Mitt liv utan luft!

Måndag den 17/10
Vaknade efter en natts dålig sömn och kände mig ganska sliten i kroppen, hade kryp i benen och känt mig frusen hela natten.

Masade mig upp vid halv nio för att magen skrek efter mat, och så måste ju de där medicinerna ner vid nio-tiden ungefär. Ordnade detta och gick sedan tillbaka till sängen för att slöa en stund, bara det att jag somnade och vaknade inte förrän strax före två. Behövde nog lite sömn. Troligen den tuffa helgen som satte sina spår.

Flög mer eller mindre upp ur sängen, och började med att inhallera och plocka i mig lite eftermiddagspiller och lite energidryck, för att äta lunch nu var lite väl sent.
Däremot blev det sängbäddning och sedan till att skala potatis till middagen, skulle bli bruna bönor och falukorv.

När alla kommit hem och vi hade ätit blev jag akut trött igen, blev tvungen att lägga mig en timme på sängen, man börjar ju undra vad som försigår.
Men vid halv sju-tiden började man bli normal igen och kunde i alla fall hålla ögonen öppna resten av kvällen, även om man var lite frusen av sig.

Tisdag den 18/10
När jag vaknade denna morgon så var jag mycket bättre utsövd, efter en hel natts orubbad sömn så steg man upp vid lite i åtta och kände sig i hygglig form.
Frukost och de vanliga, sen ringa till serviceresor och beställa skjuts till träningen i eftermiddag.

Tyckte att idag tar vi det väldigt lugnt, och hittar inte på några dumheter för att ha orken kvar till träningen, så det blev lite sitt vid datorn för att skriva blogg.
Gjorde lite lunch och vilade en stund på sängen innan det var dags att bli hämtad för att åka och träna.

Träningen gick jättebra, har faktiskt ökat på både i tid och belastning i övningarna, börjar kanske väcka de små muskeltrådarna till liv igen. Men krävs fortfarande ganska lång återhämtningstid efter övningarna.
Anki kom och hämtade mig vid kvart över fyra, strax innan for det iväg ett par ambulanser och nu en polisbil, kände en oroskänsla i kroppen, visste att Linda hade körlektion på MC.

När vi sen kom hem så la jag mig en stund och vilade, innan vi skulle äta ringde telefonen och vi fick meddelande om att en nära anhörig varit med om en trafikolycka, förklarade nog min oro tidigare.

Nu var det inte lätt att försöka hålla andningen lugn resten av denna kväll, satt hela tiden med tankarna på hur det skulle gå för den drabbade personen, jag var helt knäckt hela kvällen, försökte att sova, men gick inte så bra först, men somnade till slut.

Vid 02.00 kom det ett härligt sms som berättade att det gått bättre än man kunde tro
och att läget stabiliserat sig. Nu kunde man somna på riktigt.

Onsdag den 19/10
Ny dag och nya tankar, steg upp efter en orolig natt och gick ner och duschade innan det blev frukost och medicinering. Löste lite sudoko och tog min kopp kaffe.

Gick här hemma i min ensamhet med katten och funderade givetvis ganska mycket på olyckan igår, då som ett brev på posten kom det ett samtal som berättade att läget var fortfarande bra, och att skadorna var minimala efter omständigheterna och skulle förhoppningsvis försvinna. Kändes härligt.

Nu till dagens sysslor, arbetarna i familjen hade beställt raggmunkar och fläsk till middag, det var väl något man inte gör så ofta, men det lät väldigt gott.

Fram med kokboken och kolla hur detta skulle göras, skala potatis, göra smet, sen när Erik kom hem så var jag tvungen att anlita honom som hjälp till att riva potatisen, för det var jobbigt för den klena kocken.
Sen var det bara stekning som gällde, fläsk i ena pannan och raggarmunkarna i den andra.
Resultatet blev väldigt gott.

Blev sen en hyggligt bra kväll tillsammans med Anki och Linda och lite TV, bara det att det verkar som om det har kommit tillbaka en del slem och elände igen, får nog slå en signal till läkarna och påtala detta.
Däremot håller jag uppe en bra vikt fortfarande, och blåsvärdena går en liten aning uppåt.

Torsdag den 20/10
Idag skulle vi ha en slapp dag för att orka med eftermiddagens träningsdos, hårt med två pass i veckan, särskilt när människan är lat av naturen.
Startade upp som vanligt med det vanliga förmiddagsstöket, för att sedan få lite sällskap av Linda som kom hem och åt lunch, tillsammans med mig.

Idag stod det potatis och purjolökssoppa på menyn, dags att börja direkt för ska ju åka iväg vid 15.00.
Tar ju lite längre tid för mig att utföra en del saker.
Potatisskalning, skiva dem, strimla purjon och en vanlig lök, sen passade vi på att vila medans det kokade en stund, sen mixade vi och tillsatte lite smått och gott för att koka upp det igen.

Fick det lite stressigt med att hinna med inhallationen innan bilen kom, men det gick. Väl framme vid sjukgymnastiken fick jag lite lugna ner mig tid, gick hyggligt men var jobbigare än sist, men det blir det när man inte vilat något innan, annars var syresättningen på 93 % så det var ju ok.

Linda kom och hämtade mig idag, så jag slapp sitta och vänta i en timme på serviceresor. hon hade haft körlektion så det passade ganska bra.
Nu hem för att se om det gick att äta min soppa, det smakade faktiskt gott, imponerande.
Linda skulle sen iväg och spela match i innebandy, som de vann. Så Anki och jag fick fördriva kvällen så gott det gick, var ju Robinson-såpa på TV.

Jag hade ganska mycket slem att jobba med efter träningen och en ganska stressig dag, som skulle varit lugn, men så blir det ibland. När man sen kom i säng så blev det lugnt och man somnade gott.

Nu har vi berättat lite igen, händer inte så mycket med mig just nu, så är väl inte den mest spännande läsningen att bjuda på. Känner mig ju piggare, och det är ju gott.

Sköt om Er, med facit i hand kan en sekund på fel ställe förändra hela livet. Kramar ////