110512
Idag blev det uppstigning 06.45 för att inta piller omgång 1 och 2 och lite extraluft, för tåget som skall transportera mig och Anki till kontroll av min f.d. tumör i ögat, detta sker på St:Eriks Ögonsjukhus i Stockholm.
Tåget går från Alvesta 08.34 för att vara framme vid 11.55.
Något positivt började ju redan på morgonen, när vi kom till Alvesta och Anki parkerat bilen lyft ut rullstolen, så gick hon in och köpte parkeringsbiljett, och kan ni fatta, under tiden gick jag själv med stolen bort till stationshuset, (100 meter) men det var ju kanonfint väder. Gick sen själv även fram till perrongen.
Alltid lika kul att se minerna på tågvärdarna när de ser en rullstol, har ni bokat för rullstol är första frågan, när man sen talar om att man kan gå ombord själv så faller en tung sten från deras bröst och lockar fram ett leende.
När Anki sen med ett handgrepp fäller ihop den och bär in den så bara stirrar de.
Väl på plats, så händer det inte så mycket på ett tåg, dags för pilleromgång 3, efter en timmes resa hade vi passerat Nässjö och fikatarmen började skrika, denna gång kände jag mig pigg och beslutade att följa med till Bistron som var en och en halv vagn bort.
Det blev lite lustigt, inte med andningen utan det svängde och krängde i tåget så jag blev sjösjuk och började må riktigt illa när vi kom fram, Anki köpte kaffe och fralla, sen skulle jag försöka ta mig tillbaka, detta gick bättre för nu hade de väl hittat en raksträcka kanske.
Nu tror jag däremot att mitt problem med yrsel och att det snurrar till ibland, beror på att någonting har påverkat min balansnerv, kanske bältrosen som gjort något, har nämligen aldrig i hela mitt liv varit sjösjuk eller lidit av något liknande som detta.
Lite av mitt illamående satt kvar under resten av resan, så jag försökte bara att vila men lyckas ju inte somna på tåget.
Efter att min underbara hustru/chaufför och resesällskap skjutsat runt mig i gångar och hissar på stationen så kom vi upp till utgången, nu blev det taxi till sjukhuset, och eftersom vi hade gott om tid så blev det lunch på sjukhusrestaurangen, Ärtsoppa och pannkakor. Ett besök på apoteket var också tvunget för tyvärr märkte jag igår kväll att en sort av mina viktigaste mediciner var slut, så måste få tag på dem, men som det nu blivit med fristående apotek så finns ingenting på lager längre, nej tyvärr den har vi inte hemma, men vi kan beställa, jo tack för det, men då kanske det är försent.
Anmälan, droppar i ögat och sen vänta, idag blev det extra väntan för läkaren var tvungen att sticka upp till operation en stund. När det efter nästan en timme blev dags att gå in till läkaren så tog han fram bilder på datorn där man såg att tumören var borta, bara lite missfärgning kvar, han tittade sen in i ögat, efter 5 min var undersökningen klar. Han skulle också fixa en röntgen, för att se så den inte spridit sig.
Men han var ju bra, för han tyckte synd om mig att behöva åka en hel dag med mina problem för kontrollerna, så han skulle lämna över dem till Växjö lite tidigare än normalt. Fick gå till fotografen så hon tog bilder in i ögat som de skulle skicka till Växjö.
Nu är klockan 15.00 och tåget hem går inte förrän 18.06. Hade fått reda på ett apotek som hade mina mediciner hemma, en jättesnäll sköterska hade fixat detta, så vi tog taxi dit och jag fick mina piller.
Gick därifrån till stationen för att kolla om det gick att boka om till ett tidigare tåg, men inte, det var fullt.
Vi gick ut igen i det fina vädret och funderade på vad vi skulle hitta på, inte direkt hungriga, Anki hade brist på shoppaadrenalinet så vi satt och gottade oss i solen med en glass istället.
Gick runt lite och satt lite och kollade in stressade människor på centralstationen, konstigt att inte fler dör i hjärtinfarkt.
När det började bli dags så letade vi oss fram till spåret som vårt tåg skulle gå ifrån, inga förseningar utan vi kom iväg i rätt tid.
Nu blev det till att behålla solglasögonen på och vila ett fortfarande bedövat öga och slå ihjäl 3,20 tim. innan vi var i Alvesta, 21.30 kom vi dit. Nu var jag trött i både kroppen och andningen, och pinkennödig så jag studerade vad det var för slags häck vid parkeringen, den var grön och tät iallafall, sedan åkte vi hem, och det var skönt att komma hem och lägga sig på hela ryggen en stund, innan det var dags att inta medicinerna och inhallera innan det fick bli sovdags.
Tack min underbara Anki som har varit med idag, men det gick faktiskt riktigt bra trots lunginflammation och antibiotikabehandling att klara av en så här lång dag, bara sista halvtimmen som var riktigt jobbig, (är nog allergisk mot Alvesta på kvällarna).
Hörs snart igen, kram på Er. på lördag blir det konfirmationsfest i Urshult, om kroppen vill.
Kram till Er alla,,,,,,, Stig
Tåget går från Alvesta 08.34 för att vara framme vid 11.55.
Något positivt började ju redan på morgonen, när vi kom till Alvesta och Anki parkerat bilen lyft ut rullstolen, så gick hon in och köpte parkeringsbiljett, och kan ni fatta, under tiden gick jag själv med stolen bort till stationshuset, (100 meter) men det var ju kanonfint väder. Gick sen själv även fram till perrongen.
Alltid lika kul att se minerna på tågvärdarna när de ser en rullstol, har ni bokat för rullstol är första frågan, när man sen talar om att man kan gå ombord själv så faller en tung sten från deras bröst och lockar fram ett leende.
När Anki sen med ett handgrepp fäller ihop den och bär in den så bara stirrar de.
Väl på plats, så händer det inte så mycket på ett tåg, dags för pilleromgång 3, efter en timmes resa hade vi passerat Nässjö och fikatarmen började skrika, denna gång kände jag mig pigg och beslutade att följa med till Bistron som var en och en halv vagn bort.
Det blev lite lustigt, inte med andningen utan det svängde och krängde i tåget så jag blev sjösjuk och började må riktigt illa när vi kom fram, Anki köpte kaffe och fralla, sen skulle jag försöka ta mig tillbaka, detta gick bättre för nu hade de väl hittat en raksträcka kanske.
Nu tror jag däremot att mitt problem med yrsel och att det snurrar till ibland, beror på att någonting har påverkat min balansnerv, kanske bältrosen som gjort något, har nämligen aldrig i hela mitt liv varit sjösjuk eller lidit av något liknande som detta.
Lite av mitt illamående satt kvar under resten av resan, så jag försökte bara att vila men lyckas ju inte somna på tåget.
Efter att min underbara hustru/chaufför och resesällskap skjutsat runt mig i gångar och hissar på stationen så kom vi upp till utgången, nu blev det taxi till sjukhuset, och eftersom vi hade gott om tid så blev det lunch på sjukhusrestaurangen, Ärtsoppa och pannkakor. Ett besök på apoteket var också tvunget för tyvärr märkte jag igår kväll att en sort av mina viktigaste mediciner var slut, så måste få tag på dem, men som det nu blivit med fristående apotek så finns ingenting på lager längre, nej tyvärr den har vi inte hemma, men vi kan beställa, jo tack för det, men då kanske det är försent.
Anmälan, droppar i ögat och sen vänta, idag blev det extra väntan för läkaren var tvungen att sticka upp till operation en stund. När det efter nästan en timme blev dags att gå in till läkaren så tog han fram bilder på datorn där man såg att tumören var borta, bara lite missfärgning kvar, han tittade sen in i ögat, efter 5 min var undersökningen klar. Han skulle också fixa en röntgen, för att se så den inte spridit sig.
Men han var ju bra, för han tyckte synd om mig att behöva åka en hel dag med mina problem för kontrollerna, så han skulle lämna över dem till Växjö lite tidigare än normalt. Fick gå till fotografen så hon tog bilder in i ögat som de skulle skicka till Växjö.
Nu är klockan 15.00 och tåget hem går inte förrän 18.06. Hade fått reda på ett apotek som hade mina mediciner hemma, en jättesnäll sköterska hade fixat detta, så vi tog taxi dit och jag fick mina piller.
Gick därifrån till stationen för att kolla om det gick att boka om till ett tidigare tåg, men inte, det var fullt.
Vi gick ut igen i det fina vädret och funderade på vad vi skulle hitta på, inte direkt hungriga, Anki hade brist på shoppaadrenalinet så vi satt och gottade oss i solen med en glass istället.
Gick runt lite och satt lite och kollade in stressade människor på centralstationen, konstigt att inte fler dör i hjärtinfarkt.
När det började bli dags så letade vi oss fram till spåret som vårt tåg skulle gå ifrån, inga förseningar utan vi kom iväg i rätt tid.
Nu blev det till att behålla solglasögonen på och vila ett fortfarande bedövat öga och slå ihjäl 3,20 tim. innan vi var i Alvesta, 21.30 kom vi dit. Nu var jag trött i både kroppen och andningen, och pinkennödig så jag studerade vad det var för slags häck vid parkeringen, den var grön och tät iallafall, sedan åkte vi hem, och det var skönt att komma hem och lägga sig på hela ryggen en stund, innan det var dags att inta medicinerna och inhallera innan det fick bli sovdags.
Tack min underbara Anki som har varit med idag, men det gick faktiskt riktigt bra trots lunginflammation och antibiotikabehandling att klara av en så här lång dag, bara sista halvtimmen som var riktigt jobbig, (är nog allergisk mot Alvesta på kvällarna).
Hörs snart igen, kram på Er. på lördag blir det konfirmationsfest i Urshult, om kroppen vill.
Kram till Er alla,,,,,,, Stig
Kommentarer
Trackback
