Mitt liv utan luft!

Tisdag den 5/2

 Upp med tuppen vid klockan sju, för vid nio skulle lättvårdsambulansen hämta mig och Anki för resa till Lund och besked angående uppsättning på väntelistan för ny operation.

Så ringer de från ambulansservice vid åtta och frågar om de ska hämta mig i hemmet, vilket verkade lustigt enligt dem, men då kommer den vid tio svarade hon, men den är ju beställd till nio sa jag, men det hade ingen betydelse tyckte hon. För att man kanske behövde äta lite innan besöken som började vid 12.30 tog de ingen hänsyn till.

Strax före tio kom den och sen när han kopplat över lite syrgas och jag satt mig på båren och vi kom på plats i bilen så bar det av.

Ganska moddigt på vägarna men han stod på bra, så vi var framme kvart över tolv, så någon mat blev det inte före träffen med sjukgymnasten för spirometritest. Direkt efter det till läkaren.

Vi satte oss och hon började fråga hur jag mådde och lite andra värden som hon fått in efter sista provtagningen som de tog igår.

Efter en stund var jag tvungen att fråga, blir det någon operation eller ej.

När hon då kom med svaret att utredningen hade tagit beslut om att det var för stora risker att göra en så stor operation, sammantaget fanns det lite för mycket små problem med olika organ och min vikt, muskelmassa, bakterierna som blivit resistenta skulle efter en tid ta sig till de nya lungorna, och förstöra även dem. Samtidigt fanns ju maligt melanom med risk att kunna ta fart.

Jag blev helt uppgiven och rasade nästan ihop mentalt, och tårarna kom stora som krokodiltårar, och tankarna cirklade bara om hur gör man nu för att slippa leva på dessa premisser resten av min tid, blev många tankar på att ta många av vissa tabletter samtidigt snurrade i huvudet, samtidigt som man ändå var lite förberedd på detta besked.

Efter en timmes samtal så var det dags att åka hemåt igen, inpackad i ambulansen så drog vi mot Växjö. Där blev det ingen vilotid för allt snurrade i huvudet, och tårarna kom lite till och från.

Som tur var fixade Anki alla SMS och telefonsamtal som kom och samtidigt försöka nå barnen så de fick reda på det innan nån klant har skrivit på facebook så hela världen får reda på det.

När vi kom hem var man helt slut i alla ändar, så det blev lite vila innan Anki fixat till en jättegod köttfärspaj till kvällsmat.

Anna, Tobbe och Maja samt Linda och Erik var hemma en stund, och Peter hörde av sig via telefon.

Kopplade bort lite av tankarna framför TV-n innan det blev till att krypa ner under täcket och försöka sova.