121229
Lördag den 29/12
Vaknade upp till ett av det värsta dygn jag upplevt, tror jag.
Mådde illa, frös, krypvärk i hela kroppen, huvudvärk och flåsandades hela tiden utan att göra någonting.
De kom in och frågade vad man ville ha till frukost, lät ju gott. Blääää, men måste försöka, blev gröt och en knäckemacka, var tvungen att ta mig till toan med. Blev direkt tillbaka ner i sängen igen efter det. Kröp under dubbla filtar och tog mina piller, försökte somna en stund men slumrade bara korta perioder.
Undersköterskan kom in och tog febern, 37,1 är ju ingen feber men kände mig febrig och har normalt temp på 36,2 ca. Hon undrade om hon skulle ringa in sjuksköterskan men jag tyckte vi kunde vänta och se hur det blev. Låg i sängen hela förmiddagen, orkade inte någonting och mådde skit både andningen och de mentala tankarna, var detta avskedssymfonin eller.
Fick in lunchen, julkorv med senapssås och potatis, helt rätt för mig nu, åt upp allt och sen blev det vila i nån timme igen, vaknade till och kände mig faktiskt en bra bit bättre.
Anna, Tobbe och Maja kom var i stan, så de kom förbi och sa hej och lämnade några dvd-filmer, såg nog också att de inte var min bästa dag.
Började känna mig en aning bättre framåt kvällen, men passade bäst i sängen, kollade TV och lite data, men kunde inte koncentrera sig på någonting, kändes som man var mer tom i skallen än vanligt, trots det hade man huvudvärk.
Borstade tänder och nattakissade vid halv elva, fick också sängen tillrättad för den såg ut som en krigsplats. Nu började nästa lustighet.
La huvudet på kudden oh släckte lampan, trots att jag kände mig trött så fanns ingen möjlighet att somna, kunde inte slappna av i andningen och blev bara mer och mer orolig och tankarna for runt i huvudet, samtidigt som det var kryp i kroppen och huvudvärk igen.
Låg med detta elände hela natten, inte en sekunds sova förrän 06.20 då somnade jag och sov till halv nio. Nästan sju timmar alldeles själv snurrande och delvis gråtande med alla konstiga tankar, ringde givetvis på personalen som kom in och pratade och försökte hjälpa mig.
Kan tänka mig att dödsångest kan bete sig så, eller mådde jag dåligt och legat hela dan så jag kunde helt enkelt inte komma bort från tankarna. Har aldrig haft något sådant tidigare.
