse fikade och Linda och jag åt lunch.

När de sen gått så blev det till att kasta sig i sängen, vaknade 2 timmar senare när Anki kom hem.
Då värkte det riktigt ordentligt i min arm, nu strålade det även från armvecket upp i armhålan och ut i lymfan, samt väldigt öm på insidan av biceps.

Ringde sjukrådgivningen, och förklarade läget, när hon bad mig titta om det syntes något var jag ju tvungen att flytta mig till lite bättre ljus, då började andningen att stegra så hon frågade direkt, ska jag skicka en ambulans direkt, var ju bra att hon frågade, men jag förklarade att det blev så när jag ansträngde mig minsta lilla, och hade inte direkt något samband till detta problemet utan så var det alltid, då lugnade hon sig, men tyckte absolut att vi skullle åka till akuten.

Så det blev för Anki att vända i dörren och köra till akuten, väl där kom vi in direkt för jag tryckte visst av misstag på knappen om man hade andnöd, nu har jag ju det alltid, men det räknades inte, men eftersom det inte var någon kö så blev det vår tur ändå. Inskrivning och provtagning, vi förklarade att det kunde vara en propp i armen.

Blev inkörda på ett rum och lämnade med orden, bara att vänta, och vänta blev det i 3 timmar utan att en enda mänsklig varelse visade sig, då ringde vi på klockan, tog nog 7-8 min innan någon kom in, hade proppen haft bråttom hade man hunnit dö ett par gånger under den tiden.

In kom en sköterska och sa att de hade mycket nu, men doktorn hade börjat läsa på min journal sa hon, grattis till ett par timmars läsning tänkte jag. Sen tog det 45 min till innan doktorn kom, trevlig kille, men han verkade vara mer intresserad av min dåliga andning än smärtan i armen.
Efter lite kläm på armen och lyssnande på hjärtat så skulle han gå och diskuttera med en annan läkare, men vi sa att vi höll på att svälta ihjäl, så han fixade så det kom in lite mackor och kaffe.

Efter det var det tyst i 1,5 tim, ringde på klockan, och lite snabbare denna gång kom det en sköterska och berättade att de väntade svar från röntgen när vi fick komma dit, men det var problem där sa han. Klockan var då lite över elva,så då började tröttheten och allt väntande samt ett par timmar försenade mediciner sätta sina spår på andningen för mig.

Så jag insåg att detta kommer att ta hela natten, men de stänger ju röntgen vid 24.00, så jag undrade om man inte kunde  få åka hem och komma tillbaka imorgon, för det här med blodproppar hade ju ingen högre prio på detta stället. Han gick och pratade med läkaren, kom tillbaka med en spruta som han gav mig, sen skulle jag ringa röntgen imorgon och få en tid.

Efter ett par omgångar med hyperandning så kom jag till slut i säng strax efter tolv. Denna dag.

Torsdag den 5/1
Blev sen uppstigning idag, men ringde till röntgen och fick en tid vid 13.15 för Ultraljudet. Funkade ju bra med tanke på att Anki bara jobbade till lunch idag, men hann ju inte med någon lunch innan.
Kom in på direkten till ultraljudet, och efter att läkaren tittat en stund konstaterade han att det var en liten och en lite större propp i armen. Nu blev det vidare till akutavdelningen.

Anmälde oss där, och blev sen inkörda i samma rum som vi suttit 5 timmar igår kväll.
Idag fick vi kaffe och smörgås med en gång, men det blev en väntan på 2 timmar innan läkaren dök upp och pratade med oss, hon bekräftade vad vi redan visste, att det fanns proppar, så nu skulle hon diskuttera med sina kompisar om insättning av Waran.

Efter ytterligare 2 timmar så var det klart, fick med mig lite sprutor hem som skulle tas fram till sööndag, sen skulle det tas prover på måndag, och det fick vi ordnat så att distriktssköterskan kom hem till mig och tog dessa, för min kondition är just nu så nere så att åka fram och tillbaka till lasarettet varannan dag för prover, insåg vi att jag inte orkade.

Kom hem vid halv sex, för att sedan ha en lugn kväll framför TV.n. Var ju Trettondagsafton.

Fredag den 6/1
Trettondagen, lite sovmorgon även för Anki.
Anki hon fixar och donar hela tiden, sköter precis allt just nu, skulle vilja hjälpa henne, men det går inte just nu, bara att hoppas att inte denna dåliga form ska hålla i sig, utan man kan göra lite saker iallafall. Älskar dig.

Var bjudna till Christel och Claes på eftermiddagsfika, det blev en härlig eftermiddag med mycket prat och faktiskt ganska mycket skratt också. Jag kände mig för tillfället i ovanligt bra form denna eftermiddag, så det rullade på tre timmar ganska snabbt innan det var dags att dra sig hemåt, Tack för en härlig pratstund.

Tröttheten smög sig på lite när man kom hem så det blev en stund på sängen med inhallationskompisen,
sen fåtöljen.
Så länge man sitter där går det hyggligt att slappna av med andningen, men även stillasittande kommer det perioder när andningen bara triggas upp, utan att man gör något. Har varit så de sista veckorna, men blivit sämre och sämre nu.

Blev ytterligare en kväll vid TV:n, kan snart alla program, men kan just nu inte göra så mycket annat, så det är väl tur att den finns. Kom väl i säng vid halvtolv-tiden, efter en hostig och jobbig kväll, måste nog ringa till mottagningen och kolla upp mig igen. Nu har man ju fått en ny syssla till, waransprutan ska tas i magen varje kväll, men bara till söndag.

Lördag den 7/1
Idag skulle det bli lite händelse i huset, Anna och Tobbe kom på förmiddagen för Anna skulle jobba och sen spela bowling. Linda och Erik var barnvakt åt bästa Måns från Diö, men hon skulle spela innebandy på eftermiddagen så då skulle Månsen vara hos oss en stund.

Det funkade kanon, vi var jättekompisar, hans största problem var att det gick inte att klappa akvariefiskarna.
Anki gjorde lutfisk till middag, oooojjjjj vad gott, tyckte både jag och Måns, troligen Anki också.
Efter maten åkte Anki och Måns upp och tittade på Linda när hon spelade, och jag passade på att vila en stund.

Idag har det nog kännts som en bättre dag igen, kan bero på att det hänt något runt mig, så jag har glömt att andas. När de sen kom hem vid 18.00 så fikade vi lite och sen blev det TV-kväll för de gamle.
Det blev väl ytterligare en kväll som alla de andra, lite avslappat och en hel del pust och stånk.

Sinnesstämningen börjar bli lite labil nu, eftersom ingen kan säga varför det blivit så mycket sämre med orken de sista veckorna. Mycket funderingar för oss alla.

Söndag den 8/1
Morgonen startade väldigt tungt, ville bara ligga kvar och sova, segade mig upp till slut för att försöka göra Anki sällskap vid frukosten.
Men var nog fortfarande trött, för jag fick lägga mig efter en stund för att harkel och flås skulle lugna sig.

Då dök Karin upp i dörren, hon hade ledsnat på Urshult en stund och ville se hur vi mådde i Öjaby. alltid lika trevligt när det kommer någon, både för mig och så lättar det upp en stund för Anki också. Blir något nytt att prata om, Anki och Linda och Måns skulle träffas och ut och gå, så nu åkte även svärmor dit på en promenad. Jag skyllde på att det var för kallt ute, så jag kollade skidor på TV istället.

När de sen kom tillbaka lagade Anki middag. Ugnsbakad klyftpotatis och fläskfilé i svampsås, gott. Men som vanligt luktar det gott men man hinner ju knappt smaka förrän man blir mätt, Matlusten har försvunnit.
Vore mycket trevligare om min svamp kunde försvinna, så man fick tillbaka smaklökarna igen.

Karin körde hemåt vid sextiden ungefär, så blev det inte mycket mer händelser den kvällen, för orken gör att lusten till att hitta på något annat inte finns. Måste komma på något som kan få upp motivationen.
Kom i säng ganska tidigt denna kväll, för nu har det varit en del helger som stulit lite mer kraft än vanligt, men samtidigt är det jättekul när det händer något.

Nu lägger vi ut detta så länge, kommer snart en vecka till och den är inte händelsefattig den heller.
Kan tala om att jag skriver detta från mitt kära hotell.  Kram på Er ///