110627 måndag
Måndag och ultraljudsröntgen på levern.
Ganska trög upp ur sängen, men måste ju ta mig ner i duschen för att inte förpesta både hus och hem, med lite dj... anamma så gick det bra att duscha.
Blev fullt upp på förmiddagen med alla sysslor man har dragit på sig, shotta, piller, frukost, inhallera, vila.
Linda skulle följa med till röntgen, måste ju ha min bil och rullstolschaufför med mig, vi skulle vara där vid 12.45.
När vi kom så konstaterade de att de inte kunde använda kontrastmedlet på en med transplanterad lunga eller med nedsatt lungfunktion, men det var inga problem för enligt läkaren så gick det lika bra att se utan kontrastet.
När jag skulle lägga mig på rygg på britsen, blev det lite stressat i andningen som vanligt.
Som tur var tog det en bra stund innan läkaren kom in, så på de 20 min. hann jag faktiskt lugna mig så jag kunde ligga ner. När han sen undersökte med scannern så tryckte han så hårt, så med allt mitt underhudsfett kändes det som han tryckte sönder alla revben.
När jag var lagom mör så kom då svaret från läkaren, och det han sa var att det inte fanns några negativa förändringar på levern sedan sist, alltså ingen spridning av dottertumörer, (metastaser). Kändes ganska skönt att höra.
Så nu blir det ett halvår till nästa röntgen, och ett halvår till efter det, finns det inget då heller så kan det vara möjligt att bli antagen på transplantationslistan, sen ska man bara vara i sån kondition vid det tillfället så man klarar av en sån operation. Får inte hända för mycket andra komplikationer på vägen dit.
När vi sedan kom hem så blev det nån timmes vila efter att 2 grillade med bröd skramlat ner.
Vaknade vid fyratiden strax innan Anki kom hem, och var helt slut, trött i hela kroppen och trögt att andas, kunde inte gå mer än 2-3 meter utan att stanna och hämta andan.
Hon började göra mat och jag satt och somnade i fåtöljen, trots att jag nyss vaknat. Hon gjorde en underbar köttgryta med ris till.
Hela kvällen var helt kass ända fram till 22-tiden då det började släppa lite, men var fruktansvärt jobbigt när jag skulle lägga mig, kunde inte somna förrän vid två-tiden. Så imorgon är det jag som ringer till mottagningen.
Nu är vi ju snart ifatt den rätta dagen igen, hoppas ni får lite matnyttigt att läsa nu.
tack alla som följer mig på bloggen, jättekul att höra. ha det underbart i sommarvärmen,
//// solkramar från stig
Ganska trög upp ur sängen, men måste ju ta mig ner i duschen för att inte förpesta både hus och hem, med lite dj... anamma så gick det bra att duscha.
Blev fullt upp på förmiddagen med alla sysslor man har dragit på sig, shotta, piller, frukost, inhallera, vila.
Linda skulle följa med till röntgen, måste ju ha min bil och rullstolschaufför med mig, vi skulle vara där vid 12.45.
När vi kom så konstaterade de att de inte kunde använda kontrastmedlet på en med transplanterad lunga eller med nedsatt lungfunktion, men det var inga problem för enligt läkaren så gick det lika bra att se utan kontrastet.
När jag skulle lägga mig på rygg på britsen, blev det lite stressat i andningen som vanligt.
Som tur var tog det en bra stund innan läkaren kom in, så på de 20 min. hann jag faktiskt lugna mig så jag kunde ligga ner. När han sen undersökte med scannern så tryckte han så hårt, så med allt mitt underhudsfett kändes det som han tryckte sönder alla revben.
När jag var lagom mör så kom då svaret från läkaren, och det han sa var att det inte fanns några negativa förändringar på levern sedan sist, alltså ingen spridning av dottertumörer, (metastaser). Kändes ganska skönt att höra.
Så nu blir det ett halvår till nästa röntgen, och ett halvår till efter det, finns det inget då heller så kan det vara möjligt att bli antagen på transplantationslistan, sen ska man bara vara i sån kondition vid det tillfället så man klarar av en sån operation. Får inte hända för mycket andra komplikationer på vägen dit.
När vi sedan kom hem så blev det nån timmes vila efter att 2 grillade med bröd skramlat ner.
Vaknade vid fyratiden strax innan Anki kom hem, och var helt slut, trött i hela kroppen och trögt att andas, kunde inte gå mer än 2-3 meter utan att stanna och hämta andan.
Hon började göra mat och jag satt och somnade i fåtöljen, trots att jag nyss vaknat. Hon gjorde en underbar köttgryta med ris till.
Hela kvällen var helt kass ända fram till 22-tiden då det började släppa lite, men var fruktansvärt jobbigt när jag skulle lägga mig, kunde inte somna förrän vid två-tiden. Så imorgon är det jag som ringer till mottagningen.
Nu är vi ju snart ifatt den rätta dagen igen, hoppas ni får lite matnyttigt att läsa nu.
tack alla som följer mig på bloggen, jättekul att höra. ha det underbart i sommarvärmen,
//// solkramar från stig
Kommentarer
Skrivit av: Christel
Kram till dig
Trackback
