130721-130722

Söndag den 21/7

Efter nattens toabesök somnade jag faktiskt till någon timme, men vaknade vid sextiden med svettningar och illamående, men med känsla av att det var tomt i magen och inte så mycket för att kräkas. Fick vid sextiden in lite filmjölk till, låg alldeles stilla och tog några skedar.

 

Intog fosterställningen och slumrade till en stund även om andningen var väldigt tung tack vare att jag sovit så dåligt.

 

Vid halv åtta kom de och skulle ta feber och blodtryck, när jag vände mig till rygg så började det köra på i kräktarmen, hostade och harklade upp lite fil och slem, känns skönt efter en stund när man lugnat sig lite, då kunde de passa på att ta kontrollerna.

 

Fick vila en stund innan de kom och skulle ta Pk-prov, samma sak igen när jag försökte vända mig, fram med påsen men hon försökte ändå sticka, men gick inte så bra eftersom jag inte kunde slappna av, inget blod men jag fick ett nytt blåmärke, fick komma tillbaka senare sa jag.

 

Krupit ihop igen och kände mig lite gosig, frusen och varm samtidigt, men försvann fort när de kommer och frågar vad jag vill dricka till frukost, försök inte komma in med någon frukost för då kräks jag på dig sa jag.

Ett glas fil kan du få ta in, så kanske jag lyckas få i mig något.

 

10 minuter senare kommer de med inhallation och 17 piller i en burk samt en spruta, jag blundar stenhårt och tycker att nu åker vi till andra sidan, orkar inte vara här längre. Ni måste ju fatta att jag inte klarar alla dessa saker när jag kräks så fort jag rör mig.

 

Men inte, för efter en halvtimme kommer en ny sköterska med antibiotikan som ska kopplas in, ja just det, nu funkar inte nålen i armen utan det måste sättas en ny.

 

Jag försöker klara mig utan att hosta eller kräkas medan hon sätter dit den.

Efter ett par försök så går det, på med antibiotikan och sen tvingar jag i mig piller blandat med filmjölken och gör ett nytt försök att få vila en halvtimme tills det piper klart.

 

Fick sen sova en timme till lunchen kom, kände mig lite piggare nu, kunde faktiskt halvsitta utan att kräkpåsen skulle fram, kollade lite på maten, en bit kött och lite gele sen blev det inte mer, tog en tallrik fil istället.

 

Gick sedan ganska bra att sitta upp en stund, kändes som något hänt med illamåendet eller hade pillerna och filen börjat verka. Slöade en stund och tog sen på mig lite kläder och satt upp i sängen.

Blev kaffedags, så jag provade vad som hände om man drack lite kaffe, gick bra.

 

Så helt plötsligt stod det två solbrända damer i dörren och sa hej och jag fick lite kramar, jättehärligt, det var min älskade Anki och hennes väninna Christina som kommit hem efter semester och rallyjobb.

 

De berättade lite kort om vad som hänt på tävlingen och att det hade varit kul, och jag berättade om min kuliga gårdag och förmiddagen idag.

Eftersom de kört direkt upp till mig så skulle de dra vidare till Anna och Tobbe där de beställt mat.

Var kanonskönt att se dem igen även om det bara gått en och en halv vecka sen de åkte.

 

Eftermiddag och kväll rullade på med lite jobbig andning och magknip emellanåt, somnade vid halv tolv.

 

 

Måndag den 22/7

Svärsonen Erik fyller år idag, Grattis.

 

Idag kändes det mer som en vanlig dag när man vaknade efter en dålig natt. De satte ju dit dropp för att det skulle hjälpa lite till med vätskan, men apparaten larmade ju en gång i timmen för att det blev stopp i flödet, vid halv fyra bad jag att de skulle ta bort den, sen blev det sova tills halvåtta.

 

Denna dagen gick som vanligt med lite hög andning men annars en hel del mer energi i kroppen, åt upp hela frukosten och lunchen. Läkaren ville att jag skulle röntgas idag eftersom jag hade haft väldigt ont i nedre halvan av högerlungan i helgen.

 

Efter kvällsmaten kom Anna, Tobbe, Maja och Anki upp och hälsade på, full fart på den lilla hönan.

Fanns mycket intressant som hon hittade på golvet.

De åkte sen ut till Skogstorp för att fira Erik på födelsedagen, och jag kollade in lite fotboll och James Bond innan tandborsten och kudden blev för intressanta. För då var klockan tolv.

 

Nu blir det inte mer förrän imorgon, synd Sverige.

Vi gråter en skvätt och tycker synd om tjejerna.  Kram på Er för idag

Skrivet den 24/7 kl. 22.20


Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara info?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Meddelande:

Trackback
RSS 2.0