130719-130720
Fredag den 19/7
Morgonen startar med en känsla av illamående även idag, ber att få en tablett och somnar en stund till. Vid halv åtta kommer de in och vill ta prov på Pk-värdet, sen dröjer det 40 min. innan frukosten kommer, äter inte så mycket men ändå ganska bra tycker jag.
Hängig och mycket slemhosta hela tiden, tar alla mina krafter, som inte är så många visserligen, men de små jag hade. Försökte sova lite men gick inte, så framåt lunch var jag helt slut och tung i andningen. Efter lunch och lite vila blev det plötsligt bättre eller var det för att svärmor Karin kom på besök som jag rättade till mig en aning.
Eftermiddagen och kvällen blev ganska jobbiga men ändå lite bättringskänsla, blev tacos till kvällsmat och jag åt upp en stor mjukisbrödare full, sängläge ganska snart efter att medicinerna var svalda.
Kunde däremot inte somna för det körde i magen och huvudvärk.
Lördag den 20/7
Nu kom den !!!!
Hade snurrat hela natten i sängen och vaknade precis genomsvett och med fruktansvärd magvärk och mådde illa. Ända läget var ihopkrupen i fosterställning där det kändes minst ont.
Bad om lite yoggi för det skulle kunna vara det ända som gick ner.
Gick inte, smuttade på lite vatten och direkt började man hosta och harkla upp slem och saliv, klarade inte att lyfta huvudet från kudden allt kändes hemskt med värk överallt och svettningar samtidigt som man frös under två filtar och ett lakan, rörde man sig så började kräkningarna direkt, men fanns ju inget som kunde komma upp.
De tog febern 37,8 jag brukar ha runt 36,5 och blodtrycket var 100/60 lite lågt, syret på 87 % och fruktansvärd värk längst ner i högra lungan om man rörde sig. Bara låg helt passiv i min bästaställning och väntade på att något skulle ske, + eller minus bara jag slapp detta he…l……te.
Sköterskorna kom och gick med olika ideér om att dricka eller äta något. Kände bara mig helt slut, insnurrad i kudde och filt försökte jag somna, men gick inte, fick både morfin och illamåendepiller direkt i nålen men inget hjälpte, omöjligt att få ner mina piller och att inhallera.
Lunchen var ingen idé att ställa in, mådde ändå mer illa och klöktes av bara lukten så jag låg där som en hög och tyckte synd om mig själv.
Fanns inte ens en möjlighet att ta telefonen när den ringde, klarade precis att använda pinkflaskan, för med mycket mod så kunde man vrida sig lite men då började jag må tjyvis direkt, slappna av i ena änden och håll emot i den andra, inte så lätt för en kille.
Bad personalen att de skulle ringa till Anna eller Linda och säga hur det var eftersom jag inte svarade, så fick de meddela vidare.
Vid halv fem kom det en läkare och tryckte lite på magen och sa att de skulle sätta dropp eftersom jag inte får i mig varken vatten eller mat.
Fortfarande samma läge som det varit hela dagen, blev bara värre och värre kändes det som, vid halv nio kom en sköterska med kvällspillerna och ett glas filmjölk, hon matade mig med en sked fil och ett piller, till slut hade jag ju fått i mig medicinen.
Kopplade på droppet så det fick gå över natten, fortfarande i liggställning utan att kunna röra sig för då gurglade det till med en gång. Halv tre på natten var det bara tvunget att ta sig på något sätt till toa för att tömma magen, om de nu fanns något, men det blev klart skönare efter en halvtimmes arbete för magen så något var det. Tillbaka till sängen pustande frysande och fortfarande illamående.
En av de värsta dagar i detta livet.
En ny dag kanske dyker upp imorgon, ja det vet ni ju, för annars hade detta inte blivit skrivet.
Kram på alla, hörs snart igen.
