Mitt liv utan luft!

Söndag den 30/10
Idag fick man ju sova en timme extra, kändes ändå som man var vaken alldeles för tidigt av klockan att döma.
Låg och drog mig en stund innan jag tog mig upp och började med frukosten, resterande hade ju varit på fest och kom hem vid halv tre, så de fick sova lite till.

Kokade lite ägg och stekte falukorv, kaffe och te, Ellos sylta och rödbetssallad samt lite bröd och pålägg fick duga idag. Dukningen och framplockandet skötte Anki.

Blev lite trött efter frukosten, så jag fick sätta mig lite på hela ryggen. Gjorde sen lite försenat elvakaffe, och till detta svärmors äpppelkaka. När vi fikat klart skulle Anki köra Linda och hämta hennes bil, Månsan åkte med som andrepilot. Så Erik och jag slappade vidare.

Eftermiddagens inhallation satte fart på andningen, gick upp i varv för minsta lilla, kändes riktigt jobbigt att andas.
Dags för Christina att rulla hem till Kristianstad innan det blir mörkt, tack för en trevlig helg.
Blev snart middag som Anki ordnat, Jättegott, men kändes mest jobbigt att äta när andningen flåsar på. Blev till att lägga sig och försöka vila tillbaka lite lugn.

Piggnade som vanligt till lite grann innan man ska inta sängen för natten, men det är ju skönt att det känns så.
Imorgon blir det resa till röntgen.

Måndag den 31/10
Vaknade efter en kanonbra sovnatt vid 06.45 när Anki åkte till jobbet, låg och mornade mig en lång stund, tills Linda åkte till sitt jobb.
Gick ner och duschade, funkade riktigt bra, för att sedan fixa till ett par mackor till frukost, och en kopp kaffe. Mediciner och sudoko, sen blev det till att ringa serviceresor för att fixa skjuts till eftermiddagens röntgen, "du har placerats i kö, du är samtal nr. 9".

Inhalerade, och blev kanontrött av det, kröp ner i sängen en stund och vilade, samtidigt som andningen började öka i frekvens började jag frysa och krypningar i benen. Låg kvar en lång stund innan jag tvingade upp mig för att förbereda lite lunch, bilen kommer ju vid 14.20. Men orkade inte göra någonting, så det blev en näringsdryck och sockerkaka med kaffe till lunch.

När jag skulle börja klä på mig ytterkläder och skorna för att vara väl förberedd, så började andningen att öka på riktigt rejält, fick anstränga mig för att kunna slappna av och hitta lite lugn, så kom då bilen, hann inte mer än ut på trappan förrän nästa anfall kom.

Chauffören blev lite orolig när man stod och flåsade och inte fick luft, kunde efter fem-tio min. ta mig in i bilen så vi kom iväg, hade väl kommit ner i varv när vi kom fram.
Gick då från bilen och in genom dörrarna, dags för ett nytt anfall, som tur var kom min chaffis precis med en rullstol jag kunde hänga på.

Lugnat sig någorlunda, satte mig i stolen men flåsade fortfarande ganska tufft, han ville köra mig till akuten direkt, men bad honom köra till lungmottagningen istället, när vi kom dit fanns det ingen där, men då hade jag lugnat mig lite så jag bad honom köra till röntgen så fick det gå som det ville.

Han lämnade mig sedan i väntrummet tills de tog hand om mig, väl inne i röntgenrummet började det bli riktigt jobbig andning, de härliga sköterskorna försökte lugna ner mig och få mig att slappna av, de lyckades ganska bra, men när jag skulle lägga mig ner så kom stressen igen.

Då bestämde vi att avbryta och de körde mig till akuten, var jättesnälla och höll mig sällskap ända tills jag kom in i undersökningsrummet. väl där tog de koll på syresättningen som var väldigt dålig, fick syrgas, och hade även liten aning feber, satte dit en kanyl och tog prover. Anki kom direkt efter jobbet till akuten.

Fick sen träffa en läkare som lyssnade på mig och konstaterade lustiga ljud, men visste ju redan att det fanns en inflammation, han fixade till en vanlig röntgen och transport till avd. 5.

Väl på plats och med syrgas på så började man lugna sig ganska bra, Anki körde hem och hämtade mediciner som de inte hade och lite toalettgrejer, blev bättre och bättre framåt senkvällen.
Vilken dag, för bara en röntgens skull.

Nu är jag här och vad som händer kommer ni att få veta imorgon.  Kram på Er.