111215
Torsdag den 15/12
En sån där vanlig förbannat tråkig morgon igen, finns ingen större inspiration till något, blir liggande och slöar.
Släpar sig upp under tvång att man måste ta sina piller och äta lite mat till dem.
När det är klart så går man och inhallerar, tar ungefär 30 min. Blir sen oftast sittande eller halvliggande i sängen en stund efter.
Går upp och bäddar, vilket man får göra i omgångar för att luften ska räcka till, brukar få pausa tre gånger.
Blir sen en kopp kaffe och förhoppningsvis någon kaka till.
Nu är det en stund över, och då blir det lite sitt vid datorn, facebook, mail eller något spel.
Eftersom det inte alltid är så bra matlust brukar det vara en pina att fixa lunchen och försöka få i sig den, men det är ju nödvändigt, om man ska överleva, "frågan är om man ska det"?
Om man nu får till något som smakar så är det ju bra, blir även en näringsdryck och kalorishot efter lunch.
Vila en stund på sängen sen, när det är klart blir det till att försöka förbereda kvällsmaten, känns som man bara håller på med att göra mat, äta mat, göra mat, äta mat.
Sitter sen i fåtöljen från ca. 18.00 tills det blir dags för sängen vid 22.30. Med uppehåll för lite fikafix vid halv nio, och pillerdags vid halv tio.
Kan förstå hur hemskt ensamma människor har det, men förhoppningsvis kanske de inte har samma problem med fysisk ansträngning, eller har ett jobb eller en annan sysselsättning som ger lite social kontakt, det har ju jag också de dagar man ska åka och träna eller ta prover, eller är incheckad på hotellet.
Skulle nog behöva en inspirationscoach.
Då kanske inte dagarna blev precis likadana, eller lite bättre väder så man hade kunnat gå ut en stund.
Kvällar och helger funkar ju bra, skulle väl vilja försöka hänga med lite mer på de saker som känns roliga. Men känslan av att det är bäst om jag stannar hemma finns där hela tiden.
Hörs snart igen. kram på Er ////
En sån där vanlig förbannat tråkig morgon igen, finns ingen större inspiration till något, blir liggande och slöar.
Släpar sig upp under tvång att man måste ta sina piller och äta lite mat till dem.
När det är klart så går man och inhallerar, tar ungefär 30 min. Blir sen oftast sittande eller halvliggande i sängen en stund efter.
Går upp och bäddar, vilket man får göra i omgångar för att luften ska räcka till, brukar få pausa tre gånger.
Blir sen en kopp kaffe och förhoppningsvis någon kaka till.
Nu är det en stund över, och då blir det lite sitt vid datorn, facebook, mail eller något spel.
Eftersom det inte alltid är så bra matlust brukar det vara en pina att fixa lunchen och försöka få i sig den, men det är ju nödvändigt, om man ska överleva, "frågan är om man ska det"?
Om man nu får till något som smakar så är det ju bra, blir även en näringsdryck och kalorishot efter lunch.
Vila en stund på sängen sen, när det är klart blir det till att försöka förbereda kvällsmaten, känns som man bara håller på med att göra mat, äta mat, göra mat, äta mat.
Sitter sen i fåtöljen från ca. 18.00 tills det blir dags för sängen vid 22.30. Med uppehåll för lite fikafix vid halv nio, och pillerdags vid halv tio.
Kan förstå hur hemskt ensamma människor har det, men förhoppningsvis kanske de inte har samma problem med fysisk ansträngning, eller har ett jobb eller en annan sysselsättning som ger lite social kontakt, det har ju jag också de dagar man ska åka och träna eller ta prover, eller är incheckad på hotellet.
Skulle nog behöva en inspirationscoach.
Då kanske inte dagarna blev precis likadana, eller lite bättre väder så man hade kunnat gå ut en stund.
Kvällar och helger funkar ju bra, skulle väl vilja försöka hänga med lite mer på de saker som känns roliga. Men känslan av att det är bäst om jag stannar hemma finns där hela tiden.
Hörs snart igen. kram på Er ////
Kommentarer
Skrivit av: Mita
Nu är det dags att rycka upp dig. Även om det känns eländigt ibland så får du inte tappa modet. Du har ju massor att leva för och har du kämpat så här länge så är det synd att ge upp när det börjar närma sig. Se nu framåt och ta nya krafter. Vi ses efter julhelgerna.
Många kramar från Mita
Trackback
