Mitt liv utan luft!

Torsdag den 6/6

Nationaldagen idag, så idag är man ledig. Inte riktigt, för det började med provtagning på 

morgonen och lite kontroller, Värdena var bra sa läkarna när de gick ronden, och då blev det frågan om hemgång i morgon, funkar det så ok.

Jag var ju också lite nyfiken på nya lägenheten så det gjorde väl att jag hade extra lust att komma hem.

 

Dagen funkade hyggligt bra med mat och dryck, andningen höll sig också i den lugnare avdelningen.

Eftermiddag och kväll gick bra utan för mycket nationalfirande, inte ens ett glas bubbel bjöd Landstinget på.

 

Frampå kvällen blev det Tv och fika innan tandborsten startade igång, och då var det bäst att hänga på den. Kröp ner med goda tankar om hemgång och spelade lite Candy Crash innan man somnade vid halv tolv tiden.

 

Fredag den 7/6

Mycket slem var det första som ville upp nu på morgonen, men var löst och därmed lätt att hosta upp. Inhallation och frukost i rätt tid så gick man igång på ett bra sätt.

 

Tvättade av sig lite nattalukt och tog på egna kläder, slappade på sängen i väntan på ronden, och vad de hade att säga om hemresa. När de kom och sa att enligt deras åsikt så var det ok att åka hem, värdena var ok, crp på 8 och inget annat att antyda heller, bara min kommentar om att ett par dagar efter slutmedicinering så brukar det bli återfall oftast, men vi testar tyckte jag också.

 

Bestämdes att Anki skulle hämta mig vid tre-tiden, så blev till att ligga och vila sig i bästa form för resan ända till Öjaby och nya lägenheten.

Blev lunch och lite papper från sköterskan och ny medicinlista och så dags för fika innan de kom, ja just de, för Anna var också med.

 

Gick hur bra och lugnt som helst ut till bilen, hela resan kändes spännande eftersom jag aldrig sett nya lägenheten innan. Lite uppvarvning precis efter jag stigit ur bilen men lugnade sig snabbt.

Inga trappor bara att köra rullstolen rakt in i hallen, satt där och varvade ner en stund.

 

Efter tio minuter bara tyckte jag att detta kändes helt otroligt perfekt, Anki hade fått till det kanonbra även om det var mycket jobb kvar för henne innan detta blir helt klart. Men är inte tvunget att vara klart med en gång.

 

Dags för första fikan på altanen med kvällssolen som värmde en hel del. Kände mig väldigt stolt över min Anki och barn, barnbarn och svärsöner, Tack, jag älskar Er mest av allt.

 

Kinamat på kvällen och lite kvällsprat innan de åkte och sen satt man en stund i fåtöljen medan Anki var i huset och hämtade mer lådor.

Jag kröp ner i sängen ohhh egna sängen och njöt av situationen, detta blir jättebra.

Somnade vid halv tolv.

 

Lördagen den 8/6

Lillebrors födelsedag och prinsessan Madelenes bröllopsdag.

Inget av detta brydde sig min kropp om nu på morgonen, inget sugen på frukost utan var bara trött, fick i mig mina piller, ett glas mjölk och lite yoggi.

 

Linda kom in och undrade hur jag mådde, sen hjälpte hon mig med en macka och lite mer piller innan hon och Anki skulle ner till huset och hämta grejor. Jag tog mig sen en timmes vila innan jag fick på mig kläderna och tvättat av mig. Var inte riktigt i form, men kan kanske bli bättre hoppas vi.

 

Satt vid datorn medan Anki gjorde mat till hela gänget som nu kommit med Anna och Tobbes saker från Uthövdan, så nu skall det in i vårt gamla hus. De har nämligen köpt det om det skulle vara någon som missat detta.

 

Efter maten åkte alla iväg och jag gick och vilade med resultatet, somnade och sov en timme. Vaknade när Anki kom tillbaka och klockan blivit sju. Försökte få i mig så mycket dricka som bara gick, för hade slarvat med vätska idag kändes det som.

 

När klockan blivit nio så var andningen tung, jag bad om lite kaffe för hade missat detta hela dagen och kände att det saknades eftersom även huvudvärken hade börjat komma igång.

Fikat klart, då fick det bli sängen för nu kändes det värk i alla leder och frusen, samt illamående.

 

Söndagen den 9/6

Morgonen ville inte komma idag, låg och vände och vred mig en gång i timmen och klockan kom inte framåt, trött var jag men kunde inte somna för huvudvärk och illamående med mycket slem och svårt värre att få luft.

 

När klockan blev åtta var det dags för toan, tog mig dit med mycket hög andning och satte mig, blev båda delarna som skulle ut, tar på andningen att utföra detta, men när jag vänt mig om och tagit papper för att torka mig och det var gjort så brakade det loss i andningen, hyperventilering på högsta nivå.

 

Försökte, försökte att slappna av men helt omöjligt, bara flåsade på utan någon bättring, kröp ner på golvet och hängde mot badkaret och toastolen, kämpade mellan att leva vidare eller dö, men det sista kunde jag ju inte för hur jobbigt det än var så kämpade muskulatur och hjärna emot, och jag visste inte hur man skulle klara sig ur detta, har bara hänt någon gång tidigare.

 

Anki var och försökte lugna mig och få upp mig i rullstolen för att köra in mig till sängen, men jag vågade inte eller orkade resa mig från golvet, hårt golv frusen och mådde väldigt illa nu också.

Efter två timmars andningsproblem och runtkrypande på toagolvet fick Anki mig äntligen till rullstolen och kunde köra in mig till sängen.

 

Satt nu i stolen och försökte varva ner innan jag vågade flytta mig igen, efter en stund ställde jag mig upp och hängde på min favoritbyrå.

 

Gjorde att jag slappnade av lite till, men slappnade även av på andra ställen så jag valde barnbarnet Majas sätt och blev en klump i kalsongen, så var man tvungen att be om hjälp för detta som då framkallade en ny superandning ytterligare en stund. När Anki hjälpt mig så kröp jag ner under täcket och där tillbringades resten av dagen. Frös, slumrade till, kallsvettades om vartannat.

 

Lyckades under dagen få i mig ganska mycket vätska för att få tillbaka balansen, men efter varje drick så började illamåendet, huvudvärk hade också kommit efter den ansträngda förmiddagen.

 

Låg i framstupa sidoläge hela dagen, fick i mig lite yoggi och mjölk och vatten, men mina morgonpiller fick jag inte ner förrän vid fyra på eftermiddagen. Kände mig helt hjälplös och på lasarettet hade man ju inte mer medikament än hemma, och en söndag finns inga läkare som kan med mig, så det blir bara mer stressat då.

 

Somnade sen vid tiotiden av ren utmattning.

Kram på Er så får vi se vad som hände sen.