Mitt liv utan luft!

Onsdag den 23/1

Var lite seg och ovän med magen, tog extra lång tid att komma igång denna dagen. Låg fortfarande kvar i sängen vid halv elva när sjukgymnasterna kom in och tyckte att vi skulle testa hur det funkade att gå i trappor.  Vi bestämde att de kom tillbaka vid kvart över elva så kanske jag var redo.

 

Jag var klar när de kom, men andningen var långt ifrån den bästa idag, gick inte att få ner flåset utan fick jobba hela tiden med att få luft, men vi provar tyckte jag. De fixade till så syrgasen hamnade på rullstolen och sen körde de boet mig en bit för att komma till trappan. Nio steg.

 

Satt länge och försökte varva ner, gick sådär, sen tog jag fram kraften och gick sakta alla nio stegen upp, när jag kom upp var andningen på topp men ändå inte panik, tog nog fem minuter innan den var tillbaka som tidigare. Gick sen ner igen, och det räckte för denna gången tyckte de.

 

När vi kom tillbaka till rummet så konstaterade de att ta mig in i huset hemma är nog precis vad jag klarar, 7 steg och sex meter gång från gatan.

 

Så att ta sig ner i källaren för dusch och sen duscha och därefter ta sig upp för trappan där, som har tretton steg skulle bli för jobbigt för mig, eller förbruka för mycket energi. Så nu får man väl lukta lite illa en tid, haha.

 

Fick också besked om att det blir hemgång på onsdag eftermiddag, kommer att testa om det funkar hemma torsdag-fredag, om inte, så har jag min plats kvar på Evelid för fortsatt uppbyggnad av kropp och vikt.

 

Efter lunch kom En sköterska från lungmottagningen och vi provade ut en mobil koncentrator, så man kan åka iväg någonstans om man skulle orka det. Syrgastuberna varar bara 2 timmar/st så en dagsutflykt innebär att man får fylla bilen med sådana för att kunna åka någonstans.

 

Denna maskinen klarar sex timmar utan laddning, sen krävs ett eluttag, vilket oftast finns hemma hos alla, eller går det att ladda den i cigguttaget i bilen.

Tog ett par timmar att fixa till den så den var inställd för mig, och sedan tog han en blodgas för att titta hur jag låg till syremässigt.

 

Ringde senare och talade om för mig att syret kunde varit bättre, så nu skulle jag höja en halvliter/min till totalt 1,5 i vila, och 2-3 vid ansträngning.

 

Vilade sen en stund för efter denna eftermiddag var jag trött.

Piggnade till framåt kvällen, och den rullade på som vanligt, sovdags vid halv tolv.

 

Torsdag den 24/1

Började dagen riktigt kass, frös och ont i kroppen, inget gott och äta frukost men tryckte ner lite yoggi. Efter det så somnade jag till en stund för att sedan känna mig aningen bättre.

 

Något var inte bra för allt var jobbigt och trögt, vad är det nu? Ringde till lungmottagningen och bad dem ringa mig. Under tiden så kom sköterskan här på boendet in och berättade att enligt proverna så hade crp, snabbbsänkan gått upp till 23, vilket innebar att någon sorts infektion kunde vara på gång.

 

Kom upp och fick på mig kläderna vid 12-tiden för att kunna gå ut och äta, gick hyggligt men riktigt jobbigt. Efter maten kom Anna och Maja på en snabbvisit, de hade haft ärende till staden. Kul med den där lilla prinsessan och även den stora.

 

Gick sen och la mig och sov två timmar, sen kände jag mig lite bättre.

Anki kom vid halv sex så jag fick jättebra sällskap till kvällsmaten, hon såg direkt på mig att det inte var så bra som det varit en tid nu. Hon tyckte också att det var konstigt att de inte gjorde något åt den eventuella infektionen, så det inte blir lika dåligt som det har blivit tidigare när man gått för länge.

 

Kvällen blev lite bättre, satt ute i dagrummet och kollade TV tills klockan var halv tio, sen blev det rummet och mediciner innan man kröp under filten och spelade lite data. Somnade vid halv tolv.

 

Tack och hej, kommer mer snart, kram