Mitt liv utan luft!

Fredag den 23/12
Dan före dopparedan, nu är det jul igen, tiden bara går och går, men luften backar lite hela tiden, skall den räcka till nästa jul tro? Det får vi vänta och se, ingen vet om de får uppleva en jul till.

Idag börjar vi dagen med att komma upp ur sängen relativt tidigt, eftersom Anki är ledig idag så är det fullt program för hennes del, för min hjälp känns som den är långt borta idag, så fort jag försöker resa mig och gå fem steg så börjar andningen att forsera och man får lite panik.

Så allt som ska förberedas inför morgondagen blir stackars Ankis jobb, tog mig kraft till att steka lite fisk och koka potatis till lunch.
Blev efter det så trött att det blev till att inta viloläge i sängen omgående, där blev jag kvar 2 tim. tills klockan var halv fem.

Segade mig upp trots att kroppen ville vara kvar, skulle ju kunna sova till natten också, fortfarande lika päsigt i lungorna, måste efter minsta ansträngning ställa mig och hänga på någonting, medan jag lugnar ner andningen och kan gå vidare.
Är också väldigt jobbigt eftersom det blir även stressandning vissa perioder när man sitter still eller ligger ner.

Fortsättningen på kvällen blev faktiskt lite bättre från halv åtta ungefär, då var Anki klar med allt arbete inför morgondagen och satte sig ner och kopplade av med ett glas vin och en Bingolott till uppesittarkvällen.
Jag provsmakade en julöl, rann ner en 50 cl. under kvällen, storsupare numera.

Kollade också in lite trav under kvällen, fick in dagens dubbel och vinst på 1300 kr, liten extra julklapp, har annars varit väldigt dåligt med vinster under hösten.

Sängen ropade vid tolvtiden, så då var det dags för en av dagens största ansträngningar, att klä av sig kläderna, och komma ner i sängen, tar ungefär 30 min. innan man har lugnat ner andningen, först sitta, och sedan halvligga på armen innan man kan lägga ner huvudet på kudden.

Julafton 2011
Var uppe och fixade med de akuta morgonsysslorna vid halvåtta, kröp sen ner i sängvärmen igen.
Anki läste tidningen innan hon klev upp och ställde fram lite skinkfrukost. Jag kom upp efter lång tvekan, åt frukost och förberedde mig för dagens händelser genom att ta alla medicinerna duktigt och inhallera hela stora dosen, måste ju vara snäll om tomten ska komma med paket.

Tog en snabbtur på sängen innan barnen skulle trilla in vid tolvtiden, Linda och Erik kom lite tidigare och hjälpte Anki med att duka och fixa.
Erik stack sen in till stationen och hämtade Anna, och tog med sig Peter också.

När alla var samlade blev det glögg och kaffe, med goa kakor. Lite prat i vardagsrummet och så blev det dags för en öl som aptitretare, samtidigt som det ordnades med det sista i matväg som skulle värmas, och så ställa fram allt. Mycket mat blir det.

Dags att äta vid halv tvåtiden, fram tills nu hade det funkat relativt bra med andningen, men när man tagit mat och satt sig blev det lite flåsigt en stund, men lugnade sig när man suttit en stund och plockat i sig lite mat.
Tallriken var ju som vanligt överfull, så det tog en stund att peta i sig allt, men var jättegott, blev en julöl och en snaps till.

Kalle Anka och hans vänner får man inte missa, så en timme framför TV-n, med lite godis och dryck. Efter det blev det till att passa på med lite vila en timme, sen inhallation för att förhoppningsvis orka vara med resten av kvällen utan att vara för otrevlig.

Eftersom Lowa, Annas hund inte kunde vänta längre, hon gick mellan paketen och dörren och väntade på tomten.
Nu hade ju tomten ingen snö för släden, så han lämnade återbud, vi fick dela ut paketen själva, detta fixade Linda med bravur. Hade bara lite problem med ett paket, för det var till Anna,Peter,Linda och Erik, hur skulle detta funka.

När alla efter en ganska bra stund öppnat sina klappar, och alla verkade vara nöjda, trots att det bara var enkla men praktiska saker till barnen, nu var det dags för det speciella gemensamhetspaketet.

När de öppnat det och fick se en massa kuvert blev de nyfikna, men de fick inte öppna dem än.
Anki hade nämligen gjort en promenadslinga runt kvarteret där de skulle följa olika pilar och leta efter överraskningar.

När de tagit på sig ytterkläderna fick de öppna första kuvertet, där stod det att de skulle följa anvisningarna som fanns utmed vägen, och att de skulle gå ut och leta.
Första de hittade var varsin minijäger i postlådan, Skål. Därefter gick färden 50 meter bort till korsningen, där fanns en lapp på staketet som visade åt vilket håll de skulle gå.

Ytterligare 30 meter senare hittade de en korg med varsin öl, med färdkosten i handen fortsatte resan runt kvarteret för att sedan komma tillbaka till garaget, när de öppnade dörren stod det en tomte och hoade där, hon bjöd på glögg, (Anki) Fortsättning till baksidan och altanen, där de fick leta en stund, för att hitta sina paket.

Smått överaskade av vad det var i paketen, blev de än mer nöjda och lite chockade.

Kvällen fortsatte lika trevlig som dagen varit, strax efter att vi satt oss igen kom våra gäster, Peo och Ann som är Eriks föräldrar.
Blev ost och kex och massor av olika drycker till detta förutom kaffet, sen dök även Tobias upp och det blev som vanligt sällskapsspel in på småtimmarna.

Detta var kanonroligt, och jag klarade av att vara med hela kvällen, hade en downperiod vid halvnio när vi åt kex, men sen piggnade det till igen.

Tack, min älskade familj och samboar och gäster. för denna underbara julafton, och julklapparna.

Juldagen 2011
Denna morgon var lite extra trött för alla tror jag, frukosten var bokad till 09.30. Linda och Erik skulle komma då, och Peter, Anna och Tobias sov ju över här. Bara Peters Emma som saknades, för hon firade jul med sina föräldrar i Halmstad.

Stora julbordet igen, fast till frukost denna gång, lika gott idag, även utan snapsen.
Blev sen lite fika innan det var dags för alla att åka , Peter skulle ta tåget till Halmstad, Erik och Tobias åkte upp till garaget för att laga Lindas bil, Linda skulle till stallet och rasta hästen, ville ha med sig Anna eller Mamma, men det gick de inte med på.

Blev bara slappande för min del både eftermiddagen och kvällen, detsamma gällde Anki. Linda och Erik åkte ut till Anna och Tobbe till Uthövdan för att umgås ett par dagar till, skulle ju till Häradsbäck och härja på annandagen.

Blev sen en kväll man inte vill ha tillbaka, hade väl plågat mig lite väl bra igår så nu blev det mycket hostande och stressandning som pågick en bra bit in på natten. Fick stiga upp vid två-tiden för att reda upp en halvtimmeslång host och slemattack.

Annandagen 2011
Även denna morgon verkar starta ganska tung, kommer sent omside upp till frukostbordet efter mycket pustande och harklande, känns tjockt i luftvägarna. Blir till att plåga sig igenom en dag till kan man tänka, finns bara trötthet och luftslut innan man bara börjat röra sig.

Tänk att det finns inte någon medicin eller något annat i vår värld år 2011 som kan bota en svampväxt i mun och svalg. Verkar vara värre att få bort än vissa typer av cancer.
Hade man sluppit den så hade luftvägarna blivit mycket öppnare, så chansen att få en gnutta mer luft och syre ut i blodet hade kunnat bli bättre.

Skit samma, nu är det bara att köra vidare som det är, tycker bara att jag förstör allt liv för de som är runt mig, och kämpar för mig. Står ni ut, så ska jag inte ge mig.

Anki tyckte framåt eftermiddagen att vi skulle gå ut en runda, hon bestämde att vi skulle gå runt Räppe och Bergsnäs. Härligt initiativ, men hur skulle detta gå.
På med kläder och tog plats i rullstolen, Anki drog iväg så det tjöt i däcken, jag var lite spänd i andningen från början.

Ju längre vi kom desto härligare kändes det, tur att man inte väger så hemskt mycket för Ankis skull. Hon är stark som en oxe, så det blev en 6-7 km utan rast vila för hennes del.
När vi sen kommer hem, stiger jag ur stolen och går 7 meter upp till huset, vilket verkade va för långt, jag börjar direkt att flåsa och får känslan av att inte få luft.

Otroligt, jag har åkt hela rundan och Anki som kört hela tiden borde det ju varit som var andfådd, men hon hade fått ett bra pass, för var riktigt genomsvett, men inte trött. Tack älskling
När jag väl lugnat ner mig så kändes det mycket bättre i lungorna efter den utetiden.
Hoppas jag någon gång kan ge tillbaka det jag måste ta emot nu.

Kvällen flöt på fast lite jobbig ändå, blev TV med lite fika och sen sängen framåt halv elva.
Sammantaget en helt underbar jul med mina närmaste trots mitt liv som inte ger så mycket.

Skriver följande dagar snart, men det har bara blivit sämre med flåset.

Hoppas ni också haft en underbar jul, och hankar vi oss fram till lördag så får jag önska alla Ett Gott Nytt År.
för det gamla hade ju gärna kunnat vara bättre, hoppas det nya blir bättre.

Kram på Er.