130109
Onsdag den 9/1
Dags för Lundaresan, steg upp vid 07.00 för att hinna bli klar tills de skulle komma och hämta mig, de hade visserligen inte gett någon tid men mellan halv tio och tio kändes rätt eftersom vi skulle vara i Lund vid 13.00.
När jag varit på toa vid tio i nio och ska sätta mig på sängen för att ta mina piller och inhallera, ställer mig och hänger på gåvagnen en stund innan jag lugnat andningen.
Då säger sköterskan som skulle hjälpa mig att packa mina saker, nu kommer ambulansen, och in störtar två sköterskor till och börjar fråga hela tiden vad jag ska ha med mig och vilken väska de ska ta, jag står hängande och hyperventilerar, får inte luft men ska ändå svara på deras frågor, blir ännu mer stressad när ytterligare en sköterska och ambulansföraren kommer in i rummet. Allt är ju av välmening men beror ju på okunskap om min sjukdom.
Då reagerar en sköterska och säger att nu får ni gå ut tills han lugnat sig, hon masserar mig på ryggen och pratar lugnande med mig, efter en lång stund när man kallsvettats och börjar bli varm igen så lugnar det sig lite, efter ytterligare 10 min. så säger ambulanskillen, ta det lugnt bara jag har all tid i världen, hade inget annat att göra så jag körde hit, han sätter sig och tar en kopp kaffe och en sköterska plockar ihop mina saker.
Då kommer lugnet tillbaka, sätter mig på båren och tar mina piller och inhallationen, svarar på vad som ska med, sen är det lugnt ut till bilen och hela vägen ner till Lund.
Han står på ganska bra, kör över Ljungby och vi är ändå uppe på avd. vid 12.00. hade nog behövt tända blåljusen vid vissa tillfällen om radarn varit där.
Inte utan att man börjar bli kändis i Lund, när vi kommer in så hör man hej Stig kul att se dig, nästan alla kommer in på rummet och pratar en stund sen och hälsar en välkommen och frågar om man vill ha något.
Är inte sugen på mat, så ber om lite kaffe och kex. Lägger mig sen och vilar en timme tills de kommer och vill ha lite prover och kontroller och vikt. Sätter en nål i armen för att kunna ta mer prover och ge lite kontrast vid morgondagens röntgen.
Är sen slappartid med fika och kvällsmat och sen ska det bli duschning vid 20.00. Får som vanligt lite panik inför detta trauma, men hon som hjälpte mig ikväll var helt suverän på att ta det lugnt och samtidigt hela tiden mana på mig att ta det lugnt och slappna av, duschen funkade jättebra.
Blev sen att krypa ner under filten och kolla lite mästerkock och lite facebook. Somnade nog ändå inte förrän tolv, skulle ju sova tidigt ikväll inför röntgen.
