Mitt liv utan luft!

Fredagen den 11/11
Fredag idag, innebär att arbetsveckan går mot sitt slut för de som inte är "statsanställda" som jag.

Slappar förmiddagen med långfrukost, och sen lite sitt vid datorn för att sedan plocka i sig lite lunch, och sen blir det uteliv en stund.

Fint väder så det hände något i huvudet som sa att du måste gå ut och ta en promenad i det fina vädret, han inte stoppa anfallet förrän jag var ute, kanonskönt, gick fram och tillbaka på gatan, blev nog en 300 meter med ett antal pauser.

När jag sedan kom in så började jag faktiskt att gå runt och vifta med dammvippan, och sen gjorde jag mat tills Anki kom hem. Kändes som en bra dag idag, och det blev en bra kväll också, men har inte vant sig vid att det bara är Anki och jag hemma nuförtiden. Blir lite tyst emellanåt, även om jag är duktig på att prata.

Lördagen den 12/11
Upp i ottan "08.00" för att vara helg. Var ju tvungen till att gå upp och äta frukost när den serverades. Kände mig ganska dassig idag också, är så nästan alla dagar just nu, blir tung i andningen utan att egentligen göra någonting.

Tobias och Anna kom på förmiddagen för Anna skulle spela bowling och Tobias hjälpte Erik att skruva rallybil.
Jag gjorde inget ansträngande för jag sparade på krafterna för att kunna följa med till bowlinghallen och titta på matchen, Linda skulle ju också vara med.

Så Anki och jag åkte dit, men det var väldigt tveksamt innan eftersom jag började stressandas som vanligt när vi skulle åka. Tog tag i mig själv och bestämde att nu åker vi, gäller att ta sig ut till bilen, helst utan att stegra andningen, för när man väl satt sig och stängt dörren kommer andningen att gå upp i varv, och håller på i cirka 5 min innan man lugnat sig.

Väl framme gick det bra att ta sig ner i hallen, men det kändes jobbigare än vanligt. Satte oss vid ett bord och tittade på tjejerna, de spelade jättebra och vann matchen lätt.

Däremot när jag skulle ta mig upp för trapporna till bilen så började andningen blåsa på, kändes hela tiden som att luften inte räckte till, tog nog 15 min att ta sig upp för tre trappor och sen in i bilen, hade en massa stunder som jag kände för att ge upp och bara lägga sig ner.

Kom hem och tog lite näringsdryck och la mig på sängen en stund, då blev det mycket lugnare men långt ifrån bra. Blev sen till att titta TV och fika lite grann, Anna och Tobias hade ju åkt hem. Anki tog sig lite vin och jag höll mig till Coca Cola, för den förbannade magen vill inte vara som vanligt.

Söndagen den 13/11
Inte ens idag när det är söndag fick man känna sig bra, seg och trött i kropp och andning.
Anki fick göra frukost som vanligt, vore kul om man fått tillbaka orken som fanns för nån vecka sen, då klarade man ju att fixa till både frukost och vara lite trevlig, nu känns det bara skit, och det går ju ut över allas humör.

Frågan är vad det beror på, är det medicinbytet som de gjort eller är det kroppen som håller på att rehabilitera sig själv efter all antibiotika, eller är det kanske så att kroppen börjar ta slut av allt som händer. Fryser ju nästan hela tiden, samt värken i magen vill inte försvinna, värst efter man har ätit, då man mår illa en stund också.

Har fortfarande en liten stund på kvällen när man sitter i sin kära fåtölj och koncentrerar sig på TV-tittande eller leker lite med datorn som är bratid, där man känner att andning och stress är borta.
Ska inte gnälla för mycket, det gäller ju att anstränga sig och hitta på lite roliga saker, även om de flesta sådana kräver fysisk ansträngning.

Måndag den 14/11
Idag blev det till att stiga upp tidigt, inget snoozande, Anki kommer hem och hämtar mig strax efter åtta för att åka till mottagningen och ta de vanliga proverna och testa om jag ska ha syrgas eller inte.

När vi kom dit blev det invägning, 60,9 kg har hållit vikten uppe, bra jobbat. Sen lite stick i armen för att fylla de där fem rören, och koll av blodtrycket, 120/80, något som verkar bra.
Dags att försöka sig på ett par blås också, hyggligt bra på det ena, men ganska dåligt på det andra, men är ju maskinen som bråkar lite med oss.

Nu var det dags att träffa sköterskan som är specialist på syrgas.
Hon visade en del olika typer av tuber och kompressorer som finns, och tog en blodgas för att se hur syret i blodet låg till.

Dags för gåtest, och kolla hur mycket syresättningen sjönk vid ansträngning, fick gå fram och tillbaka i korridoren så långt jag kände att jag orkade, blev ca. 90 meter, och då hade jag sjunkit med 3 % till 89%.
Nu blev det vila en kvart och lite mer info om syrgasanvändning i hemmet, Hoppas inte det blir nödvändigt att ha det hemma, för då fick det inte användas någon typ av öppen låga i huset, inga ljus tända eller elda i öppna spisen.

Nu blev det en ny gårunda, denna gång med syrgas på sig, gick nu 70 meter längre än utan och sjönk inte någonting i syresättningen, visst gjorde det nytta.
Vi bestämde då i samråd med sköterskan att jag skulle använda syrgas när jag tränade på sjukgymnastiken, annars tyckte hon inte det behövdes i andra lägen ännu. Skönt. Eftersom det inte kändes som det gjorde så stor skillnad i vanliga vardagen.

Blev en hel del vila på eftermiddagen, men fixade lite mat tills Anki kom hem. Blev sen till att kolla Lakers match mot Djurgården på TV-n, innan det blev läggdags.

Tisdagen den 15/11
Kände mig sliten idag, gjorde de vanliga morgonsysslorna för att sedan ta och vila lite mellan halv tolv och halv ett. Gjorde lunch och sen kände jag mig kanonbra, satte mig en stund vid datorn innan serviceresor skulle dyka upp, skulle ju till träningen idag. Första gången på 3 veckor.

Gick hur bra som helst att ta sig ut till bilen idag, behövde inte ens lugna ner mig innan jag satte mig.
När jag kom till lasarettet gick jag hela sträckan 50 meter in till sjukgymnastiken med bara ett stopp, trodde nog att jag hade syrgas redan.

Träningen gick som en dans, en lugn sådan, men att syrgas verkade göra det bättre med återhämtningen var ju helt klart, behövde kortare tid mig. Klarade alla momenten och kunde till och med öka motståndet på cykeln.
Gick sen bra hela kvällen, inte ens magen spökade.

Onsdag den 16/11
Mådde kass denna morgon, blev kvar i sängen en bra stund innan jag kände tvånget av att stiga upp och äta lite och få ner medicinerna innan det blev lunch. All ork och engagemang var som bortblåst, frös och hade ont i magen hela dagen. Kan vara att man  tog i lite för mycket igår när man mådde bättre.

När Anki kom hem fixade hon till lite mat, för jag hade inte orkat göra någonting, efter maten åkte hon upp till WMS en stund och jag satte mig vid datorn.
Kunde slappna av lite mer men fortfarande jätteont i magen stundtals. Blev sängdags tidigt denna kväll.

Torsdag den 17/11
Startade upp med lite högvarv på andningen idag, men kändes som det lugnade sig efter en lång frukost och lite inhallation.
Linda kom hem och vi åt lunch tillsammans, jättekul med så trevligt sällskap. Hon hade ganska lång lunch så vi hann med att prata en bra stund innan hon var tvungen att åka och jobba igen.

Jag gick och vilade en stund, innan det var dags för att åka och träna. Träningen började bra med cyklingen som funkade kanon, men sen vet jag inte vad som tog stopp, för det blev väldigt mycket flåsande och långa pauser mellan övningarna. Jobbigt att ta sig ut till utgången även efter gympan, hade precis kommit ut när serviceresor kom, jättebra att man slapp vänta.

Blev bara det att det blev lite stressandning precis innan jag skulle sätta mig i bilen, så jag skrämde upp chauffören lite, hon undrade om hon inte skulle köra mig runt hörnet till akuten istället.
Det lugnar sig sa jag, och det gjorde det ju som vanligt, sen körde hon hem mig och väntade utanför ända tills jag kommit innanför dörren, jättesnällt gjort.

Väl inkommen så blev det till att lägga sig på sängen och lugna ner andningen, strax kom Anki hem, och då känner man sig helt värdelös när man inte kan fixa till så det är mat färdig eller iallafall på gång.
Men får väl skylla en del på sjukdomen, och inte bara på att man är lat och oengagerad.

Kvällen fortlöpte som vanligt med röven i fåtöljen och TV-n påslagen, tur att det bara är reklamen och nyheterna som är som repriser hela tiden. Finns faktiskt några program som är intressanta, inte bara tidsfördriv.
Klockan blev halv elva idag också, godnatt.

Fredagen den 18/11
Vaknade och kände mig i kanonform, duschade och åt frukost och bara njöt av stunden.
Anna ringde och undrade om hundarna kunde vara hos mig när hon var på återbesök på lasarettet, + att hon och Linda skullegöra en shoppingrunda med lunch.

Vilade lite vid tvåtiden, och när sen Anna kom och hämtade hundarna så fungerade jag inte alls bra.
Gick och la mig igen tills Anki kom hem, var fortfarande lika kass, trött, frusen, ont i kroppen och andning på topp så fort jag rörde mig.

Tog mig iallafall upp till sittande ställning vid TV-n, och tittade på när Anki kastade sig över dammtrasan, ut med mattorna , dammsuga och torka golv, städa av toaletten, när detta var klart blev det till att fixa mat, för jag satt ju som nån dj....la zombie och fick inte för mig att göra någonting.

Blev ju inte bästa fredagshumöret för varken Anki eller mig, blev tysta leken ett par timmar för två lika besvikna personer, blev bra framåt kvällen då vi pratat igenom lite saker. Anki jag älskar dig.

Känner mig som en belastning för alla, samtidigt som det är väldigt tråkigt att inte kunna följa med till affärer eller att gå ut och äta eller fika, eller bara gå ut i garaget och plocka lite, skulle kanske kunna, men så fort något kommer på tal så tar huvudet över och man blir stressad för att man tror att det ska bli jobbigt. Vet inte hur man kommer över det. Måste försöka tänka till om alla ska klara denna eviga väntan.

Lördagen den 19/11
Trögt på morgonen, brukar inte vara så, men har varit det en tid nu.
Anki är alltid morgonpigg, så där hänger man ju inte med, hon gjorde frukosten, när vi ätit och plockat av så gick hon ut för att räfsa upp de sista löven och plocka in en del blomkrukor.

Jag var ute och försökte göra henne lite sällskap, men är ju så frusen av mig så det vill inte funka med andningen alls när man spänner sig.
Gick in och kollade skidor på TV-n istället, och fixade lite fika till oss.

Vid 13.00 skulle Linda spela innebandy, så Anki åkte och tittade men jag valde att stanna hemma, dels på grund av att magen inte funkar riktigt och inte heller andningen idag.
Jag klarade av att se till så att maten var klar när Anki kom hem, och efter en stund kom även Linda, hon smakade också lite mat. Tyvärr hade de inte vunnit idag.

Blev för ovanlighetens skull lite TV-tittande på kvällen, med ost och kex, lite räkor, närmare ett halvt kilo på två personer, tillsammans med lite vitt vin till Anki och Cola till mig, trevlig kväll.
John Blund kom vid tolvtiden och pratade med oss.

Söndagen den 20/11
Steg upp och tömde strax före åtta, för att sedan snooza en halvtimme.
Blev en trappa ner och in i duschen för mig, och träningsmaskinen för Ankis del. Jag gjorde lite frukost till oss, fransk omelett och bacon, passade nog bra efter Ankis träning. Tog mina mediciner och inhallerade en stund.

Erik kom och hämtade bilen, för han var snäll nog att skifta till vinterdäck åt oss.
Jag hittade lite skidstafett på TV, smärtor i magen idag också undrar vad det är. Anki gjorde jättegod fläsksnitzel med ost emellan och kroketter till.

Problemet var att min mage ville inte äta så mycket, så det blev en liten portion. Fick sen göra 2 racerturneér till hemlighuset för att tömma. Lugnade sig i magen efter det.
Åkte sen till Anna och Tobias för att fika lite och hitta på något en söndageftermiddag, var riktigt kul och faktiskt inte så jobbigt heller.

Hemma igen vid åtta-tiden, dags för piller och inhallation innan det blev lite slapptittande på Vem kan slå Filip och Fredrik, lite nyheter tills det blev dags för sänghalmen.

Nu har man kommit igång igen, ska se om det inte kommer ifatt sig här på bloggen igen, blir lite så här när inte knoppen, kroppen och humöret är på samma bana.
Känns som att det är en jobbig period just nu, kan det vara höstmörkret och vädret.
Men vi kämpar vidare, kram på Er skriver snart igen hoppas jag ////