131116-131117
Lördag den 16/11
Morgonen och morgonsysslorna gick bättre idag än igår. Kände mig skönt pigg när man låg och slappade på sängen väntande på lite elva kaffe.
Efter kaffet slumrade jag till en halvtimme, sen blev det lunch. Så började det smärta lite i bröstet idag också, kröp ihop och slappnade av. Samtidigt började det köra i magen, till toan kändes bäst just nu. Bra tempo på personalen, skönt.
Tillbaka i sängen med jobbig andning och lite halvpanik, sa till att jag måste ha medicin och att de höjde syrgasen nån liter, pustade och päste tills sköterskan fått in en dos morfin så lugnade det sig inom fem minuter.
Somnade sedan till, men jag tyckte jag sovit länge men blev visst bara en halvtimma, men mådde jättebra när jag vaknade. Blev en bra kväll med TV och data samt marängswisse och kaffe till kvällskaffet.
Somnade snabbt och effektivt vid 22.30 efter Idolen.
Söndag den 17/11
Kändes lugnt och med en ganska bra start på denna dag, drog igång med piller och inhallationer innan frukosten kom in.
Förmiddagens vilopass som vanligt, toasysslorna och elvakaffe och lunch fungerade bra.
Kändes som det var bättre idag med andning och trötthet, däremot blev jag akut kissnödig vid halv två, så det fick bli flaskan.
När jag då skulle få ner mjukisbyxorna så funkade det inte så bra, satt alldeles för tajt antagligen min matlust eller att de var nytvättade, så olyckan var framme, tappade taget och missade flaskan med skval på golvet istället, paniken på gång, ringde på larmet, samt knep åt och tappade flaskan på golvet, lite mycket på en gång för mig just nu.
Jag kände mig helt borta, men tror att en höjde syrgasen torkade upp, och den andra gav mig lite morfin mitt i paniken, jag bara flåsandades. Började få tillbaks lugnet efter en stund, tack och lov.
Ytterligare en halvtimme senare mådde man jättebra, Då kom Björn och hälsade på en stund, alltid lika kul med hans besök. När han sen gått så kom faktiskt (förlåt Björn) ett ännu kuligare besök vid namn Anki och berättade hur det varit i helgen. Hon är en av de som har det jobbigast just nu skulle jag tro, tillsammans med de närmast anhöriga, jag som har sjukdomen mår nog minst dåligt.
Jag hoppas de kan ta sig förbi den jobbiga mentala biten så snart som möjligt.
Och tänka och göra lite roligare saker än att sitta själv och fundera.
Massor av kramar till Er alla, så hörs vi igen, förhoppningsvis med bara positiva saker nästa vecka.
Lycka till och kämpa på alla, strålbehandling för Claes nästa vecka.
