131125-131202
Måndag den 25/11
En riktig skitmorgon, blev väckt redan vid sjutiden, supertrött, visste inte vad jag var bara. Fick upp ögonen till slut och kunde lugna ner mig, vet inte vad som flugit i den normalt lugnaste sköterskan jag brukar ha. Hon ville skynda sig så vi var klara innan ronden tycke hon.
Problemet blev tvärt om med oro och tidspress så jag fick ta en morfinare direkt, inhalera, äta piller och så kom frukosten med varm gröt och varmt kaffe samtidigt som läkaren steg in genom dörren.
Hade väl bara det att jag krävt mer morfin och varit lite i oordning med magen i två dagar att berätta.
Hon tyckte då att hon skulle sätta in morfin två gånger om dagen, 09.00 och 15.00 permanent.
När hon var klar blev det värmning av frukosten och sen äta och vila, vaknade vid 11.00 men hade fortfarande ont i bröstet och vänster sida när jag andades in. Ytterligare en dos enl. sköterskan.
Mita var uppe på snabbvisit för jag var inte i form just då. Hon hade varit på kyrkogården för pappa skulle fyllt 83 år idag.
Lunchdags och sen slappade jag hela eftermiddagen, var sen dags för första permanenta morfindosen vid 15.00.
Kaffe, sova en stund och sen kvällsmat, mådde bra en mindre stund för att sedan börja känna mig hygglig i kroppen.
Tröttheten kom tidigt, så jag kröp ner vid halv elva ungefär, och somnade ganska omgående.
En riktig skitdag, så nu hoppas vi på en bra dag i morgon.
Tisdag den 26/11
Vaknade lugn och behärskad med en skön känsla, låg och slappade, väntande på provtagningen som skulle tas innan frukost. Inhalerade så länge, tog sen proverna och fick frukost och piller.
Därefter var det dags för morfinen och sen piggnade man till, mådde bra hela förmiddagen, och skötte magen riktigt.
Efter lunch hade jag lite funderingstid, liksom trötthetstid. Linda ringde på väg hem ifrån Älmhult för att ta sig till Willys och leverera julstjärnor och hyacinter som det är drag efter just nu. Vi pratade nog en halvtimme.
När jag lagt ner telefonen så kom svärmor Karin och hälsade på, hon skulle ut till Öjaby och Anna.
Men tog genvägen över Birka först, då fick hon ju se hur man tankade morfin innan hon åkte.
Blev pannkakor till kvällsmat, sen skriva blogg och lyssnatitta på tv, kan ju tre saker samtidigt.
Anna ringde också och undrade hur det var.
En pigg och mycket bra dag har passerat, såna hoppas vi på mer av.
God Natt och stora kramar rullar på din kind…..
Onsdag den 27/11
Vaknade vid fyra av att syrgasmasken hade smitit sin väg, men samtidigt kom sköterskan och satte dit den, hade lossnat även i skarven.
Lugn och skön start på dagen vid åttatiden med det vanliga samt morfindosen som numera tillhör standarden, hade fått ny antibiotika för den tidigare var nog inte så passande, för Crp:t hade gått upp till 140 nu.
Blev sen storstädning på mitt rum och adventsstjärna samt krans fick man upphängt i fönstret.
Klockan tolv kom det lunch och sen tänkte jag mig en vilopaus, men det blev jobbigt redan i slutfasen av lunchen, så vid kl. ett bad jag om morfinet lite tidigare.
Slappnade av efter det, och kunde somna till på riktigt, sov en hel timme, jätteskönt sen.
Samtidigt som maten kom in, ringde Anki och undrade hur jag mådde och om de sagt något.
Jo då, crp,et hade ju stegrat och antibiotikan hjälpte alltså inte.
Tänkte mig lite skidskytte på tv-n men fem minuter innan start bestämde de att de inte kunde åka för vindarnas skull, blåste visst storm.
Så det blev de vanliga såporna som vanligt, kvällssysslorna med tillägg för morfin inför natten intogs tillsammans med kaffe och glass med banan.
God Natt och sov gott, Kramizar till er alla..
Torsdag den 28/11
Doktorn gick ronden, crp hade inte ändrat sig så de tog nya prover till torsdag.
Blev frukost och inhalation med en burk piller som efterrätt, får också i mig min morfin dos så nu blir det morgontvätt.
Vilade mig under förmiddagen för att få lunch i magen, vid tolvtiden.
Låg sen och läste lite biltidningar fram till kafferasten, mådde bra, ganska seg i huvudet och ögonen. Så jag fick en morfin till för att kunna slappna av med andningen och oron.
Kände mig mycket piggare framåt kvällen när alla lämnat rummet, kollade in Tv-n och datorn, skidorna eller Candy Crussie.
Fredag den 29/11
Vaknade efter en delvis orolig natt med nattkiss och lite svårt att somna om, fick in min medicin och inhalation för att få igång lungor och övriga komponenter, med frukost och dylikt.
Låg och degade en timme innan det började röra sig i rummet, när detta var klart så började sköterskorna få ordning på mig och min slitna kropp, sen vilade man upp sig det bästa man kunde.
Blev bara slappa och titta på skidor hela eftermiddagen. Svenskorna var ju duktiga.
Pratade lite med Linda i telefon när hon var på väg hem från jobbet.
Det blåste ju ganska bra på vägarna så skåpbilarna var lite vingliga. Kvällen började med kvällsmat och sen mådde man ganska gott när man satt i sängen och slölyssnade på nyheterna.
Med hjälp av morfindoser morgon och kväll så fungerar man riktigt bra.
Lördag den 30/11
Sätter vi igång igen. En tung och seg förmiddag som ska startas upp nu vid halv åtta, mycket att göra men ingen att skicka. Inhalationen på plats, och pillerna på bordet. Så kommer de med frukosten och bara att stoppa in så mycket det går.
Efter frukosten började det bli lite vilda västern i magen och slöhet, fick vika ihop sig lite för att slappna av. Under tiden fick cowboysen jaga ihop det onda så vi kunde kasta ut det.
Efter fem minuter var det fixat så man började rätta till sig.
Vilade en stund för att slappna av i andningen och ev. huvudvärk. När jag sen vaknade var det dags att besöka toaletten och dess sysslor. Fick en dos med morfin för att kunna slappna av en stund.
Söndag den 1/12
Idag var det 1:a advent och skyltsöndag i denna stad.
Jag vaknade inte till min bästa morgon kunde tro det varit fest hela natten, fast det visste jag att det inte varit.
Andningen kändes som den fungerade avigt på helt fel ställe och illamåendet gungande lite likt gotlandsfärjan.
Efter lunch kom Tobbe, Anna, och Maja in och tittade till hur jag mådde. Då piggnade man till vilket man alltid gör när denna lilla solstråle dyker upp på arenan. När de skulle åka kom Peter upp för att göra mig sällskap en stund medans jag åt upp min gröt och berättade att det varit en bra dag bara man får i sig sin morfin.
Dags att redovisa för några dagar. Skrivet den 8/12, kram på Er och må gott.
