Livet!
Varje kram är värd så mycket mer nu än förr.
//Linda
Bloggen
Anki, Anna, Peter och skrivet av Linda.
Av Linda:
Älskade Pappa
Jag är så ledsen över att jag aldrig kommer att få se dig igen. Jag kommer aldrig kunna hålla din hand igen, aldrig kunna sucka åt dina dåliga ”pappaskämt”. Jag saknar dig! Jag lovade att du skulle få se mig köra en tävling, men det blev aldrig så. Jag gick i dina fotspår genom att aldrig fega. Du hade aldrig släppt av över hoppet i Vimmerby, det gjorde inte jag heller. Tänk om du hade fått se vårt hus, vem ska jag nu fråga om hur jag ska lösa olika saker, sådana saker man behöver en pappa till. Varför blev det såhär? En tanke jag har tänkt mycket genom åren. Var vi utvalda redan från början? Eller är det bara en slump att alla sjukdomar, problem och följder ska hamna i vår familj. Kanske är det så att vi fick ta allt det här genom dem senaste 21åren bara för att dem visste att vi klarar det. För alla människor gör ju inte det, men det som inte dödar - det stärker. Tårarna bara forsar ner för kinden. Vet inte riktigt vart jag vill komma men det finns väl en mening med allt, någonstans.
Just nu rullar en av de saker du engång har sagt, att komma upp till dig den 21/12 2013 ställa sig vid sängen och höra dig säga: Tack för allt, du får ha det så bra!
Det var så hjärtskärande, man ska inte behöva gå igenom det som 21åring, men det är livet.
Att du sedan en månad senare skulle ligga helt still i din säng med händerna knäppta på bröstet kunde vi aldrig förbereda oss på, även om man kanske försökt så går det inte. Helt handfallen sitter jag än idag och försöker förstå vad som hänt men det är omöjligt! Helt omöjligt.
Allt vi gjort tillsammans, och allt vi inte gjort tillsammans. Vi har aldrig kunnat göra riktigt allt det som andra barn kanske gjorde med sin pappa. Det var en kamp för dig bara att ta dig till läktaren i gymnastiksalen när jag spelade innebandymatch. Men när jag en match såg dig och mamma sitta där var det som om jag drömde, sådan fantastisk känsla att du hade bestämt dig för att ta dig dit och kolla, och att du hade lyckats, lyckats med ditt mål.
Du har alltid sagt till mig att gå min väg, göra det jag vill men även vara lyhörd, i slutet på januari blev jag tilldelad ett pris, Årets Ungdomsledare på Bilsportgalan, 10månader senare blev jag invald i Rallyutskottet. Du hade varit så stolt! Du hade suttit rak i ryggen på jobbet och berättat för dina härliga arbetskamrater att jag fått det priset. Men nu var det inte så.
Du jobbade inte, jag kunde inte ringa och berätta, du fick inte se priset, du kunde inte ens säga grattis för du hade redan somnat. Känns hårt att skriva så men det är tyvärr sant.
Min pappa lever inte längre.
En hel del i livet handlar bara om tur, Jag skyller inte detta på andra människor eller på världen men din tur tog dessvärre slut.
Jag önskar att jag hade orden som kunde fått dig att må bättre. Jag önskar att du inte hade din dumma sjukdom och att jag inte skulle behöva se dig ha ont. Jag önskar att så många saker var annorlunda, men det är de inte.
De flesta pappor och döttrar har årtionden då de kan sitta vid köksbordet och värma sina händer på kaffemuggar medan pappan rabblar råd och deras flickor utan tvivel rullar med ögonen. Vi hade inte den tiden. Jag är glad att du hann skjutsa mig till min första dag i skolan, hämta mig från min första dejt, hålla om mig när mitt hjärta krossats och hurra när jag tog studenten allt detta efter mycket kamp och slit.
Allt kommer bli en omställning nu, allt fysiskt men också alla tankar, Som att, vem ska nu följa mig genom kyrkan på mitt bröllop? Inte pappa, nehe men Vem då? Pappa kommer vara där i kyrkan, han kommer att vaka över min axel den dagen, stolt och glad över att jag hittat han som är så speciell som kan älska mig och bry sig om mig. Men han glömde ju en sak.
Mamma och jag grälar ibland, särskilt nu när allt är skört och som ett stort blodigt sår. Men man måste tänka på att mamma avgudar oss, och vill alltid det bästa. Pappa sa alltid att glöm inte ge mamma en extra kram. Det är hemskt att se mamma ledsen, att se alla ledsna är fruktansvärt. Det är den här tiden man måste hjälpa varandra mer än vanligt, man måste finnas där, minnas ihop, gråta ihop. Vi måste även följa en av pappas högsta önskningar att behandla varandra väl.
Inget är viktigare än familjen och de värderingar den ger oss. Inget.
Gör det som gör dig lycklig och det du tycker om. Om du gör det, så blir livet plötsligt mycket enklare.
Du kanske behöver inleda flera karriärer för att hitta det du verkligen gillar, men det spelar ingen roll. Ett liv. En chans.
Pappa har lärt mig:
Säga tack. Orsaken till att mamma och han pratade om mitt uppförande är för att det kommer att hjälpa mig genom hela mitt liv. Var alltid artig, behandla andra som du vill bli behandlad själv.
De flesta pappor lär sina döttrar köra bil och blir ofta osams under tiden. Min pappa har alltid helst själv suttit bakom ratten, så han hade lite koll på läget. Första gången jag övningskörde var en lördag förmiddag, vi åkte ut till gamla Ö&Bs parkering där jag testade gas och broms i ca 10-20m sen tyckte vi det var tråkigt. På eftermiddagen skulle vi på kalas hos pappas lillebror i Nybro, och lite konstigt egentligen men jag fick som vanligt som jag ville så jag fick köra dit givetvis med pappa bredvid och mamma i baksätet. Ännu konstigare var att det tog nog endast 15min innan jag hörde snarkningar både från baksätet och framsätet, dvs båda hade somnat, när jag övningskörde på landsväg för första gången eller nästan körde bil för första gången överhuvudtaget. Men det var ju inga problem, jag satt och funderade ut förklaringar i huvudet ifall polisen hade stannat oss och de fortfarande sov, som tur är fanns där inga poliser så slapp testa om dem funkade.
Skratta aldrig till 50 procent, skratta alltid till 100 procent. Ett skratt tar över hela kroppen och smittar. Man kan känna sorg och använda den som en drivkraft för att ta sig fram i livet. Eller så kan man bara känna sorg. Jag vet vilket pappa hoppas att jag väljer.
Många människor har sagt till mig under mitt liv att jag inte kan göra vissa saker. Frågan är egentligen, Kan jag? Vill jag? Stora utmaningar betyder risker. De som sa till mig att jag inte kunde göra vissa saker ville inte att jag skulle göra dem. Det är nästan alltid möjligt att göra en sak, så gör ditt bästa. Bättre att göra något än inget.
Jag vet att jag kommer att göra dig stolt. Jag vet att jag kan.
Försök alltid. Jag kan höra pappa säga "att ge upp är för förlorare". Han misslyckades många gånger i sitt liv, men han gav aldrig upp. Det sista han gjorde var att följa sig vilja.
Tack för att du har varit du, Ända tills sista månaderna. Tack för att du gett mig allt du har kunnat även om orken, kraften och möjligheterna inte riktigt har funnits där. Att ha dig som min pappa är den största äran i mitt liv. Att du inte finns kvar hos mig är bland det värsta som en människa ens kan tänka sig.
Pappa, Jag saknar dig!Hej alla bloggläsare!
Tyvärr så måste vi meddela att hans tid är ute. Han har kämpat länge och väl. Sista månaden nu har hans dagar gått ihop mer och mer. Nyårshelgen trodde vi att han skulle lämna in handduken men även den kampen vann han. Han var sen vaken och med oss några veckor där dagsformen avgjorde vilken stil han skulle ha i sängen.
Den 17/1 var den dagen han bestämde sig! Hans tid var över. Han tackade alla som på något sätt stöttat eller hjälpt han. Han var inte rädd längre, han var färdig här hos oss. Han bad om att få sova, att få sova länge.........Lugnet kom över han och han öppnade inte ögonen många fler gånger.
Vid 02,00 natten mellan söndag och måndag släppte han taget. Lugnt och stilla somnade han in.
Vår älskade Make, Pappa, Morfar, Svärfar lämnade oss 20/1-2014.
Han har nu fått frid i sin kropp som inte ville vara med honom längre. Han vakar över oss alla.
Stort tack till alla er som har stöttat/följt honom och givetvis hela familjen här på bloggen. Det har varit ett oerhört stort stöd i hans kamp att få ge med sig av sina erfarenheter och kamper.
På hans eget lilla vis har han försökt att skildra sitt liv utan luft.
131202-1312
Torsdag den 28/11
Doktorn gick ronden, crp hade inte ändrat sig så de tog nya prover till torsdag.
Blev frukost och inhalation med en burk piller som efterrätt, får också i mig min morfin dos så nu blir det morgontvätt.
Vilade mig under förmiddagen för att få lunch i magen, vid tolvtiden.
Låg sen och läste lite biltidningar fram till kafferasten, mådde bra, ganska seg i huvudet och ögonen. Så jag fick en morfin till för att kunna slappna av med andningen och oron.
Kände mig mycket piggare framåt kvällen när alla lämnat rummet, kollade in Tv-n och datorn, skidorna eller Candy Crussie.
Fredag den 29/11
Vaknade efter en delvis orolig natt med nattkiss och lite svårt att somna om, fick in min medicin och inhalation för att få igång lungor och övriga komponenter, med frukost och dylikt.
Låg och degade en timme innan det började röra sig i rummet, när detta var klart så började sköterskorna få ordning på mig och min slitna kropp, sen vilade man upp sig det bästa man kunde.
Blev bara slappa och titta på skidor hela eftermiddagen. Svenskorna var ju duktiga.
Pratade lite med Linda i telefon när hon var på väg hem från jobbet.
Det blåste ju ganska bra på vägarna så skåpbilarna var lite vingliga. Kvällen började med kvällsmat och sen mådde man ganska gott när man satt i sängen och slölyssnade på nyheterna.
Med hjälp av morfindoser morgon och kväll så fungerar man riktigt bra.
Lördag den 30/11
Sätter vi igång igen. En tung och seg förmiddag som ska startas upp nu vid halv åtta, mycket att göra men ingen att skicka. Inhalationen på plats, och pillerna på bordet. Så kommer de med frukosten och bara att stoppa in så mycket det går.
Efter frukosten började det bli lite vilda västern i magen och slöhet, fick vika ihop sig lite för att slappna av. Under tiden fick cowboysen jaga ihop det onda så vi kunde kasta ut det.
Efter fem minuter var det fixat så man började rätta till sig.
Vilade en stund för att slappna av i andningen och ev. huvudvärk. När jag sen vaknade var det dags att besöka toaletten och dess sysslor. Fick en dos med morfin för att kunna slappna av en stund.
Söndag den 1/12
Idag var det 1:a advent och skyltsöndag i denna stad.
Jag vaknade inte till min bästa morgon kunde tro det varit fest hela natten, fast det visste jag att det inte varit.
Andningen kändes som den fungerade avigt på helt fel ställe och illamåendet gungande lite likt gotlandsfärjan.
Efter lunch kom Tobbe, Anna, och Maja in och tittade till hur jag mådde. Då piggnade man till vilket man alltid gör när denna lilla solstråle dyker upp på arenan. När de skulle åka kom Peter upp för att göra mig sällskap en stund medans jag åt upp min gröt och berättade att det varit en bra dag bara man får i sig sin morfin.
Dags att redovisa för några dagar. Skrivet den 8/12, kram på Er och må gott.
Måndag den 2/12
Idag säger de att det är måndag och att vi måste snabba oss så vi är färdiga innan läkaren och skuggan kommer.
Inhalation, piller och frukosten måste ner i turbofart, morgontoa, avtvättning, kändes stressigt men var nog jag som fick känslan via klockan, eftersom hon inte var mer än halv nio.
Så kom då läkaren och undrade hur det varit sen sist, (torsdags) kändes väl som en varierande helg med mest bratid men dåliga perioder däremellan.
Eftersom morfinet ger en kick uppåt så verkar det kännas som bratiden är klart mer men luras nog en del. Det största problemet är nog att hitta på något engagemang som motiverar mig till att göra lite fysiska övningar. Inte bara välja att sitta i sängen, utan kanske en stol ibland. Mita ringde och pratade en stund.
Eftermiddagen kändes bra efter min dos vid halv tre-tiden, vilade på kudden när Anki kom smygande efter att hon slutat på sitt jobb. Blev lite prat om vad som hade hänt under helgen, hon åkte sen hem för att få i sig lite mat.
Tisdag den 3/12
Morgon med syrerik luft för idag verkar man pigg, så det funkar ju framåt med luften.
Inte bara det utan även bra matlust och vätskeintag så nu kör vi.
Onsdag den 4/12
Väldigt lik gårddagen, bara man får i sig sina doser när det bråkar eller stannar upp för oro och andningstakt så funkar det när det stannar.
Torsdag den 5/12
Lika gårddagen förutom att läkaren gick rond idag, så vi var ju tvungna att tala sanning, men eftersom vi alltid gör det så är det ju enkelt. Alla värden var ju bra sen i måndags och crp åt rätt håll.
Fredagen den 6/12
Kändes ypperligt bra när man låg kvar här i sängen under täcket och bara längtade efter kaffe och mackan. Plockade i mig allt som vanligt och avslutade med morfinet. Allting utanför fönstret var ju täckt med snö, vitt och kallt.
Lördagen den 7/12
Härlig förmiddag, efter snöstormen, alla bilar så väl som människor vi kände hade klarat sig bra.
Jag mådde ju lite extra bra eftersom jag sluppit vara därute över huvud taget.
Linda och Erik var uppe på långbesök och pratade bort flera timmar, vi pratade bilar och olika möjligheter till sponsorer inför nästa rallysäsong i SM, med ny motor och växellåda på Hondan tycker jag att Wäxjö skulle få fram en ny Svensk Mästare efter Patric Johansson.
Dumt att lämna ifrån sig den titeln till någon annan klubb om nu inte Patric kommer att satsa. Så ni som läser detta och tycker om motorsport kan ju hjälpa till lite här och där. Lägg gärna en kommentar här på bloggen eller [email protected]
Söndagen den 8/12
Uppstigningen idag verkade bli tung av känslorna att döma, tog lite extra sovmorgon med inhalation, och piller, sen frukost och lite slappande framför söndagsmorgon.
Kom in lunch och innan dess hade jag fått elvakaffet så magen får sitt, vikten (53,3)
Anki kom upp vid två-tiden och hade struvor med sig som hon bakat, de var goda.
Vi pratade en ganska lång stund, kändes kul och trevligt.
När hon gått blev det småvila på kudden en stund, tittade sen på TV och spelade faktiskt bingolotto. Mådde bra hela dagen, en av de bättre dagarna på länge. Somnade lätt framåt kvällen.
Måndagen den 9/12
En mycket bra känsla när man vaknade, låg och njöt med bara näsan över ytan. Skramlade till vid halv åtta när sköterskan kom in, även hon på ett strålande humör, hade nog haft en trevlig helg.
Läkaren drog förbi snabbare än sin egen skugga för att kolla hur jag mådde, jag mådde ju riktigt bra idag så det var bara att säga hej, hejdå, sänkan på 30.
Bjöd på frukost och mediciner, inhalerade innan jag fick min morfindos vid 9.00.
Toabestyr och sen blev det sängsittningen med växlande öppna och stängda ögon.
Helt plötsligt började det mås lite illa och huvudvärk efter att jag ätit upp lunchen. Så det fick bli till att larma på sköterskan och få lite morfin. Hon kom med en gång och började blanda. Fast nu provade hon en ny sort, får se hur den känns.
Den satt fint, kändes som det tömde allt skräp och bara kastade det i soporna. Blev sen till att vila en halvtimme.
Somnade pang bom direkt och sov en halvtimme tre kvart.
Då kom Anki precis när jag vaknade, kändes som en ny människa. Sköterskan var också inne så vi pratade om det nya medlet och dess verkan. Bra tryck i det tror jag.
Färdigskrivet för tiden fram tills nu, hoppas jag puzzlat rätt, god natt och kram.
Tisdagen den 10/12
Vaknade riktigt gott utvilad, om det var den goa nattsömnen av eftermiddagsdosen eller om det berodde på sömntabletten.
Det svaret får låta vänta på sig en tid.
Njöt mig in i verkligheten, den stund det tog att frukosten kom in och piller med inhalation svaldes.
När detta nått sin plats i min utsökta kropp så var det dags för dagens morfindos att inta position och få mig att slappna av.
Satte på mig kläderna och tvättade av mig, innan det blev en stunds datalek, strax lunch. Efter lunch blev den vanliga lunchvilan som måste till för att klara att hålla ögonen öppna under eftermiddagen, vilket inte funkar alltid det heller.
Ny dos av morfin gör att man kan hålla sig vaken framåt kvällen.
Onsdag den 11/12
Mitt i veckan är här och vi bara far förbi. Jodå.
En morgonstorm drog igenom sängen så jag kröp under täcket igen, i väntan på att den skulle bromsa upp lite.
Inhalation, mediciner och frukost parkerades på mitt nattdukssbord, för att intagas innan morfinen.
Torsdag den 12/12
Ny morgon att bygga upp dagen på. Får se hur det kan bli. Toabesöken med mera avklarade. Började tjura lite i huvudet och i magen innan frukosten trillade ner i sina små fack.
131203-131209
Tisdag den 3/12
Morgon med syrerik luft för idag verkar man pigg, så det funkar ju framåt med luften.
Inte bara det utan även bra matlust och vätskeintag så nu kör vi.
Onsdag den 4/12
Väldigt lik gårddagen, bara man får i sig sina doser när det bråkar eller stannar upp för oro och andningstakt så funkar det när det stannar.
Torsdag den 5/12
Lika gårddagen förutom att läkaren gick rond idag, så vi var ju tvungna att tala sanning, men eftersom vi alltid gör det så är det ju enkelt. Alla värden var ju bra sen i måndags och crp åt rätt håll.
Fredagen den 6/12
Kändes ypperligt bra när man låg kvar här i sängen under täcket och bara längtade efter kaffe och mackan. Plockade i mig allt som vanligt och avslutade med morfinet. Allting utanför fönstret var ju täckt med snö, vitt och kallt.
Lördagen den 7/12
Härlig förmiddag, efter snöstormen, alla bilar så väl som människor vi kände hade klarat sig bra.
Jag mådde ju lite extra bra eftersom jag sluppit vara därute över huvud taget.
Linda och Erik var uppe på långbesök och pratade bort flera timmar, vi pratade bilar och olika möjligheter till sponsorer inför nästa rallysäsong i SM, med ny motor och växellåda på Hondan tycker jag att Wäxjö skulle få fram en ny Svensk Mästare efter Patric Johansson.
Dumt att lämna ifrån sig den titeln till någon annan klubb om nu inte Patric kommer att satsa. Så ni som läser detta och tycker om motorsport kan ju hjälpa till lite här och där. Lägg gärna en kommentar här på bloggen eller [email protected]
Söndagen den 8/12
Uppstigningen idag verkade bli tung av känslorna att döma, tog lite extra sovmorgon med inhalation, och piller, sen frukost och lite slappande framför söndagsmorgon.
Kom in lunch och innan dess hade jag fått elvakaffet så magen får sitt, vikten (53,3)
Anki kom upp vid två-tiden och hade struvor med sig som hon bakat, de var goda.
Vi pratade en ganska lång stund, kändes kul och trevligt.
När hon gått blev det småvila på kudden en stund, tittade sen på TV och spelade faktiskt bingolotto. Mådde bra hela dagen, en av de bättre dagarna på länge. Somnade lätt framåt kvällen.
Måndagen den 9/12
En mycket bra känsla när man vaknade, låg och njöt med bara näsan över ytan. Skramlade till vid halv åtta när sköterskan kom in, även hon på ett strålande humör, hade nog haft en trevlig helg.
Läkaren drog förbi snabbare än sin egen skugga för att kolla hur jag mådde, jag mådde ju riktigt bra idag så det var bara att säga hej, hejdå, sänkan på 30.
Bjöd på frukost och mediciner, inhalerade innan jag fick min morfindos vid 9.00.
Toabestyr och sen blev det sängsittningen med växlande öppna och stängda ögon.
Helt plötsligt började det mås lite illa och huvudvärk efter att jag ätit upp lunchen. Så det fick bli till att larma på sköterskan och få lite morfin. Hon kom med en gång och började blanda. Fast nu provade hon en ny sort, får se hur den känns.
Den satt fint, kändes som det tömde allt skräp och bara kastade det i soporna. Blev sen till att vila en halvtimme.
Somnade pang bom direkt och sov en halvtimme tre kvart.
Då kom Anki precis när jag vaknade, kändes som en ny människa. Sköterskan var också inne så vi pratade om det nya medlet och dess verkan.
Färdigskrivet för tiden fram tills nu, hoppas jag puzzlat rätt, god natt och kram.
131125-131202
Måndag den 25/11
En riktig skitmorgon, blev väckt redan vid sjutiden, supertrött, visste inte vad jag var bara. Fick upp ögonen till slut och kunde lugna ner mig, vet inte vad som flugit i den normalt lugnaste sköterskan jag brukar ha. Hon ville skynda sig så vi var klara innan ronden tycke hon.
Problemet blev tvärt om med oro och tidspress så jag fick ta en morfinare direkt, inhalera, äta piller och så kom frukosten med varm gröt och varmt kaffe samtidigt som läkaren steg in genom dörren.
Hade väl bara det att jag krävt mer morfin och varit lite i oordning med magen i två dagar att berätta.
Hon tyckte då att hon skulle sätta in morfin två gånger om dagen, 09.00 och 15.00 permanent.
När hon var klar blev det värmning av frukosten och sen äta och vila, vaknade vid 11.00 men hade fortfarande ont i bröstet och vänster sida när jag andades in. Ytterligare en dos enl. sköterskan.
Mita var uppe på snabbvisit för jag var inte i form just då. Hon hade varit på kyrkogården för pappa skulle fyllt 83 år idag.
Lunchdags och sen slappade jag hela eftermiddagen, var sen dags för första permanenta morfindosen vid 15.00.
Kaffe, sova en stund och sen kvällsmat, mådde bra en mindre stund för att sedan börja känna mig hygglig i kroppen.
Tröttheten kom tidigt, så jag kröp ner vid halv elva ungefär, och somnade ganska omgående.
En riktig skitdag, så nu hoppas vi på en bra dag i morgon.
Tisdag den 26/11
Vaknade lugn och behärskad med en skön känsla, låg och slappade, väntande på provtagningen som skulle tas innan frukost. Inhalerade så länge, tog sen proverna och fick frukost och piller.
Därefter var det dags för morfinen och sen piggnade man till, mådde bra hela förmiddagen, och skötte magen riktigt.
Efter lunch hade jag lite funderingstid, liksom trötthetstid. Linda ringde på väg hem ifrån Älmhult för att ta sig till Willys och leverera julstjärnor och hyacinter som det är drag efter just nu. Vi pratade nog en halvtimme.
När jag lagt ner telefonen så kom svärmor Karin och hälsade på, hon skulle ut till Öjaby och Anna.
Men tog genvägen över Birka först, då fick hon ju se hur man tankade morfin innan hon åkte.
Blev pannkakor till kvällsmat, sen skriva blogg och lyssnatitta på tv, kan ju tre saker samtidigt.
Anna ringde också och undrade hur det var.
En pigg och mycket bra dag har passerat, såna hoppas vi på mer av.
God Natt och stora kramar rullar på din kind…..
Onsdag den 27/11
Vaknade vid fyra av att syrgasmasken hade smitit sin väg, men samtidigt kom sköterskan och satte dit den, hade lossnat även i skarven.
Lugn och skön start på dagen vid åttatiden med det vanliga samt morfindosen som numera tillhör standarden, hade fått ny antibiotika för den tidigare var nog inte så passande, för Crp:t hade gått upp till 140 nu.
Blev sen storstädning på mitt rum och adventsstjärna samt krans fick man upphängt i fönstret.
Klockan tolv kom det lunch och sen tänkte jag mig en vilopaus, men det blev jobbigt redan i slutfasen av lunchen, så vid kl. ett bad jag om morfinet lite tidigare.
Slappnade av efter det, och kunde somna till på riktigt, sov en hel timme, jätteskönt sen.
Samtidigt som maten kom in, ringde Anki och undrade hur jag mådde och om de sagt något.
Jo då, crp,et hade ju stegrat och antibiotikan hjälpte alltså inte.
Tänkte mig lite skidskytte på tv-n men fem minuter innan start bestämde de att de inte kunde åka för vindarnas skull, blåste visst storm.
Så det blev de vanliga såporna som vanligt, kvällssysslorna med tillägg för morfin inför natten intogs tillsammans med kaffe och glass med banan.
God Natt och sov gott, Kramizar till er alla..
Torsdag den 28/11
Doktorn gick ronden, crp hade inte ändrat sig så de tog nya prover till torsdag.
Blev frukost och inhalation med en burk piller som efterrätt, får också i mig min morfin dos så nu blir det morgontvätt.
Vilade mig under förmiddagen för att få lunch i magen, vid tolvtiden.
Låg sen och läste lite biltidningar fram till kafferasten, mådde bra, ganska seg i huvudet och ögonen. Så jag fick en morfin till för att kunna slappna av med andningen och oron.
Kände mig mycket piggare framåt kvällen när alla lämnat rummet, kollade in Tv-n och datorn, skidorna eller Candy Crussie.
Fredag den 29/11
Vaknade efter en delvis orolig natt med nattkiss och lite svårt att somna om, fick in min medicin och inhalation för att få igång lungor och övriga komponenter, med frukost och dylikt.
Låg och degade en timme innan det började röra sig i rummet, när detta var klart så började sköterskorna få ordning på mig och min slitna kropp, sen vilade man upp sig det bästa man kunde.
Blev bara slappa och titta på skidor hela eftermiddagen. Svenskorna var ju duktiga.
Pratade lite med Linda i telefon när hon var på väg hem från jobbet.
Det blåste ju ganska bra på vägarna så skåpbilarna var lite vingliga. Kvällen började med kvällsmat och sen mådde man ganska gott när man satt i sängen och slölyssnade på nyheterna.
Med hjälp av morfindoser morgon och kväll så fungerar man riktigt bra.
Lördag den 30/11
Sätter vi igång igen. En tung och seg förmiddag som ska startas upp nu vid halv åtta, mycket att göra men ingen att skicka. Inhalationen på plats, och pillerna på bordet. Så kommer de med frukosten och bara att stoppa in så mycket det går.
Efter frukosten började det bli lite vilda västern i magen och slöhet, fick vika ihop sig lite för att slappna av. Under tiden fick cowboysen jaga ihop det onda så vi kunde kasta ut det.
Efter fem minuter var det fixat så man började rätta till sig.
Vilade en stund för att slappna av i andningen och ev. huvudvärk. När jag sen vaknade var det dags att besöka toaletten och dess sysslor. Fick en dos med morfin för att kunna slappna av en stund.
Söndag den 1/12
Idag var det 1:a advent och skyltsöndag i denna stad.
Jag vaknade inte till min bästa morgon kunde tro det varit fest hela natten, fast det visste jag att det inte varit.
Andningen kändes som den fungerade avigt på helt fel ställe och illamåendet gungande lite likt gotlandsfärjan.
Efter lunch kom Tobbe, Anna, och Maja in och tittade till hur jag mådde. Då piggnade man till vilket man alltid gör när denna lilla solstråle dyker upp på arenan. När de skulle åka kom Peter upp för att göra mig sällskap en stund medans jag åt upp min gröt och berättade att det varit en bra dag bara man får i sig sin morfin.
Dags att redovisa för några dagar. Skrivet den 8/12, kram på Er och må gott.
131127
Onsdag den 27/11
Vaknade vid fyra av att syrgasmasken hade smitit sin väg, men samtidigt kom sköterskan och satte dit den, hade lossnat även i skarven.
Lugn och skön start på dagen vid åttatiden med det vanliga samt morfindosen som numera tillhör standarden, hade fått ny antibiotika för den tidigare var nog inte så passande, för Crp:t hade gått upp till 140 nu.
Blev sen storstädning på mitt rum och adventsstjärna samt krans fick man upphängt i fönstret.
Klockan tolv kom det lunch och sen tänkte jag mig en vilopaus, men det blev jobbigt redan i slutfasen av lunchen, så vid kl. ett bad jag om morfinet lite tidigare.
Slappnade av efter det, och kunde somna till på riktigt, sov en hel timme, jätteskönt sen.
Samtidigt som maten kom in, ringde Anki och undrade hur jag mådde och om de sagt något.
Jo då, crp,et hade ju stegrat och antibiotikan hjälpte alltså inte.
Tänkte mig lite skidskytte på tv-n men fem minuter innan start bestämde de att de inte kunde åka för vindarnas skull, blåste visst storm.
Så det blev de vanliga såporna som vanligt, kvällssysslorna med tillägg för morfin inför natten intogs tillsammans med kaffe och glass med banan.
God Natt och sov gott, Kramizar till er alla..
131124-131126
Söndag den 24/11
Lugn och trivsam söndagsmorgon med start och andning, morgonsysslorna rullade på i godkänt tempo. Efter vilan vände det som vanligt till sämre läge, så det blev en kallelse på sköterskan med morfindosen, och inta en sådan.
När det gått en halvtimme kände man sig helt ok igen, så då blev det på med kläder och lite sitta upp på sängkanten och träna låren lite. Var väldigt trött av någon medicin så jag bara låg och blundade och halvsov fram till 10.00.-11.00. då blev det tryck på knappen och hoppas att det höll sig till de hann in för nu var det bråttom. Gick precis, fullt tryck.
Dags för lunch i magen, som nu hade hur mycket plats som helst. Vilade upp oss en timme sen kaffe.
När jag vaknade till värkte det i bröstet och mådde lite illa med orolig andning.
Dags för ny morfindos, tyckte sköterskan.
Efter den dosen och kvällsmaten mådde man lite bättre igen, Anki var också nere och hälsade på.
Blev till att gratulera henne till vinst på gårdagens bowlinglotteri, summan är hemlig, skattemyndigheten kan man ju inte lita på. Ha, Ha.
Har varit en av de bra dagarna tack vare morfinet.
Måndag den 25/11
En riktig skitmorgon, blev väckt redan vid sjutiden, supertrött, visste inte vad jag var bara. Fick upp ögonen till slut och kunde lugna ner mig, vet inte vad som flugit i den normalt lugnaste sköterskan jag brukar ha. Hon ville skynda sig så vi var klara innan ronden tycke hon.
Problemet blev tvärt om med oro och tidspress så jag fick ta en morfinare direkt, inhalera, äta piller och så kom frukosten med varm gröt och varmt kaffe samtidigt som läkaren steg in genom dörren.
Hade väl bara det att jag krävt mer morfin och varit lite i oordning med magen i två dagar att berätta.
Hon tyckte då att hon skulle sätta in morfin två gånger om dagen, 09.00 och 15.00 permanent.
När hon var klar blev det värmning av frukosten och sen äta och vila, vaknade vid 11.00 men hade fortfarande ont i bröstet och vänster sida när jag andades in. Ytterligare en dos enl. sköterskan.
Mita var uppe på snabbvisit för jag var inte i form just då. Hade varit på kyrkogården för pappa skulle fyllt 83 år
Lunchdags och sen slappade jag hela eftermiddagen, var sen dags för första permanenta morfindosen vid 15.00.
Kaffe, sova en stund och sen kvällsmat, mådde bra en mindre stund för att sedan börja känna mig hygglig i kroppen.
Tröttheten kom tidigt, så jag kröp ner vid halv elva ungefär, och somnade ganska omgående.
En riktig skitdag, så nu hoppas vi på en bra dag i morgon.
Tisdag den 26/11
Vaknade lugn och behärskad med en skön känsla, låg och slappade, väntande på provtagningen som skulle tas innan frukost. Inhalerade så länge, tog sen proverna och fick frukost och piller.
Därefter var det dags för morfinen och sen piggnade man till, mådde bra hela förmiddagen, och skötte magen riktigt.
Efter lunch hade jag lite funderingstid, liksom trötthetstid. Linda ringde på väg hem ifrån Älmhult för att ta sig till Willys och leverera julstjärnor och hyacinter som det är drag efter just nu. Vi pratade nog en halvtimme.
När jag lagt ner telefonen så kom svärmor Karin och hälsade på, hon skulle ut till Öjaby och Anna.
Men tog genvägen över Birka först, då fick hon ju se hur man tankade morfin innan hon åkte.
Blev pannkakor till kvällsmat, sen skriva blogg och lyssnatitta på tv, kan ju tre saker samtidigt.
Anna ringde också och undrade hur det var.
En pigg och mycket bra dag har passerat, såna hoppas vi på mer av.
God Natt och stora kramar rullar på din kind…..
131120-131123
Onsdag den 20/11
Pigg och glad som en lärka startade vi upp denna dag, låg och bara myste under ett varmt och gott täcke. Så kom sköterskan in och plockade fram piller och inhalationer samt hämtade frukostbrickan.
Fixade till detta och kände mig toppen, vilade en stund innan morgonhygienen, tänkte jag skulle duscha eftersom jag kände mig pigg. Ringde på sköterskan om hjälp med toabesök och duschningen.
Gjorde mina behov som kändes lite jobbiga idag, satt och slappnade av en lång stund.
Började spola och tvåla in fötter och ben, men där blev det stopp, vänta. Fick början till panik, luften tog slut tyckte jag, öka syrgasen och byt till masken ropade jag, kändes som en evighet innan det var gjort. Satt och försökte koppla av.
Funkade inte, så det blev att de fick köra mig till sängen och kalla på sköterskan så det fick bli lite morfin. La mig sen och vilade tills maten kom, då hade det lugnat sig. Ny spontan duschtid bokades tills nästa gång jag trodde jag skulle klara det.
Kvällen gick sen jättebra och somnade dödstrött vid halv elva.
Torsdag den 21/11
Idag var det en riktig racermorgon, sköterskan dundrade in och väckte mig så jag stog nog upp i sängen. Det var visserligen dags för uppstigning för klockan var halv nio, men det kändes som en tornado drog fram samtidigt som det hela tiden hördes att vi skulle ta det lugnt i min takt.
Läkaren var inne och pratade och talade om att ikväll börjar de med en 10-dagars kur med antibiotika. De vet ju inte vad det är för infektion så de provar någon sort.
Däremot tycker jag det vore enklare att jag får lite morfin när jag behöver det, sen mår man ju bra i 7-8 timmar innan en ny dos, då behöver man ju inte en massa annan skit.
Blev piller och inhalation och sen frukost. Efter detta kom toabesök och då började kroppen jobba i alla ändar.
Så då tyckte sköterskan att vi skulle tanka in lite morfin för att dämpa oron och värken som var lite överallt.
Hon blandade till en dos medan jag vilade någon minut, efter ca 10 min släppte allt det lustiga och andningen blev lugn.
Satt och funderade på lite allt möjligt som man skulle försöka intressera sig för att klara av som lite träning eller för att det skulle kännas kul.
Kvällsmaten slank ner och sen blev det slö slapp framför TV och dator. Tog inte så lång tid förrän tröttheten bara sköljde över mig.
Sen kom det en period med andningsproblem och oron började åka runt i huvudet. Sköterskan ringde efter nattpatrullen som kom och matade mig med en ny morfin dos inför natten. Sen somnade jag gott.
Fredag den 22/11
Inte ovanlighetens dag idag heller, kändes mest som att det skulle bli en hygglig dag.
Genomförde frukost och morgontoan inklusive hårvätt för att sedan returnera ner på en nu tillfixad före detta tygbomb.
Låg och funderade samtidigt som jag kollade lite tidningar. Kände att det började ta emot i andningen och krypningar och värken i bröstet smög sig på.
Ringde efter sköterskan som genast kom och blandade en dos med morfin, injicerade den och sen tog det ungefär fem min tills man började må riktigt bra.
Vilade sen en stund fram till vi fick lite elvakaffe, och efter det blev det lite styrketräning. Käkade lunch och eftermiddagsslappade en halvtimme.
Kvällsmat ner i magen, gick lite trögt med maten, mådde lite småkvalmigt. Anki dök upp en stund och lämnade lite mer mediciner och pratade lite om vad som komma skulle, hon skulle ju gå på bowlingklubbens lottdragning i morgon lördag, och döttrarna skulle på julbord med sitt jobb.
Vid åttatiden fick jag be om en dos med morfin inför natten, kände att de jobbiga känslorna var på gång. Fikade och kollade TV fram till halv elva när Idol var slut, och jag med. God natt blev det då.
Lördag den 23/11
Vaknade med en obekväm andning och trötthet, började med inhalationen för att se om det gick att gå igång lite lugnt.
Kände att vi måste nog starta med morfinet idag, ringde på sköterskan så ringde hon till nästa, som hade befogenhet att ge morfinet.
Medan hon var på väg blev det tryck från den bakre avd. snabb hjälp till toa, och där brakade det till ordentligt, magen i onåd. Kan vara antibiotikan som ökar på trycket.
Tillbaka till säng och morfin, under täcket och huvudet på kudden en halvtimme, sen kändes det ok i alla ändar.
Då blev det 16 piller till ner i magen tillsammans med frukosten, därefter en slapparstund.
Kollade sen skidor på TV, och gjorde ett försök att hitta vinnare på V75.
Åt lunchen och kollade vidare på skidstudion och travet.
Kände att det var dags för morfinet innan jag kunde äta kvällsmat. Fick dosen och sen maten, började må riktigt bra inför kvällen, 7 rätt på hästarna, fruktat utdelning på 604 kr, men vinst, jipppieee.
Avslutade dagen med att se Bättre förr innan tröttheten trillade ner i ögonen. Har med hjälp av morfin haft en bra dag. Somnade vid elvatiden.
Nu orkar vi inte skriva mer idag/// skrivet den25/11 kl.22.00. Kram och god natt på Er.
131118-131119
Måndag den 18/11
Vaknade i hyggligt skick vid halv åtta, hostade en del, men mindre än igår söndag. Blev som vanligt väl uppassad med mediciner och frukost av personalen.
Vid halv nio kom läkaren och ville ha information om hur det varit över helgen, samt ge lite besked vad hon tyckte vi skulle hitta på. Jag hade ju fått morfin tre dagar för att lugna mer slemproduktionen och ev. oro. Vilket jag mått mycket bra av.
Hon tyckte liksom sköterskorna att vi skulle ta det när det kändes jobbigt, istället för att ligga och ha det jobbigt, är ju helt ofarligt i de små doserna och inga biverkningar. Kändes gott att höra.
Hon skulle kolla med infektionsläkarna ang. antibiotika eller inte, svar i eftermiddag. Tänkte inte så mycket mer på det för nu hade ju morfinet tagit över så då mår man hur bra som helst, märker inte ens av att man andas, är bara en aning trött och oföretagsam.
Tisdag den 19/11
Dags för stora provtagningen till Lund igen, så då blir det väntan med piller och frukost tills de är tagna. Men det är ju en baggis nu sen de satt dit den där picc lessen att ta prover och ge mediciner.
Efter prover och frukost kändes det skit med andning och illamåendet, så det blev calling the sister för att få en dos morfin så man kunde komma igång. Tog en kvart så mådde man bra.
Blev sen kvar i sängen fram tills de kom med lunchen, klädde sig därefter och tvättade och fixade till sig, tränade en liten stund och kollade lite tidningar som Björn hade haft med sig.
Fikade, vilade och åt kvällsmat som förberedelse till fotbollsmatchen. När den sen började vid halv nio fick jag kaffe, ost och kex samt en stor skål marängswizze som kvällsgodis, tack personalen. Nu blir det väl skriverier och insändare för att skattepengarna går åt till storfester. Kanske räknas in i min månadsavgift, ja vet ju inte, men någon måste ju hitta fel och gnälla i SMP.
Denna dagen har tack vare lite morfin varit kanonbra. Fotbollen blev ju inte så bra, men man får inte slappna av när man gjort mål. Grattis Portugal ni var bättre.
Tack och kram till mina läsare, och beundrare hörs snart igen.
131116-131117
Lördag den 16/11
Morgonen och morgonsysslorna gick bättre idag än igår. Kände mig skönt pigg när man låg och slappade på sängen väntande på lite elva kaffe.
Efter kaffet slumrade jag till en halvtimme, sen blev det lunch. Så började det smärta lite i bröstet idag också, kröp ihop och slappnade av. Samtidigt började det köra i magen, till toan kändes bäst just nu. Bra tempo på personalen, skönt.
Tillbaka i sängen med jobbig andning och lite halvpanik, sa till att jag måste ha medicin och att de höjde syrgasen nån liter, pustade och päste tills sköterskan fått in en dos morfin så lugnade det sig inom fem minuter.
Somnade sedan till, men jag tyckte jag sovit länge men blev visst bara en halvtimma, men mådde jättebra när jag vaknade. Blev en bra kväll med TV och data samt marängswisse och kaffe till kvällskaffet.
Somnade snabbt och effektivt vid 22.30 efter Idolen.
Söndag den 17/11
Kändes lugnt och med en ganska bra start på denna dag, drog igång med piller och inhallationer innan frukosten kom in.
Förmiddagens vilopass som vanligt, toasysslorna och elvakaffe och lunch fungerade bra.
Kändes som det var bättre idag med andning och trötthet, däremot blev jag akut kissnödig vid halv två, så det fick bli flaskan.
När jag då skulle få ner mjukisbyxorna så funkade det inte så bra, satt alldeles för tajt antagligen min matlust eller att de var nytvättade, så olyckan var framme, tappade taget och missade flaskan med skval på golvet istället, paniken på gång, ringde på larmet, samt knep åt och tappade flaskan på golvet, lite mycket på en gång för mig just nu.
Jag kände mig helt borta, men tror att en höjde syrgasen torkade upp, och den andra gav mig lite morfin mitt i paniken, jag bara flåsandades. Började få tillbaks lugnet efter en stund, tack och lov.
Ytterligare en halvtimme senare mådde man jättebra, Då kom Björn och hälsade på en stund, alltid lika kul med hans besök. När han sen gått så kom faktiskt (förlåt Björn) ett ännu kuligare besök vid namn Anki och berättade hur det varit i helgen. Hon är en av de som har det jobbigast just nu skulle jag tro, tillsammans med de närmast anhöriga, jag som har sjukdomen mår nog minst dåligt.
Jag hoppas de kan ta sig förbi den jobbiga mentala biten så snart som möjligt.
Och tänka och göra lite roligare saker än att sitta själv och fundera.
Massor av kramar till Er alla, så hörs vi igen, förhoppningsvis med bara positiva saker nästa vecka.
Lycka till och kämpa på alla, strålbehandling för Claes nästa vecka.
131115
Fredag den 15/11
Lite strulit nattsov gjorde att de väckte mig med pillerna idag vid kvart över åtta.
Då var jag nödig, aj,aj,aj, fick tag i flaskan fortare än fort. Skönt att bara kunna slappna av.
Tog sen en lång stund innan det kom någon frukost, så man hann ju nästan somna om, var klar vid tio. Låg sen och slappade och kände att andningen var inte ok, mycket slem, fick jobba hela tiden och blev bara tröttare och tröttare.
Bad om hjälp till toan vid halv tolv, gjorde mina sysslor i nedre avdelningen först, kände mig smått ok så jag bad att få sitta kvar i stolen och tvätta mig. Efter jag torkat och kammat mig började det krabba till sig med andning och slemmet.
Då fick de köra in mig till sängen, försökte slappna av medan sjuksköterskan var på väg, de hade ringt efter henne, så hon kunde ge mig lite morfin för att dämpa slemmet och oron.
Tog tio minuter innan det började slappna av. Fick sen i mig lunchen innan jag somnade till en stund.
När jag sen vaknade mådde jag perfekt, lugn andning och avslappnad. Hade precis mornat till mig när Mita (söstra mi) kom och hälsade på, vi fikade och spekulerade om alla sjukdomar som fanns. Det var ju det vi inte skulle göra bestämde vi. Hon åkte vid tre för hunden längtade efter henne.
Sköterskan höll på att få tag i någon lungläkare i tjänst, om hur hon skulle göra med medicineringen inför natten, men eftersom jag inte kände mig infekterad eller hade feber så bestämde vi att bara köra på som vanligt, hade ju varit pigg och lite rask hela eftermiddagen och en bit in på kvällen, sen fotboll så då blir det ju bättre.
Detta var dagens berättelse, Kramar till Er så kan vi höras imorgon igen.
131114
Torsdag den 14/11
När man vaknade idag var det bara att ligga kvar och vänta, för det var stora provtagardagen och då får man inte äta några mediciner innan.
Kände av min värk i sidan lite grann men inte som tidigare, så kom hon och tog 6 rör ur min ventil.
Var lite tjurigt med flödet idag men gick till slut.
Åt frukost och piller samt vilade en stund efter min värktablett eller mina tre som det ju egentligen är. Sen kom läkaren och rondade, vi pratade om hur jag mådde, och då sa jag att det känns mycket bättre förutom värken i bröstet och sidan.
De sura uppstötningarna har försvunnit sen hon satte in omeprazolen igen fast halv styrka nu, och ögonen har blivit mycket bättre när vi började konstant med ögondropparna. Får vänta på beskeden från dagens prover.
Mådde sen dess att medicinen börjat jobba riktigt bra, gott med lunch, vilade och tränade på eftermiddagen en stund.
Efter kvällsmaten ringde först Björne och sa att han tänkt hälsa på mig söndag em
Anki ringde sen och pratade lite och berättade att hon hade fullt upp med äventyr resten av veckan så hon visste inte när hon kom, Det tycker jag är roligt att hon har något skoj att hitta på istället för att sitta hemma.
På kvällen kom sköterskan in och talade om att det senaste värdet på crp låg på 78. Vi pratade om detta fast jag kände ju mig inte infekterad mer än om det kan vara smärtorna i bröstet.
Skulle få mer besked imorgon. Lund hade gett besked om höjning av avstötningsmedicinen till dubbla dosen och nya prover redan på tisdag.
Vet inte varför, för jag mår bra och har gått upp 2 kg till denna veckan, 52,5 är ny matchvikt.
Kram och puss på Er alla från en tillfälligt mår bra gubbe.
131112-131113
Tisdag den 12/11
Även denna morgon började med ett segt uppvaknande med värk i bröstet och vänstra sidan, fick ringa in en värktablett för att kunna få upp volymen i lungorna.
Tog medicinen och inhallerade innan jag tog frukost så tabletten skulle hinna verka.
Slumrade till en kvart, för att sedan vakna till och smärtan hade gett med sig en aning.
Fick väl igång andningen någorlunda så vi kunde göra toabesök och påklädning, satt vid tvättstället och borstade tänderna, innan det blev placering i sängen en stund till, och fick mina fötter och ben insmorda.
Efter lunch blev det lite vila, men tyckte jag frös så jag tog min rullstol och sattgick ut till garderoben och hämtade min kofta, bra träningspass kombinerat med något att göra. Samma väg tillbaka, blev sen sittande kvar i stolen för att kanske flytta ligg-sittsåren till en ny plats.
Fick lite kaffe och glass till fika, gjorde sen som vanligt inte mycket mer än tänkte på vad kul det kunde vara att hitta på något, men när jag tänkt en stund till så är det väldigt bra att sitta här och bara tänka på det. Då klarar man ju av det utan att bli trött och andfådd.
Onsdag den 13/11
Efter bra nattsömn, ett uppvaknande med rejäl smärta på vänstersidan, samtidigt kom sköterskan som skulle ta proverna som ska till Lund.
Nu är det ju ingen ansträngning att ta prover sedan de opererade in picklissen. Sen blev det omläggning också vilket ska göras en gång i veckan.
Fick sen medicin och efter en lång stund kom äntligen värktabletten, tog den och la mig ner och vilade, frukosten fick vänta.
Vaknade och åt frukost, blev sen mycket bättre, slappade till halv tolv för då tryckte de på där bak.
När jag var klar med det så kände jag mig bra i andningen och ganska avslappnad, så det fick bli dusch också, tog en halvtimme innan det var klart och jag hade rena kläder på och satt i sängen.
Nu blev det lunch och den satt fint nu. Rotmos med oxbringa.
Då sms:a Anna att hon kom om en stund och klippte mig, hon hade ju ringt innan och frågat om jag orkade med det. Så nu rök Zlatan-tofsen. Gick hur bra som helst.
De ringde från lungmottagningen och tyckte att jag skulle få en influensaspruta. Men det blir efter att de kollat värdena så det inte finns infektion i kroppen.
Storstädning på rummet har de gjort idag med, så denna dag har det varit fullt ös.
Linda och Maja var ju också med Anna uppe när hon klippte mig. Anki ringde och pratade så man fick höra hennes sköna röst en stund, har trots alla händelser mått otroligt bra och haft en rolig och händelserik dag.
Får se vad morgondagen bjuder på, läkaren kommer med svaren på proverna vet jag.
Nu kramas vi och sover en stund, Älskar alla mina vänner, alltså alla, tror inte jag har några ovänner.
Kram och God Natt……..
131111
Måndag den 11/11
Idag skulle min mor fyllt 79 år.
Efter en bra nattsömn vaknade jag i ett hyggligt tillstånd, när jag bara mornat till mig en kvart så kunde man starta upp morgonsysslorna. Läkaren kom in och pratade, men då mådde jag ju ganska bra, det dåliga kom ju efter hon gått.
Kände mig lite småpigg men samtidigt för seg för några utsvävningar, vilade kvar i sängen, kände efter en kort vila smärtan i bröstet igen så jag bad om en värktablett extra.
Fick också lite frossa så de la på mig en extra filt, täppt i näsan, slemmig och värk i kroppen.
Somnade ganska snabbt till en timme för att sen känna mig betydligt bättre, fast mentaliteten var lite jobbig, men det försvann efter middagen.
Klädde på mig och tränade lite för att försöka hitta på något, testade också det nya spelet jag fick, det var inte lätt.
Kvällen gick fort för tröttheten satt fortfarande kvar, kikade med ett halvt öga på TV och sov med det andra, när sen mediciner och tandborstningen var avklarad så kröp jag ner för natten, somnade ganska fort.
Tack för denna dagen, kramizar till Er alla så hörs vi snart.
