110808-14
Nu drar vi på med en vecka till för att närma oss nutid.
Måndagen den 8/8
Kändes som det onda i kroppen hade lämnat mig för en stund, inget ont någonstans.
Har sovit hela natten utan problem, och det är ju tur att de funkar då iallafall, men när man sen stiger upp ur sängen så kan man inte mer än ställa sig upp, ta tre-fyra steg innan man måste hitta något att hänga på för att få tillbaka luften igen.
Andningsreserven är lika med noll just nu, och kan inte förstå varför det blivit så helt plötsligt. Sitter eller ligger jag ner, efter att man lugnat ner sig och lyckats slappna av, då är det precis vad luften räcker till, men minsta rörelse så är det fullt flås igen. Känns faktiskt riktigt jobbigt just nu. Blir också mycket trött av detta så man vill bara sova. Måste stålsätta sig för att fixa lite mat och tvinga sig till att vara uppe.
Tisdagen den 9/8
Vaknade ju idag också, det var ju trevligt, för annars hade man ju inte fått reda på hur man mår.
Andningen kändes bara sämre och sämre när man kravlat sig ur sängen för att försöka äta lite frukost, men den lugnar sig lite när man suttit i en timme och petat i sig piller,mackor och en tallrik kräm.
Framemot lunchtid blev det en masssa hosta och slem som inte ville som jag, kändes som man skulle kvävas ibland, för man orkar inte ta in så mycket luft att man kan hosta riktigt, blir bara lite fnys.
Hostade och sov det mesta fram till kvällen. Testade att ta till den där svampmedicinen som jag pausat ett par dagar, det kändes faktiskt som om den löste upp lite av skräpet som bor där nere.
Kändes relativt lugnt när man skulle sova, tog bara en timme med hjärngympa, jag vågar somna, jag vågar somna, innan man äntligen kunde somna.
Onsdagen den 10/8
Inte mycket som känns bra just nu, förutom de underbara människor som måste stå ut med mig, och mitt gnäll nästan dygnet runt. Tur att de har ett jobb att gå till med normala personer att prata med på dagarna.
Känner mig som en sophög, så nu måste det bli duschen, hur djä----a jobbigt det än är.
Mediciner och frukosten tog nästan 2 timmar att fixa och äta idag, 20 min. för att skära 2 mackor och lite smör och pålägg, samt en tallrik kräm. Ingen matlust, och känslan av att inte få luft för varje tugga man tar, och sen får man pusta ett par minuter efter varje tugga, tur att man har näringsdrycker som hjälper till med kaloriintaget.
Nu börjar jag faktiskt undra om det är detta läge man ska vänja sig vid i ytterligare ett års väntan innan det ska kunna bli en ny operation, eller om det är något i kroppen/lungorna som de kan medicinera bort.
Ringde till mottagningen och berättade mitt läge, skulle vara där kl. 08.30 imorgon.
Kändes lugnare när det var dags för sängläge, somnade nog inom någon timmes tankar.
Torsdagen den 11/8
Upp i ottan (07.00) för att åka till mottagningen för provtagning och läkarbesök.
Fungerade ganska så där på morgonen, tog mig ut till bilen även om det tog en bra stund, Linda, min goa söta dotter fick som vanligt ställa upp och transportera gubben.
Frågan var ju om de kan läsa ut något som inte stämmer direkt, eller ska man checka in på hotellet igen tro, så de får leta medans man är där.
Bryr mig faktiskt inte om vilket, bara de hittar något som kan kopplas till denna försämringen. Proverna visade inte att det var något fel, eller inflammationer.
Syresättningen hade rasat ner från mina normala värden på 94-95% till bara 89-90% nu, vilket förklarar en del av att man inte kan anstränga sig, däremot var det mycket svamp i luftvägarna, så jag fick en annan typ av svampmedicin i 14 dagar framåt samtidigt som de ökade upp kortisondosen i några veckor.
Tog också lite andra prover som de skulle få svar på senare, men jag fick åka med hem igen.
Fredagen den 12/8
Hostig och jobbig natt, kändes lika jobbigt och tröttsamt att komma igång idag med. spenderade halva förmiddagen till frukost och andning.
Vilade sen resten av förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen, tvingade mig upp vid halvfemtiden när Anki och Linda kom hem. Satte mig ute på trappan en stund för att få lite bättre luft, och jag piggnade nog till lite extra.
Anki gjorde Tacos, och det var gott, nu hade jag verkligen matlust, åt som en "liten" häst, tog till och med en öl på kvällen tillsammans med familjen. Kan vara kortisonen som börjat verka. Somnade gott framåt halvtolv-tiden.
Lördagen den 13/8
Anki, Linda och Erik skulle till Hässleholm och titta och jobba på SM-Rallyt, så de var uppe och skramlade redan vid 06.00.
Jag somnade om, och vaknade vid 8-tiden för att börja på alla morgonbestyr som man håller på med, gick faktiskt lite enklare och bättre med dem idag, men fortfarande kan man bara gå 2-3 meter innan man måste stanna, för då håller andningen på att gå i taket.
Dags att kolla in och spela lite V-75 så man har någon spänning på eftermiddagen när man sitter där i sin fåtölj och försöker njuta av att andningen kanske funkar en stund utan ansträngning. Blev väl ingen vinst denna gången heller, men hade jag inte tippat så hade det inte funnits en chans.
Vilade lite innan rallyfolket kom hem, så när de kom vid halv 9 kände jag mig enligt mina normer ganska bra.
Lille Kalle var också med hem, för han och Linda skulle gå på bio imorgon, men de var ganska trötta efter en heldag i rallyskogen.
Söndagen den 14/8
Kom upp till dukat frukostbord, mådde så där men slapp ju plocka fram frukosten själv, vilket underlättar ganska mycket. Tack min härliga hustru.
Kalle var ju också här, och det gjorde att man kände sig lite piggare, en riktig solstråle.
Anki gav sig på vår mur som har kantrat lite och måste läggas om för den ser inte så kul ut, hon började knacka isär stenarna och lyfta undan dem för att kunna gräva.
Jag var iallafall i sån kondition idag att jag kunde vara med ute och titta på, plockade lite i garaget, men satt mest och vilade, skönt att kunna sällskapa lite. Klarade med mycket möda att ordna lite mat på dagen, men sen fick det bli vila. På kvällen började det täppa till i luftvägarna och hosta och slem samlades, så det var en riktigt jobbig kväll som slutade tidigt i säng.
Har nu upplevt min sämsta vecka hitills på väldigt länge, hoppas att medicinerna gör sitt jobb nu, annars blir det nog fruktansvärt jobbigt framöver, för oss alla. Men hoppet är det sista som överger en, säger de ju.
Jag ska kämpa på, det lovar jag. sköt om Er och njut och må bra, kan vända snabbt. Kram //// Stig
Måndagen den 8/8
Kändes som det onda i kroppen hade lämnat mig för en stund, inget ont någonstans.
Har sovit hela natten utan problem, och det är ju tur att de funkar då iallafall, men när man sen stiger upp ur sängen så kan man inte mer än ställa sig upp, ta tre-fyra steg innan man måste hitta något att hänga på för att få tillbaka luften igen.
Andningsreserven är lika med noll just nu, och kan inte förstå varför det blivit så helt plötsligt. Sitter eller ligger jag ner, efter att man lugnat ner sig och lyckats slappna av, då är det precis vad luften räcker till, men minsta rörelse så är det fullt flås igen. Känns faktiskt riktigt jobbigt just nu. Blir också mycket trött av detta så man vill bara sova. Måste stålsätta sig för att fixa lite mat och tvinga sig till att vara uppe.
Tisdagen den 9/8
Vaknade ju idag också, det var ju trevligt, för annars hade man ju inte fått reda på hur man mår.
Andningen kändes bara sämre och sämre när man kravlat sig ur sängen för att försöka äta lite frukost, men den lugnar sig lite när man suttit i en timme och petat i sig piller,mackor och en tallrik kräm.
Framemot lunchtid blev det en masssa hosta och slem som inte ville som jag, kändes som man skulle kvävas ibland, för man orkar inte ta in så mycket luft att man kan hosta riktigt, blir bara lite fnys.
Hostade och sov det mesta fram till kvällen. Testade att ta till den där svampmedicinen som jag pausat ett par dagar, det kändes faktiskt som om den löste upp lite av skräpet som bor där nere.
Kändes relativt lugnt när man skulle sova, tog bara en timme med hjärngympa, jag vågar somna, jag vågar somna, innan man äntligen kunde somna.
Onsdagen den 10/8
Inte mycket som känns bra just nu, förutom de underbara människor som måste stå ut med mig, och mitt gnäll nästan dygnet runt. Tur att de har ett jobb att gå till med normala personer att prata med på dagarna.
Känner mig som en sophög, så nu måste det bli duschen, hur djä----a jobbigt det än är.
Mediciner och frukosten tog nästan 2 timmar att fixa och äta idag, 20 min. för att skära 2 mackor och lite smör och pålägg, samt en tallrik kräm. Ingen matlust, och känslan av att inte få luft för varje tugga man tar, och sen får man pusta ett par minuter efter varje tugga, tur att man har näringsdrycker som hjälper till med kaloriintaget.
Nu börjar jag faktiskt undra om det är detta läge man ska vänja sig vid i ytterligare ett års väntan innan det ska kunna bli en ny operation, eller om det är något i kroppen/lungorna som de kan medicinera bort.
Ringde till mottagningen och berättade mitt läge, skulle vara där kl. 08.30 imorgon.
Kändes lugnare när det var dags för sängläge, somnade nog inom någon timmes tankar.
Torsdagen den 11/8
Upp i ottan (07.00) för att åka till mottagningen för provtagning och läkarbesök.
Fungerade ganska så där på morgonen, tog mig ut till bilen även om det tog en bra stund, Linda, min goa söta dotter fick som vanligt ställa upp och transportera gubben.
Frågan var ju om de kan läsa ut något som inte stämmer direkt, eller ska man checka in på hotellet igen tro, så de får leta medans man är där.
Bryr mig faktiskt inte om vilket, bara de hittar något som kan kopplas till denna försämringen. Proverna visade inte att det var något fel, eller inflammationer.
Syresättningen hade rasat ner från mina normala värden på 94-95% till bara 89-90% nu, vilket förklarar en del av att man inte kan anstränga sig, däremot var det mycket svamp i luftvägarna, så jag fick en annan typ av svampmedicin i 14 dagar framåt samtidigt som de ökade upp kortisondosen i några veckor.
Tog också lite andra prover som de skulle få svar på senare, men jag fick åka med hem igen.
Fredagen den 12/8
Hostig och jobbig natt, kändes lika jobbigt och tröttsamt att komma igång idag med. spenderade halva förmiddagen till frukost och andning.
Vilade sen resten av förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen, tvingade mig upp vid halvfemtiden när Anki och Linda kom hem. Satte mig ute på trappan en stund för att få lite bättre luft, och jag piggnade nog till lite extra.
Anki gjorde Tacos, och det var gott, nu hade jag verkligen matlust, åt som en "liten" häst, tog till och med en öl på kvällen tillsammans med familjen. Kan vara kortisonen som börjat verka. Somnade gott framåt halvtolv-tiden.
Lördagen den 13/8
Anki, Linda och Erik skulle till Hässleholm och titta och jobba på SM-Rallyt, så de var uppe och skramlade redan vid 06.00.
Jag somnade om, och vaknade vid 8-tiden för att börja på alla morgonbestyr som man håller på med, gick faktiskt lite enklare och bättre med dem idag, men fortfarande kan man bara gå 2-3 meter innan man måste stanna, för då håller andningen på att gå i taket.
Dags att kolla in och spela lite V-75 så man har någon spänning på eftermiddagen när man sitter där i sin fåtölj och försöker njuta av att andningen kanske funkar en stund utan ansträngning. Blev väl ingen vinst denna gången heller, men hade jag inte tippat så hade det inte funnits en chans.
Vilade lite innan rallyfolket kom hem, så när de kom vid halv 9 kände jag mig enligt mina normer ganska bra.
Lille Kalle var också med hem, för han och Linda skulle gå på bio imorgon, men de var ganska trötta efter en heldag i rallyskogen.
Söndagen den 14/8
Kom upp till dukat frukostbord, mådde så där men slapp ju plocka fram frukosten själv, vilket underlättar ganska mycket. Tack min härliga hustru.
Kalle var ju också här, och det gjorde att man kände sig lite piggare, en riktig solstråle.
Anki gav sig på vår mur som har kantrat lite och måste läggas om för den ser inte så kul ut, hon började knacka isär stenarna och lyfta undan dem för att kunna gräva.
Jag var iallafall i sån kondition idag att jag kunde vara med ute och titta på, plockade lite i garaget, men satt mest och vilade, skönt att kunna sällskapa lite. Klarade med mycket möda att ordna lite mat på dagen, men sen fick det bli vila. På kvällen började det täppa till i luftvägarna och hosta och slem samlades, så det var en riktigt jobbig kväll som slutade tidigt i säng.
Har nu upplevt min sämsta vecka hitills på väldigt länge, hoppas att medicinerna gör sitt jobb nu, annars blir det nog fruktansvärt jobbigt framöver, för oss alla. Men hoppet är det sista som överger en, säger de ju.
Jag ska kämpa på, det lovar jag. sköt om Er och njut och må bra, kan vända snabbt. Kram //// Stig
Kommentarer
Trackback
