Mitt liv utan luft!

Måndag den 14/10

Kändes helt ok att öppna ögonen vid sjutiden, kände mig utvilad och hygglig andning.

Fick ringa efter lite frukost vid åtta-tiden, fick då också medicinerna och inhallationen. När det var nere i magen kändes det bra och lugnt.

 

Vid nio ungefär kom sköterskan in och ville ta prover till Lund och lungmottagningen, vad säger du frågade jag, det går inte nu för de måste tas innan jag tagit medicinen.

 

Oj då, det visste hon inte om men då tar vi dem nästa dag istället sa jag, är inte så exakt med vilken dag de tas. Fick bli på onsdag morgon bestämde vi. Började känna mig lite seg och trött så et fick bli en timmes förmiddagsvila, är jätteskönt.

 

Dags för lunch, och det måste omtalas att den maten man får här håller otroligt hög klass, inte många lunchrestauranger som slår den, stort beröm till kocken.

Vila, fika, så var den eftermiddagen slut, men jag började känna mig bättre och bättre.

 

Kvällen gick bra, och somnade vid midnatt. En godkänt bra dag.

 

 

Tisdag den 15/10

Whaoo, vilken härlig känsla att vakna, började fundera på vilken av världarna man var i när det kändes så, utvilad och pigg inget slem och andning som om allt det dåliga var som bortblåst.

 

Fortsatte på den vägen fram till lunch, bestämde mig då för att be om hjälp med duschen eftersom det var så lugnt i andningen och den mentala känslan helt ok.

 

Tömde först invändigt och sen tvättade hon håret och överkroppen när jag helt plötsligt började få känslan att jag inte fick någon luft och andningsfrekvensen sprang upp direkt.

Hade slangen hoppat bort eller vikit sig, nej.

 

Då ringde de efter sjuksköterskan, la på mig en handduk medans jag försökte slappna av en gick dåligt med det. När hon sen kom så hade man sån tur så att läkaren var också med, de hjälptes åt att köra in mig till sängen. De fick låta mig sitta kvar i stolen tills jag kände att jag var redo för flytt till sängen.

 

Tog nog tjugo minuter med tuff andning, men de fixade till lite lugnande morfin under tiden. Så började det ge med sig och lugnet kom tillbaka, alltid en härlig känsla.

En timme efter och lite kaffe så mådde man precis lika kanonbra som på förmiddagen.

 

Kvällsmat och besök av min älskade Anki, som satt och höll mig sällskap och pratade om lite allt möjligt, bland annat en tråkig sak, Våran katt Pepsi blev tvungen att flytta till katthimmelen.

Har inte mått bra alls sista tiden, bara tinat bort i vikt. Sov Gott Pepsi.

 

Nu är det dags för fotboll och kvällsfika, mår bra som bara den.

Nu blir det inte mer idag, Heja Sverige.

 

Kram och ha det bra alla…..