120127-30
Fredag den 27/1 Vaknade på plus idag, efter en natt då jag och filten inte kom överens, den ville hela tiden ner på golvet, men jag ville ha den på mig.
Byte av pvk idag, perfekt att passa på att duscha tyckte jag och kroppen, men inte huvudet och andningen, de senare vann.
Tid hos tandhygienisten 12.30 för att rensa lite tandsten och kontroll. Blev en rullstolsutflykt till andra änden av hotellet, kollade upp alla kulvertar innan vi var där.
Anki ringde och undrade hur det stod till, och att hon kommer upp imorgon. Ny utryckning till röntgen 14.30, för kontroll så det var ok därinne, det var det enl. läkaren, men ändå funkar det inte bra.
Lagom till fikat så kom Linda och Kalle Pettersson upp och hälsade på och bjöd på godaste Jappen, de var där en bra stund, jag hittade lite skumbilar, som Kalle gillade, fick också lite saft att fika med.
Blev sen en fredagskväll som kändes ganska lik alla andra kvällar, sittande i sängen med TV-n på, få sina mediciner, kvällsfika, hälsa på nattsköterskan och sen sova. Som tur är så funkar andningen bra hela nätterna.
Lördag den 28/1 Nattömning av den nedre regionen vid 05.30, somnade om och sov till halvåtta. Antibiotika och frukostkollision även idag, den planeringen slår sällan fel, alltid kall frukost.
Låg på sängen och laddade för dusch, kändes lugn och fin i andningen, stiger upp, tar grejorna med mig in i duschen och då sätter det igång att bli panik i andningen som vanligt, står och hänger på handfatet och försöker varva ner, men det går inte så bra, tar nog tio min.
Känns sådär, då får man bara bita ihop och ta steg 1, och sen pågår det på detta viset i 10 steg ungefär med pauser emellan för att lugna ner andningen .
När man äntligen kom ut och in på rummet så satt världens snyggaste tjej där och väntade, det var Anki som suttit där i en halvtimme och väntat.
Tog nog 20 min. till innan man fått på sig kläderna, och sen en stund till efter det innan man lugnat sig så man kunde sätta sig ner och prata med henne. Hon skulle med jobbarkompisar på kulturnatt ikväll, eller pubrunda som det väl egentligen är, kul att det händer något så hon slipper sitta hemma själv, för jag bor ju på hotell.
Resten av denna dag var väldigt jobbig andningsmässigt, fick inte kontroll på luften förrän vid sovdags.
Söndag den 29/1
Lite sådär, blev tungt efter frukosten, ingen bra sovnatt men idag är det sista matningen med antibiotikan, sen åkte nålen bort.
Slöade lite på sängen, och då dyker en känning upp i dörren, det var Maud som hittat in och pratade bort lite tid, hennes man Olle bodde visst också på samma hotellavdelning, han kom in han också efter en stund.
Dags för lunch och vila middag, men det gick inte så bra, för det var jobbigt med andningen.
Vid kaffedags kom Anki upp och kollade till mig en stund, vi fikade och jag njöt av hennes närvaro. Härligt tycker jag. Fast det var envist att få lugn på andningen, så fick prata med små bokstäver. Men gjorde nog inget för hon var ju lite sliten sen gårdagens festligheter.
Men sen gick det bättre och bättre, och när Anki precis gått kom kompisen Mia in med ett stort leende och gav mig en bamsekram, det var kanonroligt, pratade om lite allt möjligt en lång stund.
Blev hyggligt bättre framåt kvällen, Linda ringde och pratade en stund, ville förstås veta hur jag mådde.
Anna skickade sms med 2 frågor, så då blev det till att ringa istället, pratar snabbare än jag skriver sms.
En trevlig dag, men dålig andningsmässigt. Trött tidigt kröp ner och somnade vid 22.30.
Måndag den 30/1
Idag skulle det bli utcheckning från hotellet, för nu var jag ju klar med antibiotikan men var ju fortfarande mycket trött, andfådd och en hel del svamp att slåss mot.
Nu var frågan bara vad man orkar med när man kommer hem, är ju ingen annan hemma på dagarna, orkar man fixa mat, så man får i sig lite näring. Återstår att se, synd att ta upp vårdplatser när man orkar stå upp.
Försökte plocka ihop mina saker efter det att läkaren tillåtit mig att gå hem, men det hände inte mycket denna dag heller, ville bara vila och sova hela tiden. Så fort jag bara rörde mig så tog luften slut. Anki kom vid 16.00 för att hämta mig, så det hon fick göra var att packa som vanligt.
Tog nog 20 min. kämpande att få på sig sina egna kläder, äntligen på plats i rullstolen för hemfärd, alltid kul att få komma hem, men tråkigt att säga hej till all trevlig personal som sköter om en.
Väl hemma gick jag från gatan och in i huset, fick pausa med hyperventilation på trappan, kunde lugna ner mig med hjälp av Anki, kom sen in och detta var nog det jobbigaste passet sen uppvaket.
Helt slut resten av kvällen. Kändes nästan som man skulle varit kvar.
Nu är jag på G med bloggen igen, får se när vi kommer ifatt, men en härlig alla hjärtans kram till alla mina bloggläsare, KRAM ///// skrivet den 13/2
Byte av pvk idag, perfekt att passa på att duscha tyckte jag och kroppen, men inte huvudet och andningen, de senare vann.
Tid hos tandhygienisten 12.30 för att rensa lite tandsten och kontroll. Blev en rullstolsutflykt till andra änden av hotellet, kollade upp alla kulvertar innan vi var där.
Anki ringde och undrade hur det stod till, och att hon kommer upp imorgon. Ny utryckning till röntgen 14.30, för kontroll så det var ok därinne, det var det enl. läkaren, men ändå funkar det inte bra.
Lagom till fikat så kom Linda och Kalle Pettersson upp och hälsade på och bjöd på godaste Jappen, de var där en bra stund, jag hittade lite skumbilar, som Kalle gillade, fick också lite saft att fika med.
Blev sen en fredagskväll som kändes ganska lik alla andra kvällar, sittande i sängen med TV-n på, få sina mediciner, kvällsfika, hälsa på nattsköterskan och sen sova. Som tur är så funkar andningen bra hela nätterna.
Lördag den 28/1 Nattömning av den nedre regionen vid 05.30, somnade om och sov till halvåtta. Antibiotika och frukostkollision även idag, den planeringen slår sällan fel, alltid kall frukost.
Låg på sängen och laddade för dusch, kändes lugn och fin i andningen, stiger upp, tar grejorna med mig in i duschen och då sätter det igång att bli panik i andningen som vanligt, står och hänger på handfatet och försöker varva ner, men det går inte så bra, tar nog tio min.
Känns sådär, då får man bara bita ihop och ta steg 1, och sen pågår det på detta viset i 10 steg ungefär med pauser emellan för att lugna ner andningen .
När man äntligen kom ut och in på rummet så satt världens snyggaste tjej där och väntade, det var Anki som suttit där i en halvtimme och väntat.
Tog nog 20 min. till innan man fått på sig kläderna, och sen en stund till efter det innan man lugnat sig så man kunde sätta sig ner och prata med henne. Hon skulle med jobbarkompisar på kulturnatt ikväll, eller pubrunda som det väl egentligen är, kul att det händer något så hon slipper sitta hemma själv, för jag bor ju på hotell.
Resten av denna dag var väldigt jobbig andningsmässigt, fick inte kontroll på luften förrän vid sovdags.
Söndag den 29/1
Lite sådär, blev tungt efter frukosten, ingen bra sovnatt men idag är det sista matningen med antibiotikan, sen åkte nålen bort.
Slöade lite på sängen, och då dyker en känning upp i dörren, det var Maud som hittat in och pratade bort lite tid, hennes man Olle bodde visst också på samma hotellavdelning, han kom in han också efter en stund.
Dags för lunch och vila middag, men det gick inte så bra, för det var jobbigt med andningen.
Vid kaffedags kom Anki upp och kollade till mig en stund, vi fikade och jag njöt av hennes närvaro. Härligt tycker jag. Fast det var envist att få lugn på andningen, så fick prata med små bokstäver. Men gjorde nog inget för hon var ju lite sliten sen gårdagens festligheter.
Men sen gick det bättre och bättre, och när Anki precis gått kom kompisen Mia in med ett stort leende och gav mig en bamsekram, det var kanonroligt, pratade om lite allt möjligt en lång stund.
Blev hyggligt bättre framåt kvällen, Linda ringde och pratade en stund, ville förstås veta hur jag mådde.
Anna skickade sms med 2 frågor, så då blev det till att ringa istället, pratar snabbare än jag skriver sms.
En trevlig dag, men dålig andningsmässigt. Trött tidigt kröp ner och somnade vid 22.30.
Måndag den 30/1
Idag skulle det bli utcheckning från hotellet, för nu var jag ju klar med antibiotikan men var ju fortfarande mycket trött, andfådd och en hel del svamp att slåss mot.
Nu var frågan bara vad man orkar med när man kommer hem, är ju ingen annan hemma på dagarna, orkar man fixa mat, så man får i sig lite näring. Återstår att se, synd att ta upp vårdplatser när man orkar stå upp.
Försökte plocka ihop mina saker efter det att läkaren tillåtit mig att gå hem, men det hände inte mycket denna dag heller, ville bara vila och sova hela tiden. Så fort jag bara rörde mig så tog luften slut. Anki kom vid 16.00 för att hämta mig, så det hon fick göra var att packa som vanligt.
Tog nog 20 min. kämpande att få på sig sina egna kläder, äntligen på plats i rullstolen för hemfärd, alltid kul att få komma hem, men tråkigt att säga hej till all trevlig personal som sköter om en.
Väl hemma gick jag från gatan och in i huset, fick pausa med hyperventilation på trappan, kunde lugna ner mig med hjälp av Anki, kom sen in och detta var nog det jobbigaste passet sen uppvaket.
Helt slut resten av kvällen. Kändes nästan som man skulle varit kvar.
Nu är jag på G med bloggen igen, får se när vi kommer ifatt, men en härlig alla hjärtans kram till alla mina bloggläsare, KRAM ///// skrivet den 13/2
Kommentarer
Trackback
